Udda 60tal #2 - Apparater & Experiment

Dags för andra delen i udda 60tal!
Denna gång fokuserar vi på den elektroniska musiken som så smått hade börjat spira. Musique concrète med sina inspelade ljud och viss konstmusik med diverse elektronisk utrustning började redan på 50-talet (och förtjänar sin egen lista) mer här fokuserar vi mer på korsningen mellan den experimentella konstmusiken och popmusik, alltså elektronisk musik från 60talet med rytm och melodier och mycket experimentlusta!

Listan hittar ni här.

Låtarna, denna gång för ovanlighetens skull i kronologisk ordning!

1. Tom Dissevelt & Kid Baltan - Syncopation (1958)

Vi börjar med de två nederländska kompositörerna Tom Dissvelt och Dick Raaijmakers aka Kid Baltan. Inspelad i Philips Research Laboratories, dvs företaget Philips RND lab då det var där vetenskaplig test-utrustning  som signalgeneratorer, ringmodualtorer, filter, förstärkare och rullbandspelare fanns, långt innan någon hade byggt syntar.

"Just press play"-debatten började redan 1958

2. Dorothy Collins & Raymond Scott - Lightworks (1959)

Vi hoppar över till Amerika där artisten/ljudteknikern/komponent-byggaren Raymond Scott tillsammans med frugan Dorothy Collins presenterar den bubbligt jazziga Light works.

Så pinsamt, Raymond har ännu en gång fastnat med fingret i 1/4" jacket. Dorothy låtsas som ingenting som vanligt.

3. Joe Meek - I Hear a New World (1960)

Den brittiske ljudingenjören Joe Meek var en pionjär i att använda inspelningsstudion som ett musikinstrument med en massa eko, ljudeffekter och bandmanipulation, Hans mest kända bidrag till musikhistorien är som låtskrivare och producent till låten Telstar av The Tornados men han gjorde även många låtar under eget namn. Här får vi höra den ljuvligt skruvade I Hear a New World. Tyvärr led Joe av schizofreni och bipolar dissorder och sköt sig själv 1967 efter att först ha skjutit sin hyresvärd som klagade på för hög musik.  

Joe var väl medveten om att det inte finns några genvägar till det perfekta ljudet.

4. Delia Derbyshire - Doctor Who (1963)

BBC Radiophonic Workshop startade 1958 och var BBC ljudeffekts-avdelning som samlade musiker och tekniker intresserade av musik, ljud och experiment. Delia började arbeta i Radiophonic Workshop 1962 och skapade ljud och musik för mer än 200 radio och tv program. Hennes mest kända skapelse är den spöklika signaturmelodi till tv-serien Dr Who. Delia skapade den endast med hjälp av manuellt klippande och klistrande med bandloopar samt några tongeneratorer och filter. Inga syntar, ingen cv, ingen sync, ingen midi. Tyvärr lyser kvinnliga elektroniska artister tidiga alster från 60talet med sin frånvaro på Spotify och de som finns hittas oftast i konstmusik-facket (som får bli en annan lista).

Delia keeping it reel to reel

5. The United States of America - Cloud Song (1967)

Även inom 60talets psykedeliska rock kunde man hitta elektronik, tex hos The United States of America som använde sig av rullband och oscilatorer  som komplement till mer traditionella instrument. Jag älskar  Dorothy Moskowitz  svävande drömska sång och den sparsmakade stråkbaserade ljudbilden. Det påminner lite om Beach House möter Fleetwood Mac's Albatross, grymt!. Tyvärr splittrades bandet efter deras första och enda album pga av musikaliska meningsskiljaktigheter som bland annat resulterade i äkta handgemäng mellan låtskrivaren Joseph Byrd och violinisten Gordon Marron.

Vita tangenter är det nya svarta tangenter!

6. Pierre Henry & Michel Colombier - Messe pour le temps présent: 2. Psyché rock (1967)

Ok, vi får bryta mot regeln lite för Pierre Henry är mest känd för sin Musique concrète men i den här baletten(!?), tillsammans med kompositören Michel Colombier, får han till ett grymt sväng med typiska popinslag. Låten har samplats/remixas i senare tid av tex Fatboy Slim men det är i sin råa ursprungliga form den låter bäst tycker jag. Den där skrikande synten låter väldigt likt den Daft Punk använder i Rollin' and Scratchin'  30 år senare, inspirationskälla kanske? 

Pierre Henry letar förgäves efter en inbyggd askkopp i mixern.  

7. Dick Hyman - Topless Dancers Of Corfu (1969)

Vi är nu framme i slutet på 60talet och Moog-synten har haft sin premiär så plötsligt kan gemene man få till elektroniska ljud utan tillgång till dyr vetenskaplig testutrustning. Piano-viruosen Dick Hyman tog tillfället i akt och levererar här en ljuvlig exeotica-osande rymddänga i 5/4.

Skulle du köpa en synth av den här mannen? Svar: Ja!

8. White Noise - Love Without Sound (1968)

Brittiske David Vorhaus var på en föreläsning med ovan nämnda Delia Derbyshire och blev såld på elektronisk musik. Med hjälp av ståbas, bandmanipulation och den första engelska syntesizern, EMS Synthi VCS3 (naturligtvis utan keyboard men med pins och joystick istället) lyckades han skapa helt magiskt udda musik. Tänk att få höra det här 1968! 

David visar stolt sin ståbas, inget konstigt med det

9. Silver Apples - A Pox On You (1969)

Släng er i väggen Suicide, Silver Apples var 10 år före er, rått kompromisslöst och eget! Bandet fick sluta efter deras andra skiva då de råkat ha med en Pan Am logga på sitt  skivomslag och därför blivit stämda av flygbolaget vilket i sin tur ledde till att deras egen label Kapp gick i  konkurs 1970, mitt under jobbet med deras tredje skiva.

Simeon Coxe visar sin 10kg tunga pjäs "The Simeon"

10. Bruce Haack - Electric to Me Turn (1970)

Och vi tänjer lite på reglerna igen med en låt från 1970. Bruce började dock med musik tidigare och hade på 60-talet redan byggt egna vocoders, robotmusikanter och en synt som man spelade genom att röra människor. Hans opus kom dock 1970 med albumet The Electric Lucifer där man bland annat hittar låten Electric Turn To Me. Här blandas egna skapelser med moogsyntar och en sjujävla sväng!

Bruce visar Haackan

Honorable mention

En lista om tidig elektronisk musik är ju inte komplett utan att nämna Wendy Carlos så här får ni njuta av hennes tolkning av Purcells mäktiga Funeral of Queen Mary. (Hamnade utanför listan då den är från 1971)