Ljudträdgård

Jag vet.

Flera av er har med hög sannolkhet redan förkovrat er i detta träsket way back when när det begav sig. Dock kunde jag inte låta bli att knåpa ihop en lista av favoriter.

Har försökt ta från lite olika skivor. Vad jag slås av att lyssna igen på detta megaband är att om man låter Cornells vokala storhet vila lite i en hörna hör man sjukt imponerande lir av Matt Cameron och Ben Shepherd. Benfasta trummor och kreativt baslir som är svårt att fnysa åt. Dessutom misstänker jag att många av kompen liras av Cornell själv. Med andra ord var han en grym gitarrist med.

Avslutar med en sololåt av honom mest för att jag tycker det kanske är det bästa han gjorde.

Listan

Välartad Tripp-pop

Efter att ha mest återvunnit samma gamla strukturer och textteman, sprungna ur blues, country och folk traditioner, i över ett decennium, så hände det något intressant med pop & rock musiken i mitten av 60-talet: det börjades experimenteras med nya ideér, instrument, influenser, ackordföljder och tongångar.

Jag vet inte hur mycket jag vågar (eller vill) attribuera förändringen till just sinnesvidgande droger, men dom spelade definitivt en roll. Speciellt LSD gjorde ett enormt kulturellt avtryck. (drogen var laglig i USA fram till ’68). Ur detta föddes det en ny typ av uttryck "Psykedlika". Samtidigt hände det stora tekniska framsteg med inspelningstekniken, som t.ex. multi-track, vilket gav upphov till en helt ny värld av soniska möjligheter.

Som med ursprunget av alla genrer är det svårt att hitta en exakt startpunkt för den psykedeliska rocken och dess särarter. Den växte organsikt fram under första halvan av 60-talet. parallellt på båda sidan Atlanten, framför allt i London och San Fransisco. 13th Floor Elevators (Från Austin) var först med att benämna sin musik som psykedelisk

Det var framförallt med Beatles och Beach Boys och skivor som Revolver, Sgt. Pepper och Pet Sounds som psykedelisk-musik blev riktigt mainstream och poppis. Detta kulminerade runt 1966-68. Nästan över en natt byttes unisont mods-kostymerna mot paisley-mönstrade kråsskjortor. Och band som bara ett år tidigare hade spelat gullig tuggummi-pop med texter om att hålla tjejer i handen, lät håret växa och började plötsligt skriva experimentella låtar om universell kärlek, droger, spiritism och surrealistiska bilder.

Inte ens de mest välkammade och städade banden kunde värja sig. Såhär i efterhand kan man ju ifrågasätta hur trovärdiga dom var – och hur många av dom där artisterna som verkligen experimenterade med psykedeliska preparat. För detta var verkligen en trend – om så en kort och intensiv sådan.

Till saken: Den här listan är en samling med riktigt trippiga låtar av popband från de psykedeliska-guldåren. Men inte dom tuffaste banden eller pionjärerna – inte artister som Hendrix, The Who, The Doors eller Jefferson Airplane – utan de där andra, lite snällare, töntigare grabbarna som hakade på trenden. Ibland hel, ibland halvhjärtat.

Grejen är att även om dessa band varken var först eller coolast, så gjorde dom bra och nyskapande musik under just denna perioden. Kombon välskriven sunshine-pop + psykedelisk flum funkar oväntat bra.

Det är något kul med de där ganska snälla låtarna som ofta har intrikata melodier och harmonier, experimentella, ambitiösa produktionerna samt lite flummiga och “whimsical” texter.

Så tune In, turn on och drop out – här är lite välartad Tripp-pop

…Just ja. Den genomsnittliga låtlängden var så kort på 60-talet så jag tog mig frihet att överskrida 10-låts rekommendationen, för att på så sätt komma över 30-minuter, vilket jag tycker är undre gräns för en playlist. Sedvanlig varning för fade-outs, men det är å andra sidan mest jag som är känslig.

