Countryn och spriten

Sprit och allt ont det för med sig är ett klassiskt countrytema, särskilt i formen av man sjunger från den alienerade fyllbultens perspektiv. Denna listan innehåller några av mina favoriter på detta teamat.

Whiskeytown (Ryan Adams gamla band) sjunger den klassiska countrystandarden "Bottom of a glass" (själv tycker jag att detta borde vara en utmärkt titel att applicera den fina parentes-standarden på, dvs "You'll never find the answer (in the bottom of a glass)"). Hur som helst en sedelärande fin visa.

Ett annat sätt att uttrycka alkoholens fördärv använder Ernest Tubb, "Drivin' nails in my coffin (everytime I drink a bottle of booze)" (heter den alltså inte men jag gör mitt bästa för att återinföra det fina parentes-protokollet igen).

En personlig favorit är "A sixpack to go" med Hank Thompson som är en skön honkytonk-visa som tar sitt drickande på stort allvar och alltså vill ha med sig ett sexpack från baren. Skönt plinkeplonkpiano.

Folkcountryflickorna i Freakwater stämsjunger om den klassiska fyllkajan till kompis vi alla hade (har?) i "Drunk friend".

Som sagt, fylleri och alkoholism är ett klassiskt team i countrymusik. "Drunkard's Blues" som i detta fallet spelas och sjungs av countrykollektivet The Pinevalley Cosmonauts med hjälp från Kelly Hogan (fantastisk röst!), är från en coverskiva med Bob Wills-låtar, country swingens big man, som givetvis söp ihjäl sig.

"Moonshiner" är en gammal folksong om ett ensamt fyllo. Jag gillar Uncle Tupelos version men den finns i hur många upplagor som helst.

En annan countryspecialitet är fyndiga och humoristiska texter och "Honky-Tonk has-been" med The Cornell Hurd Band är ett strålande exempel på det, om ett tragiskt stam-fyllo på en bar.

Robbie Fulks är nog ändå den som sjungit mest om sprit och fylla, och hur det är att vara nedsupen countrysångshuvudperson. Även han med fokus på fyndiga formuleringar. Jag har valt "Each night I try" som handlar om det omöjliga i att dricka bort ett brustet hjärta. "...if at first I dont succeed I take another shot!". Där fick han till det!

Efter att ha lyssnat igenom detta kan man trots allt känna ett litet romantiskt skimmer över att vara en halvalkad honkey-tonk has-been, kanske rent av sugen på lite fredagsöl. För att döda av det stoppar jag även in Robbie Fulks "Barely human" som har ett lite mer socialrealistiskt tema med hustrumisshandel, skilsmässor och självmord.

Skål!