Late Night Meta

 

Många har säkert hört talas om mix-/samlingsseriernas mix-/samlingsserie -
  Late Night Tales.
En kulturskatt jag gick helt upp i när jag fick nys om dess existens en gång i tiden. För den oinvigde handlar det om en serie mixar/samlingar, var och en sammanställda av en kändis, typ artist/grupp. T.ex har Fatboy Slim en Late Night Tales utgåva (2007), likaså Hot Chip (2020) osv. Och det är sällan artistens egen utövade stil är genomgående representerad i mixen, vilket gör upplägget extra intressant. 

Många av titlarna avslutas också med en liten "tale"/historia av någon profil. Ibland dunder-kändisar, som t.ex Benedict Cumberbatch eller Cillian Murphy. 

Wikipedia har hela listningen. Första utgåvan kom 2001 och den senaste (52:a!) kom nu i Mars 2026.

(Obs, de första kallades Another Late Night)

Jag tänkte att det kunde vara en kul grej att sätta ihop en egen liten "Late Night Tales"-session. lite som hyllning. Fast med skamlöst stulna urval från tio existerande Late Night Tales-sessioner. Och försöka göra det med samma ingång som jag tror många av kandidaterna har tagit fotfäste i. Dvs vad en DJ gärna vill höra - "bara kör din grej, tänk inte så mycket". Och sen bli känd på det sättet. För att jag också tycker om vad dom tycker om.

"Kanske hur kvällen färdas genom natten in i dagen"

Känner ni pretto-tempen stiga?

Nåja. Skämt åsido, jag blev själv hyfsat nöjd med resultatet i alla fall. Men låt oss konstatera den lilla elefanten i rummet, detta är ett mixtape förpackat så stiligt som möjligt. Hävdar dock konceptuell vilja. Den som känner mig vet att jag inte är glad för genre-indelningar och kategorisering. Försöker dock sällan evangelisera min syn på detta i något allvarligt påträngande beteende, mest för att behålla kompisar. Men, som i detta fallet, kan jag tillåta mig själv att leka lite med avmytifiering av genre-identitet.

Så denna korta lilla Spotify-resa limmar sig inte till en specifik genre eller stil, utan precis som de flesta LNT-titlar man stöter på så handlar det tematiskt i sann meta-anda mer om en liten studie i hur känsla, humör och inkännande av andras kreativitet i flera led krockar ihop till någon form av egen skapelse. Ungefär vad vi här outtröttligt håller på med varje vecka. Sådär sent en kväll (ja jag ska sluta).

Följande är urvalen, samt vilken artist som gjorde respektive Late Night Tales-utgåva.

(Notera: Alla utgåvor jag refererar till här finns på Spotify, men jag undviker att länka till dem direkt för att inte riskera att förvirra vår fina scrapin' mvcrawler om vilket som är den faktiska veckolistan. De tidigaste kallades dock 'Another Late Night').

---

Gene Autry - You're The Only Star

Late Night Tales: Nils Frahm (2015)

Gene Autry (1907-1998) är en såndär varm filt man drar på sig runt kvällskvisten. Med vinylskrap å allt. Så enkelt men oemotståndligt.

Nils Frahms LNT-utgåva är intressant. Man skulle kunna tro att det inte skulle kunna bli bättre, men för mig är den tuff att lägga på repeat. Lite oväntat "svåra" partier (hej svejs nyligen postade tema). Dock intressant att kolla in för skapelsen som sådan och kanske plocka med sig några godbitar.

Dustin O´Halloran - An Ending, a Beginning

Late Night Tales: Bonobo (2013)

O'Halloran är en amerikansk pianist som jobbat mycket med TV. Sett till stämningen blir det en fin upplockad passning från Frahm.

Simon Green (a.k.a Bonobo) är en intressant snubbe som gärna blandar lite olika jazziga/triphoppiga och elektroniska influenser i sitt eget musicerande. Hans LNT-mix är en av mina favoriter.

