Vokala Bedrifter

Idag får vi avnjuta en brokig samling vokala bedrifter.

Listan

Darryl Pandy - Love Can't Turn Around (long mix)

Det är lätt att avfärda house som den slätstrukna formstöpta bakgrundsmusik man får genomlida på espressohouse. Ganska långt ifrån den råa urkraft som föddes i The Warehouse i Chicago. Här i form av Farley Jackmaster Funk’s klassiker “Love Can’t Turn Around” från 1986 med Darryl Pandy gormandes med rå och ofiltrerad kraft, en sann vokal bedrift!
Som grädde på moset inkluderas lite extra whailande i slutet på denna extended version.
Work your body!


Elvis Presley - Way Down

Elvis “ikonskap” överskuggar lite vilken grym sångare han var och jag tycker faktiskt på sätt och vis att han har blivit lite bortglömd! Elvis storhet ligger mycket i leveransen av orden, timingen och känslan i rösten – trots att han sällan är upphovsman bakom sångerna - är han alltid trovärdig. Den enda manliga artist som jag kan komma på som kan konkurrera på detta området är Frank Sinatra.
Men anledningen att jag valde just denna låten är inte bara Elvis utan  J.D. Sumner, en kille i gospelkören (The Stamps) som vid ett tillfälle höll världsrekordet för den lägsta basnoten som sjungits. J.D. hörs i flera Elvis låtar, påpassligt är ändå Way Down, hans mest klockrena bidrag, lyssna (om era öran kan uppfatta det) på den sista tonen i låten! Mäktigt muller!


Donny Hathaway - A Song for you

Detta är en låt jag alltid återkommer till. Främsta anledningen är helt klart Donne Hathaways röst som berör mig mer än andra.


Queen - The Show Must Go On

Inte nog med att det är en av världens bästa låtar, med ett tema som dom flesta nog har kunnat relatera till någon gång i livet. Så är det ju då även Freddy Mercury, en av tidernas skarpaste vokalister, i sin Prime.
Detta är min favorit, och man hade kunnat tro att detta till största delen är studio-magi. Men för den tvivlande finns det gott om live-klipp att kolla in. Det låter likadant. Hela bandet skulle i princip kunna stämma sina instrument efter hans röst.
När han pratar normalt känns det som en helt annan människa, ganska grovhuggen.
Men när han lyfter mic:en så händer något.


Elvis Presley - If I Can Dream (live)

Stabil sånginsats.


Philip Glass - Ahknaten, Act 1, Scene 3

En aria från operan Ahknaten av Philip Glass. Huvudrollsinnehavaren spelas av en (manlig) kontratenor med en helt osannolik pipa. Arian är först solo, blir sedan en duett och till slut en tri.. triople… tripple… ja tre stycken. Det är gåshudsvarning på de höga tonerna och otroligt fräckt hur de manliga och kvinnliga sångrösterna blandas till en svulstig massa. Jag har lyssnat på den här i 20 år nu och blir aldrig trött på den.


Stina Nordenstam - Murder in the Mairyland Park

Kanske Sveriges mest gåtfulla artist och mest unika röst. Hennes röst kryper in under huden som mest på denna låten tycker jag.