Om låtarna & artisterna i listan:

Organist är inget status-jobb. Keyboardisten fick kicken 1970.

Pictures of Matchstick Men – Status Quo

[Picturesque Matchstickable Messages From The Status Quo -1968]

Det är kanske svårt att tänka sig att dom denimklädda gubb-boogie-ikonerna Status Quo började som en färgglatt, flummigt popband. Men så här lät debutplattan och deras första hit. Det är något speciellt med denna låtens lite för sega tempo, flanger-effekter och enerverande enkla gitarr-hook som ändå gifter sig perfekt. 

Status Quo var kanske lite sent på bollen – Runt ’69 hade redan psykedeliska trenden ebbat ut, men dom blev å andra sidan tidiga med anamma nästa trend tidigt, blues, boogie och hårdare rock. Personligen tycker jag dock detta är roligare än “Rocking Around The World” och “Whatever You Want”.

Bandet med 2 bassister – och dessutom krävde sitaren tydligen 2 peroner att hanteras.

Incense And Peppermints – Strawberry Alarm Clock

[Incense And Peppermints -1967]

Månhända one-hit-wonders men dom skulle kunna slåss om titeln det definitiva “Summer of love soundtracket” och det ultimata psykedeliska pop-bandet. En härligt trippig låt med fin vox-orgel och bossa-outro. För filmentusiasterna så blev bandet blev förevigat i kult-rullarna Psych-Out med bla. Jack Nicholson i en av huvudrollerna samt Russ Meyer’s Beyond The Vallley of the Dolls. (Låten var också med i Austin Powers samt avsnittet av the Simpsons där Homer blir hippie).

Förutom att bandet hade två bassister är det värt att nämna att gitarristen Ed King sedermera skulle bli medlem i Lynyrd Skynyrd, där han skrev Sweet Home Alabama. Dom hade föresten 3 gitarrister.

Från stilsäkra mods till …! Varför har Nash en liten duk runt halsen och what's up med den där hatten?

Maker - The Hollies 

[Butterfly - 1967]

The Hollies var en av många engelska 60-tals popband som gick i Beatles fotspår. Alla i bandet lär inte varit lika entusiastiska över den nya psykedeliska inriktningen, men Graham Nash, som var bandets andre-sångare och prima motor drev på för en mer experimentell linje. 

Som på denna låten, som enligt mina egna efterforskningar är den första poplåten med Elektrisk Sitar (En Danelectro Coral). När det inte föll ut så väl kommersiellt ville bandet återgå till en mer traditionella pop. Nash lämnade då bandet och slog sig ihop med två amerikanska hippies David Crosby och Steven Stills och “the rest is history”. 

Maker är skönt trippy med sina indiska George Harrison vibbar, men det som jag gillar mest är hur dom slänger in lite 3/4 vals på valda delar. Kul. 

Vilka associationer ger denna bilden er?

Pandora's Golden Heebie Jeebies – The Association 

[Renaissance –1966]

Amerikanske popbandet the Association är lite bortglömt band idag men var framgångsrika då det begav sig. Med sin rätt harmlösa framtoning och fina stämsång hade dom en del hits: 2 st.  Billboard-ettor och en 2:a placering är inte illa pinkat. Dessutom är det riktigt starka låtar. 

Även om the Association aldrig gick “full psychedelica” var dom tidiga med att nosa på det. Just den här låten är i min mening ett psykedeliskt mästerverk. En jäkligt vacker poplåt med en melodi som går i oväntade riktningar. 

Nirvana: Dave Growl, Kurt Cocaine, Kris Novalocolic, Pop Smear, Courtney Glove samt en snubbe som är bandets advokat och/eller seriemördare.   

Rainbow Chaser – Nirvana 

[All of Us – 1968]

Detta rör sig såklart om ett annat gäng än de oborstade Seattle-pågarna, som lär blivit rätt förvånade när dom fick reda på att några Britter redan hade lagt beslag på namnet. Nirvana UK och Nirvana US kom dock överens och 60-tals bandet spelade tom in en cover på Lithium. 

