En introduktion till CSN&Y

Under jullovet passade jag på att läsa Graham Nash's självbiografi Wild Tales och i skrivandes stund läser jag Neil Youngs Waging Heavy Peace. Jag fick därmed lite av en nytändning på Crosby, Stills, Nash & Young som rätt länge varit ett av mina absoluta favoritband.

Centrala Studie Nämnden samt Neil Young

Det som gör Crosby, Stills & Nash "CS&N" - eller Crosby, Stills, Nash & Young, alias CSN&Y, (som dom kallade sig när Neil Young var närvarande) så intressanta är inte bara det helt unika sound som dom skapade tillsammans, utan även varje individs unika karaktär och karriär.
Dom var ett av de första sk. supergrupperna och har varit sjukt inflytelserika för rocken.
En annan viktig person som återkommer gång på gång i deras story är Kanadensiska sångfågeln Joni Mitchell. Men hennes playlist tar vi en annan gång.

Håll i er nu, nu blir det hippies och en liten introduktion till ovan nämnda band och artister!

An introduction to CSNY

The Byrds - Triad (David Crosby)

The Byrds. David Crosby i  mitten, eller är det Davy Crockett?

Vi börjar historielektionen i L.A.
The Byrds var i mitten av 60-talet ett av USA's hetaste folk-rockband. (En genre dom i princip skapade)  Dom hade gjort sig kända med flertalet Dylan-tolkningar, mest känd är Mr. Tambourine man. Andra hits var Turn! Turn! Turn! och den trippiga Eight Miles High. Bandets huvudsakliga frontfigur var Roger McGuire med sin karakteristiska 12-strängade elgitarr, men i bakgrunden skymtades en excentrisk kompgitarrist och körsångare med grön slängkappa vid namn David Crosby. Med åren började Crosby ta mer och mer plats, han började skriva fler av låtarna och sjunga lead på vissa av dom. Runt '67 hade Crosby blivit något av en centralfigur i hippiekulturens LA - han kände alla, låg med alla och hade framför allt det bästa rökat i hela Kalifornien. Hans växande ego blev till sist för mycket för resten av bandet. Droppen blev när Crosby till albumet "the Notoroius Byrds Brothers" insisterade på att ha med en låt,Triad, om en "Menage a trois", något som de mer konservativa kollegorna tyckte var lite opassande. 

Crosby blev kickad  (och ersatt av en häst på skivomslaget). Låten plockades bort från skivan. I väntan på bättre tider producerade han Joni Mitchells (som han hade en affär med) första soloplatta och hängde bl.a. med hippiepolarna i Greatful Dead och Jeffersons Airplane. Jeffersons Airplane spelade in en version på Triad, men Grace Slick skrev om den så att den skulle handla om en Man-man-kvinna relation istället. Något som Crosby inte hade något emot. Peace & Love och allt det där. Byrds original släpptes senare på en re-issue och det är alltså den som startar i playlisten.

Buffalo Springfield - Mr Soul (Neil Young)

Alltid snygg i fransjacka! Neil i Mitten, Steven står still, till höger i bild...

Ett nästan lika hett LA-band vid den tidpunkten var Buffalo Springfield. Bandets primära frontman var multiinstrumentalisten och Sydstatar-sonen Stephen Stills. Stills hade faktiskt delvis växt upp på Costa Rica och många av hans låtar bär både spår av blues och latin-amerikanska influenser. Han hade på snudd blivit en medlem i the Monkees nått år tidigare men fick inte jobbet p.g.a sin sina tänder. Stills hade träffat den udda Kanadensaren Neil Young under en turné och de insåg fort att de hade gemensamma intressen: Sex, drugs och rock n roll - så bildades bandet Buffalo Springfield. Neil hade tidigare spelat både solo och i diverse konstellationer bl.a tillsammans med blivande funk-soul ikonen Rick James(!) Buffalo Springfield fick en jättehit med Still's For What it's Worth 1966. Young var också en duktig låtskrivare och gitarrist men var osäker på sången som ofta överläts till Stills eller den andra leadsångaren i bandet Richie Furray. Den Rolling Stones inspirerade Mr. Soul är dock en låt av och med Neil Young, med Stills på körsång. Vid 3:e plattan hade bandet fallit sönder, delvis pga. en del drogrelaterade arresteringar, delvis för Youngs förmåga att vara helt impulsiv och opålitlig. Vid spelning på Monterey Pop Festival '67 dök han inte upp alls och ersattes tillfälligt av ingen mindre än David Crosby. (Vilket  irriterade Crosbys Byrds kollegor ytterligare). Efter uppbrottet satsade Neil först på solokarriär och Stills spelade in en rockjam-platta med några andra avhoppade veteraner i väntan på bättre tider. 

The Hollies - King Midas in Reverse (Graham Nash)

Graham "Min polotröja är lite tight i halsen" Nash och the Hollies.