Django Django - Porpoise Song

Late Night Tales: Django Django (2014)

Jepp, många av artisterna som gjort en LNT-utgåva har så klart med något från sig själva. Denna verkar dessutom vara skriven för tillfället. Guilty pleasure för den hyfsat vanliga, dock oemotståndliga ackordstilen i versen. Rekommenderar Timmy Thomas-låten som också är med. 

The Shangri-Las - Remember (Walkin' In The Sand)

Late Night Tales: Trentemøller (2011)

Min favvo-LNT utan konkurrens. När det gäller Trentemøller själv hör man ofta, utöver det elektroniska, lite influenser från rockabilly, bubbelgum, alt-country och dylikt. Något som färgar hans mix genomgående. Ett av hans egna fina bidrag till denna är covern på Blue Hotel. Den låg högt som kandidat men Chris Isaaks original har redan figurerat i en tidigare lista (så meta ska vi inte ha det). Här blir det istället en väldigt trevlig bubbelgum-pärla, med fint påträngande Lynch-vibbar. Mest kända är så klart Shangri-Las för dunderhitten Leader of the pack som alla organismer på planeten hört till förbannelse.

Notera att denna inte finns med fristående i själva spotify-listningen, utan hörs enbart i det sista "continuous mix"-spåret. En del LNT-samlingar har detta tillägg, som då är hela utgåvan i mixad tappning. Rekommenderar att utgå ifrån den när det finns. Framför allt när det gäller Trentemøllers bidrag till serien.

Little River Band - Light Of Day

Late Night Tales: Röyksopp (2013)

Jättefin gammal pärla från australiensiska Little River Band. Framförallt hookig i versen, och nice vocals. Lite i överkant på låtlängd, men solon å grejer bär upp den rätt bra tycker jag.

Känns som en perfect fit rakt in i Röyksopp-handsken.

Demis Roussos - Oh My Friends You've Been Untrue to Me

Late Night Tales: Belle and Sebastian (2006)

Belle and Sebastians LNT-mix är väldigt intressant. Där finns allt från rock, mys-elektroniskt, hiphop, afrikanskt, och ja, den här skönt proggiga biten då, från 70-talet. Känner ni igen den sorgsna rösten? Jepp, den här skillade greken var även vokalist i Aphrodite's Child.

Serge Gainsbourg - Requiem pour un c...

Late Night Tales: Franz Ferdinand (2014)

Oväntad minimalism från Gainsbourg? Jag håller med. Men det är väl något med hans uttryck som väger upp för den musikaliska enkelheten. Man kan nästan leka med tanken kring hur han hade varit som rap-artist.

Mixen är bra. Med tanke på vad Franz Ferdinand är kända för (Skotskt indie-rockband döpt efter en österrikisk hertig), så var det väldigt förvånande att dels hitta Serge här, men även Disco Club Band och Boards of Canada.

Peter Bjorn and John - The Chills

Late Night Tales: Groove Armada (2008)

Sverige represents! Detta indie-rockband från Stockholm står ut från mängden i denna LNT-mix av Groove Armada, som i övrigt är en väldigt klubbi/syntpopig historia.

Sweet & Innocent - Express Your Love

Late Night Tales: Floating Points (2019)

En ganska lustig mix detta, från Floating Points. Första halvan är väldigt old school souligt, och andra är mer åt elektronisk ambient och drone-ish toner. Go figure.

Charlotte Day Wilson - Work

Late Night Tales: BADBADNOTGOOD (2017)

Denna mix från BBNG rekommenderas varmt. En av mina favoriter med perfekt lunkig stämning och högt repeat-värde. 

Här med finsjungande Charlotte Day Wilson som får runda av här innan Tompa, med finstämda toner. Låter nästan som en kvinnlig avbild av James Blake, eller tvärtom.

