Untitled 24th list

Tänkte att jag inte skulle köra americana från tidigt 70-tal denna gången. 

Ja asså, på ett sätt så tänker jag att det finns ett tema på denna listan, men det finns det typ inte. Men det finns ändå någon gemensam nämnare som jag inte riktigt kan komma på vad det är. Har jobbat en del med att försöka få snygga övergångar och ett trevligt flöde i listan. Hoppas det märks. Speciellt nöjd med Cosmic Skulls fråga i album titeln och Ghosts svar. 

Lista!!!

Öronrensning med icke-julmusik

Det är över. Julen har äntligen passerat men den där musiken ringer ännu ut i öronen. Julmusiken. Likadant varje år, från mitten på oktober ända fram till nyårsafton. Men nu när tjugondag knut har skickat julen ut så ska också musiken ut och för att vidare råda bot på den post-traumatiska stress som 2019 års upplaga av julfirandet gav upphov till så tar vi och vrider ner bjällerklanget och skruvar upp konversationen.

Helt enkelt: Mer snack, mindre tomteverkstad.

Fokuslista: David Bowie

Under de senaste månaderna har några av oss under #fokuslista grävt ner oss i David Bowies diskografi. Om man räknar med Bowie’s egna grupp Tin Machine, som gjorde två album, handlar det om 27 studioalbum + ett par fristående singlar. Det ena Tin Machine-albumet saknas på Spotify vilket gjorde att vi landade på 26 album + singlar.

En glad Jonas konstaterar att han har hela 11% av Bowies studioalbum på vinyl.

Deltagare var Gugge, Anders J och Anders L, Jonas, Pontus samt Rikard (som dock droppade av efter första 9 albumen).

Rikards avhopp möttes av nedvärderande motivational quotes

Uppgiften var alltså att enas om en total Bowie-lista, en inte helt lätt uppgift visade det sig. Men här är den!

Der Prozess 

Vi delade upp albumen i tre olika batchar i kronologisk ordning. 

Batch 1 -  9 album från David Bowie (1967) till och med Young Americans (1975)

Batch 2 - 9 album från Station to Station (1976) till och med Tin Machine (1989)

Batch 3 - 8 album från Black Tie White Noise (1993) till  Blackstar (2016) + strösinglar

I varje batch röstades gemensamt via olika poängsystem 10 låtar fram, med minst en låt från varje album. Dvs 9 låtar från olika album + 1 från vilket album som helst.

Ur dessa 30 låtar röstades sedan 20 favoriter fram gemensamt. De återstående 10 låtarna “trumfades” in från deltagarna som personliga favoriter. Alltså hade man chansen att få in sina personliga favoriter i listan, om de inte redan var med bland de första 20.

Trumfrundan lottades i Geneve under uppsyn av Världsbanken

Processen var långt ifrån enkel och ett misstag ledde till att “fel låt vann” på albumet “1. Outside” och för att undvika vidare kontroverser fick båda låtarna vara med på slutlistan.

En annan kontroversiell punkt gällde låten “Sweet Thing” på “Diamond Dogs”, som enligt en fraktion bör inkludera två andra spår (dvs låten består av tre Spotify-entries, men räknas som en) medan en annan fraktion anser att det handlar om tre olika låtar. Dock hamnade till slut alla tre på listan, men räknades som en låt.

Det slutgiltiga oemotsägliga beviset om att Sweet Thing skall räknas som en låt hittades på Wikipedia

Lite av vad som hördes från sidlinjen

Pontus Om David Bowies debutalbum

Tyvärr. Detta är ingen bra skiva, det är inte olyssningsbart, men på det hela rätt mediokert. Låtmaterialet är inget vidare, och inte så bra melodier eller sång generellt. Den känns som han försöker hänga på tidsandan genom att imitera samtliga samtida artisters stil, men det känns inte så trovärdigt. Nästan parodiskt på vissa låtar. Kommer sannolikt inte lyssna på skivan igen.

