Den jazzen klarar sig aldrig

Disclaimer - Semester: sitter på mobil och taskig uppkoppling så det blir lite torftigt utan bilder och så...

"Tommy har frusit in i acidjazzen. Den jazzen klarar sig aldrig"

Håkan Hellström - 2-steg från paradise

Om man frågar gemene man om vilken genre som var mest typisk för 90-talet får man sannolikt svar som: Grunge, eurodisco, britt-pop, triphop eller skatepunk. Någon kanske erinrar  sig genrer som ska-punk eller d'n'b, Cheiron-pop, uppkomsten av nu-metal och att det var det årtionde då hip-hoppen kanske var som störst?
Kvar, något i skymundan och delvis bortglömd återfinns Acid-Jazzen, en genre som jag lyssnade rätt flitigt på under ett fåtal år.

Den kan beskrivas som en blandning mellan Jazz, funk, soul och disco men har också inslag av rap, samplingar och house. Genren uppkom i England där den var mer soul och house orienterad, motsvarigheten i USA var mer jazzig hip-hop. Att den är så bred gör den lite svårdefinierad och det är nog  just därför termen sällan används längre -  man
Har helt enkelt fler och bättre subgenrer idag.

Anyways, här är en litet urval på låtar som jag diggade och man kunde klassa som Acid Jazz "back in the days"…


Länk till playlisten

1. Brand New Heavies - Brother Sister

Vi inleder med Brand New Heavies, typexempel på, och min introduktion till genren (genom låten Dream come true som användes i introt till Glenn Killing i Manegen). Brother Sister från skivan med samma namn är en soul-jazz-svängig låt och visar verkligen otroligt kompetent band det rör sig om.

2. Corduroy - Mini

Corduroy hade jag nästan förträngt, men nu när jag grävde lite fick jag en lätt nostalgi-chock över just denna goa låten. För första gången lyssnade jag även på texten: den handlar tydligen om bilmärket Mini. Där ser man.

3. Galliano - Prince of Peace

Galliano's Prince of Peace hade jag på en samlings CD en gång i tiden. En Låt med ett skönt laid-back groove. Galliano var ett av banden som körde mycket med rap och är kanske ingen av mina favoriter. Just den här låten är dock rätt soft.

4. Freak Power - Rush

Rush med Freak Power var en smärre hit då det begav sig. Kompet och flöjtsamplingen känns lite daterade men det är fortfarande jäklig ösig feel-good låt som får mig vilja dansa.

5. Blacknuss - Dinah

Acid-Jazzen var framförallt ett brittiskt fenomen men den spred sig även till Sverige. Musikkollektivet Blacknuss har haft gräddan av svenska musiker som medlemmar eller gäst-artister. Just på Dinah är det bla. Stephen Simmons och ADL som står för vokalinsatsen. Blacknuss lirar fortfarande trots att Christian Falk dessvärre inte längre finns bland oss.
I sammanhanget kan man också nämna Stakka Bo.

6. Jamiroquai - Too Young to die

Jamiroquai var väl den inom genren som hade mest kommersiell succé. (Vid sidan om Stereo MC?) Många av hitsen har jag lyssnat sönder och har lite svårt att uppskatta idag. Men det finns go-bitar som den här t.ex. älskar framförallt basen.

7. A Tribe Called Quest - Award Tour

Amerikanska A tribe called quest är en av de mer prominenta bland de mer hip-hop orienterade akterna. I Award Tour hörs jazz vibrafonisten samplas.

8. James Taylor Quartet - 3 Mile Island 

James Taylor Quartet, eller JTQ - inte att förknippas med den Amerikanska singer-songwritern, är ett orgel-baserat band vars alster brukar vara instrumentala. Låtarna är lutar ofta åt  Jazz-hållet och låter ofta påminner ofta ledmotiv till 70-tals tv-serier. 3 Mile island tycker jag fortfarande är en jäkligt svängig bit.

9. Icognito - Still A Friend of Mine

Icognito spelar i samma skola som Brand New Heavies. Dom bildades redan '81 men det var först ca 10 år senare dom slog igenom. Den jäkligt "slicka" Still A Friend of Mine ger mig lite Stevie Wonder vibbar.

10. Us3 - Cantaloop

Cantaloop känns som en låt de flesta har hört men få skulle kunna säga vilken artist. Extremt mycket 90-tal, men den är fortfarande rätt charmig. Us3 samplade Herbie Hancock och den blev en top 10-hit i USA.