Tom Waits - Children's Story

Late Night Tales: (nä, inte än, men jag vill gärna om någon annan också vill)

Som sagt, alla som gör en Late Night Tales platta brukar ha en dunderkändis, eller iaf halvkändis, som läser en saga eller framför en dikt osv. Jag tänker mig att jordbävningskändisen Tompa har antingen blivit tillfrågad, men nekat. Eller så finns det den otroliga tanken att ingen frågat honom. Oavsett vad så får jag helt enkelt axla uppgiften och fixa detta problem.

Här med en lugn och fin liten godnattsaga, för era barn. Bara du och barnet. Sent på kvällen. Precis innan barnet ska försöka sova.

Kieran Hebden är toppen

Första listan! Så jag börjar på säker mark.

Kieran Hebden, en man med många namn, har funnits med mig länge nu och jag återkommer ofta till hans plattor. Hans alias Four Tet är tveklöst det han är mest känd för, men andra alias så som Percussions, ⣎⡇ꉺლ༽இ•̛)ྀ◞ ༎ຶ ༽ৣৢ؞ৢ؞ؖ ꉺლ, 00110100 01010100 och KH används ofta för dedikerade musikstilar eller olika expriment.

Det är något med hans rytm och uppbyggnad av låtar som bara klickar för mig, det är nästan beroendeframkallande. Ni kanske redan har bra koll på vem han är, men för er som inte har det, så kommer här ett litet axplock låtar jag lyssnar på regelbundet.

Listan

1. Two Thousand and Seventeen - Four Tet

Vi börjar med en av hans kändaste låtar. Osäker vad det ska likna för instrument (kanske någon form av dulcimer?), men fint är det i alla fall. Hela albumet är fantastiskt.

2. 31 Bloom - Four Tet

Hans senaste album är bland de bästa enligt mig, och denna låten är en av toppenlåtarna. Finns ingen musik jag jobbar bättre till.

3. Mango Feedback - Four Tet

En av mina favoriter med Four Tet, tror faktiskt inte jag kan tröttna på denna låten. Älskar den brusiga uppbyggnaden som sedan går över till klarhet i mitten av låten.

4. 0181 000 0010 - 00110100 01010100

Ett annat alias som tydligen är binärkod för 4T. Lyssnar inte så mycket på det, men där är några guldkorn.

5. Scythe Master - Four Tet

Lång låt, men den långsamma uppbyggnaden är magisk.

6. Only Human - KH

KH, ett alias som egentligen bara har två låtar under sig, men båda är bangers. Denna danslåt använder flitigt en sampling från Nelly Furtados “Afraid”.

7. ʅ():::()̵̳̗̊( l̡̡̡ ̡͌ Ɵʅ()vȯ)) ̷̨ʅ l̡̡̡ ̡͌ ʅ()ʃ ꐑȯ)࿃ूੂ✧⃛✧⃛) ():::() ̴̤̚ (ཀ ඊູ ఠీੂ)) ̷̨ʅ l̡̡̡ ̡͌ - ⣎⡇ꉺლ༽இ•̛)ྀ◞ ༎ຶ ༽ৣৢ؞ৢ؞ؖ ꉺლ

Detta något störiga alias kallas ofta för Wingdings och används mest till ambient/experimentell musik. Gör sig bäst med hörlurar!

8. Baby - Four Tet

Finns inte mycket jag kan säga om denna, är en grym låt på ett lika grymt album.

9. Road Of The Lonely Ones - Madlib

Känns bra att kunna skohorna in Madlib, en av skaparna från ett av mina absoluta favoritalbum, Madvillainy. Tanken var från början att jag skulle köra en tribute till albumets andre artist, MF DOOM, men det blir kanske en annan vecka.

På denna fantastiska låt är Kieran kompositör och producent.

10. Opal (Four Tet Remix) - BICEP

Avslutar med en lugnare låt som ofta går varm i bilen. Han har gjort otroligt många remixes av låtar från alla möjliga genrer, men denna är i toppskiktet. Kolla gärna in BICEP om ni blir nyfikna, de är grymma.