När man snackar konceptalbum finns det massa missuppfattningar. Sgt. Pepper var definitivt inte den första som vissa påstår (Idén kan spåras tillbaka till 40-talet)! Men när det gäller den första pop/rock plattan som hade en genomgående narrativ, kan faktiskt Nirvana varit först. Deras “The Story of Simon Simopath” släpptes ’67 och var alltså före tex. The Whos’ Tommy. 

Låten Rainbow Chaser är ett fint exempel på tape-flanging (Som upptäcktes redan på 50-talet) men som blev en välanvänd psykadelsik effekt efter att Beatles hade använt den på Tomorrow Never Knows. 

The Butcher and his boys. 

The Know It All – The Millennium 

[Begin – 1968]

Curt Boettcher är en av mina favoritdoldisar. Han producerade bla. The Association och sjöng med band Saggitaturus & the Millenium. Dessutom lär han ha varit den som inspirerade Brian Wilson att göra Pet Sounds. 

The Millenium släppte bara en skiva “Begin” och har blivit lite av en kultklassiker. Skivan är top-of-the-line vad det gäller produktion (för 1968) och lär vara en av de dyraste inspelade det året. Trots detta en total flopp. Men lyssna bara på denna låten: Som en sned-tripp eller feberdröm med sina baklängestrumpeter, ljudeffekterna, körer och maniska trummor. Bra trippiga grejer. Boettcher skrev mycket material - Björn & Benny var stora fan och Hep Stars gjorde åtminstone covers på fyra av hans låtar. 

Braaaiinnns!(Obs Montage) 

Hung Up On A Dream – The Zombies 

[Odessey & Oracle – 1968]

Inspelad på Abbey Road ungefär samtidigt som Beatles Sgt Pepper, the Hollies Butterfly och Pink Floyds debutskiva. En av mina absoluta favoritskivor från 60-talet. Fantastiska låtar och harmonier. Tråkigt nog han bandet redan splittras när deras låt  “Time Of the Season” från skivan blev en hit. Värt att nämna att Odessey egentligen stavas Odyssey, men skivomslaget blev felstavat. Fint tidstypiskt psykedeslisk omslag föresten. 

Det är snälla men otroligt välsnickrade låtar med mycket melotron och lite kammar-pop feel. Tycker att sångaren Colin Bluntstones röst är helt sammetslen och dessutom riktigt fina änglalika körer. Det är melankoliskt och drömlikt.

Det finns få bilder på bandet Gandalf, så här är en bild på Gandalf från TV-produktionen av Sagan Om Ringen med musik av Bo Hansson från 1971, såsom vi alla minns honom.

Can You Travel In the Dark Alone – Gandalf 

[Gandalf – 1969]

 

En till kultklassiker av ett obskyrt band med bara en skiva. Skivan spelades redan in 1967 men skivbolaget släppte den inte förrän 2 år senare och då med fel skiva i konvolutet - ingen vidare start på karriären. För er vinylsamlare kan en av de där orginalpressarna går för rätt mycket. 

Plattan har en hel del bra låtar flera intressanta covers. Detta är dock en originalkomposition, med vibrafon och allt! Gillar den där halvtonsböjen som dom bygger låten på – jag gissar att dom har försökt imitera en sitar på en gitarr. Gandalf släppte bara en officiell platta och den präglas mycket av att dom använder mycket reverb och delay på ett sätt som nästan kan ses som föregångare till dream-pop. 

Oklart vem Tages ger fingret åt. Kanske svenska musiketablisemanget som inte givit dom tillräckligt med cred?  