(inga låtar på detta album fick några röster i slutlistan)

Gugge om Black country rock från The Man Who Sold the World

Black country rock - MY GOD vad det hörs att Josh Homme har lyssnat in detta!! Sjukt fett! Lägg på 2 gitarrer och 2 ton dist så är detta = Queens

Pontus om Moonage Daydream från Ziggy Stardust

En annan Bowie favvo. Grymt anslag. Igen: så jävla delikat dynamik. Hårdrocksguror, blockflöjt och stråkar. Genialt! En av världens bästa gitarrsolon signerat Ronson. Sicken feeling. Förlåter t.o.m. fade outen!

Rikard om Aladdin Sane

Asså, en grej man kan säga om just aladdin sane är ju att den är ganska jämn och saknar riktiga bottennapp iaf. Sen är ju smaken som baken givetvis, men ah. 

(Endast en låt från Aladdin Sane kom med på slutlistan, “Drive-in Saturday”.)

Gugge om Sweet Thing från Diamond Dogs

Sweet Thing - nu snackar vi! Vilket megaregister han uppvisar i första versen. Fina övergångar till moll på refrängerna. Japp så ska det låta. Kan vara den bästa Bowielåten hittils enl. mig

Candidate - se ovan plus att jag för en gångs skull gillar saxen. Coolt att spjälka in en låt mitt i eposet

Anders Jälevik om albumen Low och Heroes

Summering: Low helt klart bästa skivan men utan hit-låt, heroes klart sämsta skivan [i albumbatchen] men med bästa låten. Gillar Bowies instrumentala äventyr!

(Heroes fick massa röster och kom högt på slutlistan. Low fick med Be My Wife, som sista låt.)

Jonas om inledningen på albumet Station To Station

Station to station: Jag älskar såna här låtar. Börjar lite halvtråkigt men efter ett tag visar det sig att det var en lång uppbyggnad. Den byter skepnad lite här och var, blir olika låtar etc. Ett epos snarare än en låt. De som säger att detta borde vara flera olika låtar har fel.

Golden Years: Så följer han upp med det här lågvattenmärket. Jag vill spola förbi. Doandet, handklappen, visslandet, allt är fel. Det enda som är bra är sticket som då och då bygger upp till en flådig refräng som aldrig kommer, så man mest blir arg. Avgå alla!

(Station to Station fick massa röster och kom med på slutlistan. Anders Larsson trumfade in Golden Years.)

Anders Larsson om Lodger

Hits-fri vilket såklart är lite synd. Gillar res-temat och lyssnar gärna på Lodger-låtar när jag är ute och reser själv. Dock är “Move On” en all time favourite för mig. Även Yassassin är fin! Look back in Anger hade jag inte lagt märke till förut, men den tål att lyssnas på igen.

(Anders Larsson gav Look Back in Anger högsta poäng i slutröstningen.)

Jonas om låten Tumble and Twirl på Tonight

Sånt här karibien-mög hör inte hemma i musik.

Anders Larsson om Tonight

Som om David Bowie och Sting fått ett oönskat barn, som socialen fått ta hand om.

Gugge om de första låtarna på albumet Tin Machine

Heaven's in here - gubbarock.

Tin Machine - gubbarock.

Prisoner of love - gubbaballad.

Crack City - gubbarock.

I can't read - fan gitarristen tar sjukt mkt plats alltså

Under the god - gubbarock.

Några av Bowies album på 80-talet hade svårt att övertyga fokusgruppen

Anders J om Cygnet Committee, Space Oddity

Jag var I valet och kvalet mellan Five Years och Cygnet Committee men när gåshuden dök up när den accentuerande gitarren kommer tillbaka vid 5:49 avgjorde det saken. Älskar den desperata och råa sången, inget tillgjort eller teatralt, bara rakt på! Om jag förstått det rätt handlar texten bla om hippies som tappar sitt ideal och skapar samma värld som de motsatte sig. Men mest gillar jag att det låter så ruggigt coolt när han gormar Kick out the Jams! Crescendot i slutet är även det riktigt najs, även om ett ordentligt slut hade vart snäppet bättre än en fadeout. Irrelevanta detalj i det stora hela dock! Jag hade aldrig hört låten tidigare och nu är det förmodligen den mest spelade bowie-låten i min spotifyhistorik. Det är precis det här som är så grymt med fokusartister!

