Udda 60tal #1: Twang, Sax, Skräck och Reverb.

 

Duane demonstrerar sin egendesignade högtryckstvätt, förvillande lik en gitarr.

Efter tidigare nedslag i 80- och 70-tal har så turen kommit till 60-tal.
Här finns såklart massor att gräva ned sig i och det kommer eventuellt fler listor i tidsperioden framöver men den här gången fokuserar vi på Twang, Sax, Skräck & Reverb! 

Listan hittar ni här!

1. Duane Eddy - Stalkin'

Mästaren av twang sätter tonen för listan med sin Gretsch-gitarr! Sen får ni såklart en klassisk bröl-sax på köpet, ljuvligt! Vi passar även på att bryta reglerna på en gång då skivan med det lite udda namnet "Have 'Twangy' Guitar Will Travel" släpptes redan 1958. Skivan är proddad av ingen mindre an Lee Hazlewood och reverbet fick han till genom att införskaffan en 900 liters vattentank som eko-kammare. Take that VST-plugins!

2. Dave Gardner - Mad Witch

Även den här är från 1958. Jag vet ingenting om artisten i fråga förutom att han mest var känd för standup. Gillar verkligen den monotona och minimalistiska sången kombinerat med tempot, låter ganska modernt och elakt för att vara slutet av 50tal.

3. Cheryl Thompson - Black Night

Vi fortsätter smyga vidare i natten med  Caryl Thompsons lyxiga röst kombinerat med ursnygga gitarrslingor. Jag undrar om Chris Isaac pluggade den här låten när han spelade in Wicked Game? Singeln är tydligen lite av en samlarskiva och går för 4000kr och uppåt på discogs.

4. Sanford Clark - Still as the Night

Sånger om förlorad kärlek gör sig klart bäst i Slapback-echo! Duane Eddy på gitarr och Hazlewood som producent här med. 

5. Wanda Jackson - Funnel Of Love

Wanda var ju ganska nyligen med i en annan lista men hon tål mer exponering. Jag älskar hennes hesa saxofonlika tonläge och de små gitarrsolona är ljuvligt bubbliga. Ursprungligen utgiven som B-sida, oerhört märkligt beslut!

6. Kip Tyler - She's My Witch

Kip har lyckats få med alla ingredienser rätt här, ascool släpig sång och gitarr, helt trashat piano och en sax från helvetet! 

7. Jan Davis - Watusi Zombie

Jag har försökt undvika den närliggande genren surfrock (då den kräver en egen lista) men kunde inte låta bli att ta med Jan Davis tokerier trots allt. Jag älskar Jans punkiga karate-skrikande som ni kanske känner igen från Dick Dale-klassiker Misirlou. Watusi var tydligen en dansfluga på 60talet och det är inte svårt att föreställa sig en hord zombies dansa till den här bangern tills armar och ben ramlar av!

 

8. Dion - (I Was) Born To Cry

Otroligt driv och med en underbart peppig text som tagen från en the Smiths låt: "I can't remember having even one day of fun" . Släng på en brölsax på det och det kan knappt bli bättre! Världens bästa doo-wop låt? Tror nästan det! 

9. Link Wray - Rumble

Kanske kändaste låten på listan men vad gör det, så oerhört simpelt men kraftfullt, man kommer ganska långt på tre ackord och rock and roll! Låten lät på sin tid så rå och våldsam att den blev förbjuden att spelas på flera amerikanska radiostationer då man trodde den skulle leda till gängbråk. Inte illa för en instrumental!

10. Pete Drake - The Spook

Steel-guitaren är lite underrepresenterad på listan så den får avsluta det hela. Här är det studiomusiker-stjärnan Pete Drake som framför en riktigt spöklik skapelse i 3/4. Ledsen för fade-outen Pontus, som plåster på såren kan du titta på ett klipp där Pete demonstrerar sig talkbox-modifierade steelguitar i en amerikansk helylle-show (och garanterat utan fadeout): 

Det här va ju stråkigt...

Ibland måste man få lov att hålla det simpelt. En samling låtar som egentligen inte har så mkt gemensamt förutom att de är ackompanjerade av stråkar i olika former. Inser också att nästan samtliga är lite äldre stuk med manliga sångare. Så visst hänger det ihop lite. Jag tror att alla har hört nästan samtliga låtar vid något tillfälle. Så det blir bara enstaka nyheter tänker jag mig, men förhoppningsvis så är det inte så många låtar som är av den sönderlyssnade typen, och kanske till och med några låtar man nästan glömt existerar.

