I was 21 years when I heard this song, I'm 48 now, but I won't be for long.

Jag började leta i det självklara; elektroniskt och dansant. Har ändå mina 10000 timmar där.
Bläddrade i vinylsamlingen, valde favoriter, försökte hitta på Spotify (svårt) och drömde mig bakåt i tiden. Mindes sms-inbjudna små utomhusrave vid Subbe fyr i min uppväxtstad Varberg, Docklands på Finnboda varv i Sthlm, jätteklubbar på Ibiza.

MEN, insåg att en ej försumbar del av denna då äkta kärlek till dansmusiken med åren omformats till nostalgi. En tid som (delvis) mår bra av att minnas svunnen. En tid som inte behövde ännu en playlist just idag.

Så då riktades tankarna mot något helt annat. En gitarrbaserad liten grusväg som löpt parallellt med min elektroniska autobahn, för att senare i livet få mer och mer plats.
Ett vägskäl skedde på en afterwork i en lägenhet på Söder i Stockholm. En vinylskiva knastrade igång. En ensam gitarr satte stämningen och följdes av en självklar röst. Lagom till orden “I don’t want to change the world, I’m not looking for a New England” var jag fast. Det här var den ventil jag då behövde. Billys röda kamp blev min kamp att få känna mig lite orakad, lite skramlig, lite punkig. Lite mindre elektronisk.

Min lista blir en brokig roadtrip med utgångspunkt i mötet med Billy Bragg. Sedan dess har det blivit betydligt fler gitarrer både i mina playlists och i hemmet. I denna lista finns låtar från både då och nu. Röda tråden är spretig, kanske något i stil med “det spelas gitarr och sjungs utan så mycket programmerade synthesizers”. Prestigeribban ligger lågt. Att verka svår har jag fått nog av. :)

HÄR ÄR LISTAN

1. Levi Stubbs’ Tears - Billy Bragg

Efter inkörsports-bangern A New England är detta en Billy-låt jag ofta återkommer till. Elgitarrsoundet ger mig gåshud, hur det spricker sådär lagom mycket, hur han allena skapar en så komplett ljudbild med bas och den vassa toppen och det perfekta reverbet, mums! ...och lite trumpetsolo i slutet piggar ju alltid upp.
Upptäckte att Norman Cook samplat lite till låten “Won’t talk about it”. Cirkeln sluts till mitt elektroniska liv, men efter en genomlyssning så stänger jag nog den dörren igen.

2. Ghost - Billie the Vision & the Dancers

Billie the Vision gör mig glad och får mig att alltid att se lite ljusare på det mesta. Lättsamt och mörker i en bra mix. Så jädra fina live också. Dessutom från den underbara byn Bräkne-Hoby. Fick bli en av deras lugnare låtar den här gången. Sångaren Lars har förresten nyss blivit ordförande i Hoby GIF, vilket känns som en anledning att bli fotbollssupporter för första gången i mitt liv.

3. Kronan - Joel Alme

Jag hade en Håkanperiod "när det begav sig" kring millenieskiftet, men ju fler Ullevi han fyllde, desto längre bort hamnade han. Istället kom Joel Alme närmare och visade att inte allt handlar om att lyckligt ramla in i taxibilar. Såg honom senast på Annelundsgården i Malmö, gissar på blygsamma 100 personer i publiken. Låtvalet är göteborgskt och dekadent och inkluderar sunkigt hak och Totta Näslund.

4. Wetsuit - The Vaccines

Valde mellan låtarna Wetsuit och Norgaard, men ville hålla tempot nere en stund till. Gillar den något banala texten om tidens gång och flyende ungdom. “Put a wetsuit on… grow your hair out long”. Finns nåt najs i den sakrala monotoma starten också som bygger upp till en fin release när det börjar bytas ackord.

5. Sweet as Pie - Riff Raff

Billy Braggs kommersiellt misslyckade punkband. Hittades tack vare researchandet inför denna lista. Inte hunnit bestämma mig för om den har nåt eller inte. Anar man visst sneglande på de stora kända banden från samma tid? :)

6. Ny Drog - Hurula

Fastnade för Hurula när han var med i svt’s Ebbots Ark. Mötet mellan honom och Rebecca & Fiona (som var med i samma avsnitt) blev en underbar kontrast mellan hårdsminkat kommersiellt Stockholm och stripigt punkigt Luleå. Jag är svag för melodiös rockpunk som inte tappar det hårda, men inte heller blir FÖR irriterande och skränigt. Det här ligger på precis rätt nivå för att jag ska njuta och samtidigt känna mig tuff när jag vandrar på stan med det i mina lurar.

