Regn

Här har man suttit i sin verkstad, filat på en fin och lugn gungstol av kontemplation och regn-toner.
Men nu växlar vädret helt plötsligt om.

Har jag skapat regnets bane? Är jag en vädergud utan att veta om det?


Listan

Vanishing point and/or Echo Dek

1997 släppte Primal Scream albumet "Vanishing Point". Albumet som är löst inspirerat av filmen "Vanishing Point" från 1971 som jag inte har sett men som skall vara en riktig kultrulle.

"Essentially the story of a disaffected ex-cop and race driver who is delivering a souped-up car cross country to California while high on speed ('uppers'), being chased by police and meeting various characters along the way"

är filmens plot enligt wikipedia. Jag är helt klart sugen på filmkväll.

Jag tycker Vanishing Point var en av de mest intressanta och bästa plattorna på 90-talet - så här retrospektivt - och den är lite bortglömd.

Kate Moss och nån annan arg supermodell förekom i musikvideon till kanske största singeln från plattan "Kowalski". Den förekommer dock inte i listan.

Plattan i sig är inte 100% lättlyssnad men för att löka laxen ytterligare släppte Primal Scream bara några månader senare även en remix-platta med dub-remixer av några av låtarna. På "Echo Dek" knycklar Primal Scream till låtarna ytterligare med hjälp av Adrian Sherwood.

I denna listan har jag valt ut fem låtar från Vanishing Point och fem remixer av samma låtar från Echo Dek, för att... ja bara för att jag tycker det är roligt. Jag använde själv Primal Scream för att rensa öronen efter fokuslistan med the Police och då insåg jag hur mycket jag älskade dessa plattorna och hur mycket jag hatade Sting.


1. Get Duffy / Duffed Up
Get Duffy är en av de smoothare låtarna på Vanishing Point. Man hör den typiska 90-tals acid-miles-davis-trumpeten i en annars ganska händelselös låt.
Remixen Duffed Up, gör om låten rejält, även om trumpeten dyker upp. Faktum är att jag inte är helt säker på att den ens är en remix på Get Duffy. Älskar den minimalistiska trumrytmen.

2. Out of the Void / Vanishing Dub
Här är den oremixade låten kanske mer konstig än remixen. Låten har ett skönt, lite spooky, komp, som accentueras i remixen. Remixen börjar med vad som måste vara en sampling av en Carlos Gardel-låt (har inte kunnat fastställas och jag borde vara i utmärkt position att bedriva lite original-forskning och bli idol på nått Primal Scream-forum).
Den ekande blöta trumman i remixen är så otroligt bra.

3. Stuka / Wise Blood
Välkommen till vansinnet. Stuka med sin dörrklocka, allmänt konstiga ljudbild och malande bas blir inte mindre konstig i remixen Wise Blood. Det finns en remix till av låten på Echo Dek och det var lite hugget som stucket vilken som fick följa med. Föredrar den underliga röstförvrängningen framför det mesta av dagens vocoder-trams. Tror även att ljudet av störtande flygplan används som instrument. Remixen är härligt dubbig och lika konstig.

4. Medication / Dub in Vain
Medication är en ganska klassisk bluesrocklåt som befäster Primal Screams kärlek till amerikanska södern. En av mina favoritlåtar på Vanishing Point.
Dub in Vain drar igång med härligt sönder-dubbade trummor men följer annars originallåten ganska bra, fast sången är mestadels bortplockad eller förvrängd.

5. Trainspotting / Last Train
Denna låten förekom också på soundtracket till Trainspotting. Lite väl mögliga 90-tals-trumloop tyvärr i mitt tycke. Därför känns det skönt att de filtrerats fint i remixen Last Train som jag tycker håller bättre i längden.

Softa Sånger om Satan

Jag hade ju förberett en satanistlista när Pontus postade sin. Inte nog med att det var samma koncept, det var även ett stort överlapp på låtar. Sedan dess har min lista fått ligga och marinera, och jag ville inte vaska den så den kommer nu i något uppdaterad form.

Listan.