Svårt eller lätt?

Sedan jag gick med här och började dela spellistor har jag reflekterat mycket över min egen musiksmak och kommit till någon insikt om att jag förmodligen har en tendens att gilla musik som inte är så tillgänglig. Något som jag väljer att kalla "Svår musik". Den här listan är ett försök att utveckla begreppet lite mer och ha några konkreta exempel på vad jag anser vara fem svåra låtar och fem lätta låtar. Alltså musik som är svår eller lätt att tycka om eller uppskatta. Detta är ju såklart otroligt subjektivt så ni får min subjektiva motivering till varför en viss låt är svår eller lätt. Börjar med de fem lätta.

LISTAN

1. Polaris - Hey Sandy (LÄTT)

Hey Sandy är en introlåt till ett gammalt Nickelodeonprogram har jag för mig. Jag anser den vara lätt för att den är otroligt catchy och har väldigt positiva vibbar med högt tempo. Man vill gunga och sjunga med till den här känner jag. Den är också kort vilket kanske gör den lättare. Det som eventuellt drar ner den är det udda introt (men som jag personligen tycker om).

2. The Rural Alberta Advantage - Alright (LÄTT)

Alright har en relaterbar text och en sångare med bra röst. Jag har överlag väldigt svårt att föreställa mig någon inte gilla den här. 

3. U.N.P.O.C - Amsterdam (LÄTT)

Det här är något solo-skolprojekt. Några bra låtar på den skivan faktiskt. Är det lätt med såna typ kör-stämmor? Jag har inte läst musikkunskap så kan inga tekniska termer. 

4. Guillemots - Walk the river (LÄTT)

Alltså jag älskar den här låten. Min sambo och någon annan jag spelat den för har däremot inte tyckt om den vilket ju går emot min teori att det ska vara en lätt låt. Det kan ju bara vara så att det är de som är konstiga. Indierock är väl rätt lätt musik överlag eller? Ofta fantastiska sångröster och låttexter i den genren. Det som drar ner låten är möjligtvis att refrängen är repetetiv. Jag förstår att många har svårt för det men huruvida en låt är svår eller lätt ska inte heller falla på en enda sak.

5. Bob Dylan - Don't fall apart on me tonight (LÄTT)

Jag är inget jättestort Dylan-fan men Dire Straits hjälper att lyfta honom på den här skivan. Jag antar att Dylan överlag är ganska svår egentligen, han är ju rätt pretto.

6. Dwight Twilley Band - Looking for the magic (SVÅR)

Nu till de svåra låtarna! Där är en stökighet i den här låten. Jag vet inte om det är hur han sjunger eller hur den är producerad. Förutom det är det nog inte så mycket svårt med den men det blir ganska påtagligt eftersom det är så ovanligt.

7. Courtney Barnett - Debbie Downer (SVÅR)

Courtneys låttexter kan nog anses vara lite pretto. Hon har också lite monoton röst ibland. Är dialekter svåra kanske? 

8. KNEECAP - Guilty Conscience (SVÅR)

Att ett band är politiskt måste ju anses vara generellt svårt för många. Här är också en del utmanande teman och svordomar (!). Aldrig har ett så coolt band blivit beskrivet så här töntigt.

9. Butthole Surfers - Who was in my room last night? (SVÅR)

Redan namnet på bandet är nog svårsmält för en del. Sen är låten otroligt stökig också. Precis så som jag gillar det.

10. Children of Bodom - Children of Decadence (SVÅR)

Igen ett svårt namn - Bodom är visst en känd finsk seriemördare. Melodic deathmetal är knappast för alla. Growling måste anses svårt, väldigt stökig musik.