Gugge om BlackStar

låten Blackstar e fan sjukt bra med

sinnesjukt att han kunde sluta med en så bra platta

Tack för intresset!

Uncle Tupelo and Beyond

Ur lite olika coverband och punkkonstellation bildades 1987 bandet Uncle Tupelo med sina huvudmedlemmar Jay Farrar och Jeff Tweedy. Den här listan handlar om dem, med lite mer fokus på Tweedy.

Uncle Tupelo blev snabbt representater för en ny musikgenre, "No Depression", som fick namnet från Uncle Tupelos första skiva.
Man skulle kunna kalla det punkinspirerad country-folk-bluegrass. Ofta förekom covers på gamla folklåtar men även mer nydanande material. Genren var stor framförallt i Chicago-området. No Depression blev med tiden synonymt med alternativ country med kanske Whiskeytown, Ryan Adams breakthrough-band som den mest kända akten.

Hur som helst Uncle Tupelo, Jay och Jeff, bröt ny mark och inledde två stora karriärer.

Två deppar-jeppar

Uncle Tupelo - Graveyard Shift (1990)
Kommer från albumet "No Depression". En klassisk no-depression-dänga. Hårda riff, hårt liv men fina gitarrer.


Uncle Tupelo - Moonshiner (1992)
Ett exempel på en cover - denna gång på en Bob Dylan-låt. Konstigt nog var "No Depression"-låtar påfallande ofta rätt deprimerande.

1994 hade Jay och Jeff bråkat en gång för mycket och Uncle Tupelo splittrades. Jay Farrar startade bandet Son Volt, som fortsatte i "No Depression" spåret. Jeff Tweedy ville inte vara sämre och startade Wilco, som nog ändå kan anses som både lite rockigare och popigare men med en tydlig twang.

Son Volt - Down (1995)
Från debutalbumet Trace som anses vara ett av de bättre "No Depression"-albumen som gjorts.

Wilco - That's not the issue (1995)
På detta spåret från fantastiska debutplattan A.M. Fenomenalt plinkeplonk.

Wilco - Don't forget the flowers (1996)
Från uppföljaren Being There. Också ett riktigt fett album.

Wilco har helt klart varit det mest framgångsrika bandet som härrör från Uncle Tupelo och lever och frodas än idag även om de gått igenom en hel del som band. Dock finns det mer att gräva i från Jay och Jeff.

Golden Smog - Radio King (1995)
Golden Smog var ett löst sammansatt gemensamt sidoprojekt med musiker från ex Soul Asylum, The Jayhawks och även Jeff Tweedy.
Just denna låten är från skivan "Down by the old Mainstream" där Tweedy låg bakom mycket.

Gob Iron - Buzz & Grind (2006)
Även Jay Farrar startade ett nytt band 2006, Gob Iron. Gob Iron höll sig nära sina rötter i Uncle Tupelo med mycket rena folkcovers eller folkinspirerad rock.

Loose Fur - The ruling class (2006)
Ett band som Tweedy har med Glenn Kotche och Jim O'Rourke. Under Wilcos mest krisiga år plockade Tweedy in Kotche och O'Rourke för att få rätt på "soundet". Det slutade med Wilcos mest framgångsrika album Yankee Hotel Foxtrot (2002). Albumet blev först ratat av skivbolaget. Wilco lyckades få rättigheterna att släppa det gratis och det blev stor succe och albumet plockades senare upp av annat skivbolag och grabbarna gjorde en rejäl hacka.

Wilco - If i ever was a child (2016)
Från albumet Schmilco. En otroligt fin låt tycker jag, som visar hur långt Tweedy kommit från det ganska punkiga soundet i Uncle Tupelo till känslig countrypop av högsta kvalitet.

Jeff Tweedy - Some Birds (2018)
Avslutningsvis en låt från Tweedy's första soloalbum Warm.

Lugna listan

Photo by Faye Cornish on Unsplash

Viss musik måste man anstränga sig för att ta avnjuta. Här är en lista som glider in av sig själv i öronen och slinker in genom alla kognitiva lager utan att damma upp massa affekt och känslor hit och dit. Skönt såhär efter alla helger kanske?

L I S T A