Bittert Bristande Hjärtan

Den bittra, brutna, listan

- Weeping Willows - Blue And Alone -

Om man kör spelet så hårt och ärligt varje gång, inte ducka för rädslan, inte backa, älska som om det vore sista gången (det kommer faktiskt en sista gång, smaka på den).
Då måste man och också vackert äta den där kakan när den kommer. Men det är en bitter, isande, själs-utslitande, brinnande, kaka.

Weeping Willows är så duktiga på att sätta ord och stämma på den.

- Elvis Costello & The Attractions - I Want You -

Allt hopp är ute men Costello vägrar acceptera att det verkligen är slut och vränger ut sitt bittra, råa, egoistiska men ärliga hjärta för alla att beskåda.
Snygg twist när han härmar antagonisten vid 3:14 och dennes sätt att säga “I want you”.

“Its the stupid details that my heart is breaking for
Its the way your shoulders shake and what theyre shaking for
Its knowing that he knows you now after only guessing
I want you
Its the thought of him undressing you or you undressing”

“Go on and hurt me then well let it drop”

- Townes van Zandt - Marie -

Den i särklass sorgligaste låt jag känner till. Townes beskriver hur han får sparken från järnvägsarbetet, blir hemlös, träffar en tjej och drömmer om att hitta en bil att flytta in i. De bor under en bro, någon snor hans munspel, sedan dör alla och Townes hoppar på ett tåg söderut.

Jag får en klump i halsen varje gång jag hör den här snutten

Marie she didn’t wake up this morning
She didn’t even try
She just rolled over and went to heaven
My little boy safe inside

Låten har knappt någon melodi, och ingen refräng. Han bara mässar likgiltigt över sitt fruktansvärda elände. Han är bitter över att han inte får jobb, att han inte ens får matkuponger och att han förlorat allt han har.

- Daniel Romano - Time Forgot (To Change My Heart) -

Liksom andra country-artister sjunger Daniel Romano mycket om brustna hjärtan. Men dimensionen han lägger till är ett fruktansvärt bittert mörker, gärna med hot om hämnd och våld.

Time Forgot lät som en rätt ordinär sliskig country-dänga första gången jag hörde den. Men texten är hotfullt bitter på gränsen till otäck. Handlingen är ungefär såhär:

1. Daniels vän snor hans blivande fru vid altaret
2. De bosätter sig på landet och får ett barn (som Daniel troligen är far till)
3. Daniel åker dit och hittar deras hus
4. Han drar till en bar och dricker tills det blir mörkt och alla sover, sen kommer han tillbaka
5. Slutet är oklart och tvetydigt.

Bara sug på den här textsnutten

He took my woman into the country and they had a baby girl
and she grew to look just like me. It’s a mean and wicked world.

So i took a train into that country
and I found their little shack.
I went to drink until the sun set
and in the darkness I came back

- American Aquarium - I Hope He Breaks Your Heart -

Dom mest brustna och bittraste hjärtana återfinner man, såklart inte helt oväntat, i country genren. American Aquarium är ett samtida alt-country band som lever upp till traditionen. Detta är kanske en av de bittraste låtarna och texterna jag hört:
“Hell I’m tired of writin’ these songs
It seems like I waste all the pretty ones on you
And I hope he breaks your heart
And I hope you cry all night”

- Evanescence - My Immortal -

Denna låten har alltid berört mig. Förlusten och smärtan som aldrig tar slut. Känslan av att kampen att läka ett söndertrasat hjärta, är bittert förlorad.

Amy Lee slår an en sweetspot här med sin vackert lidande stämma.

"These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase"

- Albin Groomer - Här inne hos mig -

Denne skånings något veka stämma bidrar till känslan av svek och miserabelt tillstånd i hans egenkomponerade, ödesmättade, deppiga ballad som knocked me off my feet när den kom för några år sedan. Plattan har mer att önska men tycker att han träffar rätt på detta spår i alla fall.

- Juan D'Arienzo y su Orquesta Tipica - Humillación -

Tangon är full av bitterhet, tårar, svek, krossade hjärtan och ond bråd död. Man hör det i musiken och det är tydligt i många texter. Om man lyckas förstå dem.

