Milli Vanilli, Samantha Fox och Anna Book.
Många risiga saker kommer ifrån 80-talet. Men var allt risigt? Jag beslutade mig för att sjösätta ett forskningsprojekt.
Sakta men säkert navigerade jag ett hav av förvirrade artister och dåliga alster.
Snåla anslag, hårda deadlines och skyhöga krav från kritiker till trots så lyckade skutan ta sig i hamn med både själ och värdighet intakt.
Men avgör själva, resultatet finnes här.
Valde att sätta ihop ett gäng låtar som har alternativ stämning på gitarrer: D A D G A D (D sus) samt D A D G B D (double drop D). Att stämma om ger nya möjligheter vid komposition och nyttjande av lösa strängar kan höras i samtliga låtar. Låtar 1, 2, 3, 4 samt 7 är D A D G B D. Låtar 5, 6, samt 8 är D A D G A D. Enjoy!
"Mark Bell, en av technons hjältar har lämnat oss! LFO var Sheffields stolthet och gjorde en av technons stora skivor när dom 1991 gav ut Frequencies på Warp Records. Älskar den fortfarande! Vila i frid.”
Har lyssnat rätt mycket på "Musikguiden i P3: DJ-set och mixar” de senaste veckorna. Inte helt oväntat så är det rätt mycket av det som spelas som inte finns på Spotify. Istället är det ofta Soundcloud som gäller. Så idag kommer en “Musikguiden…”-inspirerad lista med låtar som jag har samlat på mig på Soundcloud.
Inget jättetänk bakom låtlistan, mer än att efter en hård start med LFO, så börjar vi lite lugnt med Kornél Kovács, och därefter ökas tempot igen.
en populär tv-serie som varit mycket inspiration till MF DOOMs musik
Sent skall syndarna vakna, här kommer en sen lista. Upp till bevis om detta är något som funkar i Musikveckorna! Vad sägs om lite hiphop från några Daniel Dumiles många alias MF DOOM. Doom använder flitigt gamla samplingar från gamla kultfilmer i sina beats, exempelvis de äldre Godzilla-filmerna. Doom uppträder aldrig utan sin mask, därav namnet Metal Face Doom. Masken är övrigt från filmen Gladiator och en referens till superskurken Dr Doom från Fantastic Four.
Det är inte killen på bilden som skrivit inlägget.
Man ska inte underskatta musikens kraft att ge en extra kraft när man tränar, och när jag boxas och går loss på säcken hemma är det oftast detta som spelas. Beaten och flowet i lite upbeat rap är perfekt för boxning och det gör att man orkar det där lilla extra.
För äkta träningskänsla, ställ in Spotify på 10 sekunders crossfade mellan låtarna och höj volymen :)
Även om man inte tränar så är det ändå trevlig musik. Rap är en genre som fascinerar mig på många sätt, speciellt texterna (inklusive den faktiska mängden text), samt alla referenser de lyckas trycka in överallt.
Jag kan rekommendera ett besök på rap.genius.com, där man kan hitta texterna samt förklaringar på vad de faktiskt betyder (eller vad de eventuellt refererar till). Ganska intressant.
Avslutar med lite kuriosa: Eminem innehar för nuvarande världsrekordet i antal ord i en sång, med hela 1560 ord i hans Rap God, som jag för övrigt haft med i en av mina tidigare playlists. Det innebär ca 4.3 ord / sekund, i drygt 6 minuter.
Mitt favoritinstrument stavas nämligen mellotron och det är verkligen en makalös manick. På sätt och vis, en föregångaren till samplern.
Principen är att man har korta rullbandsloopar med förinspelade instrument eller ljud. Dessa kopplas sedan till en klaviatur, likt den man har på en orgel. När en tangent hålls nere spelas loopen upp, pitchad till rätt ton. I praktiken behövs det en liten bandspelare för varje tangent. För att byta till ett nytt sound är man tvungen att byta samtliga loopar. På senare modeller var dessa monterade på en större kassett vilket förstås gjorde saken något enklare. Mellotronerna kom med ett gäng "ljudbanker", de mest klassiska mellotronljuden är förmodligen stråkarna, följt av tvärflöjt och körer. Andra typiska ljud inkluderar cello, blåsinstrument och vibrafon.
