Kanske äkta kärlek, men man nästan föreställa sig en sammanbiten dialog: — "I hate you",— "I hate you too"
Jag tänkte fortsätta på temat ‘ställa två artister med liknande musikaliskt uttryck och karriär mot varandra’.
Den här gången ska vi kanske ta oss an två riktiga giganter - Sir Elton John och icke-sir Billy Joel. För att, en gång för alla, försöka kröna den största pianodivan (sedan Liberace och Little Richard dvs.) och därmed ska sitta på den högsta pianopallen.
Det är två gubbar, en äkta amerikan och en som lajvar jänkare, som har hållit på länge och har en väldigt stor output. Jag har därför begränsat mig till låtar från deras ca 10 första år – det är ärligt talat också kanske där de peakade bortsett från enstaka hits under 80-talet. Eltons karriär tog fart något tidigare än Billy, så mitt val av Billy-låtar återspeglar detta lite.
Så vad har dom gemensamt?
Efternamn som funkar minst lika bra som förnamn.
Spelar stora pianon.
Förvånansvärt lika sångregister och röster.
Har inte varit speciellt nyktra under åren.
Slog igenom på 70-talet, men hade stora hits även 80-tal.
Imponerande antal top 10 hits 13 (Joel) vs 27 (John).
Ingen kan anklaga honom för att vara grå. Oavsett vad man gillar hans musik är hans outfits legendariska.
Elton John, Grey Seal – Goodbye Yellow Brick Road [1973]
Från Eltons sjunde studioalbum, hans bäst säljande skiva, en imponerande dubbelplatta med en drös hits. Och den anses ofta vara hans bästa av både fans och kritiker. Det här är lätt min favorit på skivan, kanske av alla Eltons låtar? Lyssna särskilt på sångarrangemanget i de 3 verserna, där han lägger till en stämma i varje vers. Så snyggt. Bra jäkla ös, mellotroner och roliga trumfills. Låten spelade föresten in redan 1970 som B sida till en singel, men då i en betydligt tradigare version.
En lite mer sober look… Just sober är kanske fel ordval i Joels fall iofs.
Billy Joel, The Stranger — The Stranger [1977]
Om man ska jämföra Yellow Brick Road med någon av Billys skivor, tror jag att The Stranger är den bästa. Den var hans stora kommersiella genombrott och anses också av många som hans starkaste verk. Låten med samma namn, likt Grey Seal, är inte hans största hit, men en riktigt solid låt och en av mina favoriter. Funkig bas och sköna synkoper – perfekt att spela lufttrummor till …och missa inte för Guds skull den utsökt drivande triangeln! Det lilla temat i början och slutet av låten återkommer vid fler tillfällen på skivan, då den är lite av ett konceptalbum. En väldigt solid platta överlag.
Sicken galenpanna. Men Levon har kanske en poäng? Större Amerikano-fil får man leta efter.
Elton John, Levon — Madman Across the Water [1971]
Kanske Eltons bästa platta, vid sidan av Honky Château. En ganska americana/rootsy-ljudande skiva som var på ropet just då. Kanske är just Levon en homage till the Band’s Levon Helm? Levon Helm lär dock inte gillat den och sagt att “Englishmen shouldn't fuck with Americanisms”. Jag tycker dock att den är kanon. Refrängen är riktigt stark med sina feta 70-talsstråkar.
Man ska inte kasta sten men, Billy Joel kinda Rocks.
Billy Joel, All for Leyna — Glass Houses [1980]
En lite mer arenarockig Billy som lär ha varit ett svar på dåtidens punk och new wave. Låten har ett av mina favorit-synthsolon, gött småproggigt och härligt episkt på slutet. Nu kanske ni funderar på vem av herrarna som är mest poppis? Joel landar i skrivande stund på 31,4 miljoner lyssningar per månad och är därmed den 195:e mest populära artisten på Spottan. Inte illa pinkat.