Vikunnar / la semaine / der Woche

 

LISTA: vikunnar / la semaine / der Woche …

Jag lyssnar sällan på låttexter, men blir väldigt färgad/påverkad av hur olika språk låter utan att fatta ett dyft om vad det handlar om. Så denna veckas lista blir 10 låtar på 10 språk.

Så vilka låtar får representera respektive språk? Otroligt svårt. Jag vill ju inte att det ska vara en hit man redan har massa känslor för, så försökte gräva lite längre bort. Började med att försöka hitta låtar i samma genre för att det skulle bli rättvist på nåt vis, men tröttnade och körde på i en jädrans blandning istället.

Men färgar inte genren låten otroligt mycket hävdar den vise? Jo heeelt säkert, men nu blev det så här. :) Spretigt blev det också med toppar och dalar, men jag tänker att den här "förundersökningen" kan locka till att gräva mer i nya språk eller diskussioner kring vad man känner inför olika språk.

LISTAN HITTAR NI HÄR

1. ISLÄNDSKA 

2. TYSKA

3. FRANSKA

4. FINLÄNDSKA

5. UKRAINSKA

6. POLSKA

7. DANSKA

8. ITALIENSKA

9. NORSKA

10. SPANSKA

Quick & dirty

 

Någon mer som tycker de har ont om tid nuförtiden? Jag tänkte att en snabbt ihopvispad lista med korta låtar skulle passa bra så här års. Här är tio fynd som jag lyssnat mycket på de senaste månaderna. Alla låtarna är snabba och/eller smutsiga med en medellängd på drygt två minuter.

Håll tillgodo!

Joe Jonas, DOMi & JD BECK: Woven

Den unga duon DOMi & JD BECK är so hot right now. De samarbetar med Anderson .Paak och får göra små inspel på alla möjliga popartisters skivor för att ge dem ett coolare sound (jag kan dock inte rekommendera några andra låtar av Joe Jonas).

Kaicrewsade: Beeper!!!!

En låt som nog är värd sina utropstecken. Jazz och rap har blandats förr med blandad framgång men här är det riktigt kul.

Doseone, Height Keech: Harsher Words

Doseone är en veteran från indiebolaget Anticon och konstellationer som tex cLOUDDEAD. Här är en ny låt där han är ordentligt arg på sitt hemland.

DOMi & JD BECK: WHATUP

Nya kompisar som gärna får bidra med mer än en låt. Hade varit fantastiskt att få se dem live

Azealia Banks: Jumanji

Azaleas stenhårda debutskiva Fantasea har många år på nacken men låter fortfarande ny i mina öron. Jumanji är producerad av Hudson Mohawke och resten av skivan har flera andra lyckade samarbeten med Machinedrum, Diplo, Lunice mfl.

Atheletic Progression: And1

Ett danskt jazzband som jag också gärna skulle se live nångång.

Kaicrewsade: #ggs

Ännu en låt av den relativt nya rapparen Kaicrewsade. GGS betyder troligen "good game, seriously".

Machinedrum, Deem Spencer: BLESSD

En av mina favoritproducenter i ett samarbete med rapparen/sångaren Deem Spencer. Knasigt men kul att låten urartar i footwork efter en minut.

Daphni: Lucky

Dan Snaith är mest känd som Caribou, men ibland ger han ut dansmusik under sitt alias Daphni. Undrar hur det gick till när den här skruvade dubben hamnade på hans senaste skiva.

JPEGMAFIA: i recovered from this

Efter bara 20 minuter är det dags för lite exit music av den gränsöverskridande JPEGMAFIA. Funny how time flies when you're having fun.

Året är 1990

1990 skall enligt the Internets vara ett av de sämsta åren vad gäller släppt musik. Kan det verkligen stämma? I detta fokus skall vi försöka leta reda på om det verkligen kan ha varit så illa?

Uppdrag: Hitta 3 låtar som släpptes år 1990 som du gillar och vilka är nyupptäckter för dig.

Listan hittar ni här och motiveringar nedan.

