Listan
Laibach - Rossiya
Ryssland för mig är ett jytter av tsarer, bönder, bolsjeviker, frihetskämpar, förtryckare, punkare och poeter. Vad kan bättre illustrera denna härliga kavalkad än Laibach - konceptbandens konceptband. Med ohärliga inslag av facism och med en oklar ironi har de levererat den i mitt tycke mest rättvisa nationalromantiska avhandlingen I VÄRLDEN. Själva låtvalet gav sig själv såklart.
Kedr Liviansky - Ariadna
Från en kall övergiven och fabrikslokal bidrar Kedr Livanskiy med sina ödesmättade post-CCCP-tårar i sann Aphex Twin anda.
Prokofiev känns nog som något av det mest überrüska jag kan komma på.. För att spexa till med lite quizvibb ger jag poäng till de som kan identifiera vilken artist som snott huvudtemat i detta stycke till vilken låt?
Basil Poledouris - Hymn to Red October
Strax norr om Murmansk
Första Kapten Marko Ramius tittar ut över vattnet från tornet på Sovjetunionens modernaste, största och farligaste strategiska kärnvapenubåt.
- "Det är en kall morgon", säger andrekapten Vasily Borodin.
- "Kall", svarar Ramius. "Kall och hård".
Så börjar en av världens bästa ubåtsfilmer. Marko Ramius har tappat tron på imperiet han tjänat i hela sitt liv och tänker dessertera. Han har förlorat allt i tjänsten. Man kan skära genom stämningen med kniv. Ingen CGI, ingen färgkorrigering, ingen action, inga känslor, bara två bistra ryska kaptener, en gigantisk ubåt, en gråtung fjord och en blytung matta av körsång. Jag gråter en liten skvätt varje gång jag ser detta.
Sail on fearlessly,
Pride of the Northern Seas.
Hope of the Revolution, you are the burst of faith of the people.
Dmitri Shostakovich - Cello Concerto No. 1 in E-Flat Major, Op. 107: I. Allegretto
Shostakovich är i brytpunkten: “Modern / Allt För Modern” klassisk musik. På rätt sida av brytpunkten då alltså. Mitt favoritstycke med Shosta är hans första Cellokonsert där första stycket blir mitt bidrag.
Tydligen anses Shostakovich första cellokonsert vara en av de svåraste cellokonserter att spela, som cellist då alltså. Jag rekommenderar att man lyssnar på hela konserten som håller ihop bra.
En ytterligare trivia kring första cellokonserten är att det inte är vanliga Pöbel-pukor som används utan “Timpani”. Jag har ingen aning om vad som skiljer dem från vanliga pukor, men på wikipedia är det en big deal.
Antonio Pinto - Little Odessa
Little Odessa, är ett litet område i Brighton Beach, New York, som i mitten av 70-talet tog emot en rejäl våg av Sovjetiska immigranter. Stadsdelen är även ibland kallad Little Russia. Numera komplett med sina egna högtider och familje-styrda lagar. Egentligen ville jag få med ett av de utmärkta spåren av mustiga ryska körer från filmen Little Odessa (1984) med Tim Roth och Edward Furlong (rekommenderas varmt om man vill få bukt med sitt glada humör). Här istället (pga att inget av det finns på Spotify), Antonio Pinto, från Lord of War (2005).
Pyotr Ilyich Tchaikovsky - The Seasons, Op. 37b: X. October: Autumn Song
Tchaikovsky är känd för att snabbt gå från sorligt till muntert i sina stycken, framför allt i sina kända baletter, svanskön och nötknäpparen, som båda är känslomessiga berg och dalbanor. Det finns en del stycken dock som börjar sogligt och fortsätter så tills slutet, och det här är ett av dem. October: Autumn song, från piano-samlingen Seasons. Seasons är en samling av 12 pianostycken där vart ett av dem musikaliskt speglar var sin månad ur ett känsloperspektiv. Samlingen som helhet är inte så mycket att hurra över men just denna fastnade jag för direkt.
Esbjörn Svenssons Trio - From Gagarin's Point of View
Från Gagarins Point of view är en jazzballad från Esbjörns Svenssons Trios skiva med samma namn.
Även om låten till synes bara associerar med temat i titeln så är faktiskt historien om den ryska folkhjälten Yuri Gagarin är rätt sorglig. Han är sedd som den första mannen i rymden – men sannningen är ju egentligen att han är den första mannen som kom tillbaka vid liv. Strax innan sin egen rymdfärd såg Gagarin sin kamrat Vladimir Kamarov skickas upp mot sin oundvikliga död. 203 Fel hade redan identifierats på den farkosten innan uppskjutning, men det genomfördes ändå av politiska skäl. Man kan föreställa sig vad Gagarin kände själv när det blev hans tur. Väl uppe i rymden kan man bara spekulera vad som pågick i Yuris huvud, men han var sannolikt vid det tillfället den mest ensamma personen som levat. Tycker att E.S.T låt fångar den känslan på ett väldigt vackert sätt.
No comments:
Post a Comment