På andra sidan atlanten hade popbandet The Hollies skördat stora framgångar och var vid sidan om Beatles det band som hade haft flest top 20 hits på den Engelska singellistan. Graham Nash var precis som David Crosby kompgitarrist och körsångare i bandet. Under en USA turné möttes dom två genom den gemensamma vännen Mama Cass från The Mamas and the Papas. Crosby passade i sin tur på att introducera Nash för två livsomvälvande saker, Gräs och Joni Mitchell. 

När Nash kom tillbaka till UK var han turned on i dubbel bemärkelse. Dessutom hade LSD nått London och Beatles hade öppnat dörrarna för mer experimentella toner med Sgt Pepper. Nash ville ta Hollies i en liknande riktning. Han skrev den psykedeliska singeln King Midas in Reverse men den floppade och Hollies tappade därmed förtroendet för honom. När de andra killarna insisterade på att man skulle spela in nästa platta med schlager-arrangerade Dylan covers fick Nash nog, skilde sig från band och fru och packade kappsäcken för gott för att flytta in med sin nya flickvän Joni i LA.

Crosby, Stills & Nash - Judy Blue Suite  (Stephen Stills)

Crosby Stills Nash i ordningen Nash, Stills, Crosby.

Endast med guran i bagaget knackade Nash på hos Joni Mitchell. Det visade sig att hon hade besök av Crosby och ingen mindre än Stills som spelade sin nya låt: den episka Suite: Judy Blue Eyes. Crosby hade redan en andra sångstämma. 

Det tog inte heller många många minuter för den rutinerade Nash att improvisera en 3:e stämma. I det ögonblicket föddes bandet. Deras röster var helt olika: Stills hade en hes bluesig röst, Crosby en mjukare och lite jazzig ton och Nash en nasal och hög stämma med typisk Nordengelsk accent. Tillsammans blev det en naturlig men nästan overklig 3parts harmoni som var helt unik.

Dom visste direkt att dom behövde spela in en platta. 

Inget "fånigt" bandnamn, inga onödiga kontrakt sinsemellan - bandet skulle vara summan av individerna och därför blev det just Crosby, Stills & Nash.

Den självbetitlade debutskivan spelades in med hjälp av en hel del koks och braj men när skivomslagsbilden hade tagits visade det sig att killarna satt i annan ordning än deras namn. När man skulle ta om bilden dagen efter (detta var innan Photoshop) var huset som dom hade haft som backdrop demolerat. Man använde då originalbilden vilket har skapat en del förvirring om vem som är vem.

Crosby, Stills, Nash & Young  - Woodstock (Joni Mitchell) 

CSN&Y & Joni tillsammans på scen

När man skulle börja med promotion för skivan uppstod ett annat problem. Vid inspelningen hade Stills i princip spelat alla instrument bortsett från trummor vilket gjorde det omöjligt att framföra materialet live. Lösningen blev att fråga Neil Young som återhämtade sig från sin mindre framgångsrika solodebut på samma skivbolag. Nash var egentligen emot, Stills tveksam - väl medveten om Youngs impulsivitet, men också hur bra deras gitarrspel blev tillsammans. Crosby visste vilken gudabenådad låtskrivare Young var och övertygade de andra två. Därmed blev CS&N, CSN&Y. Bandets andra spelning någonsin råkade sig bli Woodstock festivalen '69. Nash's flamma Joni Mitchell skulle egentligen också ha spelat på den nu legendariska festivalen men blev avrådd för att istället göra ett tv-framträdande. Hon förstod på vännernas vittnesmål att hon missat decenniets event och skrev som terapi en låt om saken med samma namn. Stills gillade verkligen låten och bad Joni att CSN&Y skulle få göra en cover på deras nya album, Deja Vu. CSN&Ys rockiga version av Woodstock låter rätt annorlunda än hennes hippieballad, men jag rekommenderar båda. 

Crosby, Stills, Nash & Young  - Ohio  (Neil Young)

En otäck bild från Kent State 1970 

1970 blev 4 studenter brutalt skjutna av polisen vid en demonstration på Kent State University, Ohio. CSN&Y var, som tidsandan krävde (Nixon, Vietnam etc.), väldigt politiska. När Neil fick höra om incidenten tog han en gitarr och återkom 30 minuter senare med låten Ohio. Bandet samlades blixtsnabbt och spelade in den princip en tagning. Vilket också kan höras på inspelningen runt 0:22 låter det som Stills? spelar fel. Vad som bidrar ännu mer till låten autenticitet är kanske att på outrot brister det för Crosby och enligt vittnesmål börjar han gråta. Förmodligen inte helt opåverkad av diverse substanser, men än dock.

De illegala substanserna var också den faktor som satte fällben för bandets fortsatta framtid. Kokainet i kombination med framgångarna gjorde att deras egon blev för stora. Crosbys flickvän dog också i samband med detta i en bilolycka vilket gjorde att han knarkade om ännu mer. Dom fick svårt att sammarbeta och konserterna blev mer och mer ofokuserade. Man valde att ta en paus och fokusera på solomaterial istället, men samtidigt tog man ofta hjälp av varandra både live och på platta. 

Graham Nash - Simple Man

Nash och Joni. "Jag har klippt naglarna jag lovar".