Den ikoniska Donald-kostymen. Sitter snyggare på, än någon av "Donald T's" kostymer…
Elton John, Bad Side of The Moon — B-sida [1970]
(Inte att förknippa med ett samtida Pink Floyd-album) En outtake och B-sida från Eltons andra skiva som också innehåller superklassikern Your Song. Fattar inte varför dom inte inkluderade den här på skivan, en solid rocker och potential att vara något annat än en deep cut. Kul basspel på låten! Elton har ca 50.9 miljoner lyssningar per månad och rankas ca #67. Det gör honom nästan lika poppis som JAŸ-Z och minst lika tuff.
Med exfrun, supermodellen Christie. Billy blev kanske aldrig riktigt lika framgångsrik som Elton. Men han hade klart snyggast fru!
Billy Joel, Piano Man — Piano Man [1973]
Billys Joels signaturlåt och mest populära. Den här kan jag tänka mig att vissa ogillar. Den är lite tacy, med sin chanson-singalong-refräng inklusive dragspel, mandolin och munspel. Jag tycker den håller: mycket kanske tack vare framförandet och dynamiken.Sen är jag en sucker för 6/8-jazzvals. Bra storytelling och crescendo. Billy lyser (nästan) med sin frånvaro från Musikveckor med blott 1 låt representerad.
Rymdentusiasten Elton, här med en skalenlig modell av solsystemet som kostym.
Elton John, Rocket Man — Honkey Chateau [1972]
Om man har med Piano Man, måste man även såklart ha med Rocket Man, som är i samma kaliber och även den en “signaturmelodi”. Det är ju en klassiker och dessutom en otroligt välkomponerad låt. Älskar slidegitarren som så snyggt illustrerar själva rymdresan. Grymma körer och delikata synthar. Elton har varit med hela 8 gånger hittills i musikveckosammanhang.
Metal! Billy i Deep Purple-kopian Attilla. Det är dock bara Elton som är "knighted" på riktigt.
Billy Joel, Falling Of the Rain — Cold Spring Harbor [1971]
Från Billys debutplatta, som verkligen inte var någon större succé. Original LPn hade någon form av Mastering-fel och fick skivan att låta som smurfhits. Detta ska dock vara fixat på senare utgåvor. Den här låten är en liten bortglömd pärla med lite folkrockkänsla. Tycker att den där snabba piano/cembalo-figuren är riktigt tjusigt och påminner lite om något som skulle varit med i nått Zelda-spel. Innan sin solokarriär spelade Joel oväntat i hårdrocksduon Attilla. Han har själv omnämnt deras enda skiva som "psychedelic bullshit" och den har 1 enstaka stjärna i betyg på Allmusic. Jag tycker inte det låter så illa faktiskt.
Batshit crazy!
Elton John, The Bitch is Back —Caribou [1974]
Visst, den är en rip-off på Bob Segers Rosalie (även känd i Thin Lizzys version), men likaväl en bra rocker med lite glamvibbar och en stöddig attityd. Tower of Power på blås och allt. Jag såg föresten Elton på Scandinavium 2005? Då var det minsann ingen riktig blåssektion utan bara lite kackiga synthar som substitut. Svagt. Elton & Billy turnerade flitigt tillsammans, mellan 94 och 2010 – som en duo med konserter där de lirade på varandras låtar. Just denna låten gör dom väldigt bra tillsammans.
– Ärligt talat konstapeln, det är min trumpet. Pianoman? Nä, jag är bleckblåsare.
Billy Joel, Honesty — 52 Street [1978]
Det var svårt att välja mellan Just the Way You Are och denna, två riktigt starka ballader. Men det fick bli Honestly. För ärligt talat gillar jag den lite bättre. Låten fick ett uppsving efter ha varit med i TV-serien Succession, men han har även haft med en drös låtar i superhjältsserien The Boys, där huvudpersonen, oväntat är ett stort Billy Joel fan.
Bonusvideor
Elton & John - Bitch is back. Gubbar, men fan vad dom gör det bra och verkar ha kul.
Billy Joels gamla hårdrocksprojekt, ger Uriah Heep och Purple "a run for their money"
En klassiker, John Elton intervjuas av Rowan Atkinson
No comments:
Post a Comment