Beatlesqua Bitar

Disclaimer! Detta blev en lista där av typen “Pontus nördar in på en grej och skriver nästan en avhandling”… Hoppas ändå att ni finner att det finns nått ni gillar även om ni inte pallar läsa.

Jahn, Faul, Gringo & Jorge

Som säkert många vet är jag lite av ett Beatles-fan. Det är väldigt tacksamt att vara just Beatles-fan då det sannolikt inte finns något band som är lika väldokumenterat och sönderanalyserat. Och deras popularitet verkar inte heller minska - Re-issue plattor, dokumentärfilmer, över ett dussin Beatles-podcasts på Spotify och vi ska inte snacka om hur många böcker som skrivits eller YouTube videos som producerats! Ganska fascinerande, för vi snackar om ett band som var aktiva i knappt 10 år och la av för mer än ett halvt sekel sedan. 

Beatles är också en av få artister som har ett vedertaget adjektiv som beskriver musik som liknar deras:  ”Beatlesque” (Bob Dylan och Black Sabbath är två andra ganska artister som också ofta tillskrivs sina egna ord). Ordet omnämns faktiskt redan så tidigt som 1964, vilket verkligen bevittnar om hur inflytelserika dom var/är.  I begreppet idag får man också inkludera medlemmarnas solo-output, som får ses som vidareutvecklingar eller variationer av Beatles-soundet. (På vissa “solo”-spår spelar dessutom upp till 3 av 4 Beatlar). 

Dom flesta har nog en instinktiv magkänsla för när någon låter som The Beatles. Detta trots att dom både låt och sound-mässigt måste vara en av de mest spretiga banden i historien. Dessutom med 4 distinkt olika sångare. Ta t.ex. två låtar som Helter Skelter och Yellow Submarine. Det rör sig inte om en enskild sak som gör att en låt känns "Beatlig"– utan en kombo av olika grejer som t.ex:

Återkommande Melodi & ackordföljder: Vissa melodi-intervall återkommer frekvent och får en att instinktivt associera till Beatles. Mycket Moll/Dur växlingar och en del ackord som man normalt inte förväntar sig. Vissa ackord har blivit nästan synonyma med Beatles. Slutakordet på  A day in a Life, eller öppningsackordet till A Hard Days Night är t.ex. ikoniska. 

Sångharmonier/körer: Beatles signum med 2 eller 3-stämmig i tätt samspelade harmonier, många "ahh-ohh-körer" och call-n-response. Ofta dyker en andrastämma upp som en kommentar till förstastämman. 

Trummorna: Ringos lite särpräglade och lite udda trumstil som ibland tillskrivs att han spelade på ett höger-set fast att han var vänsterhänt. Ringo är verkligen en av de där trummisarna som man direkt kan identifiera när han som spelar. 

Sångrösterna: De individuella röstkvaliteterna hos John och Paul, och i mindre grad George och Ringo är inpräntade i våra medvetanden. Lennons nasala stil i synnerhet.

Låttexterna: Första halvan av karriären präglas av rätt naiva positiva kärleksånger. Därefter blir låtarna mer betraktande och Beatles psykadeliska målande texter blev mallen för den typen av musik. Lennon med ofta lite pesimistiska, sarkastiska texter. Paul McCartney kanske lite romantiska eller nostalgiska och Harrisons introverta och existensiella stil.

Harrisons Gitarr/Sitar: George Harrisons rätt subtila melodiska gitarrspel som alltid tjänar låten. Hans användande av 12-strängad elgitarr, sitar och slide. Han är kanske ingen Hendrix eller Eddie Van Halen, men en viktig lirare och en inspiration för många gitarrister, mig inklusive.

Pauls Bas & Piano: Pauls väldigt melodiska, framträdande spelstil och “runda” Höfner-ton ofta centralt och högt i mixen. Samt hans rytmiska men rätt enkla pop-piano stil som han, om inte uppfann, åtminstone populariserade. 

Låtarrangemangen: Framförallt George Martins fantastiska och vackra stråkarrangemang. Men Beatles var också pionjärer att använda lite för den tiden ovanliga instrument i rock, som cembalo, sitar, blockflöjt och mellotron och t.om. synthar. 

