Roxy Music - Mer än Avalon

Den stora Roxy-kuppen

Idag blir det en liten annorlunda lista då vi: Jonas, Anders L och Anders J samt undertecknad, Pontus, kuppar med en special-lista. Vi frångår alltså ordinarie schema (Dock med Roberts välsignelse) ;-)

Roxy Music: Inte bara Avalon

…Efter att avnjutit Hannes lista på temat låtar vid namn ’Avalon’,  vilken inkluderade ett spår av just Roxy Music, insåg vi att det fanns en stor lucka i vår populärmusikaliska allmänbildning.  Därför har vi, under dryga 3 veckor, noggrant lyssnat och analyserat samtliga 8 studioalbum under ordnade former. 

Det har inte varit en lätt uppgift - och inte alltid en njutbar lyssningsupplevlse heller. 

Ingen av plattorna är speciellt solida i sin helhet och under den 10-årsperiod dom var verksamma utforskas många genrer och sound. Anders L utryckte det som ”Fan, känns som att Roxy music är blandning av allt. Queen, Bowie, Lou Reed, osv, osv…" Sammanfattningsvis är det ett svårt band att sammanfatta.

Detta till trots har vi genom en demokratisk process enats om 10 låtar vi gillar och tycker är representativa för Roxy Music. För att göra bandet rättvisa och ge er en fullgod upplevelse är det åtminstone en låt från varje skiva. 

Ett bild som lite återspeglar bandets sound: En glammig Bryan Ferry, En urflippad Brian Eno, En rockig Phil Manzanera, en smörig Andy McKay. En nörd och en grottman.

Hursomhelst här är den: den ultimata Roxy Music Musikvecka-listan.

https://open.spotify.com/user/malignatius/playlist/2bScwcbqlbSsr6L7jwPB1u?si=PO0G74JpQ-iy2uXoK_yKTg

Om urvalet låtar:

For Your Pleasure - På bilden Bryan Ferrys flickvän modellen Amanda Lear, som senare skulle bli Salvador Dali's musa.

Do the Strand - For your Pleasure [1973]

Ett spår från den "svåra andra" skivan. Med undantag från den utvalda låten är detta en av skivorna som föll oss sammantaget minst i smaken. ”Jag hittar inget förlåtande på hela den här skivan. Möjligen var Do the Strand en helt ok inledning. Snyggt skivomslag också förresten. Det ger jag dem.” – Jonas. 

Om man bortser från Jonas var inledningspåret ’Do the Strand’ en av låtarna merparten av oss gillade;  Det är en lätt manisk och ösig låt, som nog hamnar mest i glam-rock facket? Den för nästan tankarna till Avant-garde akter som Devo och Sparks.

Ferrys dåvarande flickvänn Jerry Hall

She Sells - Siren [1975]

Från skiva nummer fem i ordningen. She Sells är en lättillgänglig poplåt som för tankarna till ELO (Pontus) med funkiga klavinett, tighta stråkarrangemang och snygga harmonier. Låten tilltalade kanske framförallt Jonas och Pontus.
”Känns som Franz Ferdinand har byggt hela sitt sound på vad som händer 2:20-2:40 på She Sells” - Anders L

På omslaget ,odellerna Aimee Stephenson och Shelley Mann

My Only Love -Flesh + Blood [1980]

Flesh and Blood är en skiva som splittrade Musikveckojuryn något. Jonas och Anders L håller det som en av favoriterna men Pontus tycker att den är deras sämsta och Ander J beskrev den som väldigt slätstruken. Detta till trots kunde vi komma överens om att den innehåller en del guldklimpar - så som den romantiska och känslosamma My Only Love.  "De kan det där med smöriga saxar! " – Anders J 

Country Life -Nummer 46 på Rolling Stones magasins bästa album skivomslag

Out of the Blue - Country Life [1974]

Skiva nummer fyra, Country Life, den med det ökända omslaget, är en av de rockigaste i katalogen. Out of the Blue är en låt som föll många i smaken. Den har ett gött driv och ett fantastisk fiolsolo signerat Eddie Jobson, killen som tog efter när Brian Eno lämnat bandet. ”Snygg bas och phasers. Lite ELO-känsla på stråkarna. Coolt mellanspel. Pretty Good!” - Pontus

Jaha tänker ni, ett omslag utan en modell? Nädå det är faktiskt Bryan Ferrys blivande fru utklädd till viking.

The Space Between - Avalon [1982]

Final skivan och Anders J’s favvo. En väldigt polerad och snyggt producerad skiva (Även om åsikterna om rätt mängd reverb gick isär) ”Bra grejjer! Kanske är lite påverkad av skäggdisco-remixerna jag hört av den här låten tidigare. Snygg drömsk sång, och luftigt producerad sen gillar jag ju delay och reverb också.  Låter betydligt modernare än 1982. Slåss i toppen med Love is the Drug som bästa Roxy låten!” -Anders J

Love is the Drug - Siren [1975]

En av Roxys kändaste melodier och den låt som faktiskt föll alla i smaken (Trots att Jonas dissade outrot).  Love is the Drug har en fantastisk disco-aktig basgång och en av de bästa hookarna i bandets discografi.  ”Gillar den där stela funken och den lite malplacerade shakern. Koklocka är såklart plus i kanten.” – Anders J 

 På omslaget modellen Kari-Ann Muller, sedemera gift med Mick Jaggers bror. 

If there’s Something - Roxy Music [1972]

Från den självbetitlade debutplattan. En skiva som faller under kategorin ”intressant”. Den är opolerad, ojämn, spretig som fan, men har bra energi och en många roliga ljud och idéer. If there’s something, som gillades framförallt av Pontus och Anders J, är ett mangifikt art-rock epos som lyckas pussla ihop allt från country-inspirerade gitarr-lick och saxofon-solon till trånande mellotronstråkar och allsång. 

Same Old Scene - Flesh + Blood [1980]

Ännu ett spår från Jonas Favvo skiva.  Same Old Scene föll alla i smaken med sin lite Duran-Duran aktiga discopop och riviga solo. ”Hoppla, Same Old Scene var en riktig dänga! Och med snygga saxofoner! Han vältrar sig verkligen i åttiotalssaxen…” - Jonas ”Fan jag älskar "saxofon i fjärran"-soundet de fått in på många låtar” Anders L

Det enda omslaget utan äkta damer.Vad ni beskådar är skyltdockor.

Ain’t that so - Manifesto [1979]

Manifesto är skiva nummer 7. Den var en platta som kanske var lite svår att ta till sig av vissa. Den saknar hits, men är å andra sidan rätt stabil och Pontus håller den tighta produktionen. bas-spelet specifikt, som den bästa i diskografin. ”Yacht-rock! Härligt slick och soulig produktion. Skitsnygga sång/körer.  Bra hook och snyggt munspelande. Kanske bästa låten på plattan!” – Pontus

Playmodellen Marilyn Cole poserade för omslaget

A Song For Europe - Stranded [1973]

Från tredje skivan, den första utan Brian Eno, och en betydligt jämnare skiva än de föregående två. A song for Europe är en smäktande och minst sagt episk låt som föll de flesta av oss på smaken. ”Bombastisk och med franska inslag, såklart jag inte kan stå emot detta!” – Anders J. ”Fan vad snyggt ändå i Song for Europe. Han väntar ända till 3:50 innan crescendot med den efterlängtade saxofonen kommer. Sedan toppar han det med en två minuter lång fransk orgasm.” – Jonas