Åh fy...

Alla har väl sina skämslåtar. De där låtarna som man gillar men man vet att man inte borde. Nu går jag all in och publicerar min skämslista. Detta är låtar som jag tycker är bra, på riktigt, men som jag skäms över i varierande grad. Jag tänker inte försvara den här listan, jag vet att det är dåligt. Men bra. Men dåligt.

I panikartad skräck över att detta skulle råka bli en ironisk lista har jag lyssnat mycket på den de senaste dagarna, och mitt diggande och frenetiska taktstampande tyder bara på en sak. Jag gillar detta.

Döm mig inte för hårt.


Länk till listan

Bon Jovi - You give love a bad name

Bon Jovi har jag alltid ogillat starkt. Men när den här låten dök upp i guitar hero märkte jag hur rolig den var att "spela". Jag kom på mig själv med rejäla scenframträdanden varje gång den dök upp på skärmen.Sedan dess har jag uppskattat Bon Jovis bonniga partykraft. Och jag skäms.

Ankie Bagger - Where were you last night

Jag vet inte om ni kommer ihåg henne, men Ankie Bagger låg högt på listorna 1989 med den här låten. En kraftfull dänga.

Detta skulle folk säkert kunna gilla i ren ironi. Och visst är det på gränsen även för mig. Men något i åttiotalstrycket tilltalar mig. Särskilt refrängen som börjar 2.58 har en helt underbar tonartshöjning. Snyggt.

Pluspoäng för att låten mycket väl skulle kunna vara gjord av Bon Jovi om man lade på gitarrer och manlig röst. Det märker man när man hör dem efter varandra. Det är i stort sett samma låt.

Ankie Bagger är fortfarande verksam som framgångsrik musiker. Detta kan man tex läsa på wikipedia:

2009 släppte hon en singel tillsammans med Peter Gustafson från TV-serien Bonde söker fru.

Madonna - Hung Up

Jag gillar ju inte Madonna. Men Hung up är så otroligt snyggt gjord att jag gillar den ändå. Och det passar inte mig riktigt. Mashups är ju väldigt roligt, särskilt när de är professionellt gjorda. Detta måste vara den snyggaste mashupen som finns. Usch vad jag inte tycker om Madonna.

The Connells - 74-74

Fy. Detta är klart bottennappet på listan. Jag gillar ju oftast melodiös musik, snarare än rytmisk (funk), knudig (nu-metal) eller värdelös (house). Kan det vara det som gör att jag tycker att den här sliskiga tonårssörjan låter bra? Jag äcklas av mig själv.

Lasse Holm - Canneloni Macaroni

Den här skäms jag inte ens för. Vi har diskuterat den tidigare i tjatten. En sån kraft! En melodi i världsklass, körer, opera och en otrolig produktion! All denna enorma talang och produktion, bortslösat på en sång om pizza! Jag skäms över mitt land som producerat den här låten, men den är fortfarande bra. Vilken annan artist hade kunnat låta doa-kören rimma

Mamma mia!
Pizzeria!

Modern Talking - Brother Louie

Att jag alltid uppskattat Modern Talkings låtar är en väl förborgad hemlighet. Tills nu. Jag har till och med så usel smak att jag föredrar remixen av den som gör den lite mer disco-ig (som om det behövdes).

Opus - Live is Life

Åttiotalet, allt var upp och ner. Fult var snyggt, svårt var enkelt, rockstjärnor hade mustasch och live is life var en normal låt. Detta är så dåligt men ändå så bra. Säger du att du inte gillar den här låten så tror jag inte på dig. Detta går inte att tycka illa om! Ändå tillhör den de låtarna man inte vill erkänna att man gillar. Den är så uttjatad, men ändå så fantastisk.

Jag visste det inte tidigare, men i videon riktas en ordentlig känga mot hippies (åttiotaliska för hipsters) genom att Opus sparkar bort deras "love is love"-folkrock från scenen och kommer in i sina vita åttiotalskläder och gör succé. Sångaren hjular in på scen i helvitt, murre och hockeyfrilla. Snyggt! http://youtu.be/PTpi6ISKwOY

Patrick Juvet - Lady night

I min späda ungdom hade jag och mina vänner en föga uppskattad tradition att köpa billiga skivor till varandra. Helst LP-skivor då, som vi hittade i femspännsbacken på Living in the past i Lund. På en inflyttningsfest fick jag den här skivan med Patrick Juvet, en Schweizisk discotönt från tidigt åttiotal. Nästan alla hans låtar handlar om USA (på bruten franska), men inte denna. Jag skäms faktiskt inte för detta, det här är riktigt bra disco.

Till festbesökarnas stora förvåning (och fasa) kunde de inte skratta rått åt min present utan tvingades istället lyssna på den hela kvällen. Kontakta mig om ni vill ha fler Juvet-tips.

TLC - No scrubs

När den här låten släpptes var jag kär i en av sångerskorna. Det var det många som var. Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg vem av dem jag gillade, men jag tittade mycket på videon. TLC var ju inget vidare band egentligen, och inte ens den här låten är så bra. Men den har etsat sig fast i mitt minne med någon märklig positiv konnotation.

Extra roligt är att låten handlar om att killar inte har nån chans på dem om de är loosers, dvs inte kör en egen bil och om de fortfarande bor hemma hos mamma. Alla deras andra låtar handlar om att "Du är fin som du är".

Lordi - Hard Rock Hallelujah

Ingen har nog missat denna. En dålig rocklåt, som i melodifestivalsammanhang var i det närmsta fantastisk, som därefter var ganska uttjatad och sedan glömdes de bort. Jag har alltid haft en svaghet för maskeradmusiker och klatschiga rockdängor, så den här gick rakt in i mitt hjärta.

Ytterligare brändes låten in i mina frontallober när den dök upp på kareokeskärmen en tidig morgon i Roppongi för fyra år sedan, efter en väldigt blöt natt. Då såg det ut så här:

Over and out.