You’re Too Incomprehensible – Tages 

[Contrast –1967]

Tages är ett sjukt underskattat Svenskt band. Det brukar mest vara Hep Stars och Hanson & Karlsson som får cred för att vara dom viktiga 60-tals banden. Men lyssna här: Ett svenskt band som gör sån här flippig och psykadelisk musik redan 1967! Altså en skiva som kom ut en månad innan Sgt. Pepper! Baklängeseffekter och cykelringklockor (Spelade av trummisen, tillika Lill-Babs brorsa) orkestrala-delar och tempoväxlingar. Dessutom ett riktigt flippigt outro. Tages hade en fin twist på psykedelikan och inkorperade gärna svensk folkmusik i arren. Knätofs + Syra = Ballt. 

Är det en utombordare på slutet? Tages-medlemmen Tommy Blom skulle sedermera göra rösten till Herr Krabba till den svenska översättningen av Svampbob. Vet inte hur detta är relaterat.

Hunken Gary Usher: som en korsning mellan Danny Saucedo, Paul Newman & George Martin

The Truth Is Not Real – Sagittarius 

[Present Tense – 1967]

 

Gary Usher är en av de viktigaste amerikanska producenterna under 60-talet. Han jobbade bla. med The Byrds och Beach Boys och var en av moog-synthens pionjärer. Sagittarius var hans soloprojekt, men tidigare nämnda Curt Boettcher spelar, sjunger och bidrar med låtar på denna plattan. En riktigt solid sådan – och även uppföljaren är kanon. 

Detta är klart den knarkigaste låten på skivan med sitt siraps-sega tempo, Keith Moon-inspirerade trummor, orgel-pads och phase-effekter. 

Sorry kunde inte låta bli.

Daily Nighly – The Monkees 

[Pisces, Aquarius, Capricorn & Jones Ltd. -1967]

Monkees är utan tvivel det mest framgångsrika bandet på listan. Dom blev ihopsatta för en tv-serie och hade alltid svårt att hävda sig som ett “riktigt band” trots att dom faktiskt var – eller kanske snarare blev, rätt kompetenta musiker och låtskrivare. Denna skivan och den föregående (även den från ’67), var de första plattorna då dom faktiskt framförde instrumenten själva. 

"Trummisen" Mickey Dolenz blev en av de första som införskaffade en Moog synth (Han ägde en av de första 20 instrumenten – färre än 30st. fanns i omsättning fram till 1970) och han använde bl.a. den på denna låten – som kanske är  den första poplåten med Moog (The Doors låt Strange Days var tekniskt en månad före - men där används den “bara” för att filtrera Morrisons sång och spelas inte som en synth). Kanske hörs det att dom inte riktigt vet hur man hanterar den ännu, men det är lekfullt och en klart psykedelisk effekt. 

Filmkväll:

'Head' med the Monkees. En riktigt trippig rulle. Skriven och Regisserad av Jack Nicholson.  Carol King har skrivit en del av musiken.

Ytterligare en film av och med Mr J. Nicholson - Psych Out från '68. Här med Strawberry Alarm Clock som sig själva.

Ett klipp med Strawberry Alarm Clock från kultrullen Beyond The Valley of The Dolls

Anatolian 70s

Jag har alltid haft en svaghet för mellanöstern-doftande melodier och ofta har det varit i lite modernare tappning av grupper som tex Altin Gün, Khurangbin, Şatellites och svenska Sven Wunder. Gemensamt för dessa är att de inspirerats av Anatolisk 70tal där traditionell Anatolisk folkmusik blandades med västerländsk rock/folk/psych och gett upphov till en säregen och ljuvlig blanding av öst möter väst. Dessa artister verkar ha vara relativt okända utanför Turkiet fram till runt 2010-talet då västerländska skivbolag och grävare fick upp ögonen för musiken och började återutge musiken så nu finns att frossa i på Spotify! När jag började gräva i denna guldgruva växte lista snabbt till 50+ låtar så det var en smärtsam övning att reducera ned till 10 låtar men här är de! Så, sätt igång listan och börja drömma om den där skivgrävar-resan till Istanbul.

