Egentligen hade jag förberett en mer utmanande lista.
…Men sedan insåg jag att det är Juli, mitt i min egen semester – och folk har säkert bättre saker för sig att läsa mitt långrandiga raljerande om musik-tekniska obskyriteter och fade-outs.
"– Tänk om Pontus. tänk om! …Vad vill folk lyssna på om sommaren? Sol, bad, strand? …Strand! Beach Boys - självfallet!"
Så jag gjorde en liten sökning på https://app.musikveckor.com och insåg då att Beach Boys lyste med sin frånvaro. Whut!?
– Vi snackar alltså en av musikhistoriens mest ansedda och inflytelserika band. Bandet som fick epitetets "Americas Band". Ett band som Beatles under sin peak ansåg som sin enda riktiga rival. Innovatörer vad det gäller sångharmonier och musikproduktion. Med över 30 miljoner sålda skivor. Ett band vars “största” skiva ofta hamnar på top 10 placering vad det gäller världens bästa skivor-någonsin-listor. Är det inte lite skamligt att dom är så underrepresenterade? (Justin Bieber har ju ändå varit med 3 gånger)
Okej. Ärligt talat är jag osäker på om Beach Boys kvalat in på min egen top 20-favoritband-lista, så jag ska inte översälja dom. Men dom är ändå en grupp som jag respekterar, uppskattar och faktiskt lyssnat på till och från. Och allt eftersom jag satt ihop listan så har jag börjat fatta "grejen". Dom förtjänar hursomhelst en lyssning eller två, såhär i strandtider och allt.
Jag satta därför ihop en lista med några av mina favvo Beach Boys låtar. Främst från den period jag tycker dom var mest intressanta. Det vill säga sent 60-tal / tidigt 70-tal -de experimentella knarkåren om man så vill. (Surprise!)
…Så ärligt talat blev det inte riktigt så mycket strand och surfing som jag först tänkt mig. :-D
Eftersom Beach Boys låtar är så jäkla korta har jag drygat ut listan något. Var lugna, vi klockar ändå in på 40 minuter vilket är borde vara genomsnittlig längd för en musikveckolista, eller en perfekt LP för den delen.
Och ja, ett lite sedvanligt textsjok och lite analys blev det visst ändå. Sorry.
Om låtarna i listan:
 |
| Klassisk 6-manna line-up + hund:. 3 Bröder, 1 kusin, två bekanta samt en beagle. Medlemmarna varierade och alla i bandet sjöng. Dom flesta spelade fler än ett instrument. Det är kanske därför man har lite svårt att få grepp om dom. |
Our Prayer – 20/20 [1969]
En ordlös ackapella-komposition som verkligen visar hur skickliga dom var på körsång och harmonier får fungera som intro till listan. Sakralt men ack så vackert. Efter succén med Pet Sounds hade Bandets musikaliska motor Brian Wilson väldigt höga ambitioner. Den väldigt mytomspunna skivan ‘Smile’ skulle bli ett musikalisk experimentellt epos, olikt något annat Tyvärr satte Brian Wilson vacklande mentala hälsa stop för det hela. Säkert i kombination med viss hype, press från omgivning och tungt drogintag. Kanske påverkades han av att Beatles blev klara med Sgt. Pepper först? Vissa låtar och idéer skulle dock dyka upp på kommande beach boys skivor. Our Prayer var just en sådan låt.
 |
Den svårmodiga storebror Brian Wilson.. Han körde Mac långt innan någon annan. Skulle Beach Boys varit en individ hade Brian varit dess hjärna. Tyvärr var den hjärnan bl.a. skitzofren. |
Good Vibrations – Smiley Smile [1967]
Skivan Smiley Smile blev första skivan efter det misslyckade Smile-projektet och innehåller många av låtarna som var avsedda för den. Klassikern Good Vibrations är en av dessa låtarna och släpptes även som singel 1966. Idag kanske den inte låter så jäkla experimentell, men i kontexten 1966-67 så var den rätt revolutionerande. Den har massa olika delar, tempoförändringar och okonventionella ljudeffekter. Studiotekniskt imponerande för den tiden och en av de första poplåtarna med en theremin! Kolla gärna in wikipedia artikeln för mer analys om den avancerade kompositionen, som trots sin komplexitet är väldigt lättlyssnad. Skivan Smiley Smile lär ha används på en del drog-kliniker i terapisammanhang.
