Rockbrewdar

Innan har jag postat en länk med gubbrock, så i jämlikhetens tecken är dagens lista komponerad med kvinnliga sångerskor som tema. Enjoy rockbrewdar.

Sorry...

för att jag glömde skyller på väder och vind :-)

Men det är iförsig fortfarande fredag...

Här kommer låtar jag snöat in på mer eller mindre länge.

Och som lovat med fokus "Så mycket bättre" :-)

Glömsk

En mycket spretig lista

Denna tisdagen blir det en mycket spretig lista. Är man på resande fot är internet lite av en bristvara så det blir lite av vad som råkade ligga till hands. Enjoy: Spretiga listan

I should have been home with you

Vissa människor propagerar gärna för vanföreställningen att musikstilen country bara är amerikanska för dansband. Och gudarna ska veta att dessa okunniga själar har god uppbackning från den svenska dansbandsmaffian som alltid skryter om sina country-influenser. Thomas Ledin har Bob Dylan som främsta inspirationskälla, men det hjälpte ju inte.

Den mesta countryn är naturligtvis bara skit, och mycket påminner tyvärr om dansband. Men om man hittar rätt i countrydjungeln (prärien?) innehåller den mer blues, smärta, mörker, hembränt och ironi än man kan tro. Se den här listan som den bästa countryn från en som egentligen inte gillar country.

Listan:
I should have been home with you

Townes van Zandt - Waiting around to die
Mannen med den fantastiska rösten och den minst lika stora törsten. Han har alltid en speciell plats på alla mina listor. Detta är den första sången han skrev och troligen den bästa. Den handlar om en man som blir sviken av sina föräldrar, sin flickvän, sin vän och livet i allmänhet. Han åker i finkan, och när han kommer ut hittar han äntligen någon han kan lita på: Kodein. Muntert.

Blaze Foley - I should have been home
Blaze var en polare till Townes, men led av kronisk otur. Hans skivkontrakt slutade alltid med att någon ägde rätten till hans låtar och att skivan aldrig gavs ut. Han blev stor först efter sin död, som inträffade med hjälp av ett skjutvapen vid 39 års ålder.

Hans inspelningar verkar vara gjorda på en rullbandspelare i vardagsrummet, men musiken är fantastisk, och han hade dessutom en gigantisk mustasch.

Merle Haggard - Oakie from Muskogee
Merle blev en artist på allvar efter att ha sett Johnny Cash uppträda på San Quentin-fängelset. Merle satt i publiken. Oakie from Muskogee är en sång om hur mycket han hatar hippies. Hur mycket av den som är på allvar är oklart, men den blev en stor hit bland republikaner när den kom. Republikaner hanterar inte ironi speciellt väl.

Alison Krauss och Union Station - Outside looking in
Den här rösten känner ni igen från O brother where art thou. Gott så.

The handsome family - My sisters tiny hands
Jag vet ingenting om dessa annat än att det är ett nutida altcountryband, men det är en bra låt. Den börjar med ett komp av grodkvackande.

Kris Kristofferson - The Pilgrim
Kris har skrivit mycket åt många i branschen, bland andra Johnny Cash och Janis Joplin. Jag är normalt inte bra på att lyssna på texter, men när man lyssnar på den här inser man vad skillnaden mellan en bra och en dålig textförfattare är.

Townes van Zandt - Big country blues
Hoppla, Townes igen. Nåja rösten är otrolig. Notera hur han plöjer den här låten utan märkbar refräng.

Jerry Jeff Walker - I feel like Hank Williams tonight
Den här vet jag inget om. Jag vet inte ens om jag gillar den. Den är lite smörig, och alla countryartister smörar extra för Hank Williams. Döm själva.

Willie Nelson, Toby Keith och Merle Haggard - Pancho and Lefty
Skriven av Townes, men en listetta med Willie. Denna är live, och här börjar vi komma in på schlager-country.

Ryan Adams - The End
Ryan Adams är en modern representant för den så kallade alt-countryn. Den här typen av musik var omöjlig innan ironins tidsålder började gå över. Inte att förväxlas med Bryan Adams.

Låten får en att vilja besöka Jacksonville, och som tur är finns det minst en sådan i varje delstat.

Jag förväntar mig lite cred för att ha avslutat listan med låten The End.

Wes Anderson

Här kommer en hyllning till en av dagens i särklass bästa filmare och tillika skapare av soundtracks:  Wes Anderson.

Sköna skivor

..fast egentligen använder man kanske inte ordet "skiva" så mycket nu för tiden, när det antingen streamas från Spotify, eller laddas från what.cd!?

Temat är "favoritalbum från 2011". Det är bara några få av låtarna här som skulle platsa på en toplista över årets bästa låtar, men de representerar riktigt, riktigt bra album.

Atlas Sound - Parallax (Te Amo)

Atlas Sound a.k.a. Bradford Cox. Som solo och som medlem i Deerhunter har han varit en av mina absoluta favoriter de senaste fyra, fem år sedan. Här med ett rykande färskt album.

