A journey through your own consciousness
Okej. En liten ovanlig lista från mig. Jag är normalt sätt paragrafryttare vad det gäller listformatet, men har valt att göra ett litet undantag själv idag. Sorry.
Alltså… listan består fortfarande av 10 mer eller mindre ”riktiga” låtar, men också ett gäng kortare intron och mellanspår för att bättre knyta samman låtarna, skapa ett visst flow och känsla. Temat är också lite mer lösryckt än vad jag brukar. Ingen djupanalys av artisterna, ingen historielektion. Bara inre resa.
Vill man bestämt ha bara ha regelrätta låtar och hoppa över ”fluffet” och flummet finns en vanlig 10-låtars lista längst ner på sidan. Den är 9 minuter kortare. Men... För att få den fulla upplevelsen rekommenderar jag att ni väljer ’extended version’ och sätter er bekvämt med ett par bra lurar, sluter ögonen och blickar inåt.
Hursomhelst. Det här är musik jag samlat på mig ett tag, som som väcker visst ”existentiellt grubblande” inom hos mig. Lite svårt att sätta fingret på vad det är exakt. Det handlar inte om texter iallafall – utan snarare om ljudbild, harmonier och atmosfär som uppmanar till innåtblickande och självreflektion. Pretentiöst? Kanske. Flummigt? Definitivt!
Men tänk nu inte så mycket. Sjunk ner, ta ett djupt andetag, koppla bort omvärlden och låt det undermedvetna ta över. Enjoy the ride!
Introspective Investigation
Om låtarna:
1. Morning Sunshine – The Idle Race
Du vaknar. Men dina ögon förblir stängda. En röst ropar på dig. Det är du själv som ropar.
En något obskyr och väldigt psykedelisk låt som nästan är så kort så att den borde passera som mellanspår. Men det är något visst med den udda ljudbilden? Vadderat, mjukt, minialistiskt. Melotron-orgeln som inte låter som något annat man hört, trummor som låter som någon spelar på en gammal soffa, den sparsmakade slide-guran. Mysigt, mystsikt.
2. Verjaget – Eric Malmberg
Du blir självmedveten. Du finns till. Men vem är du? Var är du? När är du?
Bo Hansson protegén Eric Malmberg förvaltar den svenska orgeltradionen fint.
Denna ytterst repetitiva melodi suger in en i sin call & response-liknande uppbyggnad som för tankarna till någon form av inre dialog. Hela skivan har är en resa i den mänskliga psyket och vilken som helst av spåren skulle passa på denna listan.
3. Modern Kosmology – Jane Weaver
Nu upptäcker du omvärlden. Du svävar fram. Du är större än dig själv. Du är ett med universum. Du vill utforska, du vill lära. Du vill förstå.
Modern Kosmology är hämtat Jane Weaver’s konceptplatta om Hilma af Klint och hennes utforskande av teosofism. En genomgående grym skiva som jag körde på repeat för något år sedan då jag först upptäckte henne. Den borde du faktiskt borde lyssna på. Gör det.
4. Daydreaming – Radiohead
Du måste frigöra dig från kontrollen. Du måste släppa taget. Så du faller i slow motion. Omgivningen är förvrängd, obekant. Det är vackert med också lite skrämmande.
Radiohead är ett band som fortsätter att utvecklas. Många har en förutfattad bild av hur dom låter baserat på 90-tals hitsen. Men detta är långt i från Creep - och mycket mer intressant! Jättetjusig polyrytmik. Baklängessång.
5. Manchester – Mathew Herbert
Du springer som i vakuum. Händelser i ditt liv passerar förbi som suddiga bilder. Du måste framåt. Men vad är ditt mål?
En ny-gammal favoritskiva. Jag har aldrig fastnat för något annat han gjort, men den hela One One är fantastisk och känns väldigt unik. Experimentell men så mjuk att den smyger sig sig ändå in ens undermedvetna.
6. Arcadian Flowers – Trummor & Orgel
All världens energi strömmar till dig. Sakta, sakta fylls du upp tills du exploderar. Du är en gud.
Har Trummor & Orgel lyssnat på Hansson & Karlson måhända. Ja. Detta är väl så nära en klon man kan komma, till och med omslaget är en direkt hyllning. Men det gör inget, låten är grym, fantastisk uppbyggnad och crescendo.
7. Smells Like Content – The Books
Det som var suddigt är nu glasklart. Insikt. Allt är så enkelt. Att du inte har förstått det förut.
En låt jag aldrig tröttnar på och en låt som tydligen avhandlar existentialism. Jag kan inte min Camus och Sartre tillräckligt bra. Men det är nått visst med PVC-rörs ljudet och bas-ackorden som jag verkligen går igång på.
8. Dear Grandma & Grandpa – Tortoise
Du rör dig bakåt i tiden. Den är bara en illusion. Du observerar allt som är och som har varit. Du har alltid funnits.
Post-rock pionjärerna Tortoise är också en sådan artist som varit med mig länge. Den här skivan (Millions Now Living Will Never Die) är den skiva jag oftast brukar sätta på i lurarna när jag ska flyga Har ingen aning vad rösterna säger i bakgrunden men det är något lugnande, tryggt med det, som att i halvdvala lyssna på någon som pratar i ett annat rum.
9. Allocate – Damien Jurado
Allt är förgängligt. Ditt liv är bara ett lån. Det är sorgligt men också vackert. Varje ögonblick är unikt och meningsfullt. Snart slutar du existera. Det gör inget.
Damien Jurado är ingen stor sångare i den klassiska meningen. Men jäklar vilken närvaro han har och skörhet han kan förmedla. Den här låten har bara två ackord, men blir aldrig trist för det. Bara flyter på i ett fantastiskt harmoniskt, melankoliskt lunk. Att sorgen känns så äkta kan bero på att den är skriven om Damien's bästa vän, Richard Swift (Också en grym musiker/producent) som tog livet av sig.
10. Have You Heard - Part 2 – The Moody Blues
Du vaknar. Du andas. Föds på nytt. Du är en ny människa. Du är tillbaka i verkligheten. Den är vacker.
Moody Blues kännarna kanske minns denna biten? Den var med på min Top 10 men kvalade tyvärr inte in på slutlistan. Låten (Hela skivan?) handlar sannolikt om en LSD-trip och hur det kan få en att känna sig mer som en del av världen. Känslan av en sorts skönt uppvaknade lyckas dom i alla fall förmedla, vilket är passande för för temat på listan. Part 1 är också bra.