The Warmth of The Sun - Shut Down, vol. 2 [1964]
Ett lite tidigare alster. En väldigt tjusig ballad som låter förvånansvärt modern för ’64. Något som kan attribueras till dom, vid den tiden, väldigt okonventionella ackordvalen. Låten lär vara skriven samma dag som Kennedy blev skjuten, men huruvida det var en bidragande faktor till den lite spöklika, melankoliska känslan får ni själva spekulera om. En väldans fin låt hursomhelst med Brian Wilson himself på leadsång.
 |
Snyggingen i bandet; Mellanbror Dennis the Menace. Bandets enda äkta surfare och the original beach bum. Dennis var bandets hjärta enligt många. |
Little Bird – Friends [1968]
En söt lite låt med lite små-retsamma körer. Älskar dock verserna med den entoniga basen som är så jäkla go’.
En Singel B-sida och låt från skivan friends skriven av Dennis Wilson - Mellanbrorsan och trummisen i bandet. (Även om Storebror Brian lär ha bidragit en hel del). Låten må vara snäll men Dennis är känd som Bandets bad-boy och för att hängt med Charlie Manson och hans gäng. Manson bidrog t.o.m. med en låtidé till 20/20 skivan. Dennis liv slutade tragiskt i en drunkningsolycka 1983. Sista perioden lär han varit helt sönderknarkad och hemlös. Trist. Dennis soloplatta Pacific Ocean Blue har några riktigt bra låtar.
 |
| No Love for Mike Love (Han är allmänt ansedd som den minst populära) Han äger idag varumärket Beach Boys och är dessutom ett Trump-fan. Mike är mest ansedd som bandets arsle. |
All I wanna Do – Sunflower [1970]
En låt som av många anses vara en föregående till både dröm-pop och chill wave med sitt reverbdränkta sound. Men även Shoe-gaze band lär ha inspirerats av soundet. Sjungen av Mike Love som skrev låten tillsammans med sin kusin, Brian Wilson. Uppmärksamma lyssnare kan ha noterat och kanske retat sig på, att denna låten i likhet med många andra har fade-out. Vi får ignorera i det. Det är väldigt typiskt för eran. I Beach Boys fall är det i alla fall ofta avsiktligt, man har skrivit en del som funkar att fada i eller så är låtarna avsedda för ett album där dom smälter in varandra.
 |
Ricky Fataar, till höger. Han är kanske inte världens mest kända trummis, ändå spelade han trummor i 2 av världens största band, Beach Boys och The Rutles. (Har ni inte sett Beatles-Parodin Rutles har ni hemläxa) Ricky är också känd som bandets handleder. |
Here She Comes – Carl and The Passions [1972]
Från deras 18:e studioalbum (!). 1972 hade Dennis skadat handen och Brian var oförutsägbar och frånvarande. 2 nya medlemmar introducerade därför i bandet: Sydafrikanerna Blondie Chaplin och Ricky Fataar, som tillsamman skrev och sjöng denna låten. Låten är rätt olik Brians mer komplexa kompositioner och Beach Boys puritaner kanske inte riktigt tycker den låter som en Beach Boys låt ska låta. Själv tycker jag tycker den är en underskattad och catchy rock-låt i bandets diskografi. Jäkligt jazzig, svängig bas och trumspelet är top-notch.
 |
Lille-Carl, den lite underskattade brorsan växte tack o lov ur valpfettet och blev en strandhunk. Enligt många bandets själ. |
Feel Flows – Surf’s Up [1971]
En psykedelisk pop-pärla skriven av Carl Wilson, den yngsta brorsan i brödraskaran Wilson. Baklänges eko-sång, Moog-synthar, saxsolon och tvärflöjt. Så jäkla snyggt! Ett roligt citat från Jack Riely, bandets manager som även var med och skrev just denna låten: “There is a point in the song where you hear a synth and then there’s a "swoosh" sound. Carl and I have been told by a number of girls that that was the closest they’d heard to the sound that would go with an orgasm.” Huruvida detta är sant kan man tvista om men det är bra nära en ear-gasm för mig.
