Världens bästa gitarrsolon
Kollaborativ superlista över de bästa gitarrsolona.
OBS: Denna lista innehåller en quiz. Ni ska få gissa vem som har lagt upp vilken låt. Deltagarna är Anders J, Anders L, Pontus, Jonas, Isak, Rikard, Robert, Gugge, Gustav.
Skicka rätt tipsrad till Jonas.
Jimi Hendrix - All along the watchtower
Okej. Detta var svårt. Generellt föredrar jag korta expressiva framför långa ekvilibristiska solon. Men skulle jag kora världens bästa gitarrsolo skulle det blivit Hendrix -All Along The Watchtower. Förutsägbart? Ja, kanske. Men ingen har kunnat utrycka sig så naturligt och fulländat på en gitarr. Gitarren är lika mycket Jimis röst som hans riktiga röst.
Genesis - Firth of Fifth
Jag är inte så glad för tekniska gitarrsolon (brukar skämmas när jag måste berätta att jag inte tycker om metal-solon), jag föredrar dom melodiska. Här kommer ett av dom bästa av dom som jag känner till.
Genesis var välidigt proggiga en gång i tiden (med tidigt 70-tals mått mätt ska ju tilläggas), även om de senare hitsen på 80-talet inte direkt vittnar om det.
Långa medleys förekom, speciellt live. Firth of Fifth brukade ingå i en del live-medleys, bl.a tillsammans med The Lamb Lies Down on Broadway. Albumet Selling England by the Pound kom 1973. Peter Gabriel var fortfarande ledsångare här, men sedan ett par år är det Phil Collins man hör vid pukorna, och ibland som backup vocals.
Kanske ett av listans längsta bidrag, men avslutas med ett minst sagt smäktande solo på runt 3 minuter, där Phil och Steve Hackett samarbetar exemplariskt för att försöka skapa lite musikhistoria.
Lagwagon - May 16
"Haha, skate-punk! Det är där man hittar de bästa-gitarr-solosarna!! - Sa ingen någonsin. Men om någon någonsin hade sagt det så hade haft ganska fel men också lite rätt. En gång i tiden lyssnade jag mycket på skate-punk och det finns ett gitarr-solo som alltid fick mig att le lite extra och det var i låten May 16 av Lagwagon. Det är kort utan krusiduller, ungefär så som man kan förvänta sig av några skate-punkare. Men på något märkligt sätt är det ändå så himla rätt. Vet inte om det är melodin eller lite abrupta riffet som inleder solot, eller att det så oväntat avslutar låten som gör det, men jag gillar det fast jag inte längre borde göra det... eller borde jag?"
Funkadelic - Maggot Brain
“I have tasted the maggots in the mind of Funkadelic. I was not offended...”
...istället var jag alldeles till mig. Hörde talas om bandet med tusen medlemmar i mina tonår och har fallit in och ur lyssning sedan dess. Maggot Brain är titelspåret på Funkadelics tredje platta, daterat 1971. Enligt internet lär fyra medlemmar ha lämnat projektet efter plattan släpptes, och av musiken att döma kan det ha att göra med hur orimligt löst allting är, allting förutom fingerfärdigheten hos musikerna. Med ett lugnt arpeggio i vänsterörat och rivande gitarronani i det högra är den här låten inte så mycket mer än ett gitarrsolo. Men den är ett gitarrsolo, i ungefär nio av totalt tio minuter. Flummigt, haschklösigt och riktigt gött. Tidernas bästa, eller i alla fall någonstans i samma krokarna.
Lynyrd Skynyrd - Free Bird
Solot upptar en stor del av låten men blir trots detta inte tjatigt eller enformigt; istället skiftar karaktären mycket klädsamt till låten.Funkadelic - Butt to Buttresucitation
Tar med P-funkens sixstring-knekt Eddie Hazels solo på låten Butt to Buttresucitation. Såg George Clinton på Vega i Köpenhamn 1997. Konserten började med att en mindre begåvad efterträdare till mannen ifråga vägrade sluta spela solo på en annan Funkadelic-låt (Maggot Brain). Även om det är en tacksam låt att shredda loss på blev det lite tröttsamt efter ett tag. Ngn dansk i publiken tröttnade o huttade ett plastglas öl i huvet på honom. Gitarristen stod resten av giget på balkongen med en ficklampa och letade efter dansken utan framgång. Övriga giget var sjukt fett.Junior Brown - Freedom Machine
Mitt val faller på Junior Brown, en country gitarr-virtuos som jag haft med åtminstone en gång i nån lista. Gillar hur han kombinerar steel guitar/surfgitarr. Finns ett stort urval av låtar från hans reportoar som platsar, men till slut enades jag (med mig själv) om "Freedom Machine" som har ett riktigt fett gitarrsolo men också är en jädra tung "köra snabbt på motorvägen i cabriolet"-countrylåt med massa gitarr i. Gitarren skriker skönt i slutet av solot, lagom till han börjar sjunga igen.
Junior Brown har en kombinerad gitarr/steel guitar, som man kan se tex i denna videon med en otroligt välsminkad countrypublik. https://www.youtube.com/watch?v=_M9zO_i-mow
Eller här https://www.youtube.com/watch?v=CgZnNz4quHA - kvinnan som tittar på honom med sug i blicken är hans fru har jag förstått
Dick Dale and his Del-Tones - A Run For Life
Ok, here goes, kanske mer en hyllning till ett specific gitarrsound snarare än gitarrsolo.
Nuförtiden är kanske surfrock lite av en kliché med sitt väldigt satta definition men tänk vad coolt det måste ha varit när första vågen slog igenom i början på 60-talet. Ett helt nytt sound, oftast helt Instrumentalt med stehårt gitarrsound dränkt i reverb och rullnde trummor.
Frank Zappa - Muffin Man
Jag föredrar solon som liksom åker med av bara farten, typiska i rocknroll som med Hellacopters, Turbonegro och även gamla Deep Purple. Men de brukar vara ganska subtila, explosiva och liksom i bakgrunden, en del av låten. De blir aldrig episka nog att skicka med till en sån här lista. Det var nära att det blev Deep Purple - Burn, men jag landade till slut på Muffin Man. Den finns enbart i live-version, och är upplagd ungefär på följande sätt:
- Girl, you thought he was a man, but he was a muffin.
- [fyra minuter gitarrsolo]
- You thought he was a man, but he was a muffin.
Låten har funnits med mig sedan jag var väldigt ung och jag har alltid älskat den. Solot får liksom bära hela låten, hela melodin och hela riffet. Jag tycker det är briljant, fast det är nog högst improviserat, rätt smutsigt och inte särskilt elegant.
No comments:
Post a Comment