<3

En kärlekslista! Tänker ni. Men inte. 

Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan ni fattar vilket tema det är.

LISTAN

England tidigt 80-tal

Jag medger, jag är lite besatt av brittisk musik under slutet av sent 70/tidigt 80-tal. Har det någon gång funnits en musikaliskt spretigare tid och plats?

Alla låtar på listan var mer eller mindre hits när det begav sig men kanske glömts bort lite idag.

Lista

1. Duran Duran - The Reflex (1983)

Otroligt fräckt intro. Detta är inte versionen som först kom ut på deras tredje album "Seven and the Ragged Tiger" utan de lät Nile Rodgers fräscha upp låten när den blev en singel och han gjorde ett hästjobb. Långt ifrån allt är bra från Duran Duran men när det gäller att få ihop gitarr+synth+samplade trummor är de svårslagna.

2. King - Love & Pride (1984)

Coventrys stolthet King blev aldrig lika stora som Queen eller ens Prince. Otrolig catchy låt där de dessutom stoppat in något så konstigt som nån sorts salsa-stick.

3. Madness - Baggy Trousers (1980)

Ska var stort i England i början av 80-talet och Madness ("Our House... in the middle of the street") var en av grupperna som populariserade det. Låten har framförallt ett fett slut ||: "Baggy Trousers! <saxljud> Baggy Trousers! <saxljud> Baggy Trousers! <saxljud> <konstig takt>" :||

4. Dexys Midnight Runners - Geno (1980)

Liksom Duran Duran från Birmingham. Deras otroligt sönderspelade stora hit "Come On, Eileen" slipper man gärna höra, men Geno är skön med lite udda tempobyten.

5. Billy Idol - White Wedding Pt 1 (1982)

Billy Idol hade en av popvärldens mest obehagliga/fräcka utseenden och passade verkligen egentligen inte in i tiden med sin blonda läderpunkiga knudiga poprock. Hade trots det flera hits. En fascinerande gestalt.

6. Echo & the Bunnymen - Lips Like Sugar (1987)

Älskar detta soundet. Härliga gitarrer, luftig produktion och teatral sång. Kunde lika gärna varit Tears for Fears, Simple Minds eller varför inte INXS? Varför följde inte Bowie detta spåret på 80-talet??

7. Duran Duran - Girls on Films (1981)

Ja men vi kör en till Duran Duran. Återigen ett superbt ûber-maxat intro. Hela låten bara rider på utan att tveka en sekund. "Girls on Film" var första hiten från deras debutalbum.

8. Peter Gabriel - Games Without Frontiers (1980)

Från Peter Gabriels tredje album "Peter Gabriel" (de första två hette "Peter Gabriel" respektive "Peter Gabriel"). Om Duran Duran bara var pop-kitsch är detta mer pretto. Men skön låt trots allt.

9. The Pretenders - Back on the Chain Gang (1984)

Man kan argumentera att The Pretenders är halvt amerikanskt, men de bildades ändå i London. "Back on the Chain Gang" är en lite bortglömd pärla. Hela bandet kan jag tycka är lite underskattat.

10. Roxy Music - Oh Yeah (1980)

Newcastles största stolthet efter "Gazza" den otroligt suave Bryan Ferry är ett geni. Snart blir han het igen på TikTok eller nått sånt. Hans tid kommer, mark my words!

Att bara flyta med

 

Som jag nämnde i chatten har jag haft lite svårt med inspirationen på sistone. Så med inget att utgå från var jag tvungen att öppna mitt sinne och låta helt ny (för mig) musik bara sätta sina avtryck och se var det tog mig. Jag lyssnade på allt, jag sökte upp nytt, jag gick på konserter och jag utforskade spotifys allra mörkaste djup. Den här gången skulle det inte finnas några gränser. Jag lät mig svepas med i en flod av musik, jag fångades av olika strömmar och kastades hit och dit. När floden så småningom förgrenade sig flöt jag med, tillsammans med de låtar och det näringsrika slam som samlats längs vägen. Vilken väg skulle jag ta?

Jag kunde hamnat i en flodfåra med sjuttiotalsrock, country, svår tysk industri eller kanske dödsmetall. Det är ju där jag brukar ligga och skvalpa.

Men nej, den musik jag fann mig omgiven av när jag slutligen nådde utloppet var av en helt annan karaktär. Här samsades schamaner på vinterfjället med midnattssaxofoner, storstadselektronik och näverblås. Den kaosiga blandningen överraskade mig med att sitta underligt bra ihop. Vattnet hade slipat bort kanterna och allt såg plötsligt ut att höra ihop.

Listan.

Vi börjar med lite upptempo. Ångestladdad mörkersynth om mord och elände. Det svänger och det pulserar. Det som först verkade stelt och kantigt är plötsligt melodiöst och stämningsfullt. Sedan stannar vi i storstadsnatten med lite suggestiv midnattssaxofon och rullar över i ett sömnigt storbandsgung, som en bortglömd orkester sitter och spelar utan att någon dansar. 

En trallvänlig snutt med både bibehållet lugn och mässingsblås tar oss över till en längre passage med näverblås, gläntor, snö och små gnagare. Det är stämningsfullt och fint. Sa någon nyckelharpa? Inte jag.

Otto A Totland, som uppträdde häromdan på Malmö Live, tar oss med varsam hand och underlig uppmickning av flygeln vidare till Allison Lorenzen som verkar gett sig tusan på att hitta ett sätt att förvalta Enyas arv. Det gör hon på ett trevligt sätt.

Men är det rave?

Som Enya är.

Linda Fredriksson reagerar på hur mjukt allt blev, och lurar in oss i ett rejält kantigt och stämningsfullt stycke med sladdrigt blås. Bo Hansson får sedan samla in oss. Bring us home Bosse. 

De grå hamnarna. Efter detta lämnar vi världen och far vidare ut på okända vatten.

Download

 

Download

Före Google var det helt omöjligt att söka på detta bandnamnet.

Detta bandet har funnits i mitt liv och personliga "hall of fame" sedan 20-års åldern. Mången band och artister har fallit bort från den scenen med åren, men inte detta.

Det blir dock lite uppblandat med lite sologrejer ifrån den artistiska ledaren cEvin Key.

Det damp ner i mitt knä som en smörgåstårta av artistisk underbar galenskap, ifrån en syntare som brukade komma in till skivbutiken jag jobbade i då. Vi satte oss och drack en kaffe (en sån skivbutik som har ett café också), och jag av min sedvanliga nyfikenhet frågade vilka de stora intrycken inom musik varit på det senaste.
Med dunderseriös blick svarade hon:

"Download. Förmodligen det bästa som hänt de senaste tio åren."

Smilgropsryckande uttalande, men det var tillräckligt för att fånga min nyfikenhet. Och längs den vägen är det. Och nu är vi här.

Ok, så lite kort backstory;

Så det fanns ju då ett band en gång i tiden som hette Skinny Puppy. Banbrytare inom industrirock och en massa galna scenshower m.m. Dom formades i början på 80-talet. Tydligen till en början bara som ett experimentiellt sidoprojekt av cEvin Key.

Man skulle kunna fylla en hel bloggpost bara om Skinny, men det relevanta här är Kevin Crompton (artistnamn - cEvin Key) och Dwayne Goettel.

När det började knaka i fogarna på Skinny rörde dom på sig och startade ett nytt projekt, namngivet efter sista spåret på det sista albumet Skinny Puppy officiellt har erkänt, Last Rights. Sista spåret "Download" är en väldigt speciell, abstrakt och elektronisk resa, som blev en naturlig segue till vad som skulle följa. Dwayne och Kevin började experimentera mycket med det elektroniska och dom industriella rötterna från Skinny. Resten är som man säger, musikhistoria.

--

Det blir industri, svår electronica och mycket spoken word.
Bra lurar med så hög ljudseparation som möjligt rekommenderas; Download är notoriskt kända för kaotiska ljudbilder. 50-kronors lurar från ica kan nog lätt uppröra innerörat.

Har försökt att inte vara för elak. Finns vissa mjukare grejer.
Men överlag, njut av fin, gedigen, statlig audioslakt.

Deras spoken lyrics är ganska bra, men lite svåra att urtyda ibland, så jag har länkat lyrics på vissa.


Listan

Beauty Is The Enemy

Vi börjar lite soft med en bit ifrån ett av cEvin Key's soloprojekt. Detta är något av det roligaste jag hört. Kevin bad en kollega, Genesis P. Orridge från Throbbing Gristle (sugen på mer industri? look no further), att prata in ett meddelande på hans telefonsvarare om fulhet och skönhet. Och sen la han bara på lite slingor. Helt genialiskt.

Base Metal

En av deras största. Mysig grundslinga och hur kan man inte älska ljudet av rinnande vatten.

Lyrics

Sidewinder

Ok så då plockar vi av silkesvantarna lite.

Lyrics

Gaslighter

Från senaste plattan anno 2019. Tydligt moderniserat electronica sound. Pulsen är grym.

Beauty in the Eyes

Borde kallas beauty and the beast. Till största delen ett väldigt finstämt spår. Överlag inte jätteglad för albumet, men denna är nice. Och jag älskar kontraster. Och här kan man tala om kontraster.

Mother Sonne

Stark hård och vacker. Jag saliverade första gången jag hörde den.
Från debuten och genombrottsplattan Furnace, efter Skinny Puppy tiden. Ramar in deras spektrum i början väldigt väl. Galet välformulerat minimalistiskt industri-sound. Och to boot kanske en av deras mest poetiska texter.

Lyrics

15th Shade

Flikar in ytterligare en cEvin Key solo-låt från hans album The Ghost of Each Room. Väldigt bra platta. Denna är rätt mysig och trevlig baspuls. Och hans spoken texter besviker sällan.

Glassblower

En riktig rökare på syntarklubbar. Det är dökul att se ett hav svartklädda råsyntare börja sprattla i extas när denna slängs på.

Extra godis i påsen om man identifierar vilken film dom samplar 0:12.

H Sein Influence

Tillbaks till plattan The Eyes of Stanley Pain som är en av deras mest uppskattade. Spoken word deluxe här.

Neuro Proper

Vi avslutar med en bit från albumet Fixer från 2007 som fick väldigt bra mottagande. Dom leker ofta med det österländska soundet, som märks av en del här.


--

Bonusar

Miscroscopic

Finns inte på Spotify, men en väldigt populär låt som kom ut på singel efter debutplattan Furnace. Så jäkla göttig -

Download

Som tidigare nämnt. Namnet härstammar ifrån det sista spåret på Skinny Puppy's platta Last Rights. Mer ljudkonst än musik helt klart. Här är det för den som orkar -