En parentes

Saliga äro de hjulbenta, ty de skola pissa inom parentes!
Nonsensordspråk som detta är bara ett av de användningsområden för parenteser som finns. De används även i låttitlar, kanske som ett sätt för att underlätta för lyssnaren ifall de väljer att inte komma ihåg hela låttiteln. 

Här är en lista med parentesade låttitlar. Nästan bara country, känns som att det är mest populärt inom den genren.

i browser: https://open.spotify.com/user/andershaverdal/playlist/159Qo49vnt2JKWvhxH9sdV
eller direkt i klienten: 
spotify:user:andershaverdal:playlist:159Qo49vnt2JKWvhxH9sdV

Buffalo Blues

Ni vet på förfesten, när tre personer med helt olika musiksmak bråkar om kontrollen över winamp medan vi andra försöker njuta av en kartong ljummet castillo de credos? Precis så blir dagens blandband. Håll till godo!

spotify:user:jiemm:playlist:4jD5JmUUKkpyZISxtOs7ya

Musik som jag hatar att älska

Det är oundvikligt att inte ha trampat i fusionträsket om man är bassist och någon gång har spelat jazz. Jag gjorde det och har ångrat det stundtals. Folkhögskolenörderi brukar det kallas eller musikalisk onani. Dock har jag inte kunnat låta bli att fascineras.. Det är därför med blandade känslor som jag delar denna lista. Jag har försökt att undvika de värsta vidrigheterna. Nog med de-marketing. Spisa gott.

Fusion från 60-70-talet

Notering: Låten Stratus av Billy Cobham drar igång först efter 3:00 cirka.

När covern blev mer känd än originalet

Här kommer en enkel lista med en mängd låtar vars cover blev mer känd än originallåten. Många känner ni nog till, men en del kanske kommer som en överaskning att det var en cover över huvud taget.

Jag vet att det är 12 låtar i listan, men det är inte tänkt att man ska lyssna på covern särskilt länge, utan bara ha den som en referens i fall man vill jämföra noga.

Varsågoda, hoppas det smakar:

https://open.spotify.com/user/snurrfint/playlist/7AWyzxZ4lmghpOiTZi5j9I

Svensk 90-tals Indie

Oj oj, bättre sent än aldrig gissar jag? Så är det under semestertider :-)
På 90-talet gick den svenska indiepoppen  på export och gjorde succé internationellt.
Det var fin-fina tider om ni frågar mig, så här kommer en liten sammanfattning av låtar från några av de mest populära och tidstypiska banden. Popsicle fick vara med 2 gånger, men så var dom IMHO kanske också det bästa bandet.

https://open.spotify.com/user/malignatius/playlist/4kq4SOIN7eb7PQ32AL55yl

Asfalt?

Det blir ovanligt svårt att beskriva listans tema.
En trovärdig efterkonstruktion är att det handlar om låtar som på olika vis för tankarna till asfalt.
Det håller en bit in i listan i varje fall.
På samma gång verkar nästan temat vara en samling av låtar som jag egentligen inte gillar att jag gillar.
Let's go!

Första låten heter Streets of Paris.
Jag gillar egentligen inte den här typen av Robin-butler-och-anders-jälevik-musik, men just den här inkarnationen har något som griper tag i öronsnibbarna och aldrig riktigt släpper taget.

Lite samma känsla är det med nästa låt. Den låter lite som en tramsig version av Foals (som bara har gjort en bra låt - Spanish Sahara).
En trumpet är absolut ett tveeggat svärd, men Youth Lagoon klarar sig med alla lämmar oavhuggna.

En tredje låt som jag lite motsträvigt går och nynnar på lite då och då är Often.
Svårt att säga vad det är som är så himla bra med den, men bra är den. Gillar man inte den här versionen så finns det ett otal olika re-mixar på internetz.

Okej, Foals kanske inte är så dåliga ändå. Två bra låtar i sin repertoar? OK, check.

Som motvikt mot de här spralliga glöttarna slänger jag in ett "gammalt" spår av giganten Busdriver. Busdriver är lite som kaffe och feljäst öl i det att det krävs en viss exponeringen innan man lär sig att älska det. Men ge det en chans! (Eller ja, fem-sex stycken innan det sitter)

Om man tycker att Often inte var smörig nog så misströsta inte! Här kommer en musikalisk gräddkola inlindad i lätt smält vaniljglass i ett hav av brynt smör och vaselin.
Är man sugen på det är det riktigt bra annars inte riktigt bra.
Gramatik är för övrigt inne på något riktigt mysigt nu-soul funk grejs som blir bättre och bättre för varje ny låt. Eller så blir jag äldre och äldre.
(Soundcloud-länk-till-ett-Gramatik-album)

Tekno (norsk stavning) är av sin progressiva, repetitiva natur inget man lägger på minnet så ofta.
Precis så är det med Ashworth och Adder också. Men, det är något som gör att man måste hala upp spotify och kolla vad det är som spelas varje gång man hör den. Tre minuter in ialla fall.

Oj, nu hamnade vi vist lite ordentligt i elektro-land igen.
Lika bra att slänga in en ny låt från Two Fingers som är riktigt bra.
Tjo flöjt!

Vi avslutar med bästa låten på the Prodigy's "nya" skiva som kom i våras.

Simon & Garfunkel

Här kommer lite lugna bitar från ett par legendarer jag växt upp med.


spotify:user:axomamma:playlist:55AKXR9fZlACfUhN3XXsaz


https://open.spotify.com/user/axomamma/playlist/55AKXR9fZlACfUhN3XXsaz