Jag rör mig mellan många olika stilar av musik hela tiden. Som en neurotisk fluga som landar lite varstans på olika bakelser till och från.
En bakelse jag inte längre så ofta landar på är folk (folk/country/bluegrass ja ni fattar).
Men plötsligt händer det, och då får jag ta tillfället att dela lite från episoden. Så här bjuder jag på ett litet destillat.
Men det finns regler:
1. Inga old darlings, lika färsk är jag som kanske några av er på materialet
2. Inget jävla skit
3. Värdiga ljudbilder och prodd
4. Ingen narcissism
Tufft. Men här har vi facit. Min lilla vandring i hyfsat okända territorium. Until mext time.
Rodriguez
Bortsett från en oväntat fin 70-talsprodd, med ackordföljder vi har hört förr, så klampar Sixto Diaz Rodriguez in i rummet. Jag tröttnar aldrig på hans blandning av känslosam men samtidigt majestätisk vocal. Oerhört bra. När basetonerna smyger sig på blir jag helt rysig. Och så fin poetisk text som körsbär på toppen. Vi har blivit lite kompisar, jag och Roddy.
The Dead Brothers
Galet förtjust i dessa. Mörka själar söker mörker som dom säger (ingen säger det). Dock hade jag missat denna pärla. En fest när det kommer till ljudprod. Tyvärr förlorade vi sångaren 2021, och bandet upplöstes. Detta får bli en symbolisk R.I.P. till både vokalisten Alain Croubalian och hans gäng av mörkrets furstar.
Dan Hicks & His Hot Licks
Hypnotisk bit. Gitarrerna yo. Och kontrabasen introducerar sig tidigt, och längs progressionen av låten tar den till sist så mycket plats att man nästan hör friktionen av fingrarna mot strängarna. Och ett roligt soundstage-lekande med framförallt vocals ovanpå det. [GODKÄNT]-stämpel så bläcket stänker.
Bert Jansch
Lite paus innan vi trycker på. Enkel liten låt. Men fastnade för de udda ackordskiftena som blev lite hookiga fär mig.
Munly J Munly
Vilken speciell låt. Börjar och slutar i klassisk men något modern folk-anda. Men låt oss inte hålla tillbaka. Släng in lite typ buddhistisk strupsång. Väldigt inspirerat. Sångaren är stundvis uncanny lik David Eugene Edwards. 16 Horsepower och Woven Hand vibbar mixed.
Giant Sand
Lutar mot renodlad country litegrann. Men lyssna på ackordföljderna. In och ut i dur/moll med väldigt fin fingertoppskänsla. Och en fint "påtryckande" energi i hela låten. Något dom verkar vara duktiga på överlag.
Terry Callier
Vilken röst va? En sån låt där man efter ett par sekunder vet att man är i trygga händer dom närmaste minutrarna. Ännu en ny kompis här.
Katie Cruel
Något med stämsången här fångade mig direkt. Bert Jansch här igen, tätt följd av underbara Beth Orton och Devendra Banhart i backing vocals. Den senare (med kanske det coolaste namnet någonsin) ligger på radarn.
Baxter Dury
Väldigt speciella val av ljudmixning. Men jag älskar det. En filt, och en öppen brasa, och detta, och ett zombie-spel.
Tompa
Ja vi avslutar med giganten ifrån vilken jag hört det mesta (allt brukar jag säga). Denna har på något sätt slirat sig förbi min uppmärksamhet. Så jag måste råda bot. För er som inte hört, you're welcome.
Peace out.
