Det är humor!

Humor och musik åldras oftast inte så bra tillsammans. Vem vill lyssna på Svullos "För fet för ett fuck" idag? Och brukar ni slänga på Rallys "Hip-Hop Yngwe" ofta?

Men det finns undantag, denna blogposten innehåller några favoriter. Gemensamt är att de har några år på nacken, för det var ju som bekant bättre förr.

Spotify
Webspelare

Hasse och Tage

Hasse och Tage är väl humorns motsvarighet till gubbrock. Jävligt bra mao.

Tre favoriter är "Depressiva tankar", "Stetsonhatt" och "Norgevisan".

Depressiva tankar är provocerande. Vad vill Tage Danielsson? Hylla kaffe och bullar? Ge oss dåligt samvete för att vi inte bryr oss allt hemskt i världen?
- Pest och översvämning, tycker inte jag är bra. Sånt skapar lätt en viss förstämning, men kaffe och bullar gör mig gla'!!

Stetsonhatt är en klassiker. Melodin är en gammal jazzstandard, The Velvet Glove, och känns lika mossig som gubbarna i texten. "Det kanske är bäst att man ger upp och lägger av och inser djungelns hårda lag. Hänger sig i slipsen eller förorenar närmsta vattendrag". Check!

Norgevisan är bara hur skön som helst. Den är skriven av Hasse och Tage som en absurd satirisk reaktion på Norges framgångar i OS 1968 och framfördes i Moseback Monarki. Norrmännen fattade inte det roliga och det blev ett jädra liv. Jag kan förstå dem, den är ganska hård i tonen.

Povel Ramel

Om Hasse och Tage främst återanvände jazzstandards och satsade på fyndiga texter gjorde Povel Ramel allt själv när det gäller låtskrivande. I min värld är Povel Ramel en av de mest begåvade musikerna vi haft. Han hade en enorm förmåga att plocka upp olika musikgenrer och skapa otroligt vacker musik med fyndiga och poetisk text. Om man bortser från "Ittma Hooha" (som väl få anses vara en karikatyr på indisk musik), är "Gräsänkling Blues" en underbar pianoblues, "Var är tvålen" en typisk amerikansk vocal gospel, "Puerto Rico" nån form av centralamerikansk rytm (mambo??).

Ittma Hooha är en oväntad favorit. Den innehåller väldigt lite musik, i princip bara en dum liten melodi som repeteras hela låten, med lite fjantiga ljudeffekter inlagda. Texten är helt fantastisk, med massa bakvända formuleringar och allmänt våld på hur man bygger meningar. "Det skulle ta flera dar att nämna allt jag tål - På lördag brukar jag själv mig bränna upp på bål!"

Gräsänkling Blues är en jävligt stabil blues. Notera de engelska uttrycken inlagda "Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea ... nu skulle här jumpas for joy!". Den gavs ut 1951, förmodligen en av de första svenska blues som spelats in.

Var är tvålen låter väldigt mycket Golden Gate Quartet, men med Martin Ljung som bas. Texten innehåller frasen "Man kan likna hela världen vid ett tvättfat i emalj" som jag själv drömmer om att få in i en naturlig konversation någon dag.

Puerto Rico med Brita Borg på sång är egentligen inte speciellt humoristisk. Det är bara en charmig exotism från musikalen "Funny Boy" från -58. Var det bättre förr? Ja.

De sista entusiasterna är lite av en guilty pleasure. Man får ignorera de lite väl crazy utsvävningarna och småfåniga texten och bara acceptera att det är en sjukt tight låt. Lite klassisk schlager över den. Och Wenche Myhre sjunger fint!

Jag hade kunnat göra en hel lista med Povel Ramel inser jag, men jag får gå vidare. Dock, för att banka in spiken ännu hårdare rekommenderar jag detta klipp som måste vara något av det bästa på YouTube. Povel Ramel, Grynet Molwig, Sune Mangs och Martin Ljung. "Lingonben", parodi på alla idiotiska barnvisor är genial. Det _var_ bättre förr.

Karl Gerhard

Ibland slänger jag på Jazzgossen, där Karl Gerhard gör sig lustig över 1920-talets ungdomar. Den är fortfarande aktuell! Redan Karl Gerhard tyckte alltså det var bättre förr.

George Formby

Englands och Wigans bidrag till humorlistan är George Formby "The Ukulele Man". Hans The Window Cleaner är ett standardnummer inom ukulele-kretsar har jag fått lära mig. Den är sjukt svängig och borde spelas oftare. George Formby var en del av den klassiska komikerskolan där texten berättar en historia med lite lattjo, oväntade vändningar och gärna lite lagom oskyldiga sexuella anspelningar. Jag tycker Lancashire Toreador är kul med sin lite fejkade spanska klang.