7. A New England - Billy Bragg

Utgångspunkten för listan, men ville börja med andra låtar. Såg att den fanns på en lista 2012. Känns som rimligt avstånd för en comeback.

8. Where Could I Go - Ben Harper, The Blind Boys Of Alabama

Avslutar mjukt. Lågenergi-gospel och blues och/eller nåt annat? Finfin tremolo på gitarren och tillbakalutat piano vid sidan om Ben Harpers sång.

Bonus: två Billyklipp (40 års mellanrum). På Pustervik var jag själv på plats. Tycker både jag, Billy och musiken åldrats med stor värdighet! :)

A New England - Live on “TheTube” 1983

A New England - Pustervik Göteborg 2023

The Hustler

 

Den här veckan har jag satt musik till den senaste boken jag läste, the Hustler. Den är skriven på 60-talet av en amerikansk författare som också ligger bakom Queens Gambit som numera går på Netflix.

Boken handlar om en biljardspelare som reser över hela landet från stad till stad och livnär sig på att spela biljard för pengar. Det är långa nätter, en tyst men spänningsfylld miljö i delstater med helt olika karaktär. Som många böcker från den här tiden är tempot långsamt och berättelsen byggs gradvis, nästan smygandes, upp.

I listan är det blandat kända från mindre kända artister med tungvikt på låtar som jag tycker speglar berättartekniken och miljön.

Ha en bra fredag!

Basen i botten

Jag knåpade ihop den här listan medan jag planerade en bilresa till Frankrike. Det började som en dröm om ett mäktigt ljudsystem och basgångar som skulle räcka till halva Autobahn. Sen hamnade jag än en gång i det djupa kaninhålet som heter WhoSampled. Som vanligt.

Vid det här laget måsta jag ha besökt WhoSampled tusentals gånger. Jag älskar att spåra ursprunget till hiphopsamplingar och det leder ofta till en massa fin 70-talsmusik. Min jakt på basgångar till en roadtrip urartade i en nostalgitripp.

Här är listan

Gene Harris & The Three Sounds - Book of Slim

Den här studsiga basgången hittade jag via låten Lyric Fathom av Blackalicious

Cymande - The Message

Estelle Caswell på Vox gjorde en fantastisk video om virtuos rap och hon länkade till en lista med den här pärlan. Precis som i fallet med förra låten är originalet ännu bättre

Minnie Riperton - Baby, This Love I Have

Soullegenden Minne Riperton har samplats av bland andra A Tribe Called Quest. Inledningen av hennes Baby, This Love I Have blir till ett perfekt riff i deras gamla fina Check The Rhime

Rotary Connection - Tales Of Dave Ulysses

Innan Minnie Ripertons alltför korta solokarriär var hon en del av Rotary Connection. Här är deras underbara cover på Tales Of Brave Ulysses av Cream

Mulatu Astatke - Nètsanèt

En etiopisk 70-talsmusiker som jag också hittat via WhoSampled. Gillar basgroovet och den udda taktarten i Nètsanèt

Darondo - Didn’t I

Darondos falsett får Pale Jay att blekna i jämförelse. Låten Didn’t I är som gjord för att samplas, tex av artister som Vic Mensa

David Axelrod - The Human Abstract

En tjusig produktion av Axelrod med en överraskande funkig basgång. Såklart kunde inte DJ Shadow hålla sina vinyldoftande fingrar borta från The Human Abstract när han skapade Midnight in a Perfect World

The Mothers Of Invention - Get A Little

Snubblade över Zappas gamla band för några år sedan för att Madvillain samplat dem. Just den här låten får vara med i listan för basriffets skull

Burnt Friedman & The Nu Dub Players - It’s Thunder

Vi lämnar nu 70-talet och landar i år 2000. Nästan samma bas som Get A Little, fast i form av dub och med en festlig twist i taktarten.

