Friday, 27 April 2018

Electrofunk

”Var är din 80-tals lista?” frågade Emil på tågfärden häromdagen. Jo du, Emil, här är den :)
…Jag har dock valt att koncentrera mig på de första åren av deceniet och ett speciellt sound.




Åttiotalet är ett årtionde som jag har en komplicerad relation till. Som något av en 60-70 tals-konnässör kan jag tycka, att under decenniet utvattnades många av ens favoritgenrer, samt att många av de forna hjältarna sålde ut sig eller bleknade.
Men alla genrer blev inte nödvändigtvis sämre. 


Som en annan vän uttryckte det ”På 80-talet mognade funken”. 

Vet inte om det är helt sant, men den blev definitivt mer tillgänglig och i min mening betydligt roligare. Funken närmade sig poppen och tog intryck av discovågen som härjat i slutet av 70-talet. Men det var kanske framförallt introduktionen av nya instrument i musiken, i synnerhet synthbasen och talkbox som "elektrifierade" soundet och pånyttfödde genren... ’Nuff said. Lets dance like it’s 1981.

Låtarna:




Cowboyhatt är bland de top tre funkigaste huvudbonaderna. Kan ni gissa de andra två?

The Gap Band - You Dropped the Bomb on me [1982]

Dom 3 bröderna Wilson och vänner, levererar en stenhård inledning på playlisten med ett visslande-bombsynth som kronan på verket. Charlie Wilson bandets sångare och frontman, ska haft stort inflytande på artister som Justin Timberlake och Kanye West och Snoop Dogg. 





Zapp!! 14 ungdomar fick åka till akuten efter en Zapp-konsert pga. permanenta ögonskador som en följd av glitteröverdos.

Zapp - More Bounce to the ounce [1980]

Ytterligare ett gäng brorsor. De fyra bröderna Troutman i Zapp, i synnerhet frontmannen Roger, är förmodligen de viktigaste snubbarna för Electro-funken. Zapp var inte först med Talk-box, men tog den helt klart till nya höjder. Bandets influens för hela West-coast hipp hoppen kan inte heller underskattas. Man hör också såklart var Chromeo har lånat soundet ifrån. Producerat av funklegenden Bootsy Collins, såklart.





Say What?! Om James Brown är the grandfather of Funk, är nog George Clinton the odd uncle of Funk. 

George Clinton – Atomic Dog [1982]

Kanske inte den bästa låten man hört, men ett spår med många ikoniska delar. Och va fan, ingen funkplaylist kan väl vara komplett utan George Clinton? Det galna geniet bakom Funkadelic och Parliament. Ja och dessutom utan Atomic Dog hade det aldrig funnits någon Snoop Dogg, och det hade ju varit trist.






Antingen bandet Dazz eller den enda vita killen i Harlem, tillsammans med sina polare på sitt eget bröllop, antar jag.

The Dazz Band – Let it Whip [1982]

En stark funk-disco-popdänga, med minimoog och bas i kombo. Dazz, är ett sk. teleskopord: En sammansättning av Dancable och Jazz, så nu vet ni det. Bandet har spelat sedan '77 och är fortarande aktiva.






Tro det eller ej, Keytaren var en gång ett av de funkigaste instrumenten…innan tyskarna fick tag på det.

George Duke – Son of Reach for it [1982]

En legend verksam i alla genrer som spelat med alla från Zappa till Miles Davies och dessutom samplats av Daft Punk. George är också känd för att populariserat keytaren.   






Lilla Carl, du är en riktigt karl nu.

Carl Carlton – She’s a bad mama Jama [1982]

Carl lansereade först som ”Little-Carl Carlton” i ett försök på att rida på ”Little" Stevie Wonders tidigare framgång.  Kanske gav epitetet ”Little”, Carl lite komplex? Se skivomslaget ovan. Sången i fråga verkar också handla om någon form av body builder?  ”She's Built, She's Stacked.” En bra refräng är det i alla fall. Lite Michael Jackson vibbar.






Fatback band och deras revisor, gissningsvis. 

