FAUX REGGAE

Sorry. Det här var en playlist som bara var tvungen att göras. 

Inte för att musiken är exceptionellt bra, utan för att det är en intressant företeelse som jag kände att jag måste undersöka på närmare.

Detta handlar om fenomenet när traditionella pop och rockartister har spelat in reggae-låtar.

Vill understryka att det alltså inte handlar om västerländska reggae-band, vilket är en historia för sig (UB40, Ace of Base, Culture Club, Big Mountain etc.) utan om när en artist, eller grupp, helt sonika försöker vara lite exotiska och spännande genom att slänga in lite jamaicansk baktakt på ett albumspår eller singel. Det här fenomenet uppdagades i slutet på 60-talet och blev framförallt populärt under 70-talet fram till tidigt 80-tal - men det händer faktiskt fortfarande titt som tätt att popartister försöker spicea till det med lite karibiska toner.  

Jag kallar det Faux Reggae  <-- Playlist

Nedan den obligatoriska genomgången av materialet och lite historia:

Den äkta reggaen formades under slutet av 60-talet i Jamaica och var en vidareutveckling av de lokala genrerna Ska och Rocksteady. Ska & reggaen gick tidigt på export framför allt till England, där det var det skivbolagen Island & Trojan som stod för spridningen. Prince Busters “Al Capone” blev en mindre hit på dansklubbarna i Storbritannien runt ’67 och banade därmed väg för fler artister. Man börjar strax därpå redan kunna ana vissa influenser hos några få pop och rockartister. 

Beatles Ob-la-di Ob-la-da, från White Album, 1968 är ett av de tidigaste exemplen. 

Jah man. Vem kunde trott att den här mannen var en reggaepionjär?

Neil Diamond - Red, Red Wine
Den första riktiga pop-reggae låten som slog kom dock redan året innan. Det var faktiskt Neil Diamonds Red, Red Wine (Som långt senare våldfördes av UB40). Den mångfacetterade Neil Diamond är för övrigt en av de bäst säljande artisterna genom tiderna med inte mindre än 11 stycken listettor. Det kan man inte tro. 

Johnny Nash, var den första "riktiga" reggaeartisten som hade framgångar i USA med sin Hold Me Tight 1968, och nu började verkligen Reggaen spridas på allvar i västvärlden. Bla. genom artister som The Wailers, Maytals och Jimmy Cliff. Det skulle dock dröja ett par år innan nästa stora Faux reggae hit.

Black and white. Fast inte jämt fördelat i bandet precis.

Paul Simon - Mother and Child Reunion

Samma år åkte den bättre halvan av Simon & Garfunkel; Paul Simon, till Kingston för att spela in låten Mother and Child Reunion tillsammans med reggaelegenden Jimmy Cliff och medlemmar från Toots & the Maytals. Även den hamnade högt på Billboard listan. Trivia: Titeln på låten syftar på en rätt från en China-restaurang som vars ingredienser var både ägg och kyckling. Paul skulle återupprepa konceptet på låtarna Was A Sunny Day och (till viss del) Kodachrome på uppföljaren året därefter.

Paul "Ganja-man" Simon

Eric Clapton - I shot the Sheriff
1972 var även året då Bob Marley åkte på Turné till England.

Turnén följdes av skivorna Catch a Fire (1973) och Burnin’ (1974). Och på den senare fanns singeln I Shot the Sheriff, Den avdankade Gitarrgurun Eric Clapton gjorde en cover på låten som hamnade etta på Billboardlistan samma år och som blev en världshit. Låten har spelats in i otaliga versioner (minns ni Just D’s?) men det är fortfarande Claptons version, inte Marleys som är den mest sålda och framgångsrika.

- Va?!, vem kallar du för wigger?

Led Zeppelin - D'yer Mak'er

Alla Reggae-experiment var dock inte lika lyckade. Led Zeppelin försökte rida på reggae-vågen med singeln D’yer Mak’er som inte blev någon större succé. Basisten  John Paul Jones har själv sagt att han avskydde låten, men sångaren Robert Plant insisterade på att det var en hit. Den slutade på en 20 plats i USA och singeln drogs faktiskt tillbaka i England. D'yer Mak'er ska faktiskt uttalas "Jamaica".

