Hur många gånger har du hört någon säga "När du väl besökt Afrika så vill du alltid komma tillbaka"? Jag har aldrig fattat grejen. Nu har jag i och för sig inte varit i Afrika i någon större utsträckning (undantaget Sydafrika och Kap Verde och jag vågar påstå att det knappt räknas), men bara tanken på så mycket flygtid ger mig nervösa spasmer. Då är det bättre att stanna hemma, njuta av den närproducerade värmen, ta det lugnt. Och ta det lugnt, det är precis vad den här spellistan ska göra, för idag handlar det om musik från väl valda delar av Afrika.
Av någon anledning (troligtvis från Afrikabitna människor i min omgivning) har mina spellistor på senare tid börjat flockas av Ethiojazz, Afro Beats och modern musik från Mali, och av dessa har jag plockat några favoriter. I dagens lista finns det ingen större inbördes ordning vad gäller varken geografi eller tidsepok, så jag presenterar helt enkelt artisterna nedan och låter rytmerna tala för sig. Smaklig lyssning!
Dagens lista
Fatoumata Diawara
Född 1982 och kommer från Elfenbenskusten med föräldrar från Mali. Hennes kreativa värv startades som skådespelare men började några år efter det nya årtusendet spela gitarr. Skivdebuterade 2011 men hade redan innan dess hunnit slå igenom stort. Fortsätter dock spela in filmer, bland annat Timbuktu som fick en Oskarsnominering 2014.
Akalé Wubé
Tekniskt sett inte en afrikansk akt (startades i Frankrike 2009) men förbannat skickliga musiker som tar ett nytt grepp på Ethiojazzen långt efter de gyllene åren på 70-talet.
Francis Bebey
Författare och musiker från Kamerun som från sena 60-talet och framåt producerade över 20 album i sin egen genre som blandar Kamerunsk Makossa-musik med jazz, pop och trams. Jag tänker mig Francis Bebey som en Kamerunsk Frank Zappa, även om dagens lista håller tillbaka på de mest fjantiga inslagen. För högkvalitativt trams rekommenderas varmt New Track från plattan med samma namn.
Mulatu Astatke
Självklart skulle denna listan inte kunna existera utan Ethiojazzens fader. Mulatu Astatke (ursprungligen från Etiopien då alltså) har varit och doppat sina fingrar i alla möjliga kakburkar och utan att säga för mycket så tenderar hans musik att ha inslag från traditionell Etiopisk musik, jazz, (Afro-)funk, reggae, klassisk musik och latinomusik. En nestor som på senare år fortsätter producera genom projekten Black Jesus Experience och The Heliocentrics.
Fela Kuti
Ännu en artist som är svår att hålla utanför denna lista. Född i Nigeria och i Nigeria levde han ett helt osannolikt liv fram tills sin tidiga död vid 58 års ålder. Under dessa år hann han med att både i princip skapa Afrobeatgenren, få sin studio Kalakuta Republic stormad av militär, försöka ställa upp i presidentvalet och efter sin död bli "hyllad" av den statsmakt han bekämpade i form av en Lit de parade.
Karthala 72
Ingen aning vem eller vilka det här är (förutom att musikerna bakom eventuellt heter Vincent Tendaji, James Mtondoo & Colin Moyo-shan), och det verkar ingen annan heller riktigt veta. Det jag vet är dock att det är riktigt svängigt.
Amandou & Mariam
Gift par från Mali. De träffades i unga år på en skola för blinda, och är således båda... blinda. De har öppnat för både U2 och fotbolls-VM i Sydafrika med sin musik som har kallats för Afroblues. Särskilt bluesigt vet jag dock inte, kanske mer åt discohållet, men det verkar onekligen funka oavsett.
Samba Touré
Gitarrist från Mali som enligt egen uppgift är starkt påverkad av Ali Farka Touré – "The African John Lee Hooker". Förutom Samba Tourés stundtals hypnotiska musik är jag mest fascinerad över att så oerhört många musiker verkar heta Touré i efternamn utan att till min kännedom vara släkt.
En liten efterrätt
Sist men inte minst på listan kommer den kanske vitaste låten som någonsin har producerats, men det är inte så konstigt egentligen. Enligt uppgift (ja, Wikipedia då alltså) ligger följande idé bakom låten: "a white boy is trying to write a song on Africa, but since he's never been there, he can only tell what he's seen on TV or remembers in the past." Snacka om att helgardera sig. Det kan ju dock förklara varför geografin inte är klockren (Kilimanjaro ligger ju inte direkt supernära Serengeti), men visst håller låten än!
No comments:
Post a Comment