God Only Knows – Pet Sounds [1966]
Jag var såklart tvungen att inkludera en låt från Pet Sounds. Kanske är den lite sönderspelad, men detta är trots detta, en tidlös klassiker och en av dom finaste kärlekslåtar som skrivits. Paul McCartneys favoritlåt och en låt som hyllats av i princip allt och alla. God Only Knows är klart medskyldig till att popularisera ‘Barock-pop’ soundet med sitt delikata arrangemang. Vid tidpunkten var det nästan otänkbart att ha med ‘Gud’ i en i icke religös låttitel och i USA kunde det tom. resultera i bli bannad från Radion. Och jäklars vilken fin låttext det är. Lead-Sången är främst Carl med keyboardisten Bruce Johnston och Brian.
,%20Lex%20Harding.jpeg) |
| Bruce Johnston (T.H) sjöng, spelade keyboards och bas. Här tillsammans med Jack Rieley, bandets manager som även bidrog med en del låttexter. Bruce är mest känd som bandets haka. |
Meant For You – Friends [1968]
Bandets kortaste komposition. Knappt en låt. Keybordisten Bruce Johnston tyckte Friends skivan lät för mesig, i en tid då artister som Hendrix, Cream och The Who rockade loss för fullt. Själv älskar jag harmonierna och den får bli en transition till nästa bit:
It’s About Time – Sunflower [1970]
En ösig låt med RnB/Soul vibbar sjungen av Carl Wilson. Älskar den driviga perkussionen. Riktigt grym build-up mot det riviga gitarrsolot. Sticket är riktigt grymt och skulle nästan kunnat vara Marvin Gaye. Ett arbetsnamn på skivan var ‘The Fading Rock Group Revival’ passande med tanke på hur dom nästan alltid avslutar sina låtar. Bruce lär vara mer nöjd med denna skivan, som är en av deras populäraste.
 |
| Brian lär Beach Boys kollabratören Van Dykes hur man tar ett A7. Dykes kan väl möjligtvis vara bandets ögonbryn? |
Cabinessense – 20/20 [1969]
En lite udda vals från Smile sessionerna skriven av Brian och Van Dykes Parks en rätt intressant och kultförklarad figur som producerat, arrangerat och skrivit för ett gäng artister genom åren Han var under en kort period med i Zappas band och var även tillfrågad att spela med Crosby, Stills & Nash. (Hans udda skiva Song Cycle är en intressant lyssning). Låten är nån form av experimentellt nationalromantiskt epos och ska handla om bygget av den amerikanska järnvägen. Den har hyllats som ett missförstått mästerverk. Jag tycker den är cool men avgör själva.
Aren't You Glad – Wild Honey [1967]
Wild Honey blev efter de mer intrikata, psykadeliska och ambitiösa skivorna Pet Sounds och Smiley Smile en återgång till en mer enkel ljudbild. Skivan är rätt inspirerad av Motown, och innehåller t.om. en Stevie Wonder cover.
Ingen favorit i deras diskografi för mig, men den har ändå några okej spår, som denna positiva och rätt charmiga pop-dängan sjungen av Brian och Mike.
 |
Kortast i bandet, Al. Här med den allt så populära SYO-konsulent looken. Al Jardine är vida ansedd som bandets hårfäste. |
En lite underskattad låt skriven och sjungen av Al Jardine som var bandets rytmgitarrist och ibland huvudsångare. Valet av skivtitel i kombo med omslaget till Surf’s up måste varit ironiskt. För skivan är nog den mörkaste i bandets diskografi. Den här rätt knarkiga låten låter långt ifrån strand, surf och vågor. Samtidigt används phase-effekten på sången ett sätt som påminner lite om stilla vågor. Eller det kanske bara i mitt huvud.
 |
| 1968 inleddes en katastrofal USA kombo-turné med Gurun Maharishi, där bara 3 av 20 spelningar genomfördes. Vill ni gå på rockkonsert? Vi inleder med 45 minuters meditation. Bra idé killar… |
This Whole World – Sunflower [1970]
Be Still – Friends [1968]
Vi avrundar med denna lilla melankoliska pärla på blott 1:25, skriven av Dennis Wilson med endast honom och Brian Wilson på Orgel. Finstämt och passar ju fint som outro.
No comments:
Post a Comment