Låtarna

1. Afet Serenay - Maden Dağı
Det var svårt att hitta info om Afet Serenay, däremot verkar Maden Dağı vara en populär  traditionell folklåt. Jag älskar de magiska melodierna, mixen mellan traditionell instrumentering (särskilt den cello-liknande yaylı tanbur) och moderna syntar samt bas.  Sång och körinsatserna är också fantastiska och som grädde på moset, cykelklockan!
 

Så här ledsen blir man om man leker "alla hökens vingar" i de där kläderna.

2. Esin Afşar - Sandığımı Açamadım
Esin hittar man däremot mer info om, hon var produktiv in på 2000-talet och har bland annat varit med i Turkiets melodifestivaluttagning. Men här fokuserar vi på 70talet med den smäktande  "Sandığımı Açamadım" (som tydligen betyder "Jag kunde inte öppna min kista"). Ruskigt snygg instumentering här med men den stora frågan är om det är en Oboe eller en Mey man hör här? Hennes tolkning av Zühtü var också med på shortlisten men tyvärr fick den stryka på foten den här gången.

Esin fick nog och knäckte gitarran med ett leende på läpparna.

3. Arif Sağ - Lambaya Püf De
Nu går vi full on sagostunden och visst är det svårt att sitta still till det här groovet?
Superstjärnan Barış Manço är nog den som är mest känd för sin tolkning av "Lambaya Püf De" men jag tycker Arif lite rivigare instrumental är snäppet vassare. Tyvärr fick inte Barış plats på listan men han är nog den artisten som brukar få mest uppmärksamhet i genren så det var lite roligare att ge plats åt andra som kanske annars hamnar i skuggan.

Men en bra tangorabatt kommer man långt sade Arif

4. Fikret Kızılok - Gün Ola Devran Döne
På tal om Barış Manço så hör ni här hans kompis Fikret Kızılok som på sjuttiotalet skrev ganska politiskt laddad musik. Vid militärkuppen 1980 blev han tvingad att sluta göra musik. Jag gillar den ganska avskalade och drivande ljudbilden men stjärnan i låten tycker jag är Oboen som smyger sig in i mitten av låten.

Inte så långrandig som man kan tro!

5. Gülden Karaböcek - Gel Bari Bari
Syrran till kändisen Neşe Karaböcek. Även Gülden har släppt en massa snygga kasett-releaser som skulle passa perfekt här i bokhyllan! Riktigt riviga Baglamas (eller är det Oud?) och kan det vare en sån där ormtjusar-Zurna som startar låten? Och vad är det där klapprande ljudet? Så många frågor, så lite svar!

Güldens partytrick med de svävande blommorna gick alltid hem! 

6. Özdemir Erdoğan - Gurbet
Vi fortsätter med klapprande rytmer och Zurna i låten Gurbet, Jag vet inget om Özdemir men visst ser han sympatisk ut?

På väg till ett rep eller på väg till sina kompisar i Alex's Droogs?

7. Beyaz Kelebekler - Esmerim
Beyaz Kelebekler / White Butterflies turnerade tydligen en hel del i Europe när det begav sig och jag kan tänka mig att det var grymt live! Det enda felet men den här låten är att den är för kort, hade gärna sett en 8minuters långt jam!  Tycker det låter modernare än 1975 och hade lätt smält in bland den nyproducerad Anatolisk rocken jag nämnde tidigare!

Congas-mannen blev verkligen överraskad när hans bandkamrater stoppat lim i hans fickor.

8. Erkin Koray - Cemalim
Erkin var en av de första att använda den elektriskt förstärkta baglaman (som ni hört i många av låtarna) och tidig med att blanda västerländsk rock med anatolisk folkmusik. Kanske den rockigaste låten på listan? Gillar hans lite slöa sång och den fallande känslan i låten.

Om jag håller skivan så här kommer den se in-klippt ut, kul va?