Anders L

Generella kommentar om musikåret 1990. Givetvis finns några riktigt fina låtar (Nothing Compares 2 U/Sinead O'Connor) och album (Heaven or Las Vegas / Cocteau Twins) men om man letar efter deepcuts blir det svårt. Tills man letar bortom best-of-listorna. Till slut fick jag en lång lista med kandidater som jag kokade ner till dessa tre:

1. Depressione Caspica / CCCP - Fedeli Alla Linea
Italienska kommunistpunkare. Älskar den udda harmoning och slöa sången som bara maler på om något jag inte förstår.

2. Кончится лето / Kino
Lite vidare på samma tema. Malande sorgsen rock. Kino var tydligen ett av Sovjets största rockband som blomstrade under perestrojkan. Tyvärr dog sångaren Viktor Tsoi i en bilolycka i Lettland 1991. Otroligt kool låt, framförallt kool sång.

3. Just a Lifetime / The Legendary Pink Dots
Ett riktigt udda band som jag inte hört innan. Något så ovanligt som ett holländskt/engelskt band. Wikipedia skriver "Their music touches on elements of neo-psychedelia, ambient music, electronic music, tape music, psychedelic folk, synthpop, post-punk, progressive, jazz, noise, pop, and goth rock, with a distinctly experimental/avant-garde bent;" så ni kan ju själva fundera på hur det låter.

Jag tycker de passar 1990 i sin dystra ton. På många sätt och vis var 1990 ett deprimerande skitår som var börjar på en Golgatavandring fram tills IT-bubblan, Thomas Brolin och JA till EU kom och räddade oss runt sommaren -94

Dan

Jag grävde i 1990-talet och hittade lite hiphop och tidiga låtar på Warp som jag missat:

4. Brand Nubian: Concerto in X Minor

5. Nightmares on Wax: Aftermath

6. LFO: LFO

Anders J

Detta var inte lätt!
Det släpptes ju en massa bra album 1990 som jag redan lyssnat på, tex: Orbital, Ride, Cocteau Twins, KLF, Public Enemy, Mazzy Star, Spacemen 3, Saint Etienne, My bloody Valentine, The Cure, Inner City, Twin peaks, Run DMC, Paul Simon, Pixies & Sonic Youth.
Men ingen av dessa fick jag såklart inte välja så istället, efter ett långt letande och vaskande hittade jag följande tre bidrag:

7. Brian Eno & John Cale - In the Backroom
Inga okända herrar direkt men jag har inte lyssnat på deras sammarbete tidigare. Gillar den lite kärva fulsnygga produktionen med sitt forserade gung där John Cales grymma röst passar perfekt.

8. Nick Kamen - You are
B-sidan på hans stora uptempo-hit "I Promised Myself" (som inte är så dum den heller). Här är det dock mycket mer laidback och huvudpersonen är naturligtvis den bubblande bassynten Roland TB-303 Detta låter betydligt modernare än 1990 och skulle lätt kunna varit en låt på svenska Poolsides skiva som kom ut 2012.

9. The Wannadies - My Home Town
Jag har noll koll på Wannadies och hade nog bara hört deras lite enerverande "You And Me Song" tidigare men helt missat den här hiten från deras första skiva. Riktigt snygg popdänga och den där fiolen lägger till en mysig touch av folk som måste varit ganska unikt på den tiden.

Jonas

Vachego. Tyvärr vet jag inte ett smack om låtarna. Men jag gillar det supertaffliga omslaget till Geto Boys, Cure-känslan med de där nittiotaliga industritrummorna hos Chameleons och den stämningsfulla simpla synthen i For Against. Jag letade först efter hip-hop från 1990 men kom aldrig längre än till Geto Boys.

