Lite olikt mig, men på senare tid har ganska mycket pretentiös, artsy och jazzig musk passerat min radar. Bland annat har jag lyssnat lite för mycket på en artist som heter Paris Smith som återkommer några gånger i den här listan.
Dra på er en svart polotröja, ett par tjockbågade glasögon och ett par alldeles för stora hifi-lurar med detaljer i trä och krom och sån där snurrig telefonsladd. Nu kör vi!
Movement 1 - Floating Points etc.
Splonkans ny skiva från i år. Jag har fått för mig att den här är rejält hajpad, så jag lyssnade på som det trenkänsliga modelejon jag är. Hela skivan är ett enda långt stycke som återkommer till samma tema i en blandning av elektronika och saxofon. Mysigt och meditativt tycker jag. Lite lagom pretentiöst och perfektionistflummigt.
Bicycle Town Pt 1 - Marius Neset etc.
Vad är detta, en dansk med tutsax? Jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt, fint eller folkligt. Lite inslag av gåsjazz och andra fjäderfän. Det är något med hans obstinata knasspelande som tilltalar mig men samtidigt vrider jag mig lite i stolen. Behöver ni hoppa över denna kommer jag inte klandra er.
Äsch jag vågade inte och strök denna. Ni får leta upp den om ni är nyfikna.
Psalm 37 - Paris Smith etc
Jag har som sagt snöat in på Paris Smith en del på senaste tiden. En jazzvibrafonist (!) som släppte tre skivor under hela sin karriär, en på sjuttiotalet, en på åttiotalet och en på nittiotalet. Han hängde runt i hemliga jazzkollektiv i sjuttiotalets Chicago och improviserade i bruna-orangea lägenhetsfester. Går du inte igång på det har du inget hjärta. Tyvärr är inspelningarna lite skräniga men jag gillar musiken mycket. Det är meditativt och rätt utmanande på samma gång, på liknande sätt som Hansson & Karlsson är. Fast detta är nog jävligare.
Owlman - Paris Smith
En till låt från Paris Smith, denna gång från åttiotalet. Skivan påminner en del om svenska bandet Koop om ni minns dem från tidigt tvåtusental, särskilt de låtarna med sång som är svinbra. Grym skiva och jävligt obskyr. Släpptes inte i många hundra exemplar när det begav sig. (aningen skränig inspelning tyvärr)
Bubbles - Yosi Horikawa
Lira med pingisbollar, ja varför inte. Det har ju gjorts många gånger förr, men har det någonsin låtit såhär bra?
Theater of Nature - Anna von Hausswolff
Kanske världens coolaste namn. Mäktigt och skräckinjagande. Hela skivan låter såhär, det blir lite mycket i längden, men ett stycke såhär i förbifarten är grymt.
Death Ride Through Wet Snow - TaxiWars
Ni får fylla på med info här, jag vet inget. Jag tycker låten är bra.
Lilith Came - Paris Smith etc
Äsch ni får en till Paris Smith-låt efter att jag tog bort tut-dansken. Härlig sångröst, påminner mycket om Koop.
Pyramid Song - Echo Collective
Nu blir det lite stämningsfullt ett tag. Det låter nästan lite EST. Och på tal om EST...
Dodge the Dojo - Esbjörn Svenssons Trio
...så kommer de här. En gammal favoritlåt, men bandet behöver väl ingen närmare introduktion. Jag gillar alla deras nittiotalsskivor.
When Sunny Gets Blue - McCoy Tyner
Jag lämnar er med något lugnt och fint, så att ni går härifrån in i helgen med en lugn känsla i magen, och har glömt alla pingisbollar, tutsaxar och skräniga vibrafoner.
No comments:
Post a Comment