Friday, 23 April 2021

Skatteåterbäringen

Drygt 2000kr om året betalar vi, hårt arbetande tjänstemän, för att sveriges penisjonärer, barnfamiljer och annat skraffs ska kunna njuta av Stjärnorna på slottet och melodifestivalen och facking jävla Fredrik Skavlan. En jävla norrman, fyfan. Helvetes jävla perkele är det ända man kan få ur sig. 

Men det var innan denna listan det!! Holy hell vad valuta för pengar ni kommer få nu då!!! Ja just det! För om man gräver lite under den frusna jordskorpan så hittar man där, varje vår, ett frö som vägrar att ge sig, som bryter upp genom den frusna jordtäcket likt något som bryter upp genom något fruset. Jag pratar så klart om SVTs långkörare Trädgårdstider! Jajjamen! Tareq Taylor och Pernilla Månsson Colt har varit programmet troget ända sen det debuterade som trädgårdsfredag 2009 och John Taylor (inte släkt med Tareq) började året därpå. Snacka om att de hade kunnat skapa en ganska fet Jazz-trio med de efternamnen. Taylor, Taylor & Colt. Bossigt värre. Men nog med dagdrömmande.

Ganska rolig mening från wikipedia

Vad som är göttigt med just trädgårdstider är ju så klart musiken. Där blandas gamla jazz-klassiker med skön country, bluegrass, folk och blues samt lite annat smått och gott med odling och trädgårdstema. Denna listan domineras av låtar från just detta programmet, men även andra SVT och SR produktioner som "Husdrömmar", "Spanarna i P1" och  "Bolibompafamiljen" (say whaat?!?!). För att verkligen hylla programmen och de som medverkar, tänkte jag dedikera en låt var till profiler ur dessa härliga produktioner. Det är väl det minsta man kan göra tänker jag.

Så till alla er som fick minus på deklarationen kommer här den verkliga skatteåterbäringen! YES! NU KÖR VI!



1. John Taylor, du brunstiga trädgårdstomte, med fingrar så grova och gröna att de kunde varit hulkens. Din förföriska brittiska brytning får mig att vilja luta mig tillbaks, med huvudet mot en sten och med solen i ansiktet och en krans av ormbunke och liljekonvaljer runt hjässan insupa Alexi Murdochs låt Through the dark från plattan Towards the sun. Titlarna på låten och plattan får en att tänka på det mörker man måste ta sig igenom varje vinter innan våren, solen och trädgårdstider gör entre igen. Det känns inte mer än rätt att en britt får vara med och sjunga en lovsång till en annan britt. Najsig låt. Lite som Leonard Cohen, fast bra.



2. Tareq Taylor, din perfekta jävla människa. Inte nog med att du gjort ett jävligt bra matprogram på brittiska BBC nordic, du är också min frus enda frikort. Inte för att jag klandrar henne. Jag hade nog själv haft svårt att stå emot och jag nån gång fick chansen. 

Känslan när du varje vår förför både mig och min fru beskrivs bäst av Dan Reeder och låten "The Tulips on the table"

"Som tulpaner på bordet dyker du upp i rutan varje vår, but my baby don't love me anymore" - (alternativ text som jag kom på själv)

Vad som gör mig extra orolig är att fanskapet bor i samma kommun som oss (Lomma). Så det är inte helt omöjligt att min fru och han redan har en affär. Helvete!!! Och han är ju också frånskild. Helvete igen!!!

Seriöst, ni borde alla kolla in Dan Reeder. Hans låt "Havanna burining" är en riktig höjdare. Han producerar all musik själv, ofta spelar han på instrument som han själv byggt och sjunger in olika stämmor i mikrofoner som han också har byggt själv. Kul typ, många bra låtar, en del i tramsigaste laget dock.



3. Malin Persson, supermodell, influencer, inredningstylist och TV-personlighet. Ja ni hör ju. Om Tareq Taylor är den perfekta mannen, är Malin Persson den perfekta kvinnan. Hon är ett relativt nytt tillskott (höhö) i trädgårdstider men hon passar ju in ganska bra. Låten In the pines med The Kossoy Sisters är någon typ av folkvisa i blues-stil som handlar om någon vacker kvinna som bor inne i tallskogen. Det passar väl iaf ganska bra. Skadar ju inte heller att låten medverkat i programmet.


4. Åååh Draken, du fluffiga, omtänksamma, könlösa vidunder! Även om du mest är till för de minsta så har alla vuxna någon gång drömt att de får hälsa på dig i din trädgård, där blommorna alltid blommar solen alltid skiner, checka in på ditt hotell och bara bli omgiven av kärlek och vänskap. Och när man måste lämna Draken och hans hotell bakom sig och gå vidare, så vill man dröja kvar lite till, precis som man en gång ville dröja kvar i barndomen när det begav sig. Låten Curls av Bibio fungerar som outro till Bolibompafamiljen, ett av mina barns all time favourite tv-program. Ibland hittar man trevlig musik där man minst anar det. Håll utkik du med!


5. Anne Lundberg. Det folkkäraste vi har. Antikrundans egen drottning. Hon har nu suttit nästan lika länge på tronen som drottning Elisabeth II. Som programledare för Antikrundan, eller som i det här fallet "Husdrömmar" gäller det att representera den ovetande befolkningen. Detta i syfte att kunna ställa de frågor som tittaren skulle ha ställt. Med andra ord, ju mindre hon vet desto bättre. Så låten The less I know the better med Tame Impala passar ju som handen i trädgårdshandsken tänker jag. Hoppas ni håller med! Tame impala har varit med några gånger förr men han har förändrats ganska mycket under åren och låter nu ganska mycket som Daft Punks naturliga arvinge. Låten var med i senaste säsongen av just husdrömmar.



6.  Pernilla Månsson Colt, programledare för Trädgårdstider, som av en händelse också varit programledare för Husdrömmar. Vad är sannolikheten va? Man får nästan svindel. I programmet är Månsson Colts specialitet blomsterarrangemang och buketter, men pysslar lite med allt möjligt och hjälper ofta de andra programledarna. Dock så får man ju lite mer av en "Äntligen hemma" feeling när hon drar igång sina projekt som som sagt är lite mer pyssliga i sin natur. Därför har jag ju såklart valt programmets egen Äntligen hemma musik, Another Morning av bajnogurun Bela Fleck. Denna låten spelas i princip varje program och fungerar lite som bakgrundsmusik när någon i programmet presenterar ett av sina projekt. Kanske inte listans starkaste kort men man måste ju ha med en klassiker. I övrigt så råkar jag veta att just Månsson Colt, tillsammans med hennes man Staffan Colt ska öppna restaurang i Bjärreds gamla men ändå nyrenoverade stationshus. Det ska öppna nu i vår. Ska bli spännande att se om det är något att hänga i julgranen. Tänk att kändisarna från huvudstaden vill beblanda sig med oss i lilla Bjärred! Man får fjärilar i magen bara man tänker på det!



7. What a difference A day made av Dinah Washington är också en låt som varit med i trädgårdstider. Den har också varit med i någon reklam för ett tag sen, men kommer inte ihåg för vad. Problemet är dock att vi börjar få slut på programledare. Attans. Tur är väl då att jag sitter inne på eftertraktad expertkunskap och råkar veta att paret Mandelmann (Gustav och Mari), som senare fick sin egen superhit på TV4 (BUUUUUUU, reklam-tv!) med Mandelmanns gård faktiskt startade sin TV karriär med just trädgårdsfredag, dvs första säsongen av programmet. När man tittar på Maldelmanns blir man inte bara sugen på mandel utan man får en förnimmelse om att man blivit transporterad bakåt i tiden. Denna känsla återkommer även när man lyssnar på Dinahs ljuva stämma. Så denna låten dedikerar jag till Mari och Gustav Mandelmann. Inte mitt stoltaste ögonblick någonsin, men jag fann inte någon annan utväg.


8. Gert Wingårdh, arkitekt, leder programmet husdrömmar tillsammans med Anne Lundberg. Alla malmöbor ver ju självklart vem han är och har säkert en och annan affisch på honom hemma på väggen. Ja, det var ju såklart han som ritade köpcentret Emphoria, det behövde jag ju inte nämna till erfarna malmöbor som ni. Skön go gubbe från västkusten som man bara skulle älska att svepa en amarone med en fredagskväll. Jag vet inte om jag är ensam, men jag har en fördom att alla arkitekter i hela välden, och som någonsin har levt på denna jord älskar jazz. Därför har jag fuskat och lånat en jazzdänga från Spanarna i P1. Denna gången är det The Jonas Brothers som står för underhållningen. There is no greater love representerar den kärlek alla malmöbor känner för Emphoria och Gert Wingårdh. Underbar liten låt till en underbar liten karl. Sa jag Jonas brothers föresten? Menade såklart Jones brothers


9. Ingvar Storm. Som namnet antyder tar denna skarpsinnige gentleman dig med storm och sen släpper han inte taget. Som ankare i P1s flaggskepp Spanarna delar han ut spaningsuppdragen likt hur Jesus en gång delade ut fisk och bröd till israels utsvultna befolkning. Denna gången är det du och jag, den lilla människan, som är utsvulten och vi blir inte mätta fören tre spaningar har levererats. Av de som träffsäkert levererar spaningarna hittar vi bland annat giganter som Jessika Gedin (Polotröjans ansikte utåt i Sverige), Göran Everdahl och Niklas Kellner. Ja, vid det här laget vattnas det i munnen och då har ju inte ens kommit till programmets behållning, musiken! Mellan varje spaning så spelas nämligen en liten truddelutt jazz på sisådär 20-30 sekunder. Ofta är dessa snuttar väl utvalda och ger en skön fredagskänsla bakom ratten på väg hem från jobbet. Denna gång hör vi Zoot Sims (mästaren av Swing) på saxofon i låten They can't take that away from me. Piano-blues-licket som inleder denna bit är en ren käftsmäll och sen tar Zoot över rodret med sin sax. Trevligt var ordet.



Friday, 16 April 2021

Spymusic/Agentmusik

Man kan ju tänka sig att livet som hemlig agent är både stressigt och med dåliga arbetstider. Därför är det inte mer än rätt att man får en egen musikgenre: “Spymusic” eller “Agentmusik” på svenska. Musiken räcker gott till både klassisk internationella agenter (James Bond/Stig Bergling-style) till mer lokala aktörer (privatdeckare).

Livet som spion kan kan tyckas vara grått och trist när man ser på Bergling men är desto mer flärdfullt om man frågar James Bond.

Den ligger någonstans i gränslandet exotica, easy listening, orchestral filmmusik och porrfilmsmusik. Trombonen ligger agenterna varmt om hjärtat, likaså funkig gitarr. Musiken skall representera hela skalan i hemliga agentens liv: spänning, action, romantik.


I denna lista har jag försökt undvika de allt för självklara låtarna (James Bond-temat, Rosa Pantern, Mission Impossible, etc) men har ändå med några av giganterna: Lalo Schifrin, John Barry, Hugo Montenegro, Henry Mancini. Detta är uppblandat med diverse mer eller mindre okända band och orkestrar.


Genren hade en liten uppsving på 90-talet med band som Propellerheads och vi minns alla med avsky Adam Clayton/Larry Mullens hemska take på Mission Impossible-temat från -96. Det har åldrats dåligt så jag har undvikit det.


Listan och länken


1. Elmer Bernstein - Tina's Waltz
Klassisk mystisk tension med gnälligt blås. Bernstein är en av giganterna inom filmmusik i Hollywood, med bland annat Cape Fear, "Titta vi flyger" och Ghostbusters under bältet.

2. Shawn Lee's Ping Pong Orchestra - Ethio
Nu är det mer gnälligt blås fast med lite exotiskt touch och stressigt funk-komp. Tänk agent jagad genom en bazar av onda kuppmakare. Vet väldigt lite om Shawn Lee och hans bordtennis-spelemän men han tycks ha gjort diverse soundtrack till filmer och TV-serier.

3. The Budos Band - T.I.B.W.F
Denna får väl representera den dagliga agent-grinden, dvs läsa microfilmer, gräva upp/ner sin kommunikationsradio, smälta in bland lokalbefolkningen, med sin malande basgång. Dock kommer skränigt blås in även här.
The Budos Band är vad jag förstår ett N.Y.-band, men i övrigt har jag egentligen ingen koll.

4. Lalo Schifrin - Danube Incident
Nu smyger agenten i fråga omkring någonstans i centraleuropa, och infiltrerar någon sida av järnridån. Låten är kanske främst känd för den samplades hårt av Portishead på 90-talet.
Lalo Schifrin är en argentinare som blivit amerikan och som är en av de stora inom Hollywoodsk filmmusik. Han spelade med Dizzie Gillespie på 60-talet men hans claim to fame är genom agent och deckar-musik. Mission Impossible-temat är hans, likaså Bullit och Dirty Harry.

5. Hugo Montenegro - Theme from "The Silencers"
Nu är det lite mer glam-och-glamour-agent som det förmodligen går ganska bra för. Fetare orkestrering, tungt blås och jazzig elorgel. Hugo Montenegro gjorde musik till flera stora Clint Eastwood-westerns (Gode/Onde/Fule, Handfull dollar, etc), men även spionfilmer/serier som Get Smart.

6. John Barry - The Ipcress File
Nu är det dags för agenten att smyga omkring och kanske förfölja nån stackars kommunist. Läsa tidningen på låtsas i en trenchcoat på en parkbänk, medan man följer ett hemligt möte på avstånd.
John Barry är kanske mest känd för att (kanske) ha kommit upp med Bond-temat. Det är dock inte helt entydigt då det även hävdas att orkesterledaren Monty Norman faktiskt kom upp med första versionen som John Barry skulle ha fixat till då filmproducenterna inte var helt nöjda. Barry har gjort diverse andra storfilmssoundtrack, ex Dansar med Vargar.

7. Sam Fonteyn - Hot & Cold
Här är det en mer actionorienterad agent i farten - karatesparkar, kanske några klassiska slag mot huvudet som bekvämt nog omedelbart får offret att svimma i armarna på agenten. Vet lite om Sam Fonteyn, men tycks vara en brittisk tv/filmmusiksproducent.

8. Henry Manicini - Experiment in Terror
Denna biten representerar spionens lite mer obehagliga arbetsuppgifter. Ex sälja ut sina vänner till fienden, vad vet jag?
Henry Mancini är en av de absolut största filmmusikkompositörerna. Han har gjort Rosa Pantern-temat och Peter Gunn-temat (Spyhunter-musiken på c64:an) som båda kunde varit med på listan.

9. Quincy Jones - Ironside
Här tänker man lite mer funky 70-talsagent med utsvängda byxor och med en Luger i handen som stjäl några viktiga papper från några terrorister.
Quincy Jones är även han en gigant. Kanske tom giganternas gigant. Han har jobbat med allt ifrån Frank Sinatra, Miles Davis, Michael Jackson och Paul Simon. Han producerade Thriller ett av de bäst mest framgångsrika albumen genom tiderna. Han har gjort det bra, helt enkelt.

10. 5,6,7,8:s - Jane in the Jungle
Detta är upplösningen för den lite mer lättviktiga ploj-agenten. Kanske en fet slagsmålsscen där ondskans hantlangare åker på stryk efter stryk efter stryk a la Bud Spencer och Terrence Hill?
Surfgittaren gör sitt intåg i denna exotica/rockabilly-låt från de japanska brudarna i 5,6,7,8:s.

Hoppas detta gör er sugna på att ta upp en karriär som hemlig agent/spion, om ni inte redan är det.

Friday, 9 April 2021

Svart polo

Lite olikt mig, men på senare tid har ganska mycket pretentiös, artsy och jazzig musk passerat min radar. Bland annat har jag lyssnat lite för mycket på en artist som heter Paris Smith som återkommer några gånger i den här listan.

Dra på er en svart polotröja, ett par tjockbågade glasögon och ett par alldeles för stora hifi-lurar med detaljer i trä och krom och sån där snurrig telefonsladd. Nu kör vi!

Listan och listan

Movement 1 - Floating Points etc.

Splonkans ny skiva från i år. Jag har fått för mig att den här är rejält hajpad, så jag lyssnade på som det trenkänsliga modelejon jag är. Hela skivan är ett enda långt stycke som återkommer till samma tema i en blandning av elektronika och saxofon. Mysigt och meditativt tycker jag. Lite lagom pretentiöst och perfektionistflummigt.

Bicycle Town Pt 1 - Marius Neset etc.

Vad är detta, en dansk med tutsax? Jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt, fint eller folkligt. Lite inslag av gåsjazz och andra fjäderfän. Det är något med hans obstinata knasspelande som tilltalar mig men samtidigt vrider jag mig lite i stolen. Behöver ni hoppa över denna kommer jag inte klandra er.

Äsch jag vågade inte och strök denna. Ni får leta upp den om ni är nyfikna.

Psalm 37 - Paris Smith etc

Jag har som sagt snöat in på Paris Smith en del på senaste tiden. En jazzvibrafonist (!) som släppte tre skivor under hela sin karriär, en på sjuttiotalet, en på åttiotalet och en på nittiotalet. Han hängde runt i hemliga jazzkollektiv i sjuttiotalets Chicago och improviserade i bruna-orangea lägenhetsfester. Går du inte igång på det har du inget hjärta. Tyvärr är inspelningarna lite skräniga men jag gillar musiken mycket. Det är meditativt och rätt utmanande på samma gång, på liknande sätt som Hansson & Karlsson är. Fast detta är nog jävligare.

Owlman - Paris Smith

En till låt från Paris Smith, denna gång från åttiotalet. Skivan påminner en del om svenska bandet Koop om ni minns dem från tidigt tvåtusental, särskilt de låtarna med sång som är svinbra. Grym skiva och jävligt obskyr. Släpptes inte i många hundra exemplar när det begav sig. (aningen skränig inspelning tyvärr)

Bubbles - Yosi Horikawa

Lira med pingisbollar, ja varför inte. Det har ju gjorts många gånger förr, men har det någonsin låtit såhär bra?

Theater of Nature - Anna von Hausswolff

Kanske världens coolaste namn. Mäktigt och skräckinjagande. Hela skivan låter såhär, det blir lite mycket i längden, men ett stycke såhär i förbifarten är grymt.

Death Ride Through Wet Snow - TaxiWars

Ni får fylla på med info här, jag vet inget. Jag tycker låten är bra.

Lilith Came - Paris Smith etc

Äsch ni får en till Paris Smith-låt efter att jag tog bort tut-dansken. Härlig sångröst, påminner mycket om Koop.

Pyramid Song - Echo Collective

Nu blir det lite stämningsfullt ett tag. Det låter nästan lite EST. Och på tal om EST...

Dodge the Dojo - Esbjörn Svenssons Trio

...så kommer de här. En gammal favoritlåt, men bandet behöver väl ingen närmare introduktion. Jag gillar alla deras nittiotalsskivor.

When Sunny Gets Blue - McCoy Tyner

Jag lämnar er med något lugnt och fint, så att ni går härifrån in i helgen med en lugn känsla i magen, och har glömt alla pingisbollar, tutsaxar och skräniga vibrafoner.