Sampa the Great - F E M A L E

Till slut blir det ny musik av Samma the Great som rappar över en sampling av Wes Montgomery. Tycker producenten Godriguez hackat upp riffet väldigt snyggt. Här är en video där Wes spelar Four On Six live 1965

David Lynch in Memoriam

Jag trodde att jag med min tjugonde publicerade lista på denna eminenta blogg skulle fira med något svulstigt. Istället så blir det en hyllning till en surrealist och avantgardist som för alltid är inpräntad i min genetiska kod. Då kom dagen då min surrealistiska hjälte gick hädan. Denna lista är en hyllning till David Lynch. Med ett axplock av låtar från hans filmer och hans egna album. Jag må leva med musik i mitt hjärta och sinne men min hjärna brinner för det filmiska, avantgarda, surrealistiska och utmanade visuella. Ja jag är en cineast! Och som karnevorisk sådan har jag slukat allsköns rullar med god aptit. Allt från A till Ö film. Från Komedi till Sci-fi. Men det är alltid musiken som är filmens lungor och syresättare. Och David Lynch vävde in musik i sina cinematiska universa skickligare än en spindel. Mera som en Norna. Som en av systrarna under Yggdrasil spann han en väv och historia med musiken som limmet, lockelsen. Som manifestar känslor och förstärkare av stämningen för att dra in observatören i hans universa. Sidan om Urd, Verdandi och Skuld eller det som varit, det som är och det som ska bli sitter Lynch och väver det som kunde varit. Väver historier som väcker känslor, förundran, avsky och skräck. David i din himmel. Detta är min hyllning till dig.

En dos kreativt skrivande och en inspirerad text som omfamnar låtarna och deras texter:

Från den ödsliga ökenplaneten dammar vi av "Dune - Main Theme". Där på Arrakis bland Spice och Sandworms börjar mina ögon glöda lätt blått av all Spice som omger mig. Mina sinnen spelar mig spratt och jag tror jag närmar mig himmelriket. "In Heaven" ser jag Eraserhead och mina tankar tänjs ut. Allt känns så fröjdefullt och lugnt. Vinden drar farm och ur mörkret kommer en Clown som heter Sandman och jag driver in  I Roy Orbisons - "In Dreams". Vi faller i dvala och vandrar tillsammans och språkas vid. Denna ljuva stämma och jag. Vår dröm vävs samman med "Pinky´s Dream" från albumet Crazy Clown Time. Damen sjunger suggestivt och lockande. Tankarna på Roy faller i glömska när hon kallar på Pinky. Jag hamnar i "The Big Dream", där vinden yr och jag önskar och drömmer tillsammans med Lynch. En stor dröm. Tiden är kommen att säga orden vi vill höra. Kärleken finns här i vinden som far igenom öknen då vi tillsammans önskar stort. Tillsammans. "Love Letters" träffar mig rätt i hjärtat och Kettys ljusa stämma omfamnar mitt hjärta. Mina ögon tar nu en ton av "Blue Velvet" och mina ord bedyrar min omtanke och kärlek befäst av Spice magiska inverkan. Jag faller. Faller. "Falling" Jag har trillat dit och kärleken är sann. Julee vaggar mig med sin ömsinta, delikata röst djupare in i drömmen. Suggestivt och med dämpade sinnen känns det som att jag flyter. Svävar fram.

Bowie sjunger "I´m Deranged!" Galen! Ingen återvändo. Jag är en blond ängel i himmeln och regnet det faller. Arrakis grönskar och himlen har öppnat sig. Skimret och dimman i mitt sinne hör melodin "Blue Velvet" och mina ögon glöder starkt av blått med varma minnen genom mina tårar som regnar ner på den torra ökensanden. Ett grymt spel. Inget annat. Inget gror. Ett "Wicked Game" tänker jag allt eftersom jag sakta vaknar till.

Min önska var inte att bli förälskad i din konst. Det var ett grymt spel att locka mig till kärlek och få mig att drömma om dina visioner. David, där i ditt eget universum där du nu härbärgerar och härskar. Där allt är underligt och förunderligt ska du veta att din konst, film och musik för alltid finns i mitt hjärta.

Låtarna kommer i följande ordning:

Dune, "Dune" Main theme from the motion picture - Skriven av Toto, arrangerad producerad och framförd av Dominik Hauser.

Eraserhead, In Heaven (Lady In The Radiator Song) - David Lynch & Alan. R. Splet.

Blue velvet, In Dreams - Roy Orbison

Crazy Clown Time  (Lynchs andra studioalbum), - Pinky´s Dream - David Lynch & Karen O.

The Big Dream (Lynchs tredje studioalbum), The Big Dream - David Lynch

Blue velvet, Love Letters - Ketty Lester

Twin Peaks - Falling - Julee Cruise

Lost Highway,  I'm Deranged - David Bowie

Blue velvet, Bobby Vinton - Blue Velvet

Wild at heart, Wicked Game - Chris Isaak

Listan: Lurking Lynch

Må ni alla ha den bästa av dagar. Varje dag!

Glöm aldrig. 42!