Tuesday, 13 March 2012

Spotlight on Red Snapper


För några listor sedan hade jag med ett spår av dessa arbetshästar, där jag även blandade in stora ord som "magi" och "storhetstid". Lyckades nog inte riktigt förmedla dessa attribut särskillt trovärdigt med bara ett litet axplock från senaste plattan. Så i dryghetens namn kommer här en hel lista med bara ren dunderhonung.


Bandet grundades i början av 90-talet av Ali Friend, David Ayers och Richard Thair. Denna kärna har alltid funnits men under åren har samarbeten dykt upp till höger och vänster, främst med vokalister.

Artister som hänger med länge har ofta något pionjärsskap förknippat med sig. Red Snapper var ett av dom första banden som tog upp ämnet med att blanda in elektronisk musik i en akustisk ensemble. Dom signades tidigt av Warp records, som på den tiden tänkte lika öppet.

And the nominees are...

Seeing Red

Alison David är en av deras frekventa gästvokalister. Plattan Making Bones kom 1999, en efterlängtad uppföljare till debuten.

The Paranoid

Från debut-albumet Prince Blimey på Warp records 1996. Det tidiga soundet är fortfarande tungt akustiskt.

Biffa Bacon

Senaste plattan från 2011. Till min stora lycka har dom lyckats hålla fast vid sitt sound och ändå utvecklats.

Some Kind Of Kink

Från "Our Aim Is To Satisfy Red Snapper" som kom 2000. Kanske den mest intressanta plattan med tanke på att dom verkligen tog steget in på klubbscenen utan att förlora sin pondus.

Image Of You

Är det en digeridoo? En TB-303:a? Nej, det är en kontrabssist med en wawaw-pedal. Alison David drar igång 80-tals vibbarna på allvar, men det är en fin liten halv-ballad.

Architectronic

Välstämt och djupt + till min vetskap första gången frontmannen gör vocals.

Get Some Sleep Tiger (Plaid Mix)

På Warp records delade Red Snapper genombrottstid ett tag med Plaid, som åkte på flertalet remix-jobb i electronicans domäner. Här gör dom en drum'n'bass/jungle variant på en av hitarna från Prince Blimey. Fint parti i mitten där dom flexar sina berömda harmoni-muskler.

Ultraviolet

Detta är bra, men förvånansvärt mycket hissmusik för att vara Red Snapper. Från ihop-plocks-plattan Red Snapper 2003.

Fatboy's Dust

Instrumentalt när dom gör det som bäst.

The Last One

Frestelsen var för stor. Om en artist har en låt i sin repertoar med detta namn som dessutom är en av de bästa låtarna så måste detta respekteras. Att lägga denna först hade bara varit allvarligt pretto.


--

Avslutningvis ett litet smakprov på deras live-framträdande. Här kör dom en av sina dunderhittar från samlingsplattan Reeled And Skinned.


No comments:

Post a Comment