Inledninglåten är anledningen till att listan blev till. Helt ärligt en kandidat till den bästa låt som någonsin gjorts, iaf om man ska tro Bob Dylan som hyllade den som just den bästa låt som skrivits. Glenn Campbell, vilken go gubbe. Ah, nu blev det till och med några fler meningar än det va tänkt så nu tänker jag hålla käft och så ses vi på slack.

 Det här va ju stråkigt...

Edit: SATAN, jag upptäckte precis att man inte längre får en lista med bara artister som heter Glenn när man söker på "Goa gubbar" på spottan som det va innan. Undra när de plockade bort det easter-egget. Sorgligt. Starwars-grejen finns iaf kvar.

Till slut Tom Petty

 Detta är en lista som jag nästan har gjort i snart 10 år. Egentligen världens lättaste lista - vem kan inte hitta 10 Tom Petty-dängor som tillsammans utgör en jävla fin rocklista? Men samtidigt så svår lista att göra spännande.

“Men gör en deepcut-lista då!”, kanske läsaren utropar. Men då tycker jag att man missar storheten med Tom Petty. Tom Pettys storhet ligger i hans überfeta rock-hooks. När han får rätt på dem blir det direkt en tidlös “Rockklassiker 105.6”-hit. När det inte funkar blir det mest trist standardrock.

Men nu gör jag ändå ett försök. Här alltså --> lista . Det blir nån sorts genomgång av hans karriär, där jag plockat några favoritlåtar och där jag försökt undvika monsterhitsen (“American Girl”, “Won’t back down”, “Free Fallin”, etc, etc…).

Samtidigt undrar jag - har alla hört Tom Pettys alla feta hittiga rockdängor (20-25 st), eller är det bara jag som antar det? Här på Headrow i Leeds ser jag varje dag 15-åringar som går omkring i Nirvana, Fleetwod Mac och Led Zeppelin-tishor, de med  “Tom Petty & The Heartbreakers”-brandade plagg lyser med sin frånvaro.

Tom Petty var nog för ointressant som person för att riktigt leva upp till sina hits. Men vad vet jag - kanske får han en TikTok-revival snart?

Här kommer min lista som plockar några hits, några bortglömda hits samt lite samarbeten. Notera: Jag skiter i Traveling Wilburies, hittar inget värt att lyssna på där.

1. Breakdown (1976)

Detta borde vara gammal skåpmat för alla, men jag tar med den ändå. Från Tom Petty & the Heartbreakers första skiva. Har med alla element man skall ha med i en rocklåt. Bluesig, fina körer, desperation i rösten. En fulländad rocklåt i min bok.

The Heartbreakers var nästan alltid Tom Pettys punkband. Flera av medlemmarna kom från Tom Pettys första band Mudcrutch. Mer om dem senare.

2. I Need to Know (1978)

En annan gammal klassiker. Från Tom Pettys andra skiva. Finfin punk egentligen, men Tom Petty var aldrig någon punkare.

3. Don’t do me like that (1979)

Tredje skivan. Representerar hans mer poppiga sida. Som sagt, från hans första 4-5 skivor finns ett tiotal klassiska rocklåtar som inte åldrats en minut.

4. Stevie Nicks - Stop Draggin my heart around (1981)

Vi sticker in ett exempel på samarbeten. Tom Petty var väldigt nära vän med Stevie Nicks och det hela började med att han producerade hennes album Bella Donna. Otrolig country-rocklåt, skriven av Tom Petty. Stevie Nicks framstår förresten mer och mer som en av våra stora sångerskor sista 50 åren.

5. Straight into Darkness (1982) 

Äntligen lite deepcut. Detta var visserligen en singel men ett bortglömt guldkorn. Fantastisk “Tom Petty-patenterad” hook, fantastisk rytmkomp.

Tom Petty med eller utan the Heartbreakers fortsatte sedan mangla ut album med odödliga hits på under 80 och början av 90-talet (Don’t come around here, Free Falling, Running Down a dream, Learning to Fly, Into the great wide open osv, osv). Jag hoppar över dem eftersom de är en central del i västerländsk kultur sedan gammalt.

    6. You don’t know how it feels (1993)

Under 90-talet blir det lite färre hits från Tom men kanske lite mer jämna skivor. Hans Rick Rubin-producerade skiva Wildflowers luktar mer americana. Visst lite gubbigt men han var ju gubbe vid det här laget.

    7. Asshole (1996)

På något sätt vore det nog omöjligt för Tom Petty att skriva en låt som heter “Asshole” (så o-punk var han, kanske det är förklaringen till att han aldrig hamnar på nån tisha). Nä, detta är en Beck-cover som Tom Petty spelade in till soundtracket för “She’s the one” som han bossade över.