Fatback Band - Is this the future [1983]

I likhet med många andra samtida band som var aktiva i genren blev det många låtar på temat datorer, rymden och framtiden. Den här tunga låten har dock ett litet mer samhällskritiskt perspektiv. Fatback band har också den första kommersiellt lanserade hip-hop låten på sin meritlista! (King Tim III som faktiskt gavs mer än ett halvår före Rappers Delight) 





Är det självdistans eller bristen på densamma som ligger bakom omslaget? Det får vi nog aldrig veta.


Michael Henderson - In it for the goodies [1981]

Ärligt talat tog jag mest med den här låten pga. av det episka skivomslaget. 
Michael spelade först bas för Stevie Wonder, men enligt legenden gick Miles Davies fram till Stevie efter en spelning och proklamerade ”I’m taking your bass player” - och så blev det. Man muckar inte med Miles. 





Cameo i väldigt tidslösa frisyrer och utstyrslar. 

Cameo – Freaky Dancing  [1981]

Cameo verkar vara ett band med rätt mycket självdistans och visst får man nästan lite ’Flight of the conchords’ vibbar av denna? Om Chromeo snudde soundet av Zapp snodde dom definitvt loggan från Cameo. 








Stålmannen och talkbox-mästaren. Inte det vackraste instrumentet att framföra, men kanske det coolaste.

Superman - Roger [1981]

Vi avslutar med ett blytugnt spår från ett av Roger Troutmans soloplattor med en överdos talkbox. För att vara från ’81 låter det förvånansvärt fräscht. Roger spelade även med Funcadelic och det är han som hörs (och syns i videon) på 2-Pacs klassiska California Love. Sagan om Roger Troutman har dock tyvärr ett trist slut, då han sköts till döds av sin bror, tillika bandkollega, Larry som sedan tog sitt eget liv med samma vapen. RIP Roger.



Bonusvideor

Roger Troutman Demonstrerar Talkboxen

Vilken otroligt skön snubbe. Un-fun fact: En tråkig bi-effekt av att köra mycket Talk-box var att Roger ofta åkte på en massa udda mag-virusar. (P.g.a. bakterier från gammal saliv som samlats i plaströret) 




The Gap Band – Early in the Morning

Vad ska man säga, energin, outfitsen, soundet, dans-movesen. Så många rätt på samma gång!



Billy Preston – Dance all

The one and only Billy, av vissa ansedd den 5:e Beatlen och som dessutom turnerade och spelade flitigt med Stones under 70-talet. Nä detta är inte jätte bra, men det är ganska kul. 80-talet verkade ganska sköj, men ärligt talat lyssna på hans 70-tals grejer nån gång, det svänger jäkligt fett.





Eddie Murphy – Party all the Time


Apropå synthbas. The Eddie Murphy. På toppen av karriären, precis efter Beverly Hills cop, tog Eddie tillfället i akt och lyckades leverera en monster-hit med hjälp av Funk-legenden Rick James. Det är lite svårt att ta den på allvar men den är härligt cheesy och dansant dänga. En riktigt Earworm.



Friday, 20 April 2018

Rakt över disk!



Listan:

Jag är inte jätteförtjust i att diska men med lite musik är det betydligt roligare. Här ett axplock av vad som brukar strömma ur högtalaren när det är diskdags. Rakt över disk, rakt över disk, här sitter jag som en torkad fisk som radioprofilen Clabbe af Geijerstams sa en gång för jättelänge sedan.

https://open.spotify.com/user/ndesh/playlist/1YJ6VVk5a7bGBxzA8ERW5l?si=ShDoDv0kRVW38REXduRmow

Låtarna:

Wilmoth Houdini - Black But Sweet
Grabba tag i diskborsten så startar vi med en riktig Calypso-rökare! Ni kanske känner igen den från Sabres of paradises hit Wilmot från 1994 men för att citera klyscherizer 2000, “Originalet är ju alltid bäst”.

Paul White - The Doldrums
På senaste tiden har jag blivit väldigt svag för medeltida melodier, här i form av en sampling från  “Pastyme With Good Company”. En av de största hitsen i början av 1500-talet, enligt rykten skriven av den engelska kungen Henrik VIII. Att Paul White skojar till det hela lite gör ju inte saken sämre. 