Låtar/Komposition: Hooks, hooks, hooks! Helt enkelt väldigt catchy låtar och melodier. Många Beatles låtar har väldigt minnesvärda stick/bryggor. Som t.ex. sticket i Something eller A Day in Life eller We can work it out.

Produktion/effekter: Beatles var först med många inspelningstekniker. Att använda feedback avsiktligt. Psykadeliska effekter som att köra ljud baklänges, att köra gitarr och sång genom orgel-leslie (Roterande högtalare). ADT (Automatisk double tracking - en effekt som speciellt utvecklades för Beatles av EMI) Upp & Ner-pitchade tracks (AKA Varispeed). 

Jag tänkte med denna listan försöka  ge lite exempel på ovan med låtar som i min mening är Beatlesque. 

Blir det referenslåtar? Jojomän det kan ni fethaja!

Listan: Beatlesqua Bitar

Extralista: Beatlesqua Bitar + Alla Referenslåtarna + Bonustracks

Om låtarna:

Lemon Twigs ser väl ut som folk gör mest, gissar jag.

1. Lemon Twigs - I wanna Prove to you [2016]: 

2 bröder som lär var uppfödda på Beatles, barock och powerpop. Här har vi ett typexempel på en McCartney-aktig låt i den lite “Nostalgiska skolan". Sångaren låter inte helller olik Paul McCartney på rösten. Sen är det valsiga do-wop partiet med körerna väldigt Beatlig - och något som både Lennon och McCartney skulle använde sig av. Även trum-filsen är klart Ringo-inspirerade. 

Referenslåtar: For the Benefit of Mr. Kite, Martha My Dear, When I’m Sixty Four, Your Mother Should Know, Happiness is a warm gun (Do-wop delen i synnerhet).

2. Emitt Rhodes - With My Face On The Floor [1970]: 

Emitt är lite av en kultfigur: en Amerikansk singersongwriter som låter väldigt snarlik Paul McCartney till både röst och låtmaterial och piano-riff. Han fick t.o.m epitetet “One-Man-Beatles” - Något som tydligen smickrade honom. Anmärkningsvist att Emitt spelar alla instrument på skivan, något som även Paul gjort från och till under karriären. Gitarrsolot kanske i sig är så anmärkningsvärt men ett sådant laid-back och melodiskt som Harrison gärna spelade (Ta t.ex. solot på Let it Be)

Referenslåtar:  Good Day Sunshine, You Never Give Me Your Money, Maybe I’m Amazed, Lady Madonna, Let it Be

Är inte killen till vänster lite lik Eliah Wood?

3. The Dukes of Stratosphear - What in the World [1987]: 

Engelska new wave/pop/punk bandet XTC beslöt sig att göra en egen ”Sgt. Pepper”, 20 år efter Beatles klassiska skiva. D.v.s. Dom lirade in en ironisk psykadelisk platta under pseuodym. Här är ett tydlig exempel på den Psykadeliska Beatlesque sound: Melotron-blås, baklänges bandloopar och processerad sång a la Lennon. Men lyssna speciellt på den högt mixade basen som lånar friskt från Paul McCartney. i synnerhet från låtar som “Rain”och "Taxman". 

Referenslåtar: Rain, Good Morning Good Morning, Taxman, Tomorrow Never Knows,Only A Northern Song

Hjälpsamme Billy hjälper gärna till med svan-relaterade problem.

4. Billy Swan -I Can Help [1974]: 

Vanligtvis när men säger Beatlesque så är det något som låter  Lennon och/eller McCartney man syftar på. Dom var såklart dom två huvudsakliga låtskrivarna och också de lättaste att imitera stilmässigt (Lennons sång/texter i synnerhet). Ringo har aldrig varit en stor sångare… Få artister har nog tänkt “Jag vill låta som Ringo Starr” - och då syfta på hans sångstil (och inte trumspelet – som såklart är ikoniskt). Billy Swan kom dock väldigt nära med både sin röst och stil.  I can help misstogs för många ör en Ringo singel när dom först hörde den på Radio. Ringo’s stora bidrag till Beatles var ju inte som låtskrivare, men han hade en låt på varje Beatles skiva. Ofta en cover, en lite lättsam, country-inspirerad låt - precis som denna. 

