Thin Listy

I vanlig ordning har några tappra entusiaster snöat in rejält på en artist under några veckor. Den här gången var vi ettgäng som lyssnade in oss på Thin Lizzy tidigare i höstas. 

Kanske var detta den svåraste fokuslyssningen någonsin, det blev många avhopp längs vägen. Men fyra hjältar fullföljde, Jonas, Rikard, Pontus och Anders L.

Här är den sammanställda listan med Thin Lizzys objektivt bästa låtar. Nedan några spridda kommentarer längs vägen. 

Enjoy!

Honesty is no excuse

Gugge: stråkarna vetefan, blir lite mkt Klaus Wunderlich. Låten e fin annars - gillar harmonierna, grymma trummor med smattrande virvelfills. Skum fade, Pontus fick utslag av den. Jag vet detta.

Pontus: Najs med den orkestrala Melotronen som såklart ger en gnutta Moody Blues feeling. 6/4-takt. Han sjunger fantastiskt även på denna. Och grymma trumm-fills. Snyggt gitarrsolo med. Hade såklart önskat att dom inte hade fade:at (Extra minus om man gör det i en sångfras) men i övrigt kalas.

Rikard: Ibland låter sångaren lite som Eddie Vedder tycker jag, och ibland som van morrison. Vissa låtar är lite proto-grunge andra låter mer som southern rock, sen hör man ju en del Zeppelin också som sig bör, och hendrix så klart. Spretigt men enhetligt på samma gång. Tycker ändå det är helt okej. Jag diggar verkligen låt nr 2 [Honesty is no excuse]. Vet inte varför den påminner mig lite om lay lady lay med dylan, men det gör den iaf.

Jonas: Alltså båda dessa skivor är rätt kassa. Det låter som ett gäng begränsat begåvade ynglingar som gärna vill vara rockstjärnor och låtsas vara det. De testar en massa olika grejer som alla redan är gjorda av nån annan och inget låter bättre än lite lattjande i replokalen.

She knows

Pontus: Tänker instinktivt på Stephen Stills “Love The one You’re With”. Lite soft-rockig. Tvilling guror! Snyggt outro, så ska det låta. En rätt trevlig låt på det hela. Lyssnade på John Peele versionen och föredrar nog den lite, den har bättre energi. Men stabil inledning. Fint outro också - så gör man.

Gugge: väntade mig att CSN skulle komma in o köra på denna :D Ja vad ska man säga - de har blivit lite poppiga på denna jämfört med förra plattan. Not sure I like it.

Jonas: Ett problem med [skivan] nightlife är att den känns så otroligt lite nattliv. Helt ofestlig.

For those who love to live

Gugge: shit va nice sound, guran o det softa trumbeatet gör det för mig, liksom refrängen

Pontus: Dubbel-gittar intro. Älskar denna. Phil sjunger grymt, bra dynamik och sväng. Take notes: så här avlslutar man en låt! Grymt cresendo!

Suicide

Anders L: Lite ZZ-top övers suicide

Bra dunkadunka

Jävligt energirik platta

Svårt att inte dras med

Pontus: ZZ-top med Iron Maiden-stick

Pontus: Shuffle-rock delux. Gubbigt, men det är fan bra gung i denna låten. Sen är Iron-maiden sticket ett grymt avbrott. Tonarshöjning och allt. Bra kvalité på gitarrliret gillar speciellt wah-wah-solot. Sen kanske det blir liiite många gitarrsolo totalt. inte min personliga favorit men en jäklig stabil bit.

Gugge: hehe guttigt gubbapump.

The Boys Are Back in Town

Pontus: Sönderspelad, men om man bortser från det en objektivt bra låt. Grymma hooks, både allsångs-refrängen och gitarrräkorna. Sen svönger den som fan med sina jazz-synkoper och lite gött töntiga shuffle. Phil sjunger svinbra. Många starka text rader. “Johnny” är med på ett hörn också. Man blir ju glad av eländet!

Rikard: Blev det Thin lizzy enbart för att ni efter några öl började sjunga "boys are back in town" tillsammans?

Jonas: Exakt så var det

Don't Believe a Word

Pontus: Go gubb-shuffle men stark melodi och feeling. Snygga dubbel-guror och solon. Men varför ett munspel(?) (Eller är det en Talkbox?) när det knappt hörs? Den här låten är för kort! Kunde varit dubbelt så lång lätt. I övrigt kalas och lätt skivans bästa spår.

Massacre

Pontus: Lite Maiden igen. En episk hårdrock/krigslåt. Riktigt flott trumlir. Tycker denna pekar lite på senare lite mer Metal-aktiga Thin Lizzy låtar. Gillar även live-versionen av denna på Live & Dangerous. Kanske ingen hit-singel men Good Stuff!

Dancing in the moonlight

Rikard: Får väldiga Steely Dan vibbar på just Dancing in the moonligt. Nästan lite yacht-rockig, även om den är lite för distikt. Deras överlägset bästa låt tycker jag.

Waiting for an Alibi

Pontus: En favorit. Håller detta som en av deras bästa låtar. Enkelt men klassiskt chorus/flanger(?)-bas-riff .Lagom högt i mixen! Grymma körer med.

Pontus: Waiting for an Alibi är en riktigt banger

Jonas: Ja verkligen. När solot går igång där vid tvåminutersstrecket 👌

Got to Give It Up

Pontus: Tung. Bra riffande och gillar Lynotts sång på denna. Lite synkoper a la Boys Are Back in Town. Egentligen rätt lik i stil. Men mörkare och minder sönderspelad. Roligt med percussionen. Lite disco-flört på basen på mellandelen/slutet?

Thunder & Lightning

Jonas: Jag gillar inledningen på Thunder & Lightning. Det låter som att det finns lite energi, inte enbart ett gammalt rockband på dekis. Men det är ju ingen särskilt bra platta i sin helhet...

Rikard: Asså Thunder And lightning, låten asså, e riktigt go. En av deras absolut bästa enligt mig.

Bonuskommentarer

Rikard: "Im gonna creep up on you" Den går rakt in på min stalker-lista. Sjukt ofräsch text. +1!

Pontus: Ja, den är direkt obehaglig

Pontus: Nyfiken på din lista. När lyssnar du på den?

Pontus: "Tonight there's gonna be a Jailbreak, somewhere in this town" … Kanske vid fängelset eller?

Anders J: Nej jag är ledsen men jag fattar inte det här, tycker nästan allt jag hört hittils är grabbigt, bredbent, yarligt och tråkig standardrock. Saknar flum, groove, kul texter eller överraskningar. Lite U2-fokus flashbacks, skall man mäkta med 4 album till?

Rikard: Kul ändå att Tarzan och Banane fick vara med och skriva texten till Cowboy song