Friday, 23 February 2024

PlingPlong!

 Nu!

Fredrik, WAKE UP!

Trött! Plick! Ögon öppna! 

Upp! Plock! Tankar skramlar in.

Rör dig! Pling! 

Kaffet är klart. PLONG! 

Huvudet dimmigt. Kaffe in.

Hjärtat dunkar. Kroppen skälver till. Rysningar färdas genom kroppen likt seismisk aktivitet och skapar en dermatologisk topografi där hårstråna står i givakt likt den amerikanska präriens manshöga gräs och svajar med kroppens rörelse. 

Rysningarna kulminerar på hominidens ansikte där de akut genererar en spricka mellan Maxilla och Mandibula. Ljuset kommer till ögonen. Medvetandet som vanligtvis härbärgerar där inne börjar närma sig varelsens kognitiva yta och väv. Snart. Snart nog kan en uppstigning ske. Hjärnan är mos och idag får det bli en lättsam dag.

Idag får vi besök av Teaddybears, Plone, Cylob, B12, Plaid och Two lone swordsmen. Nostalgi för vissa i vårt eminenta sällskap. Men för mig electronica inte bara nostalgi utan även en essensiell del av en stressreducerande audiell nutrition :).

Jag hoppas att ni alla får en finfin fredag.

Till er alla.

42!

PlingPlong!

Friday, 16 February 2024

Kjellektiv Perception

Idag ska vi göra en resa från nutid (dvs 2006) ända tillbaka till mitten på 70-talet genom den oefterhärmlige Kjell Höglunds musik.

Första gången jag hörde Kjell Höglund trodde jag det handlade om någon slags lyteskomik eller åtminstone ironi. Över tid har jag kommit att älska Kjells otroliga kreativitet, torra humor och högtravande texter.

Listan följer Kjell Höglund bakåt från hans senaste platta Pandoras Ask (2006) med lite... Dylan-vibbar?, vidare till det kriminellt underskattade mästerverket Kryptonit (2001), genom hans lite mer poppiga och lugna skivor Inkognito (1995), Höglund Forever (1992), Ormens år (1995) tillbaka till de billiga syntharna på Hemlig kärlig (1986), via Tidens tecken (1984) med dunderhiten Genesarets sjö. Till slut kommer vi tillbaka till den Höglund jag först kom i kontakt med på Vägen mot Shangri-La (1980) där texterna ändå har lyrisk verkshöjd, Doktor Jekylls testamente (1979) som bärs upp av låtar från ett misslyckat projekt med en sagoskiva och vi landar till slut i den proggiga Hjärtat sitter till vänster (1975).

Bonus: Som en publikfriare (och för att den tåls att höras igen) bjuder jag på klassikern Man vänjer sig från skivan Baskervilles hund (1974), den näst sista skivan i perioden 1970 till 19775 då Kjell först skivdebuterade (genom självutgivning) och släppte fem skivor på lika många år.

Ett otroligt produktivt musikliv! En svensk nestor? Kjellvklart!

Listan: Kjellektiv Perception

Friday, 9 February 2024

Coola ljud och loopar

Dall-E3 - "A really cool soundwave", sådär cool?


Okej, glömde att göra en post och skriva en fyndig text och klockan är 06:17. Hjärnan fungerar inte ännu på någon timme, men listan behöver komma ut! Tåg ska åkas. Ryggbiffar ska stekas. Vikter ska lyftas. Frimärken sorteras. Osv, osv. 

Håll till godo med en lista som jag döpt "coola ljud och loopar": LISTA 

Friday, 2 February 2024

Straffjazz

Håll i hatten. Nu blir det straffjazz igen!

Har alltid diggat låten Toccata av norskarna Jaga Jazzist. Har säkert haft med den i en tidigare lista. Har för mig att det där kan vara sökbart på något ingenjörsmässigt sätt..

Utöver att lyssna på spoddan kan man kolla denna suddiga youtubefilm där de spelar ovan nämnda låt i en kyrka. Oerhört nördigt men oerhört gött.