Ghost - Mary on a Cross

När de vann en grammis för Sveriges mest tematiska band

Hela Sveriges favoritsatanist började med harmonisk och mjuk lightsatanism, och har sedan dess glidit närmre och närmre traxlistan. De låtar han släpper nu skulle kunna vara radiohits från sent åttiotal, och senaste singeln (denna) påminner lite om Hellacopters. Fansen är vansinniga, jag tycker att det är kul. 

Frikostigt med risiga rim och taffliga sexuella referenser, detta är som kattmynta för mig.

Bandet har dykt upp ofta i listor på senare tid. Jag tycker att detta är en estetiskt fulländad akt.

Roky Erickson - Don’t shake me Lucifer

Gamla favoriten Roky var djupt psykotisk, och när han gjorde sin allra bästa musik mådde han fan inte bra. Han pendlade mellan att tro att han själv var Djävulen, och att tro att alla andra var det. Rak och ärlig rocklåt, låter lite Stones. I vanlig Roky-ordning består låten mest bara av sin refräng.

Shawn James & the Shapeshifters - Number of the beast

"Vi visar hur onda vi är genom att kasta löv mot kameran"

Jag vet inte så mycket om detta, men det är en trevlig plinkplonkig cover av Iron Maidens låt. Det låter väldigt True Detective, lite vad man förväntar sig om man går in i en avlägsen countrypub i Amerikanska södern, på en plats där voodoo och mord har en framträdande roll. Så som det ofta är i filmer, och kanske inte lika ofta i verkligheten.

Danzig - Devil’s Plaything

Har någon sett mina bröstvårtor? Ah, där är de

Gammal favorit. Superknudiga Glen Danzig med bar överkropp visar här hela röstregistret i en finstämd ballad. Jävulen i den här sången är nog mer symbolisk än bokstavlig. Men när albumet heter “Lucifuge” så kommer det med viss trovärdighet.

Graveyard - Satans Finest

Mustaschfaktorn är genom taket

Nutida band med dåtidens sound. Låten verkar handla något otidsenligt om alla frestelser som Satan skickat vår väg, och värst av dem är kvinnor.

Vidunder - Asmodeus

Viss inspiration från sjuttiotalet kan skönjas, om än subtilt.

Kortlivat svenskt band som upplöstes nyligen. Asmodeus är en gammal persisk avgud som sedan uppträtt i populära sammanhang som islam, kristendomen och Drakar & Demoner. Vad jag kan avgöra likställs han ibland med Lucifer själv, ibland är han skapad av Lucifer. Ibland representerar han dödssynden lust. Utöver det vet jag inte vad låten handlar om. Trevligt retro-sound.

Sympathy for the Devil - Rolling Stones

En bild på Stones kändes inte så hett. Här är en bild på Satan.

Jag experimenterade med Bryan Ferrys cover på denna, sedan med Motörheads. Båda bra, men ingen slår ju i slutändan originalet. Inspirerad av Mästaren och Margerita, den här låten fick de en del skit för och under många år spelades den inte på konserter. I texten är Djävulen alltså jaget, och han snackar om vad han har ställt till med genom historien. Eller vad mänskligheten har ställt till med.

Grateful Dead - Friend of the Devil

Hippiesatanister.

Grateful Dead är lite av en blindspot för mig, jag hade gärna varit mer påläst. Här anar man att Djävulen är en metafor för en mans kriminella bakgrund som alltid förföljer honom. Eller så.

Crippled Black Phoenix - You take the devil out of me

Väldigt spetsiga skor, som alltid i post-rock. Och i satanism.

Nej inte fattar jag vad den här låten egentligen handlar om. Men något jävligt är det. Bandet är någon sorts (triggervarning) post-rock-kollektiv med flytande medlemskap. Trevlig låt.

Led Zeppelin - Stairway to Heaven

Den mest ikoniska satanistlåten någonsin. Det är numera ställt bortom allt tvivel att Robert Plant bakade in ett satanistiskt budskap om man spelar låten baklänges. Att förneka detta är enbart löjeväckande.

Here's to my sweet Satan 

The one whose little path would make me sad whose power is Satan 

He'll give, he'll give you 666 

There was a little tool shed where he made us suffer, sad Satan.