8. Johnny Cash - Southern Accent (1996)

Tom Petty kompade Johnny Cash på en av hans American-skivor (American II tror jag), även den Rick Rubin-producerad. Detta är en cover på en Tom Petty-låt som Johnny Cash gör helt till sin egen (i vanlig ordning…).

9. Saving Grace (2006)

På senare år blev Tom Petty mer och mer "rootsig". Mer country och sydstatsrock än pop.. Här doftar han diesel of ZZ-top.

10- Mudcrutch - Scare Easy (2008)

2007 återuppstod Tom Petty's första gamla band Florida-band Mudcrutch (varifrån ett par the Heartbreakers-medlemmar även stammade) och han spelade in två rätt habila skivor med dem.

Ja, det var det hela. Tom Petty är ur mitt system. Om ni tyckte det var ointressant kommer säkert en mer svårtuggad lista nästa fredag.

Sommarblandning

Här kommer en blandad lista med lite slagsida åt det soul-jazz-psykadeliska hållet. En spretig blandning låtar som kanske funkar till sensommarkvällar, bilresor eller något annat.

Detta är mitt sätt att säga att alla mina riktiga temaidéer brakade samman och kvar var jag med en massa sparade låtar som letar efter ett tema att platsa i. Vi får helt enkelt se vart det här tar vägen.

Surfa in på hyperlänken!

Eartha Kitt - I Want to Be Evil

Var det efternamnet som landade henne rollen som catwoman?

Legendarisk sångerska från amerikanska södern. Här plockar jag upp handsken från Roberts ondskefulla-södern-lista. Den har legat och pyrt i min spotifygömma ett tag nu och behövde komma in på nån lista.

Nina Simone - Baltimore

Ögonblicket då Nina Simone fnös åt baktakt fångades på bild

Vid 1978 hade Ninas karriär börjat dala och hon tvingades spela in den här skivan med en producent hon inte alls trivdes med. Bland annat envisades han med låtar i baktakt, något som den kloka Nina kommenterade med "What is this corny stuff?". Hon var mycket förståndig som vi vet.

Kanske ligger hennes storhet bakom henne här, men visst är låten bra! Och om någon lyckas rocka baktakt såhär bra så förtjänar det en listplats.

Leon Ware - Instant Love

Det är nämligen såhär massage funkar

Den här skivan dök upp på min vinylradar som något riktigt dyrt och svåråtkomligt, och då satte habegäret genast igång. Leon Ware är mest känd som producent för bla Michael Jackson och Marvin Gaye.

Osibisa - Sweet America

Modeikonerna Osibisa

Här har vi då motsatsen, en skiva jag drog hem för en femtilapp mest för det lustiga omslaget. Jag blev glatt överraskad, det är en oslipad blandning av afrikansk musik (egen genre?), rock och psychadelica med mycket orgel. 

RAYE - Escapism.

Visserligen en nutida artist, men den frisyren skulle platsa på sextiotalet.

Brittiska Raye sticker kanske ut lite från resten. Den här låten från 2023 dök upp när jag skulle köpa en skiva åt min guddotter och tog reda på vad hon lyssnade på, och sedan har jag haft denna på repeat. Så jävla bra, och vilken röst! 

Låten är modern RnB och den handlar rätt mycket om att knarka, dricka sprit och ligga.

Shuggie Otis - Strawberry Letter 23

En tidig Eagle Eye Cherry

Klassisk låt, men jag tror inte vi haft med den innan. Den blev en stor hit med The Brothers Johnsson 1977, men jag tycker originalet är bättre.

The Olympians - Pluto's Lament

Bild från semestern

Jag har ingen aning hur den här låten kom till mig. Bandet grundades av Toby Pazner från Lee Fields & the Expressions. Mer vet jag inte, men de beskriver det själva såhär

Pazner dreamed he was visited by a toga-clad, curly-haired figure who told him to travel back across the great sea to his home and build a "Temple of Sound". In this temple he was to retell the great tales of Ancient Greece through the immortal language of music. When he awoke, he tried to dismiss the strange dream, but each night the the vision would return to him, and each night he would proclaim his duty more forcefully, until he could no longer deny the calling.

Roy Ayers Ubiquity - The Memory

Roy Ayers dök up för mig när jag gjorde min vibrafonlista, där en annan låt var med. Den här låten stannade kvar i nån slasklista, sjukt bra

Demon Fuzz - Disillusioned Man

Jag såg det här skivomslaget i en annons och kände att jag måste ha den här skivan. Så fruktansvärt snygg, och vilket fett namn! Ser ut som nån maskerad rappare från 2018, men är ett brittiskt rockband från 1970. Den trycktes inte i många ex och pressades inte på nytt förrän på 2000-talet, vilket gör den otroligt dyr, vilket i sin tur gör att jag vill ha den ännu mer. I bra skick kostar den runt tio lök.

