För ett tag sedan gjorde jag en spelista där jag ställde banden 10cc och Supertramp mot varandra, och nu är det dags för en ny episk brittisk battle. Den här gången zoomar vi in på XTC och Squeeze. Två rätt snarlika band som båda debuterade 1978 och har haft liknande karriärer och popularitet. Båda har ett högt anseende, åtminstone i sitt hemland och av musikpressen, men deras popularitet nådde aldrig riktigt samma kommersiella höjder som t.ex. Duran Duran, The Cure eller Tears for Fears, för att nämna några samtida artister.
Förra gången nosade vi på den diffusa genren art-rock, och även den här gången tangerar vi den, men med lite mer new wave, post-punk och powerpop i grytan. Oavsett vilken etikett man väljer för att beskriva musiken kan man konstatera att det är rätt “smart” popmusik i Lennon/McCartney-tradition. Båda banden kan anses vara föregångare till britpop. T.ex. har Blur citerat båda banden som tvåa av sina stora influenser.
En sak som banden har gemensamt är att båda har starka låtskrivarpar. I Squeeze är det gitarristerna Chris Difford och Glenn Tilbrook, och i XTC är det gitarristen Andy Partridge och basisten Colin Moulding. Båda har såklart jämförts med Lennon/McCartney av engelsk musikpress, men vilken engelsk låtskrivarduo post-1970 har å andra sidan inte det?
Kollar man på bandets legacy och popularitet har Squeeze ca 1 miljon lyssnare på Spotify, medan XTC har ca 700 000. Å andra sidan har Squeeze nyligen släppt en platta, medan XTC:s sista fullängdare kom 2000 och de slutade turnera 1982. Squeeze har fler listplaceringar på de engelska singellistorna, men XTC har haft ett bättre genombrott i USA.
XTC har klart en större kult-following och är lite mer “creddiga”, vilket avspeglas på bandens respektive subreddits, där XTC’s fan är aktiva med ca 2000 besökare per månad medan Squeeze knappt har 100. Inget av bandets singlar har haft någon placering på de svenska toplistorna.
Jag har själv svårt att välja en favorit, men kan konstatera att de funkar bra tillsammans i en playlist. Eftersom detta är band som har långa karriärer och en massa skivor blir fokus ”the prime years”, sent 70-tal – mitten av 80-talet.
Vad säger ni? I vilket camp huserar ni? Eller suger dom helt enkelt båda två?
Hur som helst, håll till godo:
Ecstatically Squeezing Nonstop Smart-pop: XTC VS Squeeze
 |
| Generalmajor Colin Moulding lär ha tackat nej till att spela bas med Pink Floyd. Vill man ha en analys av hans prima baslir finns det en Beato-video på låten Mayor of Simpleton a kolla in på Youtube. |
XTC – Generals & Majors [1980]
Vi börjar med XTC:s disco-stompiga Generals & Majors, första singeln från deras fjärde album, Black Sea. En stutsig, catchy uptempo-dänga med visslingar och lite lagoma Beatles-flörtar. Skriven av basisten Colin Moulding som ofta står lite i skymundan för den ofta geniförklarade Andy Partridge. I videon syns Richard Branson, som enligt bandet själv insisterade på att vara med, mer eller mindre trots bandets vilja.
 |
| Knö er in gubbar. Det var lurigt att få med bandmedlemmarna på samma bild. |
Squeeze – Pulling Mussels (From The Shell) [1980]
Från Squeezes tredje skiva, en jäkla solid powerpop-hit och en av deras mest populära låtar. Den uppmärksamma lyssnaren kanske blir förvirrad över att det är William Tell och Lady Marion som nämns i refrängen (och alltså inte Robin Hood) – men det hela handlar egentligen inte alls om medeltida båg- och armorstskyttar, utan är en serie metaforer som syftar på oralsex.
 |
| XTC-Andy och hans polare/mobbare Sting. Kuriosa: Polis-trummisen Steve Copelands bror, Miles var manager till Squeeze. |
XTC – Statue of Liberty [1978]
XTC är klart det av de två banden som har mest edge. Särskilt de tre första albumen flörtar mycket med punk och ska, vilket var superhett vid den tiden. XTC lirade också en del med Police runt den här tiden. (Den inbitne musikveckolyssnaren kanske kan minnas XTC:s ‘When You’re Near Me I Have Difficulty’ från min gamla British Backbeat Punks-lista?)
Statue of Liberty är ett prima exempel på en pop-punklåt med lite lagom baktakt, grymt catchy och kanske inte helt olikt vissa av Elvis Costellos samtida grejer. Man blir ju glad av de där Who-ho-skriken och den finurliga texten.
 |
| När inte Jools leder TV-program eller kör dyra jet-drivna veteranbilar, spelar han in jazz-plattor med den här killen. Hur tror ni Rod Steward luktar föresten? |
Squeeze – Take Me I’m Yours [1978]
En kanonlåt från bandets debutskiva, producerad av John Cale. En låt som nästan skulle kunna klassas som tidig synthpop? (den var före t.ex. Human League, Tubeway Army och YMO:s debut) Och den lär, enligt bandets eget utsago, vara inspirerad av Kraftwerk. Tilbrook och Difford sjunger parallellt i olika oktaver, vilket är lite deras signatur-sound.
