Skrapat ihop lite nya och gamla beats från den kära rapvärlden. Har inkluderat inte mindre än fem olika alter-egon som den gode Daniel Dumile gått under (MF Doom, JJ Doom, King Gheedorah, Madvillain samt Victor Vaughn).
Sedan finns lite andra låtar där jag vill lägga lite tyngdpunkt på Your Old Droog som originellt nog är en ukrainsk-amerikanare från Brooklyn. Plattan Jewelry är en hyllning till hans judiska ursprung.
Det erbjuds även lite sköna 90-tals snubbar som Talib Kweli och Doctor Octagon som fick mig att rodna med sina rhymes i min ungdom :)
Slutligen vill jag slå ett slag för plattan Sour Soul som Ghostface Killah gjort med bandet BADBADNOTGOOD som är helt klart lyssningsvärd.
G’day mates! Har ni hört? Rocken är död, länge leve rocken!!
Altså: Det kan väl inte undgått någon att rockmusik inte längre dominerar listorna eller etern i Väst? Som de flesta genrer genom tiderna som fallit ur spotlighten, är den såklart inte död, men dess mainstream appeal verka ha minskat avsevärt…Särskilt i den anglo-centriska världen.
Australien är inte undantaget, men jag har noterat att ”down-under” verkar en stark indie/punk/rock-scen gro just nu. Jag blev varse om detta genom internationellt framgångsrika band som King Gizzard och Tame Impala - Och har sedan utforskat vidare i Aussie-rocken. Så, likt en rockens James Cook vill jag nu presentera följande upptäckter:
Fin symmetri, Om man tyckte det var svårt att skilja Björn & Benny… Försök med Billy & Grace.
1. Nice Biscuit – Captain[Brisbane]
VI börjar smalt. Nice Biscuit är en relativt okänd psykedelisk-indiepop outfit. Det jag fastnat för är den hypnotiska stämsången framförd av två sångerskor i någon form av 60-tals uniformer. Låten har även lite krautiga-kvalitéer. Ett band som inte har breakat ännu, men som jag tycker är riktigt lovande!
Vid en tropisk knullstorm är det jätteviktigt att man har rätt skyddsutrustning. Att tjejen till höger ser lite sur ut beror på att hon glömde hjälmen hemma och får inte vara med. Be safe kids.
2. Tropical Fuck Storm – You Let my Tires Down [Melbourne]
TFS består av 3 tjejer och en snubbe som lirar indie-rock och ligger på King Gizzard’s skivbolag, Flightless.
Kollegan som introducerade mig till denna låten beskrev den som en ”perfekt låt”. Om det påståendet är korrekt eller ej får ni bedöma själva. Jag fastnade hursomhelst direkt för den. Den har en sjuhelvetes dynamik och nerv. Riktigt jävla bra låt.
Nä hallå där. Det där är ju inte Sloan Peterson, det där är ju Mia Sara, spelandes Sloan Peterson. Förvirrande.
3. Sloan Peterson – Our Love [Sydney]
Indie-tjejenSloan har snott namnet från en karaktär från kultfilmen Ferris Bueller Day Off från ’86. Soundet däremot är betydligt mer 60-tal. Tycker hon har en jäkligt behaglig röst och älskar bas-soundet på den här väldigt habila pop-dängan. Sen att det smyger in lite melotron på slutet skadar ju inte. Tjusigt.
Nu kanske ni funderar på vem av cyborgerna ovan som är bekant med leoparden i fråga? Det är faktiskt samtliga, utan tjejen till höger, hon är pälsdjursallergiker. Har jag hört.
4. I Know Leopard – Landmine [Sydney]
En art-pop akt som som jag har spelat flitigt de sista veckorna. Dom har lite tidiga MGMT-kvalitéer. Landmine har en riktigt solid hook och jag är väldigt förtjust i retro-synthbasen på refrängerna. Snyggt och smart. Lite artsy. Good stuff.
It's a hard knock life: För att ha råd med Steve Albini fick killarna panta allt - inklusive skjorta och skor. Men det var det värt. 930 lyssnare i månaden på Spottan…ooops.
5. dave (The band) – Ultrahard [Newcastle]
En straight up pop-punk-trio.Det här är egentligen inget märkvärdigt på pappret: Men i dagens över-producerade musiklandskap är det väldigt befriande med tre snubbar på lika många instrument som bara öser på utan eftertanke. Musiken för lite tankarna till Nirvana och tidig 90-tals alt-rock. Vilket inte är så kanske då det är demon-producenten Steve Albini som producerat (Nirvana, Pixies etc.) Jag tycker dessutom låten har en riktigt bra hook.
Egentligen ville bandet heta CH3C(O)CH2CH3 vilket är den kemiska förteckningen för metyletylketon, även kallat butanon. Men det fanns redan 3 band i Perth med det namnet. Trist.
6. Methyl Ethel – Ubu [ Perth]
Väldigt catchy och stabil danspop-låt av ett band som egentligen verkar vara mer av en solo-akt. Jag tycker att den påminner lite om band som Foster the People, lagom lättsmält och dansant utan att för den delen bli ointressant.
