I was 21 years when I heard this song, I'm 48 now, but I won't be for long.

Jag började leta i det självklara; elektroniskt och dansant. Har ändå mina 10000 timmar där.
Bläddrade i vinylsamlingen, valde favoriter, försökte hitta på Spotify (svårt) och drömde mig bakåt i tiden. Mindes sms-inbjudna små utomhusrave vid Subbe fyr i min uppväxtstad Varberg, Docklands på Finnboda varv i Sthlm, jätteklubbar på Ibiza.

MEN, insåg att en ej försumbar del av denna då äkta kärlek till dansmusiken med åren omformats till nostalgi. En tid som (delvis) mår bra av att minnas svunnen. En tid som inte behövde ännu en playlist just idag.

Så då riktades tankarna mot något helt annat. En gitarrbaserad liten grusväg som löpt parallellt med min elektroniska autobahn, för att senare i livet få mer och mer plats.
Ett vägskäl skedde på en afterwork i en lägenhet på Söder i Stockholm. En vinylskiva knastrade igång. En ensam gitarr satte stämningen och följdes av en självklar röst. Lagom till orden “I don’t want to change the world, I’m not looking for a New England” var jag fast. Det här var den ventil jag då behövde. Billys röda kamp blev min kamp att få känna mig lite orakad, lite skramlig, lite punkig. Lite mindre elektronisk.

Min lista blir en brokig roadtrip med utgångspunkt i mötet med Billy Bragg. Sedan dess har det blivit betydligt fler gitarrer både i mina playlists och i hemmet. I denna lista finns låtar från både då och nu. Röda tråden är spretig, kanske något i stil med “det spelas gitarr och sjungs utan så mycket programmerade synthesizers”. Prestigeribban ligger lågt. Att verka svår har jag fått nog av. :)

HÄR ÄR LISTAN

1. Levi Stubbs’ Tears - Billy Bragg

Efter inkörsports-bangern A New England är detta en Billy-låt jag ofta återkommer till. Elgitarrsoundet ger mig gåshud, hur det spricker sådär lagom mycket, hur han allena skapar en så komplett ljudbild med bas och den vassa toppen och det perfekta reverbet, mums! ...och lite trumpetsolo i slutet piggar ju alltid upp.
Upptäckte att Norman Cook samplat lite till låten “Won’t talk about it”. Cirkeln sluts till mitt elektroniska liv, men efter en genomlyssning så stänger jag nog den dörren igen.

2. Ghost - Billie the Vision & the Dancers

Billie the Vision gör mig glad och får mig att alltid att se lite ljusare på det mesta. Lättsamt och mörker i en bra mix. Så jädra fina live också. Dessutom från den underbara byn Bräkne-Hoby. Fick bli en av deras lugnare låtar den här gången. Sångaren Lars har förresten nyss blivit ordförande i Hoby GIF, vilket känns som en anledning att bli fotbollssupporter för första gången i mitt liv.

3. Kronan - Joel Alme

Jag hade en Håkanperiod "när det begav sig" kring millenieskiftet, men ju fler Ullevi han fyllde, desto längre bort hamnade han. Istället kom Joel Alme närmare och visade att inte allt handlar om att lyckligt ramla in i taxibilar. Såg honom senast på Annelundsgården i Malmö, gissar på blygsamma 100 personer i publiken. Låtvalet är göteborgskt och dekadent och inkluderar sunkigt hak och Totta Näslund.

4. Wetsuit - The Vaccines

Valde mellan låtarna Wetsuit och Norgaard, men ville hålla tempot nere en stund till. Gillar den något banala texten om tidens gång och flyende ungdom. “Put a wetsuit on… grow your hair out long”. Finns nåt najs i den sakrala monotoma starten också som bygger upp till en fin release när det börjar bytas ackord.

5. Sweet as Pie - Riff Raff

Billy Braggs kommersiellt misslyckade punkband. Hittades tack vare researchandet inför denna lista. Inte hunnit bestämma mig för om den har nåt eller inte. Anar man visst sneglande på de stora kända banden från samma tid? :)

6. Ny Drog - Hurula

Fastnade för Hurula när han var med i svt’s Ebbots Ark. Mötet mellan honom och Rebecca & Fiona (som var med i samma avsnitt) blev en underbar kontrast mellan hårdsminkat kommersiellt Stockholm och stripigt punkigt Luleå. Jag är svag för melodiös rockpunk som inte tappar det hårda, men inte heller blir FÖR irriterande och skränigt. Det här ligger på precis rätt nivå för att jag ska njuta och samtidigt känna mig tuff när jag vandrar på stan med det i mina lurar.

7. A New England - Billy Bragg

Utgångspunkten för listan, men ville börja med andra låtar. Såg att den fanns på en lista 2012. Känns som rimligt avstånd för en comeback.

8. Where Could I Go - Ben Harper, The Blind Boys Of Alabama

Avslutar mjukt. Lågenergi-gospel och blues och/eller nåt annat? Finfin tremolo på gitarren och tillbakalutat piano vid sidan om Ben Harpers sång.

Bonus: två Billyklipp (40 års mellanrum). På Pustervik var jag själv på plats. Tycker både jag, Billy och musiken åldrats med stor värdighet! :)

A New England - Live on “TheTube” 1983

A New England - Pustervik Göteborg 2023