Davids Sketna Projektorer

Denna veckan blir det axplock från en liten udda fågel, bandet Dirty Projectors.

Om det finns något jag gillar så är det eklektiska artister: Band som inte begränsar sig till en stil eller genre, utan vågar experimentera, byta spår och blanda influenser vilt. Dirty Projectors är ett sådant band: Dom har rört sig obehindrat mellan artsy indie, progg-rock, folk, pop och R&B. Men trots att bandet konstant utvecklas och att dom nyttjat många vokalister och medlemmar över åren är det ändå omisskännligt samma band.

…Sannolikt för att bandet framförallt är frontmannens, producenten och geniet David Longstreth projekt. Det som är lite roligt är dock att han låter de andra i bandet få ta mycket plats och även sjunga lead. Trots detta finns det i min mening ingen annan som låter som Dirty Projectors. Dom har ett odistinkt men ändå genomgående sound. Något jag tror attribuerar mycket till melodierna och sång-arrangemangen som ofta är väldigt komplexa och unika. Ska man likna bandet vid något annat så blir det nog Talking Heads. Inte för att dom låter så lika utan för att jag kan se likheter mellan Longtsreth och Byrne. Det finns en stor dos avant-gardism och experimentlusta. Båda David:arna har dessutom rätt udda unika sångröster och gitarrstil (fast Longstreth är mer träff och tonsäker). Dom har sammarbetat vid ett tillfälle.

Dirty Projectors är inte alltid lättlyssnade och gränsar ofta till det pretentiösa, men ge det lite tid, det här är ett kul och originellt band om man ger dom chansen.

Here ya go:

https://open.spotify.com/playlist/1v8Y0psrtz4rbMMRrQCNJr?si=C1pQUlj-SKyjU6Jf1RpuRQ

Om låtarna:

Kanske var det så att David kände sig lite splittrad efter uppbrottet?

1. Up In Hudson [2017]

En låt som avhandlar break-uppen med Amber Coffman, som var Davids partner, tillika sångerska och gitarrist i bandet 2006-2013.Den självbetitlade skivan där låten återfinns på är mer eller mindre en solo-insats där David lär har varit inspirerad av bl.a elektronisk musik. Även hip hop och Kanye West, som också är namedroppad i texten. Älskar framförallt introt med körsången och blåset på den här låten, som är helt utsökt. Lyssna gärna på Song Exploder avsnittet om denna låten. 

Dirty Projectors såg precis ut som man förväntar sig ett indie-band skulle se ut 2009, anno 2009.

2. Cannibal Resource [2009]

Från Bitte Orca, skivan jag först hörde med bandet. Det som först attraherade mig var Longstreths väldigt o-ortodoxa gitarrspel och det komplexa körharmonierna som här sjungs av exet Amber Coffman och Angel Deradoorian (Vilka även spelade gitarr resp. bas i bandet). Amber och Angel pryder öven skivomslaget. Det är spretigt och lite udda och jag älskar det.

When in doubt konsultera Maos lilla röda.

3. Overlord [2020]

En ganska ny singel med nya bandmedlemmen Maia Friedman på leadsång. Här är en mer akustisk och organisk sida av Dirty Projectors, med ståbas och akke-guror. Ändå hör man klart dom harmonier som är är unika för bandet. Tycker att sångmelodin är väldigt vacker och den 3-stämmiga körsången är löjligt snygg. På de 2 EP:n som släppts i år är det hitills tjejerna i bandet som står för sången – och vad jag hört är det tanken att alla 5 bandmedlemmar ska få en ”egen” EP under det gemensamma bandnamnet. Kul demokratiskt (?) koncept.

Om ditt handeldvapen sakar avtryckare går det ganska lätt att hitta reservdelar. Tex. på Ebay. Detta är en avtryckare som passar till en Colt 1911. 

