Balla Baslinjer

Hehe det blev ett mycket roligt blandband av detta. Enjoy Balla Baslinjer!

Daft Punk - Around The World

Denna gjordes när voicebox fortfarande var coolt. En jädra fet låt där hela koceptet tycks bygga på en basgång. En av musikhistoriens bästa musikvideor också. I övrigt vill jag tacka Daft Punk för att de fick oss att lämna Eurodiscon bakom oss på 90-talet, ett mycket viktigt steg för oss i Europa. Jag hoppas Brexit inte blir en tillbakagång även på det planet.

Gorillaz - Kids With Guns

Det här är en låt med signifikant bossa-standard, full kontra i både komp och solo. Rimligt som main act, även om kanadapressningen inte är nånting för Audiofiler.

Frankie Valli - The Night

Ingen lång utläggning den här gången, bara en grym låt som vilar på en ännu grymmare basgång. Älskar när basisten går ut på äventyr mellan 1:50 - 2:16, sen vet jag inte om det är en miss eller beräknad paus vid 2:06, men det gör nästan det hela än mer levande. Enda felet är att låten fade:ar bort på tok för tidigt.

Sly and the family stone - In time

Sjukt nog inte Larry Graham som spelar bas på denna guldklimp utan hans efterträdare Rustee Allen. Ljuv blandning av fräna synkoper och härligt basljud helt enkelt.

Primus - Tommy The Cat

Primus är ett av mina favorit-band. Les Claypool, frontman/vokalist och inte minst bandets bassist, är en excentrisk fröjd. Det är skitmycket bas-profil i deras låtar. Och något jag älskar är att trots alla balla baslinjer och galna historier så förstår jag inte en enda text jag hört från dom. Men det är jäkligt fet musik.

Gossip - Standing In the Way of Control

Jag har alltid lyssnat mest på Gossip för den fantastiska sångröstens skull. Låten är 100% basdriven utan att köra på speciellt djupa toner. Det är full punkvibb med noll pardon, samtidigt som det på något sätt är en djupt harmonisk låt med full kraft.

Gene Clark - No Other

Jag kunde inte låta bli att välja Byrdsmedlemmens Gene Clarks No Other från skivan med samma namn - Äkta bas-bonanza i Spinal Tap anda! Här hörs det åtminstone tre överdubbade och fuzziga basar spelade av den Gandalf-liknande studiolegenden Leland “Lee” Sklar. (Enligt legenden var även Sly Stone närvarande i studion vilket kanske påverkade valet av sound?) Väldigt proggigt och t.om. provokativt för sin tid. Särskilt med tanke att Gene Clark rörde sig inom den konservativa country/bluegrass/folkrock sfären. När skivan släptes floppade den och kritiserades för att vara överproducerad. Numera är skivan ansedd som ett “lost masterpiece”. Vad Gene (och Lee Sklar) faktiskt lyckades med var att skapa ett väldigt unik och genre-utmanande sound – som enligt mig och många andra, håller än.
Lee Sklar, en skön snubbe:
https://www.youtube.com/watch?v=dKHvRHp9h0U
Så vitt jag vet lyckades aldrig Gene Clark återskapa soundet live, men vid skivans 40-års jubileum drog ett gäng yngre indieartister från bl.a. band som Grizzly Bear, Fleet Foxes och Beach House ihop en mini-turné där skivan spelades i sin helhet.
Så vill man höra 3-basars-låten live kan den åtnjutas här:
https://www.youtube.com/watch?v=LHoZr0cXO68