Samoansk-judiska sångaren Dave börjar närma sig 30-strecket. Kommer bandet döpa om sig till Gang of Adults snart? Jag gissar föresten, att när det slutat brinna i Australien kommer även Gang of Youths vara lite lättade.
7. Gang of Youths – What Can I Do if the Fire Goes Out? [Sydney]
Ett band av klassisk rockkaraktär, som haft en del framgångar internationellt. Påminner ibland om en Bruce Springsteen på speed eller ett opretentiöst U2. Även dom har ett hyggligt mainstream sound så tycker jag, till skillnad från amerikanska samtida akter, att dom låter väldigt genuina. Grymt ösig låt och hela skivan från 2017 är solid med många starka låtar.
Australiens svar på Frans är lite ledsen att han inte fick representera Australien i Rotterdam i år. (Istället skickar dom en surt-sjungande blåhårig clown. True story)
8. Didirri – Blind You [Melbourne]
En jäkligt tjusig folk-indie låt som skulle kunnat varit hämtad från en Fleet Foxes platta. Didirri slutade för övrigt på 4:e plats i Australiens motsvarighet till melodifestivalen i år. (En jäkligt fin powerballad, mångt bättre än alla bidrag i vår egna tävling). Kika in bonusvideon nedan om ni pallar. En kille med framtiden framför sig.
Australiens svar på Green Day eller NOFX? Tar mig tillbaks till en tid då jag hade kedja till plånkan och drack folköl. Good times.
9. Dune Rats – Bullshit [Brisbane]
Skate/surf punk som inte tar sig själv på allt för stort allvar. Det är kul, catchy och precis lagom dumt. Man vill bara ha en billig bärs och skråla med i refrängen. Härligt med Aussie-dialekten som inte direkt dolts. Man kommer långt på 4 ackord, en distpedal och lite skrål.
Sedan 2013 kan även delfiner bli legala medborgare i Australien. Flipper (näst längst till höger) spelar congas, munspel och backing vocals i bandet.
Ett band jag haft med förut (på Fuzz listan) och vars plattor jag lyssnat på rätt mycket på. Lagom skränig Psychedelisk-rock med jäkligt mycket driv, distortion och bra melodier. Ett uselt bandnamn men i min mening en riktigt bra band.
I’m Out!
BONUSVIDEOS
Babe Rainbow – Something New [Byron Bay]
Svårt att tänka sig att ett band kan se mer ut som ett gäng surf-bums. Vid första anblick skulle man kunna få för sig att detta är ett surf-punk band men musiken är mer laid- back 60-tals flummig och mysig. Check 'em out.
Didirri – Raw Stuff
Från Eurovision uttagningen 2020. En jäkligt känsligoch tårdrypande pianoballad a la Elton. Fint.
This is Where It Ends - En av favoritlåtarna från vad som antagligen är årets bästa svenska album! Sång, produktion, melodi, allt klaffar så oerhört snyggt. Gåshudsvarning när kören kommer in i slutet!. Det enda negativa är att låten är på tok för kort, hade lätt kunnat köra på i 4 min till.
It’s Coming It’s Real - Och plötsligt ramlar vi in i Swans suggestiva häxkonster. Gillar den verkligen den olycksbådande före-stormen-känslan, man vill både rymma iväg och stanna kvar och se vad som händer samtidigt.
Mountaineers - en sån där låt som långsamt växt sig bättre och bättre. Ruggigt snyggt skifte vid 2:47 och tjusigt inkopererade av det återkommande temat från det utmärkta albumet “Music for People in trouble"
Psalm - Kärt återseende för många i den här gruppen hoppas jag. Bryan Ferry gör sig utmärkt som mässande tv-predikant med imponerande vibrato och de där uppbrutna trummorna gör det svårt att sitta still! Lägg sendan till en sprudlande sax som grädde på moset!
Lord Can You Hear Me - Vi stannar kvar i kyrkan där Jason Pierce leder allsången efter att nästan dukat under av senaste överdosen och den mannen kan sina crescendos! Himmelskt!
Memory of a free festival - Vidare till en av de många nyupptäckte favoriterna från Bowie-fokus-projektet här på musikveckor. Låter som en fantastisk fest!
Come Together - Festen fortsätter 22 år senare i Primal Screams regi med samma recept: en bra hook, en kör och en ordentlig fest!
Must i evolve - Döm av min förvåning när nytt från Jarvis dök upp i spotifyflödet och det lät riktigt bra! Charmigt och rolig live-låt.
Gris-gris gumbo ya ya - Efter Jarvis svettiga indiepop-stutsare är det dags att lugna ned sig lite i träsket hemma hos Dr. John. Har inte riktigt koll på vad han pratar om men misstänker att illegala preparat är involverade.
Human - Rone får avsluta listan där här gången med ett oerhört simpelt men mäktigt epos. Kören består denna gång av fans inbjudna av Rone till ett slott för liveinspelning av låten.