9. Gökçen Kaynatan - Pencerenin Perdesini
Jag vet inget om Gökçen men jag vill gärna tro att han var en enstöring i stil med  William Oneyabor från Nigeria som satt på sin kammare och lekte med syntar som inget i hans omgivning riktigt fattade. Här river han av en den traditionella Pencerenin Perdesini och förflyttar den långt ut i rymden där han kanske träffar på Joe Meek eller Delia Derbyshire. 

Det tog många veckor innan Gökçen fattade att det inte var ett arkadspel han hade köpt.

10. Grup Turbo - Bir Sigara İç Oğlan
Ok ok, jag har brytit mot reglerna, det här är ju 80tal  inte 70tal men jag var tvungen att ta med ett smakprov på en äkta kasett-release från Uzelli.Vaddå kasettrelease? Grup Ses förklarar det bäst:
"The Turkish population in Germany started to grow in the 1960s, with the migration of ‘gastarbeiter’ or ‘guest workers’. Their longing for home created a constant desire for Turkish music, and labels like Türküola, Uzelli and Minareci stepped in to meet the the demands of the gastarbeiter. And while these tapes wouldn’t have found much space in German record shops, they were being sold in Turkish community shops. Between the 1970s and 1990s, thousands of these tapes were released."
Nu vet du vad du skall göra på din nästa Berlinresa Jonas, även om du osannolikt nog inte skulle gilla musiken är bara omslagen värda mödan!

Peak kasett-omslag och fyndbar på discogs för endast 60 euro.  

Merry Clayton, and a happy new year! - Världens bästa backup sångare, vol 3

Det är dags att avsluta trilogin om världens bästa backupsingers. WOOOOOOHOOOO! Vi har redan avverkat yachtklubbsordförande Michael McDonald och den förtjusande Emmylou Harris. 

Jag har gett lite ledtrådar på vägen om vem den sista uppbackaren är. Bland annat har jag sagt att det finns en stark koppling mellan dagens artist och Little Feat som har figurerat i båda de tidigare listorna i serien. Detta betyder att Little Feat är lite av en röd tråd genom hela list-serien vilket är kul tycker jag.

Trots denna ledtråd, och trots att dagens artist är en så pass välanlitad backupsångare att hon har figurerat i dokumentärfilmen "20 feet from stardom" som handlar om just backup sångare som stått i skymundan, så har inte Pontus listat ut vem det är. Och jag har dessutom haft med henne två gången på andra listor. Asså, snubben börjar bli gammal ju.

Vem pratar jag om då. Ja det är såklart Merry Clayton. "Merry who?" säger ni. Det ska ni snart bli varse om. Men de som har ett bra minne mins att jag har haft med hennes version av Neil Youngs - Southern man i nån gammal lista, och även "The Brothers and Sisters" där Merry är en av solo-vokalisterna.

En helt oviktig men ändå viktig detalj är att hon fick sitt namn Merry just för att hon är född på självaste Juldagen, och därav namnet på listan.

Ja, och sen kopplingen till Little Feat får ni lista ut själva. Vi gör det till en tävling. Den som först skriver kopplingen mellan Merry Clayton och Little Feat i veckans-lista-kanalen vinner välförtjänt ära. 

Vad mer kan vi säga. Hon va med om en tragisk bilolycka där hon förlorade båda sina ben som följd bara ett par månader efter filmen "20 feet from stardom" hade haft premiär. Filmen har för övrigt vunnit en Oscar om någon va intresserad av det. Men hon har fortsatt att göra musik även efter olyckan och kom senare ut med ett album som fick titeln "Beautiful scars" som jag inte lyssnat en enda sekund på.

Listhelvetet

Till låtarna: 

Bobby Darin - Who Can I Count On

Egentligen är jag inte superförtjust i denna låten. Den är lite catchy, men inte direkt min stil annars. Men det finns ändå en detalj som gör att det är omöjligt att inte ha med låten i listan. Merry är nämligen bara 14 bast när låten spelas in. Snacka om att vara ett underbarn och snacka om att ha en mogen röst för sin ålder. *Mind blown emoji*

En av anledningarna till att hon hade en så mogen röst va för att hennes stora idol Mahalia Jackson hade en väldigt mogen röst och hon lärde sig sjunga genom att härma henne.

