Jag försökte pitcha Paul Simon som fokus-artist men fick inget vidare gensvar. Så här kommer ett försök att övertyga om herr Simon's förträfflighet. Utöver hans insats i duon Simon & Garfunkel, som knappast behöver en närmare introduktion, så har han ju släppt inte mindre än 14 soloplattor, vunnit 12 grammis, polarpriset, invald i Rock n Roll hall of Fame, varit gift med prinsessan Leia(!) och är dessutom hedersdoktor på Berklee. Men titlar och priser å sido. Paul Simon är helt enkelt en grym låtskrivare, textförfattare och musiker. Detta blir några ett litet smakprov ut hans solokarriär. Några gamla och nya favoriter:
She makes the sign of a teaspoon
He makes the sign of a wave
The poor boy changes clothes
And puts on aftershave
To compensate for his ordinary shoes
Jag har hoppat över Call Me Al (Förvisso en av världens bästa låtar) eftersom jag misstänker att alla är välbekanta med den. På Graceland samarbetade Paul Simon med Svarta Sydafrikanska musiker, mitt under Apartheid-eran, och detta resulterade i en klassisk och sjukt bra platta. Detta är hands down mitt favvospår på Graceland, men det finns knapt ett dåligt spår på hela skivan. Det är något med introt som får mig att bli lycklig varje gång jag hör det…och då har jag ändå hört det många, många gånger.
Down by the riverbank
A blues band arrives
The music suffers, baby
The music business thrives
På Rythm of the Saints hittade han inspirationen från sydamerika och latinamerika. Men låten i frågan ska tydligen handla om Chernobyl. Jag gillar den suggestiva ljudbilden stark. Låten finns också i en mer orkestral version på Paul Simons senaste skiva från 2018. Den är faktiskt inte så tokig men jag gillar originalversionen bättre. 2018 versionen kan ni lyssna på här
The mama looked down and spit on the ground
Every time my name gets mentioned
The papa said, “Oy, if I get that boy
I’m gonna put him in the house of detention”
Från soloalbumet precis efter Simon & Garfunkels hade splittrats. Även denna skiva har klara influenser från latinamerika och Jamaica. Det karakteristiska samba-percussionljudet kommer från en s.k. Cucía trumma.
Vilket brott Simon & Julio har begått framgår inte av texten, men det är en skönt svängig feel-good låt.
Then I learned to play some lead guitar
I was underage in this funky bar
And I stepped outside to smoke myself a “J”
En platta som släpptes tillsammans med filmen med samma namn som Paul Simon också spelade i. Det är dock inte ett officielt soundtrack. Dom intrikata svängiga trummorna, signerade Steve Gadd, spelades med dubbla trummpinnar i varje hand. Härligt blås på denna.
You just slip out the back, Jack
Make a new plan, Stan
You don’t need to be coy, Roy
Just get yourself free
Grymt cool låt trycker jag, kontrasterna är geniala. Versen är så extremt melankolisk och har skönt driviga marchtrummor, som bryts helt med refrängen som har en upplyftande discokänsla. Ballt.
Refrängtexten må vara i ordvitsigaste laget, men visst är den är catchy!?
I had a childhood that was mercifully brief
I grew up in a state of disbelief
I started to think too much
En skönt svängig dans-poplåt som nästan för tankarna till Whitest Boy Alive. Det fantstiska gitarrspelet är såklart discokungen Nile Rogers förtjänst. Jazzlegenden Marcus Miller står för basen.
Plattan skulle egentligen blivit Simon & Garfunkels återföreningsskiva, men Art droppade av, av någon anledning. His lost. Om ni undrar vad (a) står för, så finns det även en Think Too Much (b) på plattan.
“Who am I
To blow against the wind?”
En till afrikainspirerad låt från Graceland. Den här gången tillsammans med General M.D. Shiranda And The Gaza Sisters. Även om han fick mycket kritik för att brutit den då rådande kulturella bojkotten mot Sydafrika blev Graceland en stor succé och hans bäst säljande skiva. Skivan är invald i the National Recording Registry as "culturally, historically, or aesthetically important". Älskar de småsura Afrikanska sångkörerna på denna låten. Man vill liksom bara dansa!
I can’t explain it
I don’t know why my heart beats like a fist
When I meet some dude with an attitude
Saying, Hey, you can’t do that…or this
En nyare låt som är ett samarbete med Italienska DJ:n musikern Clap!Clap!
Mycket får man säga; men han är inte rädd för att testa olika grejer.
Till synes en lätt humoristisk låt, men texten är faktiskt rätt skön och tar en seriösare ton i sista versen. Dessutom är låten är catchy som bara den.
Paul Simon är föresten fortfarande aktiv och släppte ett album förra året.
I’m gonna stand guard like a postcard of a golden retriever
And never leave ‘til I leave you with a sweet dream in your head
I sockersötaste laget och trummorna är lite för prominenta, men det är en jäkligt fin melodi och pappan i mig kan inte värja sig från den fina texten. Suprise plattan är hursomhelst producerad av Brian Eno. Denna låten skrevs för den animerade filmen The Wild Thornberrys från 2002 och nominerades både för Academy Award och Golden Globe för bästa låt.
Well the Spanish boys had their day in court
And now it was time for some fuckin’ law and order
“The electric chair
For the greasy pair”
Said the judge to the court reporter
Adios Hermanos skrevs till Simon’s Broadway-musikal, The Capeman, där man får man följa en ung Puertoricansk gängmedlem som mördat 2 ungdomar.
Tycker låten blandar riktigt sköna accapella gospelvibbar men har jag får även lite Afrika vibbar. Rejält tjusiga harmonier är det i alla fall!
BONUSVIDEOS:
Missa icke: En helgrym liveversion av Diamond on the Soles of Her Shoes inkl. synkroniserad dans!
Här är sannolikt världens bästa musikvideo (fortfarande!):
No comments:
Post a Comment