Lost & Found

Veckans lista fokuserar på kvinnliga artister som när de spelade in / gav ut sin musik inte fick någon uppmärksamhet men som på senare tid grävts upp och fått den kärlek de förtjänade. Hela idén till listan fick jag när jag råkade stöta på den fantastiska Rainy Day med Susan Christie. Naturligtvis valde spotify att plocka bort denna låt lagom tills det var min tur att publicera listan så innan ni lyssnar på listan se till att lyssna på den här på youtube

Ok, nu har ni tillåtelse att lyssna på resten av  listan

1. Susan Christie - Paint a Lady

När amerikanska Susans Christies album Paint a Lady som skulle släppas 1970 drogs skivbolaget in den och kvar blev endast tre privatpressade skivor som Susan och hennes låtskrivarpartner Joh Hill sparade i sitt hem. Krossad av nederlaget gav Susan upp artistdrömmarna och började jobba som jingel-sångerska och sjöng bland annat om "bladder control", diskmedel och diet pepsi. Först 30 år senare tog en  skivbolagsägare specialiserad på gömda skatter kontakt med paret och gav ut skivan 2006. Som tidigare nämnt togs låten Rainy Day bort av spotify så det får bli Paint A Lady som representerar Susan här.

Susan arbetade även ett kort tag med att ta fram camouflagedräkter till amerikanska armén

2. Bonnie Dobson - Winter's Going

Kanadensiska Bonnie Dobson spelade flitigt på kaféer och barer i Toronto men slog aldrig riktigt igenom. Hennes postapokalyptiska sång "Morning Dew" har dock spelats av över 70 artister, bland annat Greatful Dead, DEVO &  Einstürzende Neubauten. Bonnie slåss tydligen fortfarande för rättigheterna. Här får hon dock representeras av den bäcksvarta Winter's Going. Riktigt snyggt med de indiska influenserna här. 

Bonnie Dobson leker arga leken med Shelagh McDonald 

3. Shelagh Mcdonald - Stargazer

Skotska Shelagh Mcdonald släppte två album 1970 och försvann sedan helt från jorden yta tills hon 2005 hörde av sig till en tidning som hade skrivit om hennes musik. Tydligen hade hon under inspelningen av sitt 3e album efter en dålig LSD-trip fått paranoia och förlorat sin röst. Därefter hade hon levt ett nomandliv, flyttande från hus till hus och tält till tält endast med socialbidrag som inkomst. Här hör vi hennes Stargazer och det är svårt att inte tänka på Nick Drake när det kommer till melankolin, stråkarrangemanget och melodierna. Men hade herr Drake operakörer, knappast!

 

Shelagh McDonald leker arga leken med Bonnie Dobson 

4. Judee Sill - The Kiss

Judee Sill från LA hade ett tuff liv. Hon hade våldsamma föräldrar, och som tonåring rånade hon och hennes partner bensinstationer och liquor stores. Hon var dock klassiskt skolad och älskade att spela Bach på pianot. Hennes två skivor fick bra recensioner men sålde dåligt. Under inspelningen av hennes tredje dog hon, endast 35 år gammal, av en kokain & kodein överdos. Sill var även inresserad av den ockulta / kristna rörelsen Theosophy och många av hennes låtar handlar om döden och om att uptagas till ett liv efter detta. The Kiss här på listan är ingen undantag med sina smäktande ljuva stråkar och sin melankoliska underton.

Det är inte bara katter som gillar Sill

5. Joyce Heath - I Wouldn't Dream of It

Jag hittar inte mycket info om Joyce Heath. Hon verkar ha släppt några doo-wop låtar men sen fallit i glömska för att i år återupptäckts av franska DJs i år. Jag föll pladask för "I Wouldn't Dream of it" med Joyce's grymma röst och den charmig lunkande ljudbilden.
   

Joyce hade för vana att smuggla smörgåsar i ärmarna. Perfekt om man blir hungrig på bussen!

6. Molly Drake - Poor Mum

Nick Drakes mamma hade inga planer på att ge ut musik, hon spelade bara in lite kompositioner hemma vid sitt piano. När världen sent om sidor upptäckte hennes geni till son upptäcktes också modern och hennes inspelningar. Såklart är det omöjligt att inte jämföra med Nicks låtar men jag tycker definitivt hon kan stå på egna ben. Jag valde här Poor Mum som spelades in innan Nicks självmord men som med facit i hand känns kusligt träffande. Molly själv överlevde sin son med många år och dog 1993, 78 år gammal. Jag vet inte om det är den raspiga inspelningen som lurar mig men låter hon inte lite som Billie Holiday här?

Molly Drake var en pionjär inom stenkaksscratching

7. Mellow Candle - Silver Song

Irlänska Mellow Candle bildas 1968 av tonåringarna Clodagh Simonds, Alison Bools and Maria White. Innan debutalbumet släpptes kompletterades de av  Dave Williams, Frank Boylan och William Murray. Skivan sålde väldigt dåligt och banded splittrades inte långt därefter.  Albumet finns nu att köpa för runt 60000 kr på discogs. Sucker som jag är för fallande basgångar och snygg stämsång så var låtvalet inte svårt, tycker det låter betydligt modernare än 1972. 

Mellow Candles grundare eller ett skolfoto från elevrådet 1997?

8. Sibylle Baier - Tonight

Kalenderbitarna i gruppen kanske minns tyska Sibylle Baier från Roberts lista förra året med den ljuvliga I Lost Something In The Hills. Här får ni höra henne igen med i den enkelt sorgsna Tonight. Likt Molly Drake spelade Sibylle in sina låtar på en rullbandspelare i början av 70talet och det var först 30 år senare som hennes son Robby brände en CD med låtarna som en födelsedags-present till Sibylle. Han gav också en kopia till J Mascis i Dinosaur Jr som gav dem vidare till ett skivbolag.

Sibylle på väg att komma med i guinness rekordbok med den längsta ofimpade cigaretten någonsin

9. Suzanne Menzel - I Feel It Starts Again

Tro det eller ej men nu blir det Danskt!
Suzanne sparade i flera år för att själv kunna spela in och släppa sitt album Goodbyes and Beginnings 1981.  Och naturligtvis brydde sig ingen, nu är skivan den dyraste danska skivan på discogs. Låtarna gjorde hon tillsammans med new-age artisten Klaus Schønning och just kombinationen av folk och elektronik gör musiken oerhört svårplacerad, både i genre och tid. Personligen tycker jag det är en av årets bästa upptäckter och antagligen världens bästa danska låt. Tyvärr dog Suzanne 2001 så detta blev hennes enda album.

O nej! Suzanne har råkat limma fast sina fingrar på gitarrhalsen igen!

10. Vashti Bunyan - Diamond Day

Vashni har florerat på flera listor tidigare och det är inte svårt att förstå varför. Den fjärilslätta Diamond Day tror jag inte har figurerat i någon lista än dock. Vashni levde ett riktigt hippieliv i England där hon bland annat reste 1000 km med häst och vagn, från London till skotska ön Skye, för att stråla samman med ett kollektiv (som vid ankomst redan hade splittrats upp). Under resan skrev hon bland annat Diamond Day. Hennes skivor fick bra kritik men sålde dåligt och när hon hörde Joni Michell sjunga i tv tappade hon all tro på sig själv och slutade med musiken helt. Under de kommande 30 åren skulle hennes skivor dock växa till de kultklassiker de är idag.

Alla dessa gitarrtjuvar skriker Vashti och håller hårt i sin gura.