Art Ensemble Of Chicago - Thème de Yoyo

Eklektiskt gäng

Ett tag nördade jag ner mig i AACM - Association for the Advancement of Creative Musicians. Det var en rörelse av jazzmusiker i Chicago som bildades på sextiotalet som en motreaktion på att rocken började ta över som den genre som flyttade gränser och provocerade. Här har vi alltså en samling pretentiösa musiker som vill göra allt för att låta stökigt. När jag försökte få ihop en lista av detta så insåg jag att det skulle bli svårt, det är en sabla massa atonalt tutande. Men här är en dunderhit som stannade hos mig, det är svårt att värja sig mot det tutiga temat.

Jag tror att den är gjord för en film som heter Les Stances a Sophie (1970) och den har jag inte lyckats få tag i trots idoga försök. 

Folkrapporten

 

Jag rör mig mellan många olika stilar av musik hela tiden. Som en neurotisk fluga som landar lite varstans på olika bakelser till och från. 

En bakelse jag inte längre så ofta landar på är folk (folk/country/bluegrass ja ni fattar).

Men plötsligt händer det, och då får jag ta tillfället att dela lite från episoden. Så här bjuder jag på ett litet destillat.

Men det finns regler:

1. Inga old darlings, lika färsk är jag som kanske några av er på materialet

2. Inget jävla skit

3. Värdiga ljudbilder och prodd

4. Ingen narcissism

Tufft. Men här har vi facit. Min lilla vandring i hyfsat okända territorium. Until mext time.

Klicka här om du vill leva

Rodriguez

Bortsett från en oväntat fin 70-talsprodd, med ackordföljder vi har hört förr, så klampar Sixto Diaz Rodriguez in i rummet. Jag tröttnar aldrig på hans blandning av känslosam men samtidigt majestätisk vocal. Oerhört bra. När basetonerna smyger sig på blir jag helt rysig. Och så fin poetisk text som körsbär på toppen. Vi har blivit lite kompisar, jag och Roddy.

The Dead Brothers

Galet förtjust i dessa. Mörka själar söker mörker som dom säger (ingen säger det). Dock hade jag missat denna pärla. En fest när det kommer till ljudprod. Tyvärr förlorade vi sångaren 2021, och bandet upplöstes. Detta får bli en symbolisk R.I.P. till både vokalisten Alain Croubalian och hans gäng av mörkrets furstar.

Dan Hicks & His Hot Licks

Hypnotisk bit. Gitarrerna yo. Och kontrabasen introducerar sig tidigt, och längs progressionen av låten tar den till sist så mycket plats att man nästan hör friktionen av fingrarna mot strängarna. Och ett roligt soundstage-lekande med framförallt vocals ovanpå det. [GODKÄNT]-stämpel så bläcket stänker.

Bert Jansch

Lite paus innan vi trycker på. Enkel liten låt. Men fastnade för de udda ackordskiftena som blev lite hookiga fär mig.

Munly J Munly

Vilken speciell låt. Börjar och slutar i klassisk men något modern folk-anda. Men låt oss inte hålla tillbaka. Släng in lite typ buddhistisk strupsång. Väldigt inspirerat. Sångaren är stundvis uncanny lik David Eugene Edwards. 16 Horsepower och Woven Hand vibbar mixed.

Giant Sand

Lutar mot renodlad country litegrann. Men lyssna på ackordföljderna. In och ut i dur/moll med väldigt fin fingertoppskänsla. Och en fint "påtryckande" energi i hela låten. Något dom verkar vara duktiga på överlag.

Terry Callier 

Vilken röst va? En sån låt där man efter ett par sekunder vet att man är i trygga händer dom närmaste minutrarna. Ännu en ny kompis här.  

Katie Cruel

Något med stämsången här fångade mig direkt. Bert Jansch här igen, tätt följd av underbara Beth Orton och Devendra Banhart i backing vocals. Den senare (med kanske det coolaste namnet någonsin) ligger på radarn.

Baxter Dury

Väldigt speciella val av ljudmixning. Men jag älskar det. En filt, och en öppen brasa, och detta, och ett zombie-spel. 

Tompa

Ja vi avslutar med giganten ifrån vilken jag hört det mesta (allt brukar jag säga). Denna har på något sätt slirat sig förbi min uppmärksamhet. Så jag måste råda bot. För er som inte hört, you're welcome.

Peace out.