Dags för Tropicalister!

Så här i tider av stor politisk polemik och uppjagade debattklimat kan jag inte annat än slå ett slag Tropicálian. Denna Brasilianska kulturrörelse som, åtminstone musikaliskt startades på sent 60-tal och leddes av Caetano Veloso, Gilberto Gil, Gal Costa, Tom Ze och galningarna Os Mutantes.

Lista här https://open.spotify.com/playlist/6Yu7kxwUMrEjYMSz88Ram8?si=U6wQA3hPTOKr7LxRrI7c-A

Som historisk backdrop var givetvis den nyinkuppade högerdiktaturen i Brasilien (1964) och allt vad det innebar i censur, kulturförtryck och nationalism som Tropicalisterna opponerade sig mot. Men även vänstern fick sig en släng av sleven. Tropicalisterna älskade Beatles, psykadelisk rock och glättig popkultur, något som verkligen inte gick hem hemma i vänsterstugorna. En klassisk konsert med Caetano Veloso, kompad av Os Mutantes på en musikfestival i Rio slutade med upplopp och regn av ruttna ägg när en arg Caetano tröttnat på burop och anklagade den till stor del vänstervridna publiken för kulturkonservatism.

Nä, Tropicalisterna var halvanarkister, antinationalister, antropofager - dvs hyllade kulturella mashups, och gillade att utmana. Det hör man ordentligt i musiken. Till skillnad från den smootha Bossanovan eller taktfasta samban är det tvära kast i musiken, inte ovanligt med oljud och andra smått störiga element och en hel del Beatles och psykadelisk rock. Dock levererad med brasiliansk finess och känsla.

Det första “officiella” Tropicalist-albumet var Tropicália: ou Panis et Circencis. Den var någon form a manifest från tidigare nämnda troppen. Veloso, Gilberto Gil, Gal Costa och Tom Ze kom alla från Salvador i Bahia, men flyttade ner till sina själsfränder Os Mutantes i Sao Paolo.

Skivan finns tyvärr inte på Spottan, men innehåller ett gäng låtar där de olika deltagarna sjunger och kompar varandra om vart annat. De olika låtarna på skivan finns mestadels utspridda på olika album, men jag vet inte vilka (om någon) är samma version som på Tropicália: ou Panis et Circencis.

Värd att nämna är även demonproducenten Rogério Duprat som producerat och orkestrerat de flesta Tropicália-albumen.

1. Os Mutantes - Ave Genghis Khan (1968)

Här är ett praktexempel på Os Mutantes psykadeliska rock. Även om gruppen gått igenom ett antal lineup-ändringar genom åren är det originaluppsättningen på denna stänkare från debutalbumet 1968, nämligen bröderna Arnaldo och Sergio Baptista samt sångerskan Rita Lee. Mutanterna lärde först känna Gilberto Gil på den en årlig visfestivalen (verkar varit en viktig företeelse i Brasilien) där Gil var en av de första som ställde upp med en rocklåt. Sedan drogs de in i Tropicalia-kretsarna i Salvador och kompade ofta både Caetano Veloso och Gilberto Gil.

2. Gilberto Gil - Dois Mil e Um (1969)

Gilberto Gil har en otroligt produktiv karriär som bland annat slutat i en ministerpost. I sina tidiga skivor - under Tropicália-tiden - är han rätt gränslös och utflippad med tydliga influenser från Beatles post Sgt Pepper. Personligen tycker jag Gilberto Gil var som bäst lite senare på 70-talet.

3. Tom Zé - Gloria (1968)

Från Tom Zé’s första skiva. Efter 1968, då Caetano Veloso och Gilberto Gil flydde diktaturen till London, och Tropicalian officiellt var över glömdes Tom Zé bort men “återupptäcktes” på 90-talet mycket pga Talking Heads-David Byrne, som har varit en stor förespråkare av Brasiliansk musik i staterna.

4. Caetano Veloso - Alfaomega (1969)

Störst av Tropicalisterna blev ändå Caetano Veloso. Även han otroligt produktiv. Med en fantastisk len röst som lämpar sig till både visor, ballader och rock. Här hör vi hans vapendragare Gilberto Gil i bakgrunden.

5. Gal Costa - Tuareg (1969)

Till sist Gal Costa, en otrolig oefterhärmelig sångerska, gör Tropicálisterna kompletta. Gal är både slipad och oslipad samtidigt. En härlig Berber-influerad låt som representerar Tropicalisternas ide om antrofagi. Låten har skrivits av brassefunkrockaren Jorge Ben Jor, som höll sig nära Tropicalisterna och spelat in diverse album med i princip alla inblandade.

6. Gal Costa - Nao Identificado (1969)

Vi kör vidare med Gal Costa. Från Gal Costas klassiska självbetitlade album som är nån form av orkestral ballad med psykadeliska inslag. Låten har skrivits av Caetano Veloso. 

7. Caetano Veloso - Eles (1967)

Från vad som kan vara ett av världens bästa skivor, Caetano Velosos självbetitlade debut, vars första spår passande nog heter Tropicália.

8. Os Mutantes - 2001 (Dois Mil e Um) (1968)

Ja detta är samma låt som Gilberto Gil gjorde i tidigare i listan men jag tycker de är så olika att båda får vara med. Dessutom illustrerar det hur vanligt förekommande det var att tropikalisterna spelade in varandras låtar om vart annat. Annars är detta ytterligare ett exempel på crazymusik från Os Mutantes, med sin folkiga vers kombinerat med psykadelisk rock-refräng. Låten är skriven av Rita Lee och Tom Zé.

 

9. Gilberto Gil - Domingo No Parque (1968)

Vad jag förstår, Gilberto Gils genomslagslåt i Brasilien, där han fick spela för hela Brasilianska folket på TV. Se nedan. Ja det är Os Mutantes som kompar.

10. Os Mutantes - Panis Et Circenses

Fan vi tar en Os Mutantes-låt till för de är så jävla bra. Och fina kleeeder har de också. Låten fanns givetvis med på Tropicália: ou Panis et Circencis. Skriven av Caetano Veloso och Gilberto Gil.

Panis Et Circences är (inte helt rättstavat) “bröd och cirkus” på latin - det man behöver ge folket för att de skall distraheras från de stora frågorna.

Hoppas ni gillade!