Anatolian 70s

Jag har alltid haft en svaghet för mellanöstern-doftande melodier och ofta har det varit i lite modernare tappning av grupper som tex Altin Gün, Khurangbin, Şatellites och svenska Sven Wunder. Gemensamt för dessa är att de inspirerats av Anatolisk 70tal där traditionell Anatolisk folkmusik blandades med västerländsk rock/folk/psych och gett upphov till en säregen och ljuvlig blanding av öst möter väst. Dessa artister verkar ha vara relativt okända utanför Turkiet fram till runt 2010-talet då västerländska skivbolag och grävare fick upp ögonen för musiken och började återutge musiken så nu finns att frossa i på Spotify! När jag började gräva i denna guldgruva växte lista snabbt till 50+ låtar så det var en smärtsam övning att reducera ned till 10 låtar men här är de! Så, sätt igång listan och börja drömma om den där skivgrävar-resan till Istanbul.

Låtarna

1. Afet Serenay - Maden Dağı
Det var svårt att hitta info om Afet Serenay, däremot verkar Maden Dağı vara en populär  traditionell folklåt. Jag älskar de magiska melodierna, mixen mellan traditionell instrumentering (särskilt den cello-liknande yaylı tanbur) och moderna syntar samt bas.  Sång och körinsatserna är också fantastiska och som grädde på moset, cykelklockan!
 

Så här ledsen blir man om man leker "alla hökens vingar" i de där kläderna.

2. Esin Afşar - Sandığımı Açamadım
Esin hittar man däremot mer info om, hon var produktiv in på 2000-talet och har bland annat varit med i Turkiets melodifestivaluttagning. Men här fokuserar vi på 70talet med den smäktande  "Sandığımı Açamadım" (som tydligen betyder "Jag kunde inte öppna min kista"). Ruskigt snygg instumentering här med men den stora frågan är om det är en Oboe eller en Mey man hör här? Hennes tolkning av Zühtü var också med på shortlisten men tyvärr fick den stryka på foten den här gången.

Esin fick nog och knäckte gitarran med ett leende på läpparna.

3. Arif Sağ - Lambaya Püf De
Nu går vi full on sagostunden och visst är det svårt att sitta still till det här groovet?
Superstjärnan Barış Manço är nog den som är mest känd för sin tolkning av "Lambaya Püf De" men jag tycker Arif lite rivigare instrumental är snäppet vassare. Tyvärr fick inte Barış plats på listan men han är nog den artisten som brukar få mest uppmärksamhet i genren så det var lite roligare att ge plats åt andra som kanske annars hamnar i skuggan.

Men en bra tangorabatt kommer man långt sade Arif

4. Fikret Kızılok - Gün Ola Devran Döne
På tal om Barış Manço så hör ni här hans kompis Fikret Kızılok som på sjuttiotalet skrev ganska politiskt laddad musik. Vid militärkuppen 1980 blev han tvingad att sluta göra musik. Jag gillar den ganska avskalade och drivande ljudbilden men stjärnan i låten tycker jag är Oboen som smyger sig in i mitten av låten.

Inte så långrandig som man kan tro!

5. Gülden Karaböcek - Gel Bari Bari
Syrran till kändisen Neşe Karaböcek. Även Gülden har släppt en massa snygga kasett-releaser som skulle passa perfekt här i bokhyllan! Riktigt riviga Baglamas (eller är det Oud?) och kan det vare en sån där ormtjusar-Zurna som startar låten? Och vad är det där klapprande ljudet? Så många frågor, så lite svar!

Güldens partytrick med de svävande blommorna gick alltid hem! 

6. Özdemir Erdoğan - Gurbet
Vi fortsätter med klapprande rytmer och Zurna i låten Gurbet, Jag vet inget om Özdemir men visst ser han sympatisk ut?

På väg till ett rep eller på väg till sina kompisar i Alex's Droogs?

7. Beyaz Kelebekler - Esmerim
Beyaz Kelebekler / White Butterflies turnerade tydligen en hel del i Europe när det begav sig och jag kan tänka mig att det var grymt live! Det enda felet men den här låten är att den är för kort, hade gärna sett en 8minuters långt jam!  Tycker det låter modernare än 1975 och hade lätt smält in bland den nyproducerad Anatolisk rocken jag nämnde tidigare!

Congas-mannen blev verkligen överraskad när hans bandkamrater stoppat lim i hans fickor.

8. Erkin Koray - Cemalim
Erkin var en av de första att använda den elektriskt förstärkta baglaman (som ni hört i många av låtarna) och tidig med att blanda västerländsk rock med anatolisk folkmusik. Kanske den rockigaste låten på listan? Gillar hans lite slöa sång och den fallande känslan i låten.

Om jag håller skivan så här kommer den se in-klippt ut, kul va?

9. Gökçen Kaynatan - Pencerenin Perdesini
Jag vet inget om Gökçen men jag vill gärna tro att han var en enstöring i stil med  William Oneyabor från Nigeria som satt på sin kammare och lekte med syntar som inget i hans omgivning riktigt fattade. Här river han av en den traditionella Pencerenin Perdesini och förflyttar den långt ut i rymden där han kanske träffar på Joe Meek eller Delia Derbyshire. 

Det tog många veckor innan Gökçen fattade att det inte var ett arkadspel han hade köpt.

10. Grup Turbo - Bir Sigara İç Oğlan
Ok ok, jag har brytit mot reglerna, det här är ju 80tal  inte 70tal men jag var tvungen att ta med ett smakprov på en äkta kasett-release från Uzelli.Vaddå kasettrelease? Grup Ses förklarar det bäst:
"The Turkish population in Germany started to grow in the 1960s, with the migration of ‘gastarbeiter’ or ‘guest workers’. Their longing for home created a constant desire for Turkish music, and labels like Türküola, Uzelli and Minareci stepped in to meet the the demands of the gastarbeiter. And while these tapes wouldn’t have found much space in German record shops, they were being sold in Turkish community shops. Between the 1970s and 1990s, thousands of these tapes were released."
Nu vet du vad du skall göra på din nästa Berlinresa Jonas, även om du osannolikt nog inte skulle gilla musiken är bara omslagen värda mödan!

Peak kasett-omslag och fyndbar på discogs för endast 60 euro.