Svårsmält

Jag inser att många har något bättre för sig än att sitta i Musikveckor-chatten och vänta in listan på julafton. Ni sitter kanske och tittar på Kalle Anka, längtar efter Arne Weise eller skär bort fettkanten på skinkan. Själv har jag flytt landet, trycker cancel på julen.
Det är ändå ett bra tillfälle att få ut lite mer svårsmält musik ur systemet, in i en lista, eftersom få kommer lyssna på listan ändå. Jag presenterar för er en lite mer svårsmält lista. Kanske bör den sköljas ner med lite Gammeldans, Fernet Branca eller Akvavit.
Det är alls ingen extrem lista, full av norsk dödsmetall tex, men ändå inget man krämar på när man skall höja stämningen på jobbet. Inget folk normalt trallar med i.

Scott H Biram - I see the light/What's his name

Elektrisk blues med spår av gospel av det aggressivare slaget.

Miles Davis - Frelon Brun

Sen börjar lite tosigare jazz, först med Miles Davis. Detta är inget man plockar fram när man vill att folk skall klappa takten. Ja, hur ligger det egentligen till med takten i denna låten?
Jag gillar den trots allt, mycket pga det stressiga trumkompet.

Erik Dolphy - Hat and Beard och Gazzelloni

Något så ovanligt som en tvärflöjtist på Musikveckor. "Out to lunch" höll jag länge som min konstigaste skiva. Tyvärr gör Spotify att jag mer och mer sällan lyssnar på mina konstiga skivor. Skön xylofon också för den delen.

Charles Mingus - Original Faubus Fables

Inte så svårsmält faktiskt. Låten är skriven för att skymfa guvernören och rasisten Orval Faubus som styrde i Arkansas på 60-talet.

John Coltrane - A Love Supreme Part II, Resolution

Saxparty++. Egentligen inte så svårlyssnat. "A love supreme" är säkert någonstans topp 5 mest mainsteram jazzalbum, strax under "a kind of blue/Miles Davis" och "Getz/Gilberto".

Astor Piazzolla - Chique/Concerto para Quinteto

Lite tango med Jazz-influenser. Nästan omöjligt att dansa till, men Piazzollas jazzigare stycken är de tangos som är mest spelade utanför tangosalongerna.

Primal Scream - Wise Blood

Från skivan "Echo Dek", en dub-remix av deras Vanishing Point-skiva, producerad av Adrian Sherwood, dub-guru. Jag kommer inte ihåg varför jag köpte denna skivan, tror jag egentligen ville köpa Vanishing Point men Echo Dek var billigare. Hur som helst visade det sig vara ett storverk som går att lyssna på hur många gånger som helst.