Under mina resor till Grekland har jag kommit över några samlingsskivor från “Grekiska nya vågen”, en musikrörelse/genre från 60-70-talet som jag tycker är värd att dela.
Grekiska nya vågen - το νέο κύμα
Grekland är inte känt för sitt välordnade politiska liv och det var extra kaosigt i mitten på 60-talet vilket ledde till en CIA-backad militärdiktatur 1967-1974. Det var i denna miljö en ny typ av musik växte fram med en generation unga musiker kallad “Den nya vågen”.
Popi Asteriadi
Arleta
Det var ungefär under samma tid som Hippe-rörelsen och Blues-revivalen hände i USA, Tropicalian i Brasilien. En omvälvande tid i många länder. Dock, rent musikaliskt kan man säga att Neo Kyma är en mix av moderniserad grekisk folkmusik (“entechno”), populariserad av giganterna/gudarna Theodorakis och Hadzidakis, och franska chansons. Av förklarliga skäl kunde texterna inte vara för specifika i sin kritik av juntan och handlade ofta om kärlek, ensamhet, frihet och saknad. Ofta plockades gammal lyrik upp. Generellt är det ganska lågmäld och melankolisk musik.
Rena Koumiata
Även om själva musikstilen var ganska begränsad i tiden och i spridning så födde den en hop med folkkära artister som dominerat grekisk musik sedan dess.
Utan att gå in på artister och låtar i detalj kanske den mest namnkunniga utanför Grekland var Mariza Koch, halvtyska (tror hennes pappa var en tysk ockupant under andra världskriget). Hon sjöng Greklands bidrag i Schlagerfestivalen 1976, där hon enligt legender bar skottsäker väst under sin klänning, eftersom låten kritiserade Turkiets ockupation av norra Cypern. Det är sista låten i listan och nedan hennes uppträdande i Eurovision.
No comments:
Post a Comment