Själva tekniken patenterades faktiskt redan 1949 i USA. Den första varianten hette "Chamberlin MusicMaster " men var ingen större kommersiell succé. Den var dyr, otymplig, opålitlig och hade väldigt mycket biljud.
Ovan en Mk2
1963 lanserades den första Mellotronen. Bill Fransen, en f.d. Säljare hos Chamberlin, flyttade till London och grundade företaget Streetly Electronics tillsammans med de tre Bröderna Bradley som var experter på bandhuvuden. Den nya produkten fick namnet Mellotron, en sammanslagning av orden Melody och electronics.
Streetly Electronics "Mk1" var inte heller den speciellt stabil eller kommersiellt gångbar. Men bara något år senare såg Mk2 ljuset. Den vägde ca 160 kg, kostade lika mycket som ett mindre hus och bestod av hela 70st individuella bandspelare. Inte nog med det; Mk2 hade 54 olika ljud/instrument och dessutom inbyggda trumrytmer, stereo-output och reverb!
Någon tydlig målgrupp fanns dock inte ännu. Man trodde att den skulle vara någon form av självkompande entertainment maskin och fokuserade inte så mycket på dom rena instrumentljuden.
Några early adopters av instrumentet var Den engelska prinsessan Margaret, Peter Sellers, Kung Hussein av Jordanien och L.Ron Hubbard.
Knäppgöken/Scientologgrundaren L, Ron med en Mk2 i bakgrunden.
Det var först runt 1967 som mellotronen fick sitt genombrott, mycket tack vara the Beatles' “Strawberry Fields” och band som the Moody Blues. (John Lennon hävdade att han ägde den första som tillverkades kommersiellt).
John Lennon med en Mellotron under inspelningen av Sgt. Pepper.
Med sitt karakteristiska svajiga ljud blev Mellotronen en favorit bland många av de psychadeliska popbanden. När flower-power eran gick mot sitt slut, var det många av banden som sadlade om till Progg-rock och tog Mellotronen med sig. Modell m400 blev den första som tillverkades i större upplaga (ca 2000 mellan 1970-86) Den blev ett signum för genren och nyttjades bl.a. av band som Yes, Genesis, King Crimson och Pink Floyd.
Under första halvan av 70-talet användes Mellotronen ganska flitigt och blev populärt om man behövde tex. lite fläskiga stråkar till en episk rockballad.
Trots viss produktutveckling förblev dock Mellotronen ett stort och dyrt instrument och allt eftersom syntharna blev mindre, billigare och bättre så minskade Mellotronens popularitet ytterligare. Engelska musikerförbundet drev även kampanj mot företaget då man ansåg att den hotade att ta jobb från "riktiga musiker". Man fick till sist finansiella problem, bytte ägare och allt färre tillverkades. Under 80-talet användes den väldigt sparsamt och började betraktas som en relik från en svunnen era.
Men helt dött har den aldrig...
Idag finns det gott om retro-filer och alternativrockare som har plockat upp instrumentet och en variant tillverkas faktiskt idag i Stockholm. Mellotronen har lite kultstatus och nu finns även dom klassiska mellotronsounden som ljudbanker i div. Hård och mjukvarusynthar bla. i Svenska top-of-the line synthtillverkarens Nord's produktlinje Nord Electro.
TL;DR Mellotronen är ett orgelliknande instrument från 60-talet som spelar samplingar av klassiska instrument, text flöjter och fioler.
Här är föresten en fin liten demonstration av ingen mindre än Paul McCartney:
The Moody Blues är på sätt och vis det ultimata mellotronbandet. Keybordisten Mike Pinder jobbade faktiskt för Streetly Electronics och skänktes en begagnad mellotron i mitten av 60 talet. Han var väldigt aktiv i produktutvecklingen och introducerade faktiskt instrumentet för the Beatles.