Bandets keyboardist Jools Holland är kanske numera mest känd som programledare för “Later… with Jools Holland”, ett musikprogram på BBC med livemusik som har sänds sedan 1992. Det finns många bra framträdanden därifrån. Tror ni att Eurythmics lånade “Dreams are made of this” -delen? - Inte osannolikt om ni frågar mig.
 |
| Klämmiga XTC ! Hur räknar man till Klarinett? Klari-tre, klari-två, klarinett. |
XTC – Ten Feet Tall [1979]
XTC:s tredje platta, Drums and Wires, blev bandets kommersiella genombrott och tog ett steg från det punkiga soundet på de två första skivorna mot new wave och art-rock/pop. Favoriten på den plattan är egentligen den strålande new wave-klassikern "Making Plans for Nigel", men den har jag redan haft med i en tidigare lista.
Den här dängan är skriven av Colin Moulding och skulle väl lätt kunna avskrivas som en bagatell i sammanhanget, men då missar man vilken snygg komposition det är: vackra harmonier, snyggt gitarrplock och sofistikerade ackordval som är till synes enkla, men egentligen rätt udda. Man kan gissa att The Smiths lär ha sneglat på det här.
 |
| Squeeze i extas. Förvånansvärt snygga tandrader för att vara britter. |
Squeeze – Up the Junction [1979]
Mitt intro till bandet och en av mina personliga favoriter! I den här låten är det kanske den briljanta texten som står mest i fokus. En komplett pop-novell på tre minuter om en ung kille som gör en tjej gravid och sedan fuckar upp förhållandet på grund av sitt dåliga leverne. Trots att låten saknar en regelrätt refräng lyckades den knipa andra platsen på Englands singellista, inte illa pinkat för torr brittisk socialrealism.
 |
| OBS! Står bågskytten bakom murkrönet får han +1 modifier för cover på sin D8. Min anti-rock-hjälte Andy. |
XTC – Senses Working Overtime [1982]
Från den femte skivan, av många ansedd som deras starkaste. Bandets ledfigur, Andy Partridge, var vid tidpunkten utbränd, vilket är precis vad den här låten handlar om. Han ville heller inte turnera mer och bestämde sig därför för att göra en platta med fler akustiska instrument – som avsiktligt skulle vara svår att framföra live. Andy var enligt utsago mer intresserad av att måla tennsoldater, läsa serietidningar och designa brädspel (sympatisk nördig snubbe detta!). Att han fick diagnosen ADHD och att han är på autismspektrumet är kanske föga förvånande.
Senses Working Overtime är en rätt udda låt, De olika delarna passar liksom inte ihop, ändå blir slutresultatet en solid låt med en riktigt catchy refräng.
 |
| Otippat att de här två söta svärmorsdrömmarna skulle brottas med heroin respektive kokainmissbruk i mitten av 80-talet. Don't do drugs kids. |
Squeeze - The Elephant Ride [1982]
En deep cut från bandets femte album, som också skulle bli deras sista innan de splittrades. Sjukt snygga harmonier, med lite Beach Boys-psykedelisk vibb. Difford & Tilbrook skulle släppa ett album redan 1984, vilket numera räknas som en Squeeze-platta i allt utom namnet, och Squeeze återförenades redan 1985.
Jag har dock hittat rätt få intressanta låtar på skivorna efter ’84. Det ska dock sägas att jag knappast har hunnit lyssna på allt – det är minst 10 stycken, varav den senaste släpptes i mars i år!
 |
| Andy går under pseudonymen "Sir John Johns" och Colin "The Red Curtain" i XTC's psykedeliska-LARP-projekt The Dukes of Stratosphear. |
XTC - Dear God [1986]
XTC har, till skillnad från Squeeze, bättre output från den andra halvan av 80-talet och även från 90-talet. Ett fint exempel på detta är den här singeln från 1986 som åtminstone jag tycker har åldrats väl. Ett ateistiskt manifest som delvis sjungs av 8-åriga Jasmine Veillette.
Runt samma tid började XTC även släppa psykedelisk 60-talsrock under pseudonymen The Dukes of Stratosphear (initialt anonymt). Det skulle dock visa sig att deras sidoprojekt nästan var mer poppis än deras “vanliga plattor” och idag räknas även de plattorna som XTC-skivor av de flesta. Någon kanske minns deras låt What in the world från min Beatlesqua Bitar lista?
 |
| Visst ser dom lite kinky ut? Särskilt killen längst till vänster, garanterat pervers. |
Squeeze – Slap & Tickle [1979]
Vi avslutar med den här charmiga disco-pop-bangern! På sätt och vis en uppföljare till Take Me I’m Yours, men ännu mer dansant. Låten ska vara inspirerad av Moroder och Ian Dury. Tycker att den ger skäl för namnet: It Slaps! …och kittlar lite gött med.
No comments:
Post a Comment