Joni Mitchell's karriär gick minst lika bra som CSN&Ys, men det blev för komplicerat för henne och Nash och dom separerade vilket satte sina spår. Detta kan höras både på flera spår på Nash solo skiva Songs for Beginners och även på vissa av Joni's låtar som Willy. Simple man handlar just om uppbrottet. Nash sammanfattar känslorna fint i meningen "I just want to hold you, I don't want to hold you back" .

Neil Young - Only Love can Break your Heart

Grandfather of Grunge.

Inte heller Neil Young var opåverkad av relationen. Joni och Neil hade lärt känna varandra redan när de båda fortfarande bodde i Kanada. Låten Only Love can Break your Heart som släpptes som singel till den 3:e skivan After The Goldrush skrevs till Nash. Skivan blev starten på Neils stora genombrott och följande skiva Harvest toppade Billboard med Singeln Heart of Gold. På plattan är det bara Stephen Stills som hjälper till med sång men på denna live version deltar samtliga killarna.

Stephen Stills - Love the One You're With

Stills eller Clintan? 

Stills hade med tiden blivit en riktigt anglofil, han gjorde en "omvänd Nash" och köpte en herrgård i England. Där hängde han med inga mindre än de samtida gitarrlegenderna Clapton och Hendrix som båda spelar på var sitt spår på den självbetitlade debutskivan. (Vilken dessvärre inte finns på Spotify) Det gör däremot singeln Love The One You're With vilken gästas av både Nash och Crosby. Låten kan även höras sjungas av Idris Elba i filmen Promethus. Texten återspeglar eran rätt fint.

David Crosby - Music is Love

Ur-hippien Crosby. Det finns garanterat ett budskap. 

Efter flickvännens död blev Crosby sig aldrig lik. Men han lyckades få ut en soloplatta bl.a. med hjälp av de andra och CSN&Y polarna, Greatful Dead och Joni. "If I only could remember my name " som skivan heter är en talande titel för hans sinnestillstånd. Skivan är väldigt "snöig" och många låtar saknar helt låttexter. Skivan blev otippat nog också utvald som en av Vatikanens 10 all-time favoritskivor 2010! På Music is love hör man tydligt både Neil och Nash som hjälper till. 

Nash och Crosby fortsatte också under 70-taket som en duo både live och på platta med varierande resultat. Även Stills & Young gjorde ett rätt mediokert samarbete '76. 

Bandet upplöstes aldrig men det dröjde till '77 innan nästa CSN platta kom, då utan Youngs medverkan. Plattan sålde bra men magin var borta.
Crosby var nästan ett vrak, Stills hade många järn i elden (bla. spelade han congas på Bee Gees You should be dancing) Young hade egna väldiga soloframgångar och Nash satsade på familjen och foto. 

I Bakgrunden Dallas Taylor och Greg Reeves. Dom fick inte addera sina bokstäver till bandnamnet.

'82 försökte Nash och Stills igen men Young var åter ointresserad att medverka.
Crosby hade börjat freebasa kokain och kunde knappt sjunga längre. Han medverkade på plattan eftersom han var ruinerad och skivbolaget insisterade. Samma år åkte han fast för innehav och satt inne 9 månader i Texas, '85 var det dags igen, nu bl.a för fyllekörning och olaga vapeninnehav.
Efter att Crosby skärpt sig vid slutet av åttiotalet och skaffade sig en ny lever har det blivit lite sporadiska och IMHO rätt usla skivor. Man har gjort en del välgörenhetsgalor och åkte bl.a med Young på hans "anti George Bush" turné. Det är egentligen bara Neil Young som har överlevt med hedern i behåll även om även hans material har varit minst sagt ojämnt.

Bonusvideor:

Ett tidigt liveframträdande med CSN&Y, låten spelades till sist in av Neil med Crazy Horse istället. Rätt stenade snubbar! Kolla särskilt in Dallas Taylor bakom trummorna.
Fan vad bra detta klippet är!
Down by the River - CSN&Y

Our House, En av de största hitsen. Inte att förknippa med Madness låten.

CSN&Y - Our House, av Graham Nash

Nash & Crosby spelade flitigt som duo. Lee shore är en personlig favorit. Men den svårfunna, rockigare studioversionen med CSN&Y är ännu mer fantastisk.
The Lee Shore - Crosby & Nash

Crosby's Hippie-epos Almost cut my hair från den beryktade sk. Doom turnén '74.
Mycket kokain blev det, men vilken feeling!

CSN&Y - Almost Cut My Hair

Dagsfärska från Woodstock festivalen, framträdde här Stills solo med ett av bandets låtar. Detta är historia gossar.

4+20 - Stephen Stills

Skulle det nu vara så att man inte kan få nog av ovanstående artister och vill fördjupa sig i någon av dom har jag förberett 4 bonuslistor för vardera artist. Är man nyfiken på någon av killarnas tidigare band, så häpp, så har jag även 3 stycken playlists för dessa. 

Playlist: David Crosby
Playlist: Stephen Stills
Playlist: Neil Young
Playlist: Graham Nash

Playlist: The Byrds
Playlist: Buffalo Springfield
Playlist: The Hollies