Real Estate - Days (Green aisles)

Atmosfärsikt, melodisk, lågmäld och lättlyssnat gitarrpop. Betydligt mindre "quirks" än på deras första skiva, men ändå intressant och väldigt bra.

M83 - Hurry Up, We're Dreaming (New map)

Bästa shoegazingen sedan 1991? En skiva som redan spelats här på Musikveckor nyligen, men som definitivt att dra en vända till.

Youth Lagoon - The Year of Hibernation (Daydream)

En 22-åring som spelat in en skiva i hemmastudion i garaget, präglad av ett splittrat förhållande och kronisk ångest. Låter det inspirerande?

St. Vincent - Strange Mercy (Cruel)

AllMusic använder orden "quirky, intricate pop songs" för att beskriva Annie Clarks musik. (Cat Power möter Gus Gus?) Stämmer verkligen bra på den här låten. Kanske en artist för Minna att lägga till listan över kvinnliga favoritsångerskor?

Girls - Father, Son, Holy Ghost (Vomit)

"Ethereal pop in the spirit of Spiritualized and Ariel Pink" enligt Pitchfork. En jämförelse som jag inte tycker stämmer in på albumet i sin helhet, men definitivt på den här låten.

The War on Drugs - Slave Ambient (Your love is calling my name)

När man tycker att Fleet Foxes är uttjatat och man med nostalgi i sinnet bläddrar bland de första Verve-singlarna (innan de hette The Verve…) men vill ha något lite fräschare - då plockar man fram The War on Drugs. (Med Kurt Vile på sång, vilket jag hade pinsamt dålig koll på innan jag började läsa på.) Näst bästa shoegazen sedan 1991?

John Maus - We Must Become the Pitiless Censors of Ourselves (Quantum leap)

"Kan man göra en sån här skiva 2011!?" var ungefär min reaktion när jag hörde den här skivan första gången. Post-punk (eller New Wave?) för 2010-talet! En av mina favoriter i år. Väldigt konstig, men väldigt bra!

Shabazz Palaces - Black Up (Youlogy)

Jag har noll koll på hip hop… Men det här är riktigt cool, ganska mörk musik, som egentligen hade varit en någon helt annan (obskyr) genre om det inte hade varit för att de "pratsjunger" ovanpå musiken.

Panda Bear - Tomboy (Tomboy)

Noah Lennox, a.k.a. Panda Bear. Här solo, annars medlem i Animal Collective. Självklart inte lika bra som förra Panda Bear-skivan eller förra Animal Collective-skivan, men utan tvekan på 2011-toplistan… Nördfakta att gå igång på: Skivan mixades av Sonic Boom från Spacemen 3.

Dudettes

En salig blandning låtar men med en sak gemensamt - otroliga röster.

De kvinnliga sångerskor jag håller varmast om hjärtat

As made famous by... ?

musikvecka

Lite cover-tema. Med reservation för att den jag tror folk gjort cover på också gjort en cover på nån obskyr artist från 1920-talet eller så... men det vet fan inte jag... Så var snälla om ni känner "MEN VA FAN DET VAR JU (insert artist) SOM GJORDE DEN FÖRST!!"

Personal Jesus - Johnny Cash
Ursprungligen en hit av Depeche Mode 1989. Cash är alltid bra.

Frgt/10 - The Alchemist, Chali 2na, Linkin Park
Kanske inte en äkta cover, kanske snarare en remix, men den får vara med ändå. Lite rap-version av Linkin Park's Forgotten.

Let me kiss you - Nancy Sinatra
Skriven av Morrisey, men spelades in av både honom och Nancy, släpptes samtidigt 2004. Morriseys version blev mer poppis men personligen gillar jag Nancys bättre. Gillar den riktigt mycket till och med.

Big in Japan - Guano Apes
Denna får vara med bara för att jag diggade den i gymnasiet....  Alphaville, 1984, var väl först med denna.

All along the watchtowers - Jimi Hendrix Experience
Dylan-cover av Jimi Henke. Riktigt bra, upptäckte den först när jag hörde den i filmen Watchmen....

Heartbeats - Jose Gonzales
Cover på The Knife's låt Heartbeats. Blev rätt känd i Sony-reklamen men en jävla massa bollar i en backe.

Over The Rainbow/What A Wonderful World - Israel Kamakawiwolesaksamamikkiwoelele. Nån snubbe från Hawaii som är död nu som spelar ukulele kör dubbelcovern.

Last Kiss - Pearl Jam
Kanske en av de sorgligaste låtarna som skrivits... deppig är den iaf. Orginalet (Wayne Cochran) låter dock aningen cheerful... ända från 1961. Sen gjorde Pearl Jam en cover på den typ 1998 och dom sjunger den mer i en känsla som reflekterar den deprimerande texten.