Välkommen, kära höst!
Min favoritårstid, som fyller mig med massor av kreativt kaos. Och ja, klassiskt blir ofta temat i spellistorna. Idag kör vi en lista med höstiga favoriter som sträcker sig från barock till modern klassisk och ambient, många av dem har dessutom figurerat i film eller teater.
Vi börjar fint i Norden med Anitra's Dance av Edvard Grieg. Den gick varm hemma under barndomen, från pjäsen Peer Gynt av Henrik Ibsen.
Tätt följt av Zbigniew Preisner (..jäkla polska namn) som gjorde musiken till Trois Couleurs-trilogin (trikoloren) av Krzysztof Kieslowski (JÄKLA POLSKA NAMN whats up with 19 bokstäver långt med 5 stavelser). Ett mästerverk som målar livsöden med sällan skådad perfektion. Här en favorit från Blanc ("den vita filmen").
Och svaret är ja på frågan - har Max Richter gjort en rendition av Vivaldis Four Seasons? Ett väldigt intressant experiment. Om man kan originalet lika väl som var ens navel sitter, blir detta en lyssningsvärd modernisering som ändå håller sig trogen och respektfull mot förlagan. Och ja, det är från 'Spring'-sektionen. Men det är bara vad Vivaldi tyckte. Vivaldi har inte alltid rätt om vad som passar till vad.
Sergei Rachmaninoff – Piano Concerto No. 3, även kallad "Rach 3". Tänkte ta en kortare avklippt bit, men vi får tåla mitten här på runt 11 minuter (hela konserten är cirka 40 minuter). Tog mig ett tag att på riktigt uppskatta den i sin helhet, men det gick till slut. Det debatteras en del akademiskt om vem som gjort den bäst. Kul läsning när man inte fattar nånting. Ett av världens svåraste stycken att spela, och har en central roll i filmen Shine, om den australiensiska pianisten David Helfgott, porträtterad av Geoffrey Rush och Noah Taylor, som jag varmt rekommenderar.
Sen låter vi sinnet vila lite med Deaf Center - The Clearing. Moderna, klassiska och ambienta bitar. Denna kryper under skinnet på mig på det mest underbara sätt. Inte med i någon film vad jag vet, men borde den inte vara det liksom?
Vidare till Mr. Turner av Gary Yershon, från filmen med samma namn. Krypande, smaskiga stråkar deluxe.
Och sen en fin vals av Richard Robbins från A Room With A View.
Sonnerie de Sainte-Geneviève du Mont de Paris (jäkla franska namn) ligger varmt om hjärtat. Av Marin Marais på 1700-talet. Extra toksvårspelat violin-stycke, förmodligen för att han själv var oerhört grym på instrumentet. Älskar den här typen av barockiga, klassiska och minimalistiska kompositioner. Moll-brytningen blir så mycket mer kraftfull. Jag lärde min dotter vid åtta års ålder att höra skillnaden mellan dur och moll genom att låta henne upptäcka skiftet själv.
Apropå minimalister, Philip Glass får så klart hänga med. Här med soundtracket från utmärkta The Hours.
Avslutningsvis, en riktig dänga av Brahms med hans fascination för ungersk dans. "Stråkarna har vind i seglen", brukade morsan säga. Kunde inte ha beskrivit det bättre själv.
Peace out!
No comments:
Post a Comment