Jag har med denna favvelåt som utgångspunkt skapat denna lista. Gemensamt är väl att det är jazz av det nyare slaget där influenserna spretar lite och hämtas utanför de traditionella gränserna. Udda taktarter, ibland lite elektroniska inslag, stundom oortodoxa instrumentval.

Listan

Lite om låtarna:

Toccata - Jaga Jazzist
Väldigt hypnotiserande lek med metrisk modulation. Antingen kan man ha benet i 6/8 landet och stampa alla 6 taktslagen med temat när det kommer in eller pallrar man sig över till att stampa 8 slag med trummorna när de kommer in. Är man go stampar man båda samtidigt :) Älskar hur denna låten bygger upp över tid. Oerhört smakfullt trumpetsolo dessutom.

Doctor Honoris Causa - Elephant9
Också norrmän. Påminner lite om ett annat favoritband BadBadNotGood. Låten kan tyckas vara lite av en ripoff på Miles Davis låt Shhh / Peaceful från In a silent way plattan men tog med den ändå pga det sköna Fender Rhodes ljudet (tror kanske det är Wurlitzer-piano) och att även denna låten har en skön uppbyggnad med ett sjuhelvetes gött basljud som kommer in vid halva tiden.

Freakmachine - Tied & tickled trio
Tysk jazz! Stordiggar blåset på denna. Mattorna blir tätare o tätare allteftersom. Och varför inte ett basklarinettsolo!? Sicken ton på det instrumentet..

Luxe - Brad Mehldau
Denne amerikanska pianist har varit med på mina tidigare listor. Tror jag hade med hans tolkning av Wonderwall bl.a. Denna plattan är lite mer elektronisk till skillnad från hans mer traditionella jazztriosläpp. Låten har fina, rytmiska delay-rhodesklanger o läckra syntbasar.

Big Eater - The Bad Plus
Även disse från amerikatt. Påminner lite om det Esbjörn Svensson trio pysslade med. Gött, tungt, akustiskt sound med roliga rytmlekar. Kanske låten med mest straffjazz för vissa men jag kan snöa rejält på sånt här :)

Loops - Kneebody, Daedelus
Duracellkanintrummor :D Skulle dock inte kalla det Drum n bass. Lite för hackigt för det. Gillar dock den dämpade virveln skarpt. Även stilen faller mig på läppen. Jazzsättning javisst, men oerhört urban svårgreppad stil som kanske mer har Thom Yorke förtecken än andra jazzinfluenser.

Junk Magic - Craig Taborn
Svällande låt här med. Börjar som en skum kammarmusikgrej, utökas med hjärnkittlande digitala trummor och The Orb liknande basandningar, mynnar ut i ett köttigt 5-takts jippo.

Activity - Now vs Now
Nämen! Är det inte delar av ensemblen bakom Bowies sista platta Blackstar som spelar här? Jodå, keyboardisten Jason Lindner leder denna trion men även trummisen Mark Guillana är med - båda från Blackstar plattan. I denna låten sträcker de ut sig rytmiskt. Fan vad det liras gött! Får nästan lite afrobeat vibbar av temat.

Eleven Wives - Avishai Cohen
Som titeln antyder är detta en liten bit i 11 takt - lät lite krystat första gångerna jag lyssnade men allteftersom tycker jag den faller på plats. Köttig bas när sticket kommer in igen senare i låten. Kraftkontra!

Algiers - Austin Peralta
Pianist och son till skatelegenden Stacy Peralta. Blev tydligen haussad redan vid ung ålder som jazzvirtuos. Dog tragiskt nog redan 22 år gammal. Han missskötte en viral lunginflammation genom att festa med Thundercat istället för att dra hem och kurera sig. Skitsamma, ambient öppning men puttrar igång ett gött sväng som påminner en del om Coltranes Olé. Imponerande ihärdighet hos bassisten. Pass på slutet där ljudet försvinner ut i evigheten vilket avslutar listan på ett mkt fint vis.