Ett helt vanligt reggaeband 

I sammanhanget kan man även nämna Elton Johns Jamaica Jerk off från Yellow Brick Road 1973. Som är ett för övrigt rätt svagt spår på en stark platta.

Elvis Costell-jah

Elvis Costello - Watching the Detectives
1977 var punken på G och The Clash släppte sin debutplatta med b.la. den reggae/ska-influerade Police & Theives, (Clash skulle släppa flera låtar med baktakt på senare plattor tex. Guns of Brixton)  Elvis Costello hörde plattan och inspirerades i sin tur till att spela in Watching the Detectives vilket blev hans första hitsingel i England. Costello skulle också producera ska-bandet The Specials debutskiva vars första singelspår faktiskt var en re-make på Prince Busters Al Capone.

Asså. Vem fes?

The Stranglers - Peaches
Punk och Reggae har alltid haft någon form av connection. Detta är extra tydligt i punkbandet the Stranglers sommarhit Peaches från 1977. Låten hade garanterat haft ännu mer succé om det inte vore för att BBC valde att bojkotta den p.g.a sexanspelningarna i texten. "Is she trying to get out of that clitORis?". 

Hey bredda, Who did ya call batty-boy?

10cc - Dreadlock Holiday
10cc var alltid ett rätt plojigt rockband och deras låt Dreadlock Holiday från 1978 kan man knappast ta på allvar. Däremot blev den onekligen en stor hit, om så deras sista innan dom blev offer för punkvågen. (Vilket kanske var lika bra det?) Låten baseras på verkliga events, men det hela utspelades faktiskt på Barbados, inte på Jamaica som det sjungs i texten. En sak är säker det är en sjukt fånig, om så catchy låt.

The original Ika i rutan

Kate Bush  - Them Heavy People
Kate Bush har aldrig varit feg vad det gäller testa nya grepp och genrer. Men vad jag vet har hon bara spelat in en reggae-låt, Them Heavy People är från the Kick Inside anno 1978. Hela skivan är föresten fantastisk. Them Heavy People blev ingen världshit, men blev åtminstone listetta i Japan.

Stevie alltid stylish

Stevie Wonder  - Master Blaster (Jammin')
1980 var det Stevie Wonders tur att testa på reggae. Han hade ju redan rastaflätor, så steget var inte allt för långt kan man tänka sig.. Master Blaster (Jammin’) är en tribute till Bob Marley vilken Stevie hade turnerat med. Även denna låt en stor hit för Stevie.

Bonusvideor:

Rolling Stones kom i kontakt med Reggaen redan  under inspelningen av skivan Goats Head Soup (1973) som spelades in i Kingston. Men det skulle dröja till ’76 innan de första Stones-reggae låtarna kom på platta.  På Stones skiva Black and Blue 1976, återfinns även egenskrivna Hey Negrita, med tydlig baktakt. På samma skiva finns även Cherry Oh Baby är en cover som ursprungligen framfördes av Eric Donaldson i Jamaicas svar på melodifestivalen (där den vann 1971).Keith Richards producerade senare tom. ett reggaealbum för Wingless Angels. (Förövrigt ett hemskt uselt bandnamn).

Det är kanske inte uppenbart att Eagles paradlåt “Hotel California” från 1977 är en reggaelåt. Men lyssna igen, influenserna är i alla fall väldigt tydliga och arbetsnamnet på låten var faktiskt mexican-reggae! För övrigt ett av de tightaste livebanden nångonsin.

The Clash - (White Man) in Hammersmith Palais. Clash blev diskvalificerade från listan, dom hade för många baktaktlåtar på repertoaren. (Samma sak med Police och the Specials) Fortfarande bra dock!

Judas Priest  - the Rage från 1980 är visserligen inte en renodlad reggaelåt, men ändå ett kul exempel på att även vissa metalband försökte sig på baktakt.

Som sagt, 1972 var det stora Faux reggae året. Här är det ingen mindre än Sir Paul McCartney och Wing som skojar till det på en B-sida från just det året.

Men at work - Down under. Australiensisk reggae från 1980 jodå, såruatt.

Till sist ett lite senare exempel. Lenny Kravitz med sina fina dreads, låtenEleutheria från Are you Gonna go my way plattan är i min mening rätt underskattad.