Merry Clayton började sin karriär väldigt ung. Hennes föräldrar va musiker och hade en hel del kontakter inom musikvärlden. Hon turnerade väldigt tidigt tillsammans med Ray Charles som en av del av the Ronettes. Hon gjorde bara liveframträdanden dock så det finns inget inspelat material som jag med säkerhet kan säga att hon är med på, även om det förmodligen finns det också. Det är tyvärr så att hon är okredditerad på en hel mängd grejer under sin karriär. 

Merry högst upp i bild som tonåring. Ray Charles är personen längst ner i bild med glasögon.

Merry Clayton - Gimme Shelter

Av alla låtar som Merry Clayton har sjungit på är hon nog mest känd för Rolling Stones -  Gimme Shelter (undantaget Lynyrd Skynyrds - "Sweet home Alabama" då kanske, som hon är med och körar på ??). Det är nämligen hon som är den kvinnliga rösten som både hörs solo och i duett med Mick Jagger. "RAPE MURDER!!! IT'S JUST A SHOT AWAY" grejen ni vet. 

Merry ska av någon anledning ha ringts upp mitt i natten (2 AM) för att spela in låten med Stones. Hon hade åkt dit med taxi, höggravid, endast iförd sin pyjamas och en kappa över, sjungit två tagningar och sedan åkt hem igen, helt utan vetskap om vilken hit hon precis hade varit med och skapat. En annan detalj som är intressant och såklart tråkig är att hon fick missfall dagen efter. Så enligt henne så framkallade låten negativa känslor under en längre tid efter denna incident, vilket man såklart kan ha en viss förståelse för.

Frågan är dock hur mycket sanning det ligger i det då hon själv spelade in låten bara något år senare på hennes solo debut (yes, hon har en del sologrejer också som fått oförtjänt lite uppmärksamhet). Valde att ha med hennes version då man hört den andra för många gånger, gillar nästan hennes mer än Stones.

Jag har försökt att ha låtarna i någorlunda kronologisk ordning, men jag petade in denna här eftersom Stones versionen kom 69 och Merrys version året efter.

The Brothers and Sisters - The Mighty Quinn

Har haft med en låt innan med denna legendariska one time only gospel-kör. Ingen låt går upp mot "The times they are a changing" från denna skivan som Merry också är huvudstämman på, men The Mighty Quinn är inte så pjåkig den heller. Jag tycker personligen att hon brädar Gloria Jones som också är med och sjunger solo på ett par av låtarna. 

Denna skivan kom kort innan "genombrottet" med Rolling stones tydligen, men pallar inte byta plats på dem. 

Joe Cocker - Feelin' Alright

En klassiker helt klart. Men vad många inte vet är att Merry Clayton är med och sjunger i den goa kören som gör halva låten. "Feeling alright! Oh oh!"

Har inte mycket mer att säga än att framträdandet som Joe gör på Ed Sullivan show är kunglig. Merry verkar inte vara med. Hon va väl inte tillräckligt bra dansare eller nått. Eller hade annat för sig. Vem vet. Ett jävla lyckopiller är det dock.

BB King - Hummingbird

Det va inte så himla länge sen jag förstod hur bra BB King är. Hade ju som bekant med honom i julkalendern för de som minns den. Här är han igen med en jävla banger. Humming bird. Merry är ju så klart med fram emot slutet när låten når sitt klimax och tanterna i kören går bananas. Svårt att inte ryckas med av det.

Carole King - Where you lead

Äntligen. För första gången i musikveckors historia två olika King på raken. Kungligt!

Som jag förstår det så är Carole King och Merry Clayton goda vänner. Vet inte om de träffades på inspelningen av just Tapestry eller inte men de verkar hålla kontakten än idag. 