4. Gun Has No Trigger [2012]

Körerna bygger upp en härlig dynamik i denna låten. Vid första öronkastet (ett begrepp jag myntar nu) kan man få för sig att Longstreth sjunger lite ”Håkan Hellström-illa”. Jag är 100% säker på att det är medvetet och han låter sin röst brista med mening för att skapa spänning och friktion. Den här snubben lämnar inget åt slumpen. Diggar den minst sagt intrikata sångmelodin, men även basspelet är väldigt skönt på detta spåret. 

Kööörigt värre med så många begåvade sångerskor i samma band.

5. Lose Your Love [2020]

En till låt från i år, nu med Felicia Douglass på leadsång. En mer Soul-poppig låt, men som fortfarande låter Dirty Projectors. Mycket tack vare kör-harmonierna. En genre jag normalt inte är så intresserad av men tycker detta är väldigt snyggt och välproducerat. Och tycker att man lyckas effektiv undvika musikaliska klyschor som jag normalt förknippar med modern R&B. 

Det vore väl inte fel med en egen liten bubbla eller två? Detta är framtiden, mark my words.

6. Little Bubble [2017] 

En till låt från det självbetitlade ”göra-slut-albumet”. En rätt sentimental och emotionell R&B ballad med full-on stråkar och piano som dominerar. Fint och en helt annan sida som visas upp. Tycker speciellt om den intima refrängen och sparsmakade och härligt släpiga rytmen.

Dave bär Amber. Det är Nat som bär Deradoorian.

7. Useful Chamber [2009]

En rätt udda låt som är lite svårt att genrébestämma – vilket gör den så intressant. Här blandas friskt pop med folkig akustisk gura, nästan rap-liknande stick, körer och en stenhård och totalt kaotisk indierock refräng. Är det progg-rock? Isåfall låter det inte som något annat i den genren. Förstår om man tycker att det är för knasigt, men hejsan, vilken dynamik. Jag uppskattar lite tuggmotstånd. 

Amber sjunger om dom tjusiga Socitetsdamerna. Jag fattar liksom check out those asses! 

8. The Socialites [2012]

En låt med exet Amber Coffman på sång. En helt fantastisk sångerska som även jobbat med Snoop och Major Lazer. En tjusig och väldigt intrikat sångmelodi. Tycker att det mycket man hör på radion nuförtiden lider av Rihanna–atononal sång: sångmelodier som är typ 2 toner. Detta är rena rama motsatsen. Försök sjunga med så fattar ni.

Den kvinnliga motsvarigheten till Hanson – Syrrorna Haim, står för körerna på That's a Lifestyle.

9. That’s A Lifestyle [2018]

Skivan Lamp Lit Prose var lite av en återkomst till indie band-soundet med mer körsång. Som gitarrist är jag djupt fascinerad på hur man skriver en vers som denna. Känns så oförutsägbar. Även sång-arrangemanget på refrängen är klart udda. Lamp Lit Prose har många fina samarbeten på den här låten är det Haim och på skivan hörs bla. också gästspel av Robin Pecknold från Fleet Foxes.

Man vet att man står högt i indie-kurs när Björk vill jobba med en.

10. When the World Comes to End [2011]

Från en EP där bandet samarbetat med Björk. Låten som har ett väldigt enkelt arrangemang är en av flera som inkluderar den gamla sång-tekniken ’hocketing’ från 1400-talet. I princip är det när tonerna i en melodi eller ackord distribueras över flera instrument eller röster. Även använt flitigt av mitt gamla favvo-prog band Gentle Giant.

BONUS VIDEOS:

En live-hemmifrån video från i år. Innehåller en jättefin version av Lose Your Love med akustiskt gitarr och demonstrerar fint tonsäkerheten hos tjejerna i bandet. 

NPR Tiny Desk spelning från 2018 med mer fokus på David Longstreth. Rekommenderar verkligen Tiny Desk, finns många bra artister att kolla in. 

Kortfilmen ”Hi Custodian” - En lätt surrealistisk musikvideosamling från Swing Lo Magellan [2012] med det ”gamla bandet”. Pretto-artsy, men snyggt och många bra låtar!