Leve Di Leva

Nån gång sent 80-tal, tidigt 90-tal, dvs för ungefär 30 år sedan, om någon undrade vem som var Sveriges sämsta artist så hade det varit jämt skägg mellan
- Stefan Borsch
- Anna Book
- Thomas DiLeva

Jag skulle vilja böra bot och hylla Di Leva lite med en playlist, nu när jag blivit äldre och visare. Jag lämnar som övning åt läsaren och hylla Stefan och Anna Book.
spotify:user:andershaverdal:playlist:5OKhwJRPwrZaCDhTYfyJoN

Faktum är att jag tycker Di Leva är en av de intressantaste artisterna vi har haft i Sverige på senare år. Varför hatade jag honom? Ja, han uppförde sig som en androgyn hippie, slängde sig med textrader som "Dansa din Djävul", flummade runt och och pratade om rymden, själen, fred på jorden och annat humbug. Och inte äter han sina vänner heller. Det är inte ok när man är typ 10-12 år gammal. Annat var det med Sha-Boom, det var äkta Rock'n'Roll!

Nu har jag lyssnat ikapp mig lite, framförallt på hans 80-90-talskatalog och det är till stor del Bra Skit (r).

"På Ett Fat"-skivan släpptes 1985 och är en riktigt bra 80-tals-skiva. Tydliga Brittisk New Wave, Bowie och The Smiths-influenser (om du frågar mig). "Goddag på er" är nog min favorit från skivan. Ett mycket fint skivomslag kan även tilläggas.

Året efter släpptes "Pussel". Åter igen habil alternativ 80-tals pop som luktar mycket Bowie. "Hänger i ett stup" är lite skönt småpunkig och representerar den.

"Vem skall jag tro på" kom 1987 och kan väl ses som en dundersuccé. Titelspåret är ikoniskt både i sound och i refräng. Även "Tycker om" tycker jag mycket om.

Singeln "Dansa Din Djävul" kom 1988 och är kanske hans mest kända låt. Den måste väl vara en av de konstigare hitsen i Sverige (kanske i konkurrens med Svullos "För fet för ett fuck". Konstig struktur, underliga ljud och samplingar, weird text. Men den håller!

"Rymdblomma" från 1989 har även den en dunderhit - "Vi har bara varandra". Även den omöjlig att glömma, med sitt progressiva trumkomp, laserljud och sin superflummiga text. Men faktum är att vi faktiskt har bara varandra. Jävligt bra låt. Skivan i övrigt känns lite mer Erasure / Depeche-influerad och i mitt tycke ingen fullträff.

"Noll" kom 1991 och är som helhet inte något superskiva heller, men den har kanske Sveriges bästa låt från 90-talet (i konkurrens med några TSOOL-låtar kanske), "Själens krigare".

Sista låten i listan kommer från skivan "Naked Number One" från 1993. Här försöker Di Leva göra engelsk karriär, och det funkade inte riktigt. Fast titelspåret var ändå en hyffsad hit och är fortfarande kul att lyssna på.

Jag har inte grävt så mycket längre men tycker att skivorna från 90-talet och framåt inte är så intressanta. Efter Irak-kriget och Kent hände känns det som att han blev lite irrelevant, men blir gärna motbevisad i chatten om någon känner annorlunda.

Hur som helst, det spelar ingen roll, jag tycker denna Di Leva-listan är mycket, mycket bra!