När jag äter middag med Ruben brukar musikrekommendationerna dugga tätt. Han har kul musiksmak och det är lyxigt att få en massa tips både om pärlor från 70-talet och nutida musik som jag aldrig hittat annars. Det påminner nästan om att dela kontor med Pontus på den tiden vi var unga och coola.
Här är tio fina rekommendationer, både gammalt och nytt:
Terry Durham: Crystal Telephone
En gammal artist som är helt ny för mig. Han var tydligen både konstnär och poet på 60-80-talet, vilket kanske kan förklara sättet hur han läser upp sina texter.
Egg: I Will Be Absorbed
En av åtta fantastiska låtar från Eggs självbetitlade album från 1970. De beskrivs som en “classical rock trio” och de har en imponerande bredd. Just den här låten kände jag igen som en sampling från Diplos utmärkta debutalbum.
Almendra: Color Humano
Almendra var ett argentinskt “Rock Progresivo”-band som bara var aktivt några år runt 70-talet men de verkar ha hunnit riva av en hel del grymma riff och gitarrsolon i alla fall.
Nico Gomez And His Afro Percussion Inc.: Eso el Amor
Det här är tydligen latin funk från Belgien anno 1971. Rolig cover på en låt som tydligen skrevs av Pepe Iglesias på 50-talet. (Sajten Secondhandsongs kommer jag använda fler gånger)
Popol Vuh: Kyrie
Fin ljudbild och cinematisk stämning från Popol Vuh. Känns ovanligt modernt och det är väl värt att lyssna på fler låtar från deras album Hosianna Mantra från 1972.
Embryo: A Place To Go
Ett tyskt krautrockband som verkligen älskar att blanda musikinfluenser från alla världens hörn. Bara kolla in den här maffiga dokumentären till exempel.
Cos: Babel
Nu hoppar vi från 1970-talet ända till 2010-talet utan att tappa stämningen. Cos spelar jazz-rock med fina röster, roliga solon, taktartsbyten och allt annat man kan önska sig
Bruno Pernadas: Spaceway 70
Underbar musik från portugisiska Bruno Pernadas. Väldigt tajt och virtuost med mycket Stereolabkänsla.
Black Country, New Road
Lekfull och teatralisk musik från den brittiska sextetten Black Country, New Road. De känns som ett band man borde passa på att se live.
Jeppe Zeeberg: Rungsteds Lyksaligheder
Vi avslutar med lite härligt danskt kaos. Jeppe Zeeberg är en jazzmusiker som verkar älska att blanda alla musikstilar hej vilt. Just den här låten ger mig starka vibbar av Mr Bungle.
