spotify:user:jiemm:playlist:0pYzng3B8gUrfdLqxIwhYi
9 skivor passar fint på en bild. |
Dave Mason - Alone Together
Var den här skivan kommer ifrån begriper jag inte. Den ser inte ut att ha tillhört mina föräldrar och de vill inte kännas vid den. Det är en snygg fold-out och batikfärgad LP.
Skivan är rätt bra, klassisk sjuttiotalig folkrock. Tyvärr hade spottan bara en enda låt från skivan, så det får bli den. Jag gillade egentligen den här bättre:
Nazareth - Loud'n'proud
Jag minns den här skivan från min barndom. Den hade så härligt och lite läskigt omslag. Men jag har aldrig lyssnat på den förut. Den har ett ganska klassiskt heavy metal sound, låter nästan lite Kiss. Lite för orockigt för mig tyvärr. Hela skivan är lite påfrestande, men en och en funkar låtarna bra. Go down fighting och This flight tonight funkar fint.
Svårt att ogilla |
Santana - Caravanserai
Santana har jag aldrig orkat skaffa mig en relation till. Det blir så långdraget och pretentiöst. Men den hår låten var jättefin.
Fleetwood Mac - Then Play On
Fanns inte på spottan. Det är också ett sådant band jag aldrig kommit igång med, känner mig lite vilsen. Men öppningsspåret (som jag här lyckade hitta på någon underlig samling) är härligt suggestivt.
Steve Miller Band - Rock Love
Det här var helt ärligt en rätt tråkig skiva. Liksom lite low-effort-finlandsfärje-blues-rock. Bästa låten var Harbor Lights.
Emerson, Lake & Palmer - Tarkus
Omslaget! <3
Klart frestande att ta med det 20 minuter korta öppningsspåret, men det fick vika. Den högtravande The Only Way (Hymn) var bäst, den kommer igång rejält en bit in.
Ekseption - 3
Superknasiga proggversioner av klassisk musik. What's not to like? tänker du. Mycket säger jag. Men den skönt lounge-gungande B612 dök upp där i mitten.
Omslaget har varningstexten
This modern record can be played with every modern light-weight pick-up. The stereo sound however, is reproduced only when stereo equipment is used.Blood, Sweat and Tears - Blood, Sweat and Tears
Jätteknasig skiva. Mycket kaosigt blås, mycket jazz-rock, och mycket av en sångare som låter som Tom Jones. En snurrig cover på Sympathy for the devil sticker ut, inte bara på ett bra sätt. The Battle var harmonisk och fin, trots lite inslag av gycklar-folkrock.
Focus - Live at the Rainbow
Bonuslåten! Ander Larsson kom helt plötsligt och gav mig en skiva i present, och det passar ju bra som tionde låt.
Jag kände inte ens till Focus innan, men de visar sig vara ett youtube-fenomen. En ung Oprah Winfrey skymtas också.
Mycket joddel, progg och en del flöjt. Joddelsolot vid 4:24 bör inte missas. Episkt.
No comments:
Post a Comment