Både Merry Clayton som är delaktig på nästan alla låtar som bakgrunds vokalist och hennes äkta make Curtis Amy (jazz-saxofonist) är krediterade på denna klassiska skiva.

Denna reelen kan man kolla in om man vill insupa lite behind the scenes material från en annan skiva Pearls (1980) som Merry också är med på.

Carole King på facebook kort efter olyckan som kostade Merry båda benen.

Linda Ronstad - Won't be hangin' Round 

Fantastisk skiva, och en fantastisk låt som enligt antalet lyssningar ser ut att vara gravt underskattad.

Framför allt så diggar man ju Wurlitzer-liret. Men melodin och sången sitter ju också som en smäck. Sen gör ju Merry och company ett bra jobb som kör i refrängen.

Om man inte har en crush på Linda Ronstad som ung, så har man fel.

The Blackbyrds - Rock Creek Park

Nu blir det funkigt ett tag. Både denna och nästa låt har väldigt funkiga tongångar.

Cool låt och det är Merry som står för det delikata kvinnliga stönandet. Betty Davis - Släng dig i väggen.

Merry Clayton - Keep your eye on the Sparrow

Funky discolåt från Merry's solokatalog. Tycker den är bra som fan. Betty Davis - Släng dig i väggen x2. 

Håll ett öga på den här. Av någon jävla anledning jag inte riktigt förstår mig på.

Merry Clayton - Yes 

Som utlovat så kommer nu alla i denna gruppen som har en fru/partner som är född på 70-talet eller början av 80-talet ett enkelt tips för att få ligga direkt. Har inte testat själv då min är född på slutet av 80-talet och förmodligen är immun. Men jag tror iaf hon har sett filmen. Kanske får testa ändå. Hur som, här kommer stegen:

Steg 1. Sätt på denna låten på hög volym, gärna i ett rum bredvid så att du kan göra en snygg entré.

Steg 2. Titta din fru eller partner i ögonen och vackla inte med blicken.

Steg 3. Efter 2 sekunder, som känns som 2 evigheter för din partner, så säger med stark och bestämd röst samtidigt som du pekar mot henne; "Nobody puts baby in a corner". Viktigt här att hålla kvar blicken under hela frasen.

4. Casha in. Här kan man med fördel ha förberett sängkammaren med utspridda rosenblad på sängen och ett tänt doftljus från Rituals (pris från 269 kr).

Ni behöver inte tacka mig men om ni kan skänka mig en tanke under eller efter akten blir jag stålande glad.

Värt att notera är också att denna låten har det klassiska tidiga 90-tals Duck Tales kompet som jag är väldigt förtjust i, som man då såklart kan höra i Duck Tales introt, men även andra tidiga 90-tals klassiker som "Fångad av en stormvind". Mäktigt.

En annan grej är att denna låten dök upp när det va min tur i sällskapsspelet Hitster som jag spelade med några vänner. Jag briljerade ju så klart med både artist och årtal. Men sen visade sig att speltillverkarna tyckte att Merry Clayton va för svårt så de har listat Patrick Swayze och Jennifer Grey som artisterna. Alltså skådespelarnas namn som står på framsidan av soundtracket. Eller så va tillverkarna bara så dåliga att de trodde att de va de som sjöng på riktigt? Så jag fick typ fel och vi han inte reda ut sanningen. Nästa gång vi ses ska jag få min upprättelse. Myser över tanken.

Slut (det svenska ordet, inte det engelska)

EDIT EXTRA: Glömde nämna att Merry var den första att spela in superhitten "The shoop shoop song (It's in his kiss)" Kan detta vara Pontus favvo kanske?Hursom så finns hennes version inte på spotify och den slog igenom med en annan sångerska, och jag gillar inte någon annan version. https://www.youtube.com/watch?v=KDKwz6Oeh4g&ab_channel=W.WalterWatson