Många tangotexter är skrivna i början av 1900-talet och inkorpererar ålderdomlig “Lunfardo”, en dialekt av spanska som talades i Buenos Aires på 1800-1900-talet. Lunfardo började som ett förbrytarspråk så att fångar kunde prata utan att vakterna förstod vad de sa. Typiskt i Lunfardo är att byta ordning på stavelser “Tango”→“Gotan”, “cafe con leche” blir “feca con chele”. Ett annat typiskt drag är omskrivningar av saker: (Corazon)Hjärta => Dum person som jobbar utan att få betalt=> “Bobo”, osv.

Så det är inte helt lätt ens för spansktalande att förstå texterna i tango. Texterna handlar ofta om att vara utstött och kär utan möjlighet att få den man trånar efter, samt brutna löften och svek, Man tror att detta tema är kopplat till saknad till hemlandet och de man lämnade efter sig, för ett tufft och ofta farligt liv i Buenos Aires. Buenos Aires i början av 1900-talet var fullt av emigranter, mestadels italienska och tyska, som aldrig skulle återvända hem.

Orquesta Juan D’Arienzo med Hector Mauré (sång) - Humillación
En klassisk tango där jag föredrar D’Arienzos tolkning framför andra. Man känner huvudpersonens smärta när Mauré skriker “Odio este amor!” - Jag hatar denna kärlek!
Texten, så som jag hittat den översatt, handlar om en man som känner sig förnedrad av sin ensidiga förälskelse i en kvinna som leker med honom. Inte så go stämning i det förhållandet alltså.

- Osvaldo Ramos - Mi Dolor -

Vi kör en D’Arienzo till, nu i lite mer modern inspelning. Gissar att den är inspelad på 50-talet.
“Mi Dolor” är en annan favorit från dansgolvet. Det finns som vanligt flera versioner med olika orkestrar, men åter igen är det D’Arienzo som illustrerar känslan av svek, bitterhet och brustet hjärta bäst.
Texten handlar om huvudpersonen som (surprise, surprise) blir sviken av sin älskade och som reser utomlands för att hela sitt hjärta. Han kommer tillbaka vid god vigör och redo för ny förälskelse. Och allt är frid och fröjd tills han ser henne på gatan och han är tillbaka till ruta ett, förtvivlad och förälskad. Good times.

- Led Zeppelin - D'yer Mak'er -

En ganska märklig blandning mellan reggie och hårdrock men jag har alltid gillat den. Den brukar dela Zeppelin fans i två läger där den ena sidan knappt vill erkänna den som en zeppelin låt och menar att det är oseriöst flum, medans den andra älskar den som en av bandets främsta.

Titlen är en parodi på hur britter uttalar landet Jamaica. Titeln ska därför uttalas typ "Djermaker" och int Dire Maker som många tror. Och Jamaica har inget med låten att göra förutom att Reggie kommer där ifrån.

Den handlar kort om att en tjej har lämnat honom och han är både ledsen och bitter. Klockren inom temat med andra ord, och det är ingen ballad och den går i dur. Så jävla många plusspoäng asså. En annan låt på temat som också går i dur och är upptempo är ju Jackson 5 med "I want you back". Så om någon har valt den så borde jag ju få lite cred för det också.

- Dillard & Clark - Through The Morning, Through The Night -

Hörde den först framföras av Alison Krauss och Robert Plant men originalet är några snäpp vassare enligt mig. Från en fantastiskt bra skiva med samma namn också som jag varmt rekomenderar. Håller sig till temat relativt väl skulle jag vilja påstå.

- Rob Dougan - Left Me for Dead -

Ett brustet hjärta kan vara sorgligt och för stunden tragiskt. Man tänker sig att på sikt läker det och blir starkare, och på det viset är det också något vackert. Men ett _bittert_ brustet hjärta. Det skaver och läker aldrig. Jag tycker att Robban lyckas fånga den där framspottade självömkande och bortskyllande bitterheten på ett bra sätt. Jag väljer att tolka texten som ett olustigt efterspel av en kärlekshistoria.

- Kenny Rogers - Ruby Don't Take Your Love To Town -

I Ruby Don’t Take Your Love to Town får man berättelsen om en veteran som kommit hem efter kriget med förlamade ben. Hans käresta Ruby, “springer på stan” medans han sitter hemma, bitter och gråter. Vädjande ber han henne stanna hemma, men erkänner också, om han hade nått sin revolver, hade han skjutit henne – i klassisk country anda. Både text är i sig är grym (i dubbel bemärkelse) och har spelats in av många artister, men jag föredrar Kenny’s version.