Arcade Fire - Everything Now (Todo Ya, Remix por Bomba Estéreo)
En remix från förra årets bästa album. Perfekt att trumma med diskborsten med!

Major Lazer, MØ, DJ Snake - Lean On (Havana Maestros Remix)
Vi kan lika gärna fortsätta med remixerna. Originalet kanske är lite väl sönderspelad men i Kubansk tappning får man ork att gnugga rent den där ingrodda kastrullen!

Los Angeles Negros - Cómo Quisiera Decirte
Nyupptäckt pärla med mycket hjärta och smärta! Vet inget om dessa herrar förutom att det låter fantastiskt!

Magic Island - Easy Babe
Ojojoj! Lyssna på rösten, går rakt in i magen! Blir inte det här en tidlös klassiker äter jag upp min disktrasa!  Finfin produktion också och ganska skild från tidigare betydligt mer elektroniska alster.

Loma - Black Willow
Hypnotisk sak med mystisk text och ljuvlig ljudbild. Jag förutsätter att David Lynch tar med den här i nästa säsong av Twin Peaks.

Tame Impala - Taxi’s Here
Vi fortsätter på det lite lugnare tempot med en låt jag upptäckt tack vara Pontus listor.  Så oerhört tjusigt komponerad och med synt-basen från “Take my Breath away” som grädde på moset.

Anna von Hausswolff - The Mysterious Vanishing of Electra
En dag för många år sedan på TAT kom Johan Larsby in i TML-rummet  med en godispåse med enbart svarta lakrits-godisar och gav den till Jimmy Morin med hälsningen “Gothis till Jimmy”.  Jag föreställer mig Anna von Hausswolff låt som en stor och svulstig lakritssnurra och oj så god den är! Det är få låtar man blir så sugen på att utöva primalskrik med som med denna! Kanske till och med att en tallrik eller två åker i marken!

Nouvelle Vague - Love Will Tear Us Apart (Dream Koala Remix)
Efter föregående urladdning måste en lugna ned sig lite, skita i disken och lägga sig på soffan.  Jag gillar remixer som ändrar om originalet - eller ja, som i det här fallet en lite halvtråkig cover på ett grymt original - ordentligt och gör något helt nytt av det hela.

Friday, 13 April 2018

Melankoli


Jag har ett gäng favoritlåtar för melankoliska stunder. En hel del är nyklassiskt, men det är även ett par singer/songwriter-låtar insprängda.

Melankoli: spotify:user:kalasdanne:playlist:5z5zE7AF1EqIoluqERFB6I

Friday, 6 April 2018

Panta burkar med Silvio Rodriguez

Ni som har ett gott minne kommer kanske ihåg min lista med "svenska" klassiker där vi fick lära oss att många av de låtar som vi länge trott var svenska i själva verket är covers på diverse kända och mindre kända alster från utlandet. En av dessa låtar som jag själv blev mest förvånad över var Björn Afzelius - En sång till friheten, som i själva verket är en låt av en kubansk artist vid namn Silvio Rodriguez. Hans originalversion som inleder den här listan knockade mig totalt och jag har sen dess lyssnat in mig på hans övriga katalog och har funnit det mycket njutbart.

Lite info om artisten först och främst. Som sagt en kuban, och vad jag vet om kubansk musik börjar och slutar med pantame..hmmr jag menar Guantanamera och någon låt av Buena Vista Social Club. Så jag har därför med hjälp av ett digitalt uppslagsverk tagit reda på att han är Kubas främsta folkartist och en av hela Sydamerikas mest framstående sing and songwriters. Han brukar kallas för fadern till nueva trova rörelsen som är en musikalisk inriktning formad i samband med revolutionen på Kuba och kännetecknas av traditionellt kubansk gitarrspel och starka politiska (socialistiska/humanistiska) texter.

En ung Silvio. 1962
  Han har kallats för Kubas svar på John Lennon och har själv inspirerat många folkmusiker världen över, t.ex vår egen José González. Rodriguez har gett ut över 20 album men listan är koncentrerad till han tidigaste plattor som jag också anser vara de bästa (surprise!!).

Ser numera ut lite som en bandning mellan Steven Spielberg och Lennart Jäkhel


LISTAN!