Mellotronen är verkligen ett signum för the Moody Blues - den är förekommande på nästan alla inspelningar i en eller annan form. Jag har valt deras mest klassiska verk, den smäktande och episka Night in White Satin. Runt 0:45 kommer de klassiska stråkarna in och når sedan crescendo i refrängerna. Mäktigt! (Obs Notera att det är ett äkta tvärflöjt-solo som hörs och inte mellotron-flöjt)
Mike Pinder och the Moody Blues med en Mk2
Changes - The Zombies
The Zombies är band som för få känner till. Dom hade väl egentligen bara 2 hits, “She’s not there” och den Postuma “Time of the Season” (Som för övrigt myntade frasen”Who’s you daddy”). Deras platta Odessey and Oracle (En oavsiktlig felstavning av Odyssey) från '67 var föresten den första skiva som spelades in i Abbey Road efter Beatles Sgt. Pepper - på samma 4-kanalare och samma Mellotron.
Det är ett fantastiskt elegant barock-pop album med flera fina mellotronspår. Time of the season blev en stor hit i USA ‘68, men då hade bandet redan splittrats.
På låten “Changes" som jag valt, spelar keybordisten Rod Argent sin M400 med tvärflöjtljud. Argent bildade senare progg-rock gruppen med samma namn och stod bakom “God gave rock n roll to you” som Kiss gjorde mer känd.
The Zombies spexar till det
Every Christian Lion Hearted Man will show you - Bee Gees
Vid ungefär samma tidpunkt som ovan nämnda band, men 10 år (och lika många album) före deras egentliga stora genombrott, spelade 3 Australiensiska bröder in sin officiella debutplatta. BeeGees “1st” är även de en bortglömd psychadelsisk pärla. Här är det brodern Maurice, som på den Gregorianskt-inpirerade “Every Christian Lion Hearted Man will show you”, spelar mellotronen. Riktigt suggestiva mellotron-stråkar och väldigt långt från falsettdiscon i Stayin Alive. BeeGees har gjort en imponerande antal plattor och låtar, synd bara att deras bästa skivor (de med mellotron) 1st, Idea, Horizontal och Odessa nästan helt glömts av.
Bee Gees Pre-disco era. Är han inte lite söt Robin Gibb?
New World - The Strawbs
The Strawbs är knappast det mest kända av banden i progg-rock genren. Men ändå ett klassisk mellotron-band. Jag talar självklart nu om den engelska progg-rocken, AKA symfonirocken, inte den märkliga styggelse vi kallar progg till vardags här i Sverige. Hursomhelst, Strawbs var ett underskattat band, mest känt för att mellotronentusiasten Rick Wakeman började sin karriär där. Rick kom sedan att spela med Yes och spelade även mellotronen på David Bowies klassiker Space oddity. På den dystopiska låten 'New world' från plattan Grave New World '71 är det dock hans efterträdare, Blue Weaver, som står för ett otroligt mäktigt mellotronspel med både blås och stråkar.
AKA the Prog-wizard Rick Wakeman med åtminstone 2 Mellotroner på samma bild. Förmodligen M400's. Rick hade även en custom modell...
Watcher of skies - Genesis
Vid sidan om Yes och Pink Floyd är nog Genesis det mest kända och kanske det mest definitiva proggrockbandet - dom hade självklart en massa mellotron på sina plattor. Watcher of skies från 1972 har en episk inledning spelat på en Mk2 av keybordisten Tony Banks som kan berätta följande om just introt:
"It was intentionally melodramatic to conjure up an impression of incredible size. It was an extraordinary sound. On the old Mellotron Mark 2 there were these two chords that sounded really good on that instrument. There are some chords you can't play on that instrument because they'd be so out of tune. These chords created an incredible atmosphere. That's why it's just an incredible intro number. It never sounded so good on the later Mellotron."
Genesis med Tony till vänster. Notera även Peter Gabriels frisyr.
Dream On - Aerosmith
Jag skulle lätt kunnat fylla resten av playlisten med progg, men här kommer något mer lättsmält istället. Vi hoppar fram ett år till Aerosmiths debutalbum och i min mening främsta, första och kanske även enda bra powerballad? Det är inte otroligt att tänka att bandet var lite inspirerade av Zeppelins monsterhit Stairway to Heaven från 71, även det ett klassiskt mellotronspår. Lustigt nog var Stairway to Heaven också kraftigt inspirerad av en annan mellotronballad, nämligen Spirit's låt Taurus från '68… Hursomhelst, på Aerosmith's Dream on kommer verkligen de svulstiga mellotronstråkarna till rätta spelade av Sångaren Steven Taylor. Tänk vad den gamle idol-jury domaren kunde en gång i tiden!
Dudes that looks like ladies. (Och det blev inte bättre med åren)
Kashmir - Led Zeppelin
Jag kunde förstås inte låta bli att ha med en Led Zeppelin låt i playlisten. Men det blir inte "Stairway", utan den episka Kashmir från plattan Physical Grafitti anno 1975. I Kashmir blandas mellotronen, spelad av basisten och multiinstrumentalisten John Paul Jones, med riktiga blåsinstrument och stråkar. Jones, som även skrev stråkarrangemanget hävdade:
"The secret of successful keyboard string parts is to play only the parts that a real string section would play”
...Samtidigt är faktiskt mellotronen extremt tydlig runt 3:25 där den skapar den tongivande mellanöstern-känslan åt hela låten. Notera även att även om grundtakten är 4/4 spelas gitarriffet in 3/4 vilket skapar en fin polyrytmik.
John Paul Jones med en m400. Killen i bandet man inte vet hur han ser ut.
Exit Music - Radiohead
Vi hoppar över 80-talet. Detta mörka årtionde, och landar istället i mitten på 90-talet. Nu började mellotronen hitta tillbaka till populärmusiken. Instrumentet hörs bla. i megahiten Wonderwall av Oasis och Smashing Pumpkins' Tonight, Tonight. Båda från 95. Jonny Greenwood gitarrist i Radiohead och tillika fan av udda instrument använde en M400 flitigt under inspelningarna av OK Computer ‘97. På sista spåret Exit Music (For A Film) hörs de vackra och lite ovanliga mellotronkörerna från 1:27. En fantastisk melodi som egentligen kanske borde varit sist i playlisten. Men nu blev det kronologisk ordning istället.
Jonny gillar ovanliga instrument. Här med en mini version av det om ännu mer obskyra instrumentet Ondes martenot.
Amy - Ryan Adams
Ryan Adams solo debut från 2000, har många fina låtar. På den delikata och melanokoliska balladen “Amy” hörs inte mindre än 3 olika mellotronljud i samma låt!. Flöjter, stråkar och om jag inte hör helt fel, oboe. (Runt 2:20).
Finstämt och kanske, kanske lite pretentiöst - men jag gillar den som fan. Ryans senaste platta från i år är kanske inte jättespännande. Men så har den heller inte någon mellotron!
En Jävla Hipster.
Beat the Drum Slowly - Timber Timbre
Vi avslutar med ett relativt nyupptäckt band för mig, Timber Timbre. Dessa Kanadensare släppte sin 3:e platta i år och har flera spår med härligt svajig mellotron på. Vilket verkligen passar deras kusliga vintage indie-folk.
'Beat the Drum Slowly' börjar mjukt och ödsligt med mellotronflöjter men mot slutet, när stråkarna kommer, in övergår den till en suggestivt mardrömsliknande ljudbild. Hela plattan är faktiskt strålande, men också lite dyster. Passar dock fint på en regnig höstdag.
Dom är inte gladare än så här. Varken på platta eller på bild.
Verkligen en klassiker, men det fick räcka med en Zep låt och Kashmir är mindre uttjatad.. På den här live-videon ser man dock hur John Paul Jones lirar.
King Crimson är ett legendariskt Progg/Mellotron band. Här är en låt från debuten som hade kunnat kvala in om det inte vore för att dom inte finns på Spotify.
En låt från den otypiska Their Satanic Majesties Request. Rolling Stones svar på Sgt. Pepper. Psychadeliskt som fan. När Brian Jones dog försvann dessvärre mycket av experimentlustan och så vitt jag vet är det enda Stones plattan med Mellotron.
Air är ju ett par riktiga retro-killar. Dom har Mellotron på många låtar. Särskilt på det suveräna soundtracket till Sofia Coppolas The Virgin Suicides, vilken den här låten kommer ifrån. Lyssna även på 'Playground Lover'...