10. Geto Boys - Mind Playing Tricks on Me

11. The Chameleons - Swamp Thing

12. For Against - Amen Yves 

Pontus

13. Joko-tai – Kauko Röyhkä ja Narrtu
Jag snubblade över den här mycket charmiga och catchiga popdängan med Kauko Röyhkä och hans band Narrtu. Eftersom min finska är obefintlig har det varit lite svårt att skaka fram info om artisten i fråga, men Kauko verkar vara en produktiv och respekterad musiker och framför allt en högst ansedd lyriker som till och med vunnit Finlandspriset, ett kulturpris som tidigare tilldelats bl.a. Tove Jansson och Esa-Pekka Salonen. Detta är tydligen bandets 10:e platta och deras sista. Jag tycker att låten har lite skön sophistipop-feeling och jag diggar speciellt versens lite kluriga takt. Joko-tai ska betyda “antingen eller”.

14. Hotel of The Lake, 1990 – The Durutti Column
Hade hört någon enstaka låt med Durutti Column, eller som han egentligen heter Vini Reilly, tidigare, men bara äldre grejer. Instrumental Manchester post-punk med lite kraut-vibb. Jag får också en del Tortoise-vibbar över detta. Låten har en klart hypnotisk kvalitet och jag tycker den är riktigt fet – det fanns dessutom fler godbitar på skivan och ännu fler bra spår på andra skivor för den som diggar sånt här.

15. …And Stones - The Blue Aeroplanes
Tyvärr visade sig mitt förstahandsvals utgivningsår vara omtvistat, så jag fick byta i sista sekund. The Blue Aeroplanes är ett band från Bristol jag inte hört förut. Tycker att när man grävt i alt-rock/shoegaze-genrarna har det varit ganska trist och förutsägbart riffande. The Blue Aeroplanes gör något helt annat. Delay-guror som ger The Edge en “Run for his money”, snackig sång à la Lou Reed och dessutom licks som mest påminner om Desert Rose Band. Ingen kombo jag har hört förut och jag gillar det!

RapNCap

 

Detta kära nöje det är varje gång vi ska ses, ni och jag. Alltid så efterlängtat. Våndan att välja vad era öron kan svälja. Är jag för kontroversiell eller mellanmjölk eller värre! Minimjölk! Detta 90-talets bottennapp bland kolloidlösningar. Jag vill välja ut vårt grädde ovanpå mjölken så att säga. Listan idag innehåller de tio raplåtar som vi lyssnat mest på här hemma på sistone. Crème de la crème eller kanske till och med det kärnade smöret som vi bryner vår vokabulära och kreativa hjärnknölar i! För Rap är verkligen en oerhört konstnärlig musikform. Temat för denna gången är Rap, till stor del Gangesterrap men inte enkom. Musiken vi hör är i stark kontrast till förra listan med ett verkligen organiskt skapande trots sitt stora innehåll av elektronisk musik och samplingar och så vidare.  Denna kontroversiella musikstil kan verkligen ses som en spegling av uppväxtförhållandena för våra barn. Som ett barn av utanförskapsområden där jag redan på 80 talet - tidigt 90 tal erfor mycket skit så är det så talande att höra denna samtidsspegling även om många låtar nu har 10 år eller mer på nacken. Men även att genren idag har en satirisk sida och att rapen rör sig vidare, utvecklas och har en viss återgång till gamla stilar som exempelvis Harry Mack som är en fantastisk freestylerappare som arbetar med spontanitet och Flow. Oftast live med utgångspunkt från ett urval av slumpmässigt givna ord. Nationer som vi möter är USA, GB, och SWE med representanter som LL Cool J & Eminem, Blackalicious, Pete & Bas, Einar, K27, Hov1 och Alan Max.

 

Jag lämnat er med en rå lista utan  beskrivningar så ni bara kan följa med och lyssna.

 

Till alla er som lyssnar på listan och läser denna text önskar jag en fin och glädjefylld vår och ett stort tack för ERA fina listor.

Glöm aldrig, 42!

https://open.spotify.com/playlist/2QFp7kI9LT1BWjDee7Vrpf?si=1ce4b5c005c64cfd