Svenska Missöden

Jag lyssnar på relativt få svenska artister, men det finns undantag.

Dagens lista är en lös samling låtar med texter som jag gillar.
Det genomgående temat är Sveriges baksida. arbetarklass, misär, knark och allmän torftighet.
Kanske inte världens mest upplyftande ämne, men det finns något äkta i just de här texterna som är ganska ovanligt i svensk populärmusik. Och jag antar att det är just därför jag gillar dom.


Playlisten finns här: Svenska Missöden

Herr Magnell, här utan märr. En man i motvind.

Min häst har blivit sjuk – Ola Magnell

Vi kickar igång Ola Magnell, en rockrökare som seglat upp som en av mina nya favoriter.
Den fantastiska texten förmedlar en febrig, neurotisk, paranoid känsla och jag tolkar låten som en sorts existensiell livskris. Trots att han oftast hamnar i progg-facket tycker jag Ola Magnell har Bob Dylan liknande kvalitéer. Och visst fan svänger det!!

Jag går omkring i stan som en levande fossil
Och tänder snett på soundet från varenda buss och bil
Jag tränger undan min tårar, tränger undan mina invektiv
Vad tjänar det till, vad är det för mening med mitt liv?
Jag har ingen teori och ingen ideologi
Jag vet ingenting om kärlek, ingenting om poesi
Allt jag kan kraxa fram är en och annan mossig schablon
Om att jag är aggressivitet och frid i en och samma person

Hattifnatt. Kjell "Hellre Full än glad" Höglund.

Man vänjer sig – Kjell Höglund

Kanske den mest deppigaste text som skrivits. Eller åtminstone den torftigaste. Kjell Höglund som numera har dragit sig tillbaka har redan kultstatus med all rätt, diskbänksrealismens okrönta konung.

Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst
kan inte äta, dricker kaffe, åker buss till jobbet
där är långa, trista timmar, meningslösa klyschor
ingen öppnar sig, man stirrar bara tomt
och pratar strunt och skrattar till
men man vänjer sig, man vänjer sig

Friherre Michael Ramel smälte nog inte in så bra på Riddarhuset

Artificiell Prana – Michael Ramel

Povels son hade nog stora skor att fylla. Artificell Prana är någon form av redogörelse och uppgörelse med droger efter att ha suttit inne en kortare period för innehav. Förutom att det är en skön text, (Prana är inom Hinduismen en sorts livsenergi) så är det en grymt ösig låt med fina oktaverade gitarrer och congas så det ryker.

Men hör på mig om du vill nå nåt äkta och evigt
så ta din pipa ur din mun.
Nog kan du se vad du vill uppnå genom medel av denna art -
men du kan aldrig skynda på din väg med medel som ger dig fart.
Så sätt dig nu ner och tänk! - om du vill komma dit snart.
Artificiell Prana - om det blir dig till en vana -
kana ur din gamla bana - vägen är längre än du kan ana.

TLK även kungar av nödrim

Kompisar Från Förr – The Latin Kings

En skiva som gjorde ett avtryck när den kom. Till och med på mig, som normalt sätt är relativt ointresserad av hip-hop. Trots att rimmen ofta är skrattretande, så finns det något äkta i texten. Det är dessutom inte illa att kunna rimma "Farsgestalt" med "Knark :D 

När plattan kom visade den verkligen på en helt annan sida av Sverige än man då var van vid. och TLK kompenserar dessutom låga språknivån med en stor dos naiv charm. 

pundaren skaffa sig en pistol atrapp
han gick in i en affär han gick till attack
han rånade skiten han fick pengar så det räckte
idag går han klädd som den perfekte
småkillarna i gänget ser nu upp till han
det är det vad dem anser e en man
så går det när man har en dålig start
en dag så gör dem alla likadant

Södersonen och stilikonen Kent.

Var finns alla Polarna – Kenta

Ännu en herre med kultstatus. Kenta var  en rätt tragisk karaktär och hade ett liv kantat med missbruk vilket dokumenterades is Stefan Jarls "Dom kallar oss mods" triologi. Var finns alla polarna är en reflektion över ungdomsåren från debutskivan från 1980. Samma skiva som även innehöll Utan att fråga som deltog i melodifestivalen det året. Förmodligen det mest äkta och udda framträdandet i melodifestivalens historia.

Det var så lätt att vara ung,och skita blankt i svennes style.
Drömmen att bli en cementens kung,
bara flumma omkring med ett smajl.

Som om 70-talet aldrig tagit slut. 

När jag var på Botten – Den Stora Vilan

Den Stora Vilan är en Göteborgsgrupp med ett retro-sound. Mycket av deras grejer lutar mer åt folkrock, men just den här biten är snarare en 70-tals bluesrock i 6/8 som för tankarna till Zeppelin. Texten lär inte vinna något Nobelpris men den förmedlar känslan av sorg och besvikelse perfekt.

Vill du veta vad jag tycker?
Om den saken att jag öppnar mig
jag har redan sagt för mycket
om hur låg jag faktiskt känner mig
men det måste du förstå
att det gjorde ont,
när jag var på botten och du sa att du skulle gå från mig.

Grovdopparen och pessimisten Allan.

Förhoppning – Allan Edwall

Allan Edwall var ingen stor sångare, närmast tondöv? Men som textförfattare excellerar han med sina underfundiga och svarta livsbetraktelser. Jag tycker nog han förtjänar en plats bland de främsta vissångarna i detta landet. 

Och läser man om sådant som står skrivet
Om människor som handlat fint och stort
Då verkar livet ens tillspillogivet
Och knappast blir det nå bättre

Möllan represents. 

Trubbel – Vit Päls

Möllanbandet Vit Päls, snubblade jag över för nått år sedan och blev direkt kär i denna låt av outgrundlig andledning. Egentligen borde det inte tilltala mig alls, men jag tror att det beror på att den har samma kvalitéer som Kjell Höglunds Man vänjer sig: En torftig, tragisk och ytterst personlig vardagsskildring. 

Hon berättade om sin barndom och jag berättade om min
Fast jag ljög ihop det mesta ifrån saker jag sett på film
Och så drog hon sina fingrar genom mitt hår
Jag tyckte om gesten men det finns inget som jag tycker sämre om

Ni vet hur Håkan Hellström ser ut. Så här är två hamnarbetare istället.

Hoppas att det ska gå bra för de yngre också  – Håkan Hellström

Håkan på musikveckor är det självmord? No worries haters! På den här låten sjunger han inte. Istället handlar det om ett samplingar från en dokumentär om hamnarbetare i Göteborg.

Här kan man snacka socialrealism.

"Cykla hem te Kallebäck igen klockan fem.
Utan att ha tjänat fem öre.
Utan förlorat 30 öre för att jag har druckit kaffe.
Man måste ju ha en macka och lite kaffe."

Alf plockade country-soundet ifrån Nashville, USA's svar på Kungsbacka

Mitt Land – Alf Robertson

Efter att ha frotterat sig i all misär och tragik vill jag ändå avsluta med denna kärleksförklaring till fosterlandet signerat pensionärernas egen förkämpe Alf Robertson. Är inte vidare patriotiskt lagd och låten tangerar pekoral. Men jag gillar Alf Roberson av princip, han var en genuin snubbe och han kunde förmedla en text som få andra.  

Jag är en kran i Göteborgs frihamn en disig morgon
och jag är en kyrkbåt vid Siljans strand.
Jag är figuren Rosenbom i flottans Karlskrona
och jag är Bohusläns karga stenar och sand.
Jag är Riddarfjärdens klarblå vatten och jag är busstationen på torget i Söderhamn.

Bonusvideo

Någon har knepat ihop en video till Håkans låt med klippen från dokumentären.