Referenslåtar: Honey Don’t, Don’t Pass me by, Photograph, Octopus’s Garden,  Act Naturally

5. Elliot Smith – OK Well [1998]: 

Precis som med Ringo’s trumspel är det lättare att hitta artister som försöker efterapa George Harrisons gitarrstil än hans sångstil. George Harrison var lite av en late bloomer och mycket av hans karakteristiska slide-guitar stil utvecklades först efter Beatles. Under Beatles-åren är nog influenserna från Indisk musik hans mest beständiga bidrag till Beatles-soundet. Vilket såklart inte ska underskattas – Det var väldigt många som köpte en sitar efter ha hört Norwegian Wood! George’s stämma är lite återthållsam och bräcklig. Inte helt olik Elliot Smith som var ett stort fan och gjorde många Harrison-covers (live) under sin kariär. På denna låten hörs förutom en ganska Beatles-inspirerad ackordföljd och stråk-arr, en rätt Harrison-introspektiv text och en slide-solo som verkligen låter post-Beatles-Harrison. 

Referenslåtar: Give Me Love (Give Me Peace on Earth),  All Things Must Pass, Isn’t it a Pity, Long, Long, Long, Beware of Darkness

Nästan skjuter ingen Hare Krishna

6. Klaatu – We’re Off You Know [1977]: 

Det dröjde inte många år efter Beatles break-up innan det börjades ryktas om återföreningar. När ett hittils okänt band vid med det lite kryptiska namnet Klaatu 1976 släppte en väldigt Beatlesljudande platta, började det figurera rykten om att det faktiskt rörde sig om Beatles under psuedonym. Låtarna och skivkonvolutet hade dessutom Beatles refrenser. Detta var såklart helt falskt och bara ett PR-trick som gjorde att Klaatus skivförsäljning fick en rejäl skjuss (åtminstone initialt). Men låtar som denna, låter till trots mycket som en Lennon/McCartney komposition. Lite nostalgiskt och folk-parks-jazzigt. Arrangemanget med blås, körer och ljudeffekter ekar verkligen Sgt. Pepper/Magical Mystery eran. Även call-response körerna är väldigt Beatles.

Referenslåtar: Penny Lane, Baby Your a Rich Man, Sgt. Pepper’s Lonley Hart Club Band, Yellow Submarine, Maxwell's Silver Hammer

Sgt. Bee Gees feat. Pete Frampton. Ett tips på en film ni inte behöver se. 

7. Bee Gees – Harry Braff [1968]: 

Det är nästan svårt att fatta vilket genomslag och inflytande Beatles hade när dom stod på top. Det är nästan svårt at hitta ett band som inte är Beatlesque i mitten av 60:talet. Ett band som också misstogs för att vara Beatles (Men mera oavsiktligt) var Bee Gees som var ett habilt pop/rock band långt innan dom började spela Disco. Nu tycker jag att bröderna Gibbs röster är väldigt unika och inte speciellt lika någon av Beatlarna, men vad det gäller låtsnickeriet och stämsången finns det såklart en hel del som är Beatlesinfluerat. Denna låten t.ex. skulle kunna varit något från Beatles anno 65-66; Tänk Help, Rubber Soul eller Revolver. En annan kul koppling är att Bee Gees porträtterade bandet Sgt. Pepper i filmen 1978.  Bee Gees första skivor är fullspäckade med starka poplåtar som denna, men tyvärr är ofta inspelningskvalitén sådär. 

Referenslåtar: Drive my Car, Day Tripper, The Word, Ticket To Ride, Paperback Writer

Mördaren/Hårikonen/Producenten Phil Spector

8. Tobias Jesso Jr – Without You [2015]: 

En låt som ekar John Lennon- Då i synnerhet hans två första soloplattor; Plastic Ono Band och Imagine som innehåller många låtar som påbörjades som Beatles-låtar och som inte sällan framförs av 3 av 4 Beatlar (Alla minus McCartney. Båda skivorna producerade av Phil Spector (som även producerade Let it Be och Harrisons 3 första solo skivor). Utöver att kompositionen är väldigt mycket Lennon är det också den typiska produktionen: Slap-ekot på piano och sången och lyssna även på hur trummorna kommer in på klassiskt Ringo-manér. Tobias har fortsatt karriären med att skriva för många andra artister. Fin låt hursomhelst.

Referenslåtar: Jealous Guy, A Day In the Life, Sexy Sadie, Imagine, Isolation.


9. Apples in Stereo – Strawberryfire [1998]: 

Elphant 6 är ett ett Amerikanskt musikkollektiv och skivbolag där bandet Apples in Stereo (En tydlig Beatles referens BTW) är en av grundarna. Andra band som ingår är Neutral Milk Hotel, of Montreal och The Olivia Tremor Control m.fl. Gemensamt för artisterna i kollektivet är just att dom inspirerats mycket av 60-tals pop/rock och Beach boys och Beatles i synnerhet. Här är Beatles-influenserna direkt övertydliga – att bara ha med ordet “Strawberry” i en låttitel ger ju vissa associationer. Hela låten osar såklart mest John Lennon LSD-fas och Beatles anno 1967 inklusive väldigt Ringo-aktiga trumfills. Men samtidigt: jag är ju svag för sånt här. 

Referenslåtar: Strawberry Fields Forever, I am the Walrus, Lucy in the Sky with Diamonds, Blue Jay Way, Glass Onion

I ett alternativt gummiversum.

10. Electric Light Orchestra – I Need Her Love [1979]: 

Det är svårt att välja en låt med ELO. Till och med Beatles själva ansåg att Jeff Lynne’s ELO lät som en direkt fortsättning på Beatles. Och Jeff erkände att han i princip baserade ELO's sound på George Martins orkestreringar och låtar som I am the Walruss. Han har dessutom förmågan att kunna låta som alla fyra Beatlarna på olika låtar. Jeff Lynne skulle sedemera även spela med Harrison i supergruppen Traveling Wilburys och även producera både skivor med Harrison – samt Beatles “postuma” singlar (Free as a Bird 1995 & Real Love 1996). Den här väldigt tjusiga balladen låten mycket som en McCartney ballad med George Harrison slide-gitarrer och George Martin-stråkar (Och/eller Phil Spector).

Referenslåtar: The Long and Winding Road, Something, Golden Slumbers, Here There and Everywhere, Yesterday, 

BONUSVIDEOS:

Tre exempel på låtar som är direkt inspirerade av specifika Beatleslåtar: 

Chemical Brothers w. Noel Galagher– Let Forever Be [1999]: 

En av banden med mest Beatles-komplex måste nog vara Oasis, som åtminstone själva ville tror att dom var Beatles reinkarnerade. Här är det brorsan Noel som sammarbetar med Chemical Brothers i en Tomorrow Never Knows-version. Jag skulle kunna sätta ihop en hel playlist med låtar som tagit inspiration från just den låten (Jag har nog påbörjat en). Faktum är Noel Galagher och Chemical brothers har gjort ytterligare en till låt som båda baseras på den: “Setting Sun”. Dessutom har  Oasis har dessutom själva minst en låt: Falling Down.! Det som gör “Tommorow Knows soundet” är 1) Ringos udda trumspel som påmminner om en loopad break, något som inte hade hörts i popmusik tidigare 2) Inga ackord moduleringar - bara 1 ackord genom hela låten, något dom plockade upp från Indisk musik 3) Bandloopar - en föregångare till samplingar, även detta en innovation i popmusik. Referenlåtar: Tomorrow Never Knows  

The Jam – Start! [1980]: 

The Jam har aldrig stuckit under stol att dom lajvade mods och i synnerhet band som the Who och Beatles. Detta spåret känns som en ripp-off/homage till George Harrisons låt Taxman på Revolver. Det är såklart framför allt McCartneys bas-riff som är lånat, men även gitarrern är snarlika. Till och med gitarrsolot (Som faktiskt spelas av McCartney på Beatles original) känns väldigt snarlikt. Intressant nog skulle the Jam även låna basgången till sin låt Liza Radley. Referenslåt: Taxman 

The Rutles – Ouch! [1978]: 

Eric Idles och Neil Innes Beatle-parodi innehåller många brillianta pastischer på deras låtar. Här är deras version av Help!. Vill man ha en lektion hur man gör en låt Beatlesque är Rutles filmen "All You Need is Cash" definitivt en bra guide, plus att filmen faktiskt är rätt rolig och en rätt bra historie-lektion. George Harrison var god vän med Eric och stöttade Rutles-projektet medan de andra Beatlarna var med reserverade. Kul trivia är att Ricky Fataar som spelar George’s karaktär också var